Ungefär 3 km rakt ut i havet från Torekov ligger Hallands väderö. Den är inte så stor, ca 3 km lång och 600 m bred på smalaste stället, men i förhållande till sin storlek är ön en av landets artrikaste platser.
Berggrunden består av näringsfattig gnejs som är starkt söndersprucken. Det skapar en terräng med omväxlande torra hällmarker och fuktiga kärr. I söder finns en liten skärgård. Norra delen av ön överkorsas av gångar med mörka bergarter näringskrävande växter trivs.
Många fornfynd vittnar om att människan sedan stenåldern har fiskat och jagat på Väderön. I modern tid har ön varit bebodd året runt under drygt hundra år. En lotsfamilj kom till ön 1844 och därefter en skogvaktare. Fyrfolket lämnade ön 1965, som de sista året-runt-boende. Husen vid Kappelhamn, som även använts av stenhuggare, skogsarbetare, forskare och konstnärer, är nu endast sommarbostäder. I lotsstugan finns idag det sevärda Väderömuseet.
Varför den heter Hallands väderö har jag inte fattat för den är skånsk men det finns en del olika gissningar.
Jag har bara varit där en gång innan för typ hundra år sedan. Eller i alla fall över 25.
Man tar båten från Torekov och stiger av på Sandhamnsbryggan och man kan sen välja att gå någon av alla välmarkerade stigar. Eller så går man alla som vi mer eller mindre gjorde. Det finns också ett litet café där med en smula osäkra öppet-tider.
Ön är oerhört varierande och emellanåt är det rejält utmanande med klippor och stenbumlingar. Här och var betar får, kor och islandshästar, vyerna är hisnande och jag tror banne mig man hade kunnat överleva flera veckor på alla björnbär som finns där. Några sälar såg vi dock inte trots att det tydligen ska finnas gott om dem runt ön..
Vid Kappelhamn hittade vi en perfekt brygga för bad och fika. Kanske den simplaste fikan ever men banan och danskt rågbröd ska banne mig inte underskattas. Det satt som en smäck i magen.
Sista biten tillbaka till båten var lätt-traskad och med helt annorlunda natur. Tack vare att det börjar bli lågsäsong så var vi nästan helt ensamma hela tiden. Jätteskönt!
Vi hann i perfekt tid till sista båten tillbaka. Man kan förvisso bo över om man vill men för oss räckte detta finfint.
Rekommenderar det verkligen!
Den här lustiga hittade jag förresten på min löptur i morse. En röd trädsvamp? Har aldrig sett liknande innan, har du?
Kram från Ingmarie