Märkligt det där hur vissa löprundor/träningspass kan kännas både evighetslånga och supersega medan andra försvinner innan man hunnit säga gurkburk trots att de tidsmässigt är lika långa.
Men det är nog så med det mesta i livet. Det går upp och ner, rakt fram och kringelikrokar. Ibland snabbt, ibland långsamt och ibland riktigt svenskt lagom.
Löpningen i helgen har varit av den andra sorten. Tyckte knappt jag hann knyta skorna förrän jag var klar!
Fartlek 30 x 30-30 sekunder i lördags.
I dag lugn distans.
T o m cykelvägen till och från jobbet har känts kortare och snabbare. Jag älskar att det är så här ljust trots att klockan är långt över 22!
Kram från Ingmarie