Ett annat virus

Jag vet att jag upprepar mig som en gammal grammofonskiva men kroppen är bra märklig.

I går var jag stentrött.

Alltså så där supermegadunder-trött och jag vet nästan inte hur jag tog mig igenom den där arbetsdagen.
Jag tror dock jag vet varför och det handlar om den där tanden igen….

Efter torsdagens ingrepp kändes det ok någon dag men sen började det göra ont igen men inte i tanden utan jag blev svullen inne i kinden liksom upp under ögat och emellanåt gjorde det även skitont i örat. (!!!)
Dock syntes inget, jag hade ingen feber och kände mig inte sjuk men lite sovtrött. Ringde tandläkaren som inte var särskilt orolig. Han hade varnat mig lite för att det skulle kunna göra ont i en vecka men kanske inte på det viset men han trodde det var helt ofarligt så det var därför  jag vågade springa loppet i lördags trots allt.
Just då förträngde jag det men helt klart var det därför det kändes segt i kroppen. På söndagen var det lite bättre och måndag + tisdag var det nästan helt borta men det var då den där sömnklubban slog till. Trots massor av sömn hade jag kunnat sova ännu mer. Jag har alltså inte känt mig sjuk-sjuk utan enbart så galet sov-trött.
Nästan lite läskigt!
I morse kändes det lika sömnigt trots över 9 timmars sömn men en ledig dag kan och vill jag inte sova bort. Dessutom hade jag planerat in roligheter!

Löpturen blev oväntat lätt! Huvudet må ha sovit men kroppen var i alla fall vaken!

Fixade mat och gosade med de 4-benta en stund efteråt. De är så vansinnigt roliga och söta att det är obeskrivbart!

Kan du se dem? 😀

Sen tog jag buss och tåg till Halmstad för att vara med på onsdags-dubbelfesten. På dem kan inget/ingen sova!

Vansinnigt skoj soch vansinnigt jobbigt om alltid!

Avslutade med att få jättegod mat hemma hos mamma, Ulf och Sheila och nu hoppas jag det där sömn-viruset bara infinner sig när det ska. Dvs på natten..

Kram från Ingmarie

Segt & vilt

Snortidig löptur till jobbet så jag skyller på att jag halvsov och missade taggarna…

Jag vet att det där att kuta direkt på morgonen inte är min grej och jag vet att jag har ett val men ibland är skallen så himla envis. Av två onda ting, kuta tidigt eller inte kuta alls för efter jobbet pallar jag inte springa, så valde jag det minst onda. (Dvs kuta tidigt.)
Ofta släpper det efter ett tag men med rygga gör det nästa aldrig det. Det är liksom bara segt. Fast sen efteråt är det himmels-skönt!

När jag väl var hemma igen, lång dag, så rullade jag direkt ner till havet och det var minst sagt vilt! Fattar inte alls hur en del vågade sig längre ut.
Det går ju an att vara där en bit ut men man ska dels ta sig dit och ffa ska man ju in igen! När vågorna kommer är de både både stora och starka och man har absolut ingenting att säga till om. Bli inkastad i stenarna/räcket är inget jag vill så jag fortsätter med mesvarianten. Dvs jag höll mig stenhårt i stegen.
Jag har liksom fått min beskärda del av vågsugs-vurpor och axel ur led så det räcker.
Men roligt är det! Jag skrattade utan tvekan mest av alla!

Kram från Ingmarie

Havs-äventyr

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Kroppen är fantastisk, underlig och helt obegriplig. Trodde jag skulle vara stendöd  i dag efter gårdagen men benen var jättepigga! Varför var de inte det i går när det verkligen behövdes?

Så det blev både löptur, gym (där blev det dock bara överkroppen) och en kort guppig simtur (utan våtdräkt) i havet inklusive att cykla uppför den där långa backen hem.

Man skulle också kunna säga att dagens lilla halv-spontana äventyr ut till Kulla-halvön var ett slags träningspass. Hjärtat kan minsann slå lite extra även utan att man tar i en massa.
Vi testade nämligen ”Tumlar-safari och Nimis med Kullabergsguiderna”. Förutom att de missat att berätta att startplatsen var flyttad från Naturum uppe på Kullaberg till Mölle hamn så var allt perfekt trots att vi inte fick se någon tumlare.
Man åker max 12 st i en Rib-båt och jag får lov att säga att när guiden öste på som mest mot vågorna och båten flög högt upp i luften så gick åtminstone min puls upp rejält! Det var också bra styrketräning både för händerna och benen. Haha!

Att se land från havssidan är fantastiskt tycker jag. Särskilt om man varit där och vet hur det ser ut när man kollar ut mot havet. Det blir liksom som en helt ny plats.

Varken jag eller Anders har sett Nimis ”på riktigt” och oavsett vad man tycker om det så är det fascinerande! Vilken grej alltså! Jag vill väldigt gärna se det en gång till från landsidan.

Nimis är ett fascinerande konstverk av drivved och pinnar som konstnären Lars Vilks under 30 år skapat på en kullerstenstrand i naturreservatet Kullaberg. Det är inte bara konstverket i sig som är spännande, även berättelserna och myterna om skapandet. Genom åren har platsen byggts upp och förstörts, både av vandaler och av myndigheter. Att bygga ett stort konstverk i ett naturreservat är självklart inte tillåtet och kontroverserna och rättsprocesserna har varit många genom åren. Officiellt är Nimis ett svartbygge. Vilks själv har beskrivit Nimis som ett konceptuellt konstprojekt, där rättsprocessen är en viktig del i konsten.

Konstverket är byggt av drivved, plankor och grenar och utrustat med 15 meter höga torn. Verket har brunnit ett flertal gånger och därefter byggts upp på nytt, vilket innebär att Nimis ändrat skepnad genom åren.

Strax intill Nimis står konstverket Arx, en skulptur byggd i sten och betong. Omfalos, ett tredje verk, forslades bort år 2001 efter beslut i tingsrätten. För att ytterligare skydda konstverken utropade han 1996 platsen till ett suveränt land. Ladonien.

Det är ingen billig tur men vi tyckte det var väl värt pengarna. Efteråt blev det fika i solen i hamnen. Ljuvligt!

Kram från Ingmarie

Bjäre trail 2025

Jag har varit på väg flera gånger att kuta Bjäre trail men det har alltid varit något som sabbat den planen. Tills i dag.

Så här beskriver de själva loppet;

Bjäre trail – ett terränglopp utöver det vanliga

Vågar du anmäla dig till ett trail-lopp som erbjuder det mesta och lite till … Banan är VÄLDIGT kuperad! Ni springer upp och ner längs Hallandsåsens norrsida, ni kommer springa genom Sinarpsdalen, närmare Astrid Lindgrens ”Körsbärsdalen” kommer man inte i verkligheten (enda skillnaden är att körsbärsträden inte blommar i juli). Ni springer genom täta bokskogar med forsande vattenfall, beteshagar med betande djur, nedlagd skidbacke, nedlagd järnväg.

Många har sagt -”aldrig igen” när de har gått i mål, men alltid återvänt året efter! Det utlovas förutom massor av mjölksyra i benen en otaliga tillfällen till leenden och sagolik utsikt som slår det mesta. Välkomna med din anmälan!

Så jag visste dels av denna text och dels av historier från löpare som kutat det att det är t-u-f-f-t men helt klart hade jag ändå inte fattat…
Trots att det står VÄLDIGT kuperat med STORA bokstäver.

Det finns flera klasser att välja mellan och jag valde 17 km. Med facit i hand är jag glad jag inte var tokig nog att välja det dubbla.


Starttiderna var utspridda även inom klasserna och först tyckte jag det var lite konstigt men nu vet jag att det var jättesmart! Det blev i princip aldrig någon kö ens på de allra smalaste partierna, det fanns alltid någon att följa och det blev en utspridd målgång vilket också gjorde att det var gott om plats.

Före start gick arrangörer Sven (Nilensjö – tvillingbror till välkända BG som bl a gör super-tidningen SPRING)  igenom banan och prick på starttiden fick vi springa i väg.

Vi kan väl säga som så här. Framförallt de första 6 km var väääääldigt mycket utanför min comfort-zone. Faktum är att jag undrade om jag skulle tvingas bryta när skulle kravla mig över en bäck med hala stenar och sen vidare upp för en backe med absolut noll fäste och noll grejer att hålla sig i. Det var första stället jag är glad att ingen filmade just där. Det blev många fler där jag tänkte samma sak men det visste jag ju inte då. Jag vågade inte ens ta fram telefonen för att skapa bildbevis.

Efter ca 5,5 km kunde man välja ”enkla långa” eller ”korta svåra”. Jag behövde inte ens fundera. Mitt adrenalin var redan förbrukat men det finns tydligen en reserv för det skulle visa sig att den ”riktiga trailen”, som en medlöpare sa, inte ens hade börjat. Det var också där jag messade Anders och skrev att det här kommer att ta tid.
Vattenfallen var i alla fall magiskt vackra!

Att ”ladda” med  först ett halvakut tandläkarbesök på 2,5 timmar, sent jobb och sen en  sen konsert-kväll som genererade i 5-6 timmars sömn var högst troligt inte den bästa. Benen var som klumpar och eftersom jag är klumpigare än klumpig när det blir allt för mycket bröte i form av stockar, stenar, stängsel och stegar så blev kilometer-tiderna därefter. Jag krälade på alla fyra så många gånger att jag inte kunde hålla koll på antalet till slut. Tack och lov att det var torrt för hade det regnat hade det varit stor risk att jag hade fått ( i bästa fall) åka tut-tut bilen.

Att lida av svindel som jag på en sån här bana där man emellanåt springer på skrå utmed stup och ska upp och ned för tokbranta backar är verkligen att utmana sin comfort-zone. Jag var på riktigt ruskigt rädd mer än 7 gånger.
Som sagt var, Skåne är inte platt om nu någon tror det. Satan i gatan vilka backar det var men utsikten alltså!
O lallaaaa!

 

Mitt första mål var att komma mål med armar och ben i behåll. Check på den men jag såg desto fler som for i backen och som efteråt fick tvätta blod och gå med is-påsar. De var också en smula smidigare och snabbare än mig om jag säger så.. Jag mesade rejält och tappade en massa tid bara för det men helt ärligt, vem bryr sig?

Jag hade ett hemligt tidsmål men när de första 6 km tog nästan en timme så insåg jag att det kunde jag fet-glömma. Nu blev det dock långa perioder av riktigt springvänliga stigar och vägar så de resterande 11 km gick betydligt snabbare men med bly-ben hjälpte inte det.


Kom i alla fall långt ifrån sist och jag tror jag var 3a i min ”mogna damer-klass”.

Sven och BG har verkligen gjort ett kanon-lopp och efteråt fick man både banan, bulle, en påse med en massa grejer och en sån där härligt tjär-doftande medalj! Jag sniffade nästan ihjäl mig! Är det bara jag som blir så? Älskar att stå vid järnvägsspår och jag blir även lika sniff-benägen i ex källare och trappuppgångar som luktar cement. Undra just vad det är för brist jag har..

Efteråt var det bara en sak, näst efter att dricka mig otörstig, jag ville och det blev i gulliga Magnarps hamn.

Och efter det kom hungern. Det är märkligt det där men när man inte har behov av mat verkar det finnas caféer och restauranger i varenda hörna men när man vill ha då finns typ inget på flera mils avstånd. Vi chansade till slut på Baguetteria utanför Ängelholm och fick två riktigt smarriga baguetter som stillade hungern en stund.

Nu är vi hemma igen och det är så himla mysigt att komma hem till de där två fyrbenta. De verkar dock inte ha saknat oss lika mycket som vi dem och är mest intresserade av tvättmaskinen…

Kram från Ingmarie

Musik-magi

Ännu en gång hade SMHI ”spått” fel väder så vinden var, snällt sagt, några snäpp värre än de hade lovat. När det gäller att simma i galet hav är jag en mes så jag och gav upp efter 10 minuters våg-kastande. Men jag provade i alla fall!

Det var turligt nog lite lugnare vindar på gymet. Undra om SMHI hade kunnat lyckas spå fel även där…


I kväll åkte vi en liten tur till Malmö och det här!

Från början var det ”bara” Alphaville men så fick vi veta att det blev två bonusar i form av Syd & Ekman och S.P.O.C.K.

Syd & Ekman körde goa klassiker, SPOCK härlig synth och Alphaville… Ja de är ju just Alphaville och helt enkelt magiska!

 

Kram från Ingmarie

Den där tanden…

Kanske, kanske du undrar hur det gått med det där tandbakslaget?
Well, not so good..

Den började göra ont igen för några dagar sedan.
I går var jag inom den där jour-tandläkaren eftersom ”min” ordinarie fortfarande har semester och han kollade max 1,5 sekund och sa att ”det ser bra ut”.

!!!!!

Han måste ha universums bästa syn! Eller snarare, han tror det.

I natt fick jag nämligen ta smärtstillande för att kunna sova så i dag tog jag ännu mer mod till mig för att boka en ny tandläkare. Det var skylten som gjorde att jag vågade…

2,5 timme var jag där!
Ja du läste rätt. Två och en halv timme.
Akut rotfyllning av alla kanalerna inkl en provisorisk fyllning som ska bli en permanent om några veckor.
Jag var en smula mör när jag kraftigt försenad cyklade till jobbet efter det där.
Fy bubblan alltså. Mina kollegor tyckte jag såg lite matt och plågad ut. No wonder liksom!
Men nu hoppas jag att detta ska bli bra. Han som gjorde det var i alla fall snäll och empatisk.

Tur att jag hann fylla på med lite endorfiner före…

Kram från Ingmarie

Bästa AW:n

Tidig jobbstart betyder tidig träning. I alla fall om jag vill springa. Jag tycker förvisso det är öken att behöva kuta direkt på morgonen men göra det direkt efter jobbet skulle vara helt omöjligt så det är bara att masa sig upp och snöra på skorna.

Gymma/simma/yoga funkar däremot ok oavsett tid. Det är själva ”studsandet” kroppen inte gillar. Har ingen riktigt bra förklaring till varför det är så men det spelar heller ingen roll för det är som det är. Så av två obra tillfällen för att springa så väljer jag det minst dåliga. Dvs direkt på morgonen innan frukost.

Vi kan väl säga som så här att jag är oerhört tacksam för att min lilla omvägsrunda är så här vacker. Det underlättar!

Fördelen med tidig start är att man slutar lite tidigare och kan hinna med detta innan det blir mörkt. Bästa AW:n om du frågar mig!

Och såklart tid för att hänga med dessa sköningar!

Kram från Ingmarie

Rastat av mig

I morgon väntar en tidig morgon inför en lång jobbdag vilket betyder kort träning så i dag har jag försökt rasta av mig ordentligt.

Började med intervaller. 12 + 10 + 8 + 6 +4 + 2 min. Tanken är att de ska gå fortare och fortare och det är (såklart) fysiskt jobbigt men jag tycker detta passet är absolut tuffast för skallen. Man tror liksom det ska bli enklare ju kortare det vlir men eftersom man också blir tröttare och tröttare så blir det aldrig det.
Men det är bara att ta en i taget och anpassa farten efter backarna och vinden. På de sista flåsade jag rejält och på den sista pep det i lungorna!

Svetten rann som om jag hade duschat och jag tror banne mig jag höjde havstemperaturen några grader!

Avrundade det hela med ett (nästan) lika svettigt pass på gymet. Inga Pb någonstans men det det betyder inte varken att det ojobbigt eller att jag inte kommer att känna av det i morgon. Sätta Pb varje gång är ju dessutom lite omöjligt i längden.

Kram från Ingmarie

 

Finbesök x 2

Två finbesök på samma dag är verkligen både dubbelt bra och roligt!
Löpturen gjorde jag förvisso med ”bara” mig själv som sällskap men eftersom jag faktiskt gillar mitt eget sällskap så var det helt ok. Fint och lätt var det också!

På havssimningen fick jag första finbesöket av bästa Thea igen. Så himla glad att hon inte blev avskräckt efter förra gången.. Tredagars-sommaren som var i helgen har helt försvunnit och vi simmade bitvis i spöregn men vinden var hyfsat snäll och vi fick ihop en rolig liten krumelur.

Andra finbesöket var av Anna, Fredrik, Bertil och Ove. De två sistnämnda är fyrbenta och så söta att man dör sötdöden typ hela tiden. Det bästa är att vi har fått äran att låna dem en liten stund så nu dör vi både söt- och lyckodöden!

Kram från Ingmarie