Jag är inte helt säker på varför det heter Åshöjdenloppet för det går i Åsljunga men kanske är det för att det verkligen var en himla massa höjder?
12, 5 km som började och slutade platt men däremellan gick upp och ner på alla möjliga och omöjliga underlag.
Jag var dessutom så korkad att jag drog iväg i alldeles för hög fart de första kilometrarna. Borde jag inte ha lärt mig vid det här laget att det alltid straffar sig…?
Tydligen inte.
Skyller på solen och att det var kallt så jag ville få upp värmen. Haha!
Redan vid 3-4 km började min mage protestera och det i sin tur gjorde att benen förvandlades till två betong-klumpar. Ingen rolig kombo kan jag meddela…
Men jag stretade på och lyckades t o m springa om några på slutet och få en tid som var lite bättre än jag hade trott. Slog säkert även någon slags världsrekord i att komma snabbt till en toa efter målgång.
Banan och loppet var väldigt fint och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att göra om det!
Du ser ju att start/mål dessutom är precis vid en sjö så fatta vilken lycka för mig! Jag behövde alltså inte ens leta efter badplats.
Badet var den ena belöningen.
Den andra var gudagod mat på vårt favvoställe i Halmstad tillsammans med mamma, Ulf och Sheila. Alltså jag älskar maten där så missa inte det om du är i krokarna.
Den tredje belöningen var ett härligt Bodybalance pass och ännu härligare snack med instruktören Nina som ju dessutom är en av mina favvo-människor och en av de klokaste jag känner. Det var förresten på just detta gymet jag hängde i början av min s.k gym-karriär för en si så där 35-40 år sedan.
Mamma Mia! Vad hände med tiden?
Kram från Ingmarie