Month: september 2025

Sista jobb-helgen på ett tag

Leave a Comment

Helgjobbet är över och nu har jag bara ett pass kvar innan semesteräventyret börjar! Hurra!
Det har varit hyfsat lugna dagar och jag/vi har hunnit både äta, gå på toa, snacka (med varandra) och andas. Inte illa va?

För att verkligen optimera tiden före jag började så hade jag fixat matlådor för alla tre passen så jag kunde kuta till jobbet både lördag och söndag.
Och jodå vi har dusch där. Helt crazy är jag inte. Dessutom slipper jag ta med en massa extra kläder för det är bara att ta på jobb-pyjamasen när man är klar. Himla bra!

I går blev det lite intervaller. 3 x 5-3-1 minut. Känslan var helt ok och jag blev så där ”lagom” trött. Komma slutkörd till arbetet är ju aldrig en bra idé. Särskilt inte om man ska kunna både räkna, ta beslut, starta avancerade apparater, ge injektioner och köra bil långt ut i tassemarkerna i mörkret. (Det är alltså typ det jag gör just nu.)

Vädret var ljuvligt och jag älskar verkligen att svettas!

I dag blev det typ samma fast lite annan väg och betydligt lugnare. Benen var egentligen pigga men jag har (till slut)  fattat att återhämtningen tar sin lilla extra tid nu när jag inte längre är 55 år.

Till sist vill jag bara visa vilken fantastisk kväll jag hann uppleva under mitt jobbpass!
Snacka om magi!

I morgon ska jag njuta av en helt ledig dag.

Kram från Ingmarie

Lyllos dem

Leave a Comment

Ofta när jag är på gymet så ser jag någon som får hjälp av en PT på sitt första gym-besök. (Eller kanske tredje/femte men de är hur som helst nya i gym/träningsvärlden.)
Ibland, men bara ibland, tänker jag lyllos de som ännu inte har hittat träningen. Tänk så mycket nya upptäckter och glädje som väntar på dem!
Som en helt ny outforskad värld!

Samtidigt så är jag såklart jättetacksam att jag i princip alltid haft träningen som en del av mitt liv. Tänk så mycket jag hade missat annars! Hu vilken hemsk tanke….
För mig handlar det liksom inte om att ”klämma in” eller prioritera. Jag bara gör det. Ungefär som jag borstar tänderna morgon och kväll utan att behöva tänka på att jag ska göra det. Det är liksom aldrig en fråga ”om” utan bara ”när och vad”. Tid finns alltid om man bara vill.

I dag blev det just gymet igen. Jag gillar förvisso att gå på pass men jag är också ruskigt bra på att göra mig själv trött utan att någon säger vad jag ska göra.

 

Kram från Ingmarie

Posted in:

Torsdags-långpanna

Leave a Comment

Ledig torsdag innan jobbhelg då gäller det att passa på! Särskilt när regnet samtidigt bestämt sig för att göra uppehåll.

Tog först en vända på 10 ans spår i Pålsjöskogen innan jag hoppade på Skåneleden. Tänkte dels att jag skulle göra en av mina vanliga längre rundor ”på fel håll” och dels att jag skulle undvika värsta motvinden vid havet.
När man tar en runda på ”fel håll” märker men verkligen hur backarna är. Det är ganska festligt faktiskt. Plötsligt blir liksom de annars ganska sega partierna lätta och vice versa och ibland kom jag på att jag inte ens har tänkt på att där var en backe!
Beträffande vinden så kan jag väl säga som så att SMHI hade inte prickat helt rätt denna dagen heller… Å andra sidan så fick jag medvind där jag inte hade räknat med det så kanske det jämnade ut sig ändå.

När jag kom till Domsten fick jag chans att fylla på min lilla vattenflaska innan jag vände tillbaka. Vem hade trott det skulle behövas i mitten på september? Men jag klagar inte på varken solen eller värmen!

27 km senare stapplade jag in på vår gårdsplan. Ett pass som jag nog bäst sammanfattar som en blandning av himmel och helvete. Dvs allt utom mittemellan och svenskt lagom.

Efter att jag fått i mig mat somnade jag en stund på soffan. Så himla härligt och antagligen välbehövligt.
De där extra sena jobbkvällarna ställer verkligen till det med min dygnsrytm och sömn så tupplurarna är guld värda!
På en ledig dag med sol kunde jag såklart inte skippa att ta ett dopp på. Det var friska vindar om jag säger så men vattnet var ljuvligt!

Kram från Ingmarie

En annan (var)dag

2 Comments

Inte mycket spännande som har hänt här i dag förutom att himlen har öppnat sig x antal gånger. Märkligt nog har jag klarat mig undan varje gång!
Har också sluppit tråkiga mail som i går, jobbet har varit ”lagom” och gympasset gick riktigt bra.

Dvs det har varit en helt vanlig vardag men ändå har den varit unik och den kommer aldrig mer tillbaka. För mig är det viktigt att påminna sig om det och att vi aldrig kan ta för givet att vi ens får en (var)dag till.

Kram från Ingmarie

Tråkigaste mailet

2 Comments

Jag har ju vetat det här ett tag men nu är det officiellt.

Vi är många, många (typ alla som tränar/jobbar där) som ifrågasätter detta och ffa sättet det har gjorts på. Det har varit allt utom smidigt och snyggt!
Vi har dock inte mycket att säga till om, som vanligt när det gäller ”makten”, och jag vet inte riktigt hur det blir med min ”Sats-framtid”. Tiden får utvisa det.
Fruktansvärt tråkigt och ledsamt hur som helst…

Löpturen var inte heller så mycket att hurra över. Det var faktiskt en ganska usel och tråkig tur men jag hittade åtminstone en rolig sten mitt ute i skogen!

 

Mitt jobb är ju inte heller direkt av det lättsamma slaget men i  morgon hoppas jag på en lite muntrare dag!

Kram från Ingmarie

 

 

Galet

Leave a Comment

Skogen ger förvisso en del lä när vindarna blåser som tokar men samtidigt var/är det en smula läskigt när man ser och hör grenar som knakar och faller mot marken. Jag är tacksam jag inte fick någon i skallen i dag när jag for fram där. Eller for fram var väl att ta i kanske. Gjorde ett tappert försök att få lite fart i benen men det gick väl si så där. Kan fortfarande inte leva upp till Garmins förväntningar på mig. haha!
Men trött blev jag!

I stället för att vara med på ett av mina favvo-gympass på kvällen så valde jag att träna själv flera timmar tidigare.
Varför?
Svaret är väldigt enkelt. Jag hade helt ärligt ingen ork till att vänta + att jag kände jag ville ha en tidig kväll hemma. Det gick i alla fall riktigt bra och jag tror faktiskt jag kommer känna av denna timmes lyftande lika mycket som det tänkta passet. Jag är ju som sagt var ruskigt bra på att roa mig själv.

Om det var guppigt på havet i går så var det ingenting mot i dag. Tror inte ens en miljard dollar skulle få mig att vilja simma i det.
Eller jo kanske…
Frågan är ju dock om jag hade överlevt och haft någon nytta av de där pengarna…?
Det räckte att stå på stegen för att bli plaskblöt och det var inget väder för den som är rädd om frissan.

Kram från Ingmarie

Guppigt, gott och galet bra!

Leave a Comment

SMHI skrev att det var hyfsat svag vind i dag och det var det kanske egentligen men vågorna var ändå en smula jobbiga för mig. De kom liksom lite huller om buller och var löjligt ojämna. Ibland kunde jag andas vanlig tre-takt men oftast fick det bli två-eller fyrtakt för att jag skulle slippa få halva oceanen i magen.

Det blev därför inte så långt men det var härligt och vattnet var fortfarande ljummet!

Tanken var att benen skulle få vila lite i dag men vädret gjorde att vi gick en riktigt lång promenad. Dock pausade vi halvvägs på ett av våra favvohak för att njuta av maten, solen och omgivningarna.

Sist men inte minst så hoppas jag du såg 10 000 metersfinalen på VM i dag. Almgren alltså. Vilken löpare och vilket lopp han och de andra bjöd på!

Kram från Ingmarie

Och en maxad lördag

Leave a Comment

Det där crosstraining-passet i går visste var det tog. jag tror banne mig jag hade träningsvärk i precis hela kroppen när jag vaknade i morse!

Men springa ville jag. Den första halvtimmen var det nog dock mer stapplande. Milde himmel vad jobbigt det är att springa med trötta ben!
Tog ett varv på Galgberget och sen ut till Sperlingsholm och utmed Nissan tillbaka hem och en runda runt huset för jag kunde ju inte stanna på 19,6 km….

Solen sken och rundan var jättefin så trötta ben är ju verkligen inget att gnälla över.

Jag var ruskigt hungrig när jag träffade min kära vän Nina så det var tur att maten var både riklig och jättegod på Söderpiren.

Det där gjorde susen och att jag orkade kånka på den megatunga sjukvårdryggan på matchen jag jobbade på. Trevligt att hänga med kollegorna men fotboll är verkligen inte min grej. I alla fall inte en allt för stor del av publiken. Vad är det egentligen med fotboll som verkar locka fram det sämsta hos en del?

Kram från Ingmarie

Maxad fredag

Leave a Comment

Är man uppvuxen, och bor, vid (bäst)kusten så vet man att det i princip alltid blåser. Det är mest bara en fråga om från vilket håll och hur mycket. Turen vid havet i morse var inget undantag. Motvind ut och medvind hem och får jag välja är det den absolut bästa varianten.

Strax före lunch blev jag hämtad av mina fina kusiner för en heldag tillsammans. Älskar att vi har så bra kontakt och det är alltid lika roligt och mysigt att träffas. De är som mina storasystrar!

Vi var på utflykt till lantmännen och Hafi i Harplinge och det kan kanske låta tråkigt men det är två riktigt skojiga ställen att besöka och jag gjorde en hel del fynd i form av lampor, färg och kryddor.

Några stenkast därifrån vid kusten hittar man Göstas i Steninge. Ett ställe som funnits så länge jag kan minnas och trots att det ligger lite ”off” så blomstrat det mer än någonsin. Sånt gör mig glad! Jättemysigt ställe och maten var makalöst god!

Jag är säker på att allt det där gjorde att jag hade extra mycket energi på Marinas fredags-(crosstraing)fest. Det enda man vet innan är att det kommer blir snor-jobbigt. And it was!

Turligt nog behövde jag inte göra mat efteråt för den fick jag hos mamma, Ulf och Sheila.

Hur har din lördag varit?

Kram från Ingmarie