Month: augusti 2025

En 7-rätters på en fredag

Leave a Comment

Två av de sju var i ärlighetens namn en smula svettiga men lik väl en del av det goda.

Den ena var ett löppass i finskogen.

Den andra var ett HIIT-pass inklusive ett spontant deltagande i ”The row-challenge” coachen dragit i gång. Om man lägger till ålderstillägg kanske, kanske, kanske jag inte kommer sist men annars kan jag konstatera att rodd är inget jag har talang för. Men skoj var det och man kan lätt säga att jag har både utvecklings-potential och chans att förbättra mitt Pb på 500m.

De fem som var kvar var däremot verkligen mat-rätter.
Lilla Bruket på Tågaborg ordnade ett special-event denna kväll med en fem-rätters specialmeny.

Och alltså! Vilken mat! Så galet gott att det inte går att förklara! Egenkomponerat, mycket var närodlat och det som inte var det var noga utvalt från små gårdar.

Inför varje rätt och dryck fick vi en utförlig beskrivning på varenda ingrediens.

Helt fantastiskt!

En helt magiskt härlig kväll helt enkelt!

Kram från Ingmarie

Snopet avslut

Leave a Comment

Även Halland har sin led och en av delsträckorna är mellan Halmstad och Haverdal. Delen till Tylösand har jag sprungit en massa gånger men även den andra halvan. Dock inte riktigt lika många och det var längesedan så det kändes nästan som ett åtminstone delvis nytt äventyr. I Haverdal där denna etappen slutar finns ett jättefint naturreservat så för att Anders också skulle få uppleva lite nytt så tog han bilen dit så vi kunde mötas där när vi kutat klart.

Att det inte skulle bli så visste vi inte då…

Första biten är samma som Prins Bertil-leden och även om det är snudd på som att svära i kyrkan så tycker jag delen till Grötvik är ganska tråkig helt enkelt för att jag sprungit den så många gånger och för att det nästan alltid är motvind.
Det var det i dag också..
Lägg till en seg kropp och regnstänk så var det si så där skoj men jag gnetade på.

Efter handikapp-badet börjar min favvo-del. Förbi Tjuvahålan, Tylösand och bort mot Frösakull.
Friska vindar och stora vågor men där kom de åtminstone lite mer från sidan.

I Haverdals naturreservat finns tydligen Sveriges högsta sandkulle, 36 m ö h, så den fick jag såklart ”bestiga”. (En del säger den t o m är norra Europas största men det finns tydligen en i Danmark som är högre.)
Det är säkert mycket sand i högen men det är också väldigt mycket träd runtomkring så det kändes mer som vilken hög som helst om jag ska vara ärlig.

21 km blev det och jag ville inte ta ett steg extra.

Det var strax före jag kom till reservatet som Anders messade att han stukat foten och knappt kunde gå.
Så istället för att jag skulle ha en extra yoga-klass innan vi for hem så blev det ett besök på Halmstads-akuten. Inget brutet tack och lov men det är lite ynkligt här hemma nu. Han är ju man. Tur han inte har mina fötter! haha

Det blev i alla fall ett dopp i havet (lite kyla är bra du vet) och (som alltid) jättegod mat på mitt Halmstad-favvoställe.

Nu är vi hemma, väskorna uppackade, Anders fot är lindad och lagd i högläge. Inte som vi hade tänkt men det kunde också ha slutat otroligt mycket värre så hur det än är så är tacksamhet den största känslan.

Kram från Ingmarie

Nära-grejer

Leave a Comment

Ett av de bästa ställena att springa på i Halmstad (enligt mig) är Galgberget. Hur många gånger jag kutat där vågar jag nästan inte fundera på men det är många. Jag kan varenda liten kurva, raksträcka och backe och det är snudd på att jag kan varenda sten och gren också.

Det går att bygga ihop de olika slingorna som finns eller så väljer man en av dem. 3, 4 eller 5 km.

Springer jag dit och hem igen så kan det lätt bli en mil och det går att förlänga i princip hur mycket och långt man vill genom att lägga till andra fina ställen.

Några stenkast från vår lilla lya ligger västra stranden och det var verkligen guld att kunna vara där några timmar denna fina dag. Extra plus att jag var nästan helt själv där!

Några stenkast till ligger Galleri 70. Passade på att hänga lite nya tavlor på min plats. Gillar verkligen det stället och kommer därför att vara där ett år till. Känns skoj!

Sats-gymet ligger på andra sidan Nissan-bron, ja det är så man säger här för att förklara, så det är bara ganska nära och när jag nu är här passade jag såklart på att vara med på dubbelpass.
De sista tabata-burpeesarna (heter det så???) tog verkligen bort den sista lilla energin jag hade kvar men så galet skoj det var!

Tur då att vi bokat dejt med mamma och Ulf på Bastard Burgers som ligger mittemellan gymet och vår lya. Det må vara en snabbmatkedja och garanterat inte det nyttigaste man kan äta men jag gillar det stora vego-utbudet och servicen här är fantastisk!

Hoppas i alla fall det gav bra med energi till morgondagens lilla äventyr.

Kram från Ingmarie

 

Variationen

2 Comments

En sak jag gillar med löpningen är all variation. Man kan springa kort, långt, platt, kuperat, långsamt, snabbt, på asfalt eller olika slags trails, ensam eller med andra och man kan göra det nästan var och när som helst.

Vilken annan idrott bjuder på så mycket variation?

För mig blev det en dryg timme i skogen med både platt, kuperat, stigar, asfalt, med- och motvind och i olika fart beroende på just vind och backar.

Jag hojjade ner till havet för att njuta av havet och solen en stund. (SMHI hade som vanligt fel så solen försvann oh ersattes av moln och ännu mer vind. Bada gick finfint men simningen sparade jag till senare.

Precis som det finns solskens-cyklister så finns det solskens-simmare. Eller åtminstone vågfri-simmare.
Jag kan tycka en viss grad av vågor är ok men mest gillar jag när det är så här.
Lugnt, fint vatten utan båtar eller annat som kan störa.

Sjön heter Glänningesjön och ligger vid Laholm. Vi pausade där på väg till Halmstad och passade på at äta medhavd matsäck. Så mysigt!

Kram från Ingmarie

 

Andra vindar

Leave a Comment

Det var betydligt lugnare vindar i dag men när man blir trött av intervaller är det banne mig inte mycket motvind som behövs för att det ska bli lite extra jobbigt. Märkligt att medvinden inte verkar hjälpa lika mycket som motvinden gör motståndet större…

8 x 5 minuter blev det i alla fall. Körde i Olympia-parken som jag tycker är jättebra för just intervaller.

Havet var ljuvligt och i dag var det inga vågor jag behövde vara rädd för.

På Performance-klassen fortsatte vi med bänkpress + en massa annat för rygg och ben. Svetten rinner alltid när jag tar i så det är en himla tur det finns chalk! Jag är nog jättetramsig men jag tycker det liksom blir mer ”på allvar” när jag har det för det är ju det de riktigt starka har.

Kram från Ingmarie

 

Besviken

2 Comments

Jag hade verkligen sett fram emot simeventet i Båstad och Torekov i dag som bl.a Torekov openwater och openwaterswimclub ordnade.
Det var fokus open water men vi startade dagen på Malenbadet. Jag hade ingen aning om att det fanns men det är en jättefin anläggning med en 50-metersbassäng.

Snälla Fredrik hade hämtat upp mig och det var flera av alla som var med jag kände sen innan. Bl.a Carin som jag ju simmade med senast i fredags.

Vi var tre olika grupper med olika ambitioner och vana. Felix blev vår coach och han gav en massa bra tips och övningar. Så roligt!

Enda minuset var att det blev en del väntan och jag började frysa så jag både skakade och hackade tänder så jag var tvungen gå upp i förtid. Tack och lov fanns en varm och skön bastu men jag behövde ändå två tjocka tröjor efteråt för att tina upp. Jösses så klen jag är. Vinterbad funkar helt klart inte om man vill bli bättre på att hålla värmen. Däremot att är det bra för att klara ”chocken” av att gå i kallt vatten.
Lunchen bestod av pizza och det var väl ingen direkt gourmet-upplevelse om jag säger så… Men solen var härlig och sällskapet det bästa!

Nästa del var havs-simningen och den jag längtat mest efter. Vi tog oss ända ut till yttersta spetsen av Hovs hallar. Jag kände redan när vi kom dit och jag såg havet att det skulle bli en utmaning för mig för dels blåste det och vågorna var riktigt rejäla och dels var det en massa sten och klippor som vågorna slog mot.

Men man ska ju utmana sig heter det och det var ju för att ville simma i havet med andra jag ville vara med på detta. Dock hade jag inte trott de skulle välja ett så utmanande ställe. (Det var inte bara jag som tänkte så…)

Jag kom i och ut en bit men om det är något jag inte grejar så är det vågorna. Kraften i dem blir liksom övermäktigt för mig och jag har ingen som helst lust att ens försöka bli vän med dem. Paniken blev helt enkelt för mycket så jag valde att avbryta innan vi ens hade börjat.
Jättetråkigt och jätteledsamt både för att jag inte grejade det och för att jag liksom blev snuvad på det roliga.
På bilderna ser det ut som det är ett jättelugnt vatten men jag lovar att det var det inte.

Anders hade kommit dit för att möta upp och han fattade direkt att, och varför, jag hade gått upp.

Så istället för en härlig upplevelse-dag blev det en besvikelse. Så där så jag nästan kände att dagen var bortkastad.

När vi kom hem cyklade jag ner till havet men det var lika galet där. Jag vågade mig i alla fall till slut i en kort stund för jag tänker att det är lite som när man trillat av en häst. Man behöver komma upp igen för att rädslan inte ska bita sig fast.
Nu var det så stökigt att det också kom in massor av tång som slingrade sig runt mina armar så de blev snudd på obrukbara. Läskigt!
Men jag kom upp som du kanske förstår. Nästa sim har jag bestämt ska bli en lugn och fin historia för det här var inte ens roligt.

Kram från Ingmarie

Nostalgi-tripp och ett slags rekord

Leave a Comment

Jag börjar med ”rekordet” som inte alls är något rekord egentligen men ändå är det.

Så här;
När jag var elit-löpare så tyckte jag det var normalt och lagom att springa 15-16 mil/vecka. Min max vecka var 20 mil och en vilovecka var 10-12. Plus bl.a styrka och vattenlöpning. (På den tiden hade jag inte fattat grejen varken med simning eller yoga…)
Nu för tiden kan jag inte ens drömma om att springa så mycket.
Det känns som den tiden var i ett helt annat liv och det var den ju i och för sig.

Tack och lov kan jag ju fortfarande springa även om det går galet mycket långsammare. Känslan kan dock vara exakt densamma. Det är bara klockan som skvallrar om att så är det inte.
Tre-timmars långpass då var snabbare än mina intervaller är nu. Helt crazy när man tänker efter!
Det jag dock lyckats bevara är passionen och kärleken till löpningen. med tanke på mina fötter, avsliten hamstring, två diskbråck plus diverse annat strul så hade jag ju kunnat ha hur många ursäkter som helst till att sluta men jag har på något vis alltid hittat lösningar.

Denna veckan (mina tränings-veckor är lördag-lördag) så har jag gnetat ihop 73 km och för mig är det mer än på många år!
Det fanns ingen egentlig plan till det men när jag märkte i går att det innte var så mycket kvar till 70 km + så ville jag prova och det gick!

Nu velar jag lite om jag ska försöka ”byta upp mig” från halvan till helan i Helsingborg om 3 veckor. Jag tror man har minst 6 timmar på sig nämligen. oavsett sträcka så kommer jag behöva gå för mina fötter 6 asfalt är inte bästa kompisar…
Ska vela lite till innan jag tar ett beslut. Det kanske inte ens går för allt är utsålt sen länge.

Sen var det nostalgi-trippen.

Från andra till åttonde klass bodde vi i Egernahult utanför Knäred. Det ligger långt ut i skogen och anledningen till att vi flyttade därifrån var bl.a för att vi skulle hamna ännu längre ut i skogen. Jag är m a o egentligen en riktigt lant-lolla och det är väl därför jag ”måste” ha naturen in på knuten.

Hur som helst. Vi hade både hästar och hundar och jag red ofta till bl.a Össjöasjön ( i Småland) för att bada. I dag blev det både sim och picknick med mamma, Ulf, lillebror Daniel, Anders och lilla Sheila. Tyvärr kunde en av mina andra lillebröder. Markus, inte haka på och den andra har jag sorgligt nog ingen kontakt med längre..

Nästa stopp var vårt hus. Det gjorde mig så glad att allt var så välbevarat och fint. Det enda som saknades var mormor och morfars lilla stuga jämte dit jag ofta gick för att få rostat bröd med massor av marmelad och kaffe med ännu mer mjölk i.

Mitt över vägen går en stig ner till Flammafallet där jag badat och lekt oräkneliga gånger. Lika fint nu som då!

Nästa stopp blev Knäred för att bl. a kolla skolan som jag minns som gigantisk men i verkligheten är den pytteliten.

Vi gjorde även ett stopp på ”Kakor & kackel”. Ett café som man bara måste besöka om man är i krokarna. Det är verkligen unikt med allt från byggnaderna, inredningen, omgivningarna och maten. T o m utedasset var vackert!
De som har det gör precis allt själva och helt från grunden. Allt från att mala mjölet till att göra egna skärbrädor och läsk.
Ett kanonställe!
Det är bara öppet ca 10 veckor på sommaren så passa på innan det är för sent!

 

En makalöst fin dag att bevara i minnet!

Kram från Ingmarie

En trippel

Leave a Comment

Varför välja en, eller ens två, aktiviteter när man kan få göra tre?

Semester är extra toppen på det viset för då slipper man välja och kan man vara med på allt!

Sprang först en svettig runda i skogen. Märkligt nog var jag jättemycket piggare än i går. Kroppen alltså… Den är inte lätt att förstå sig på.

Hade i och för sig sovit nästan 10 timmar och bottnat med supergoda blåbär på morgongröten så det kanske var därför benen var så pigga?

Efter löpningen drog jag till havet för att simma med min vän och stora förebild Carin. Guppigt som attan men det gick i alla fall ruskigt snabbt i medvinden!

Ännu lite senare var jag på Sats för att springa ner till havet och ett jätteskojigt, och jättesandigt, crosstraining-pass på playan.

 

Och naturligtvis badade jag. Hur skulle jag ens kunna låta bli?

Kram från Ingmarie

Skåneleden från Ekevallen

Leave a Comment

Förra gången jag sprang Skåneleden från Ekevallen i Genarp var det med nummerlapp i  januari och det var både snorkallt och fullt av isvatten.
I dag var det väl så mycket motsats det kunde.
28 grader, sol och helt snustorrt i marken. Dessutom skippade jag de där extrarundorna loppet hade helt enkelt för att jag har ingen aning om var de var.

Jag älskar ju sol och värme men jag får lov att erkänna att det var ganska skönt med både vinden och skuggan från träden. På denna rundan finns heller ingenstans man kan fylla på vatten. Inte ens i några av husen var det folk att be om några droppar men det visste jag inte när jag gav mig i väg med mina (tack och lov) två välfyllda 4 dl flaskor.

Jag valde att göra rundan motsols utan någon som helst anledning mer än att jag kände för det. Anders hade siktat in sig på att traska en av alla rundorna där och vi hade en plan på när vi skulle ses vid bilen igen. Av erfarenhet vet dock både han och jag att de där planerna aldrig brukar hålla. I dag blev inget undantag..

Det började finfint även om en del av backarna sög rejält i benen. Sen blev det brötigt värre och som den snubbelfia jag är så tog jag det löjligt lugnt men det värsta var alla kilometer med hård vass sten på skogsvägarna. Varför lägger man sånt hemskt på marken?

Man springer i skogen, på öppna fält, upp och ner för backar, genom en miljon (nåja) grindar, förbi små stugor och gigantiska gårdar som alla var folktomma just i dag om man bortser från bönderna som slet på åkrarna. Dvs ingenstans att fylla på vattnet. Det var ingen kris men jag snålade rejält för att det skulle räcka.

Var bra sugen på att palla ett av dessa vackra men nej, jag gjorde det inte. 🙂

Strax efter 22 km fick jag väldens håll och jag tror det var för att jag helt enkelt hade lite vätskebrist. Än en gång har jag fått bevis för att jag inte är en kamel…
Fick gå/jogga en dryg kilometer innan det släppte. 25 km senare, inklusive en liten felspringning, var jag tillbaka men då också ungefär 45 min senare än vad planen hade varit från början. Det gick dock ingen nöd på Anders…

Stod med huvudet under kranen en bra stund innan vi åkte vidare till lilla Pudesjön där vi också varit innan men då var det betydligt lugnare än i dag. Tror minsann hela bygden hade tagit sig dit! En kort svalkande simtur blev det i alla fall innan vi for hemåt.

I morgon blir det mer svett!

Kram från Ingmarie

Sol!

Leave a Comment

Äntligen kom den tillbaka! Jag menar såklart solen och värmen. Riktigt Ingmarie-väder som dessutom kommer nu när jag äntligen är lite ledig. Gissa om jag är glad?!

Som alltid vaknar min kropp till liv lite extra då. Benen pinnade på så fort att jag nästan inte hängde med.
Så härligt!

Havet var lite svalare än för några dagar sedan men 19 grader och strålande sol gjorde att jag inte ens orkade dra upp våtdräkten från väskan så det blev tre korta sim utan i stället.

Så härligt det också!

Och vattnet alltså. Så kristallklart att jag såg vartenda sandkorn!

Visst har jag sagt att jag älskar sommaren?

Kram från Ingmarie