Bertil & Ove

Det är både märkligt och fascinerande hur fort man vänjer sig vid nya rutiner och hur fort man fäster sig vid två lurviga fyrbenta sötnosar. Eller det sista är inte alls särskilt konstigt för vem dör inte sötdöden när man träffar Bertil och Ove?

Vid en första anblick kan de verka lika men det är de verkligen inte. Varken till utseende eller hur de är.

Bertil är den som är mest social och snackig. Han vill vara med hela tiden och berättar precis hur han vill vi ska göra. Han älskar att springa upp och ner, upp och ner för trappan, snacka om livet och bli kelad på magen. Han gillar att sova i sängen, tugga på gräsväxter och att åka på mattan.

 

Ove är lite mer svårflirtad. I alla fall i början av vår bekantskap. Han håller sig lite mer på kanten och observerar både länge och väl innan han bestämmer sig för om han vill hänga med oss två-benta. Han må vara lite mer tillbakadragen men det är han som är bossen även om Bertil nog tror det är han.. Ove kan snacka en massa han också och han älskar att bli kammad.

Båda gillar att sova på dagarna och varje dag kl 9 och kl 21 är det ”race-tid” vilket betyder att snabbast vinner. Oklart vad de vinner eller vad de jagar men fort går det!

I går åkte de hem igen och det blev så himla tomt! Vi är jätteglada över att ha fått låna dem en stund och hoppas verkligen de vill komma hit snart igen!

 

Kram från Ingmarie

Vilken start…

….på augusti månad! Om den bara blir hälften så bra som i dag kommer den bli superdupertoppen-bra!

För hör  (läs) här;

15 km fin-fin trailrun i Saxtorpsskogarna med Anna och Fredrik. Det är rackarns många kringelikrokar så jag är tacksam jag hade sällskap som hittade annars hade jag nog hållit på fortfarande.

Sånt man kan hitta i skogen!

Nu vet jag var de bor!

Start och mål var vid en av mina absoluta favvo-sjöar, Saxtorps-sjön, och vad kan då vara bättre än att passa på att simma lite? Anna fortsatte springa medan jag och hard-core simmar-Fredrik, han skippade t o m våtdräkten, simmade.

1200 m fick jag ihop och det var ljuvligt!

Anna avslutade dock med oss. Det går liksom inte att motstå den sjön!

Sen var vi (såklart) hungriga och ett jättebra ställe att stilla den på är Lilla Bruket här i Helsingborg. I alla fall blev jag mätt.

En massa extra energi fick jag tydligen också för lite senare var jag på gymmet och svettades.

Det enda tråkiga i dag, samtidigt som det varit så himla roligt, är att Bertil och Ove åkte hem tillsammans med Anna & Fredrik. Vi är jätteglada över att ha fått låna dem dessa dagar och vi hoppas verkligen de vill komma tillbaka!

Tack  också snälla Anna och Fredrik för den mumsiga presenten!

En annan fin sak med i dag är denna. Jag tolkar det som ett tecken på härliga dagar framöver.

Kram från Ingmarie