Hoppfull

Lika snabbt som jag hamnade i en svacka, lika snabbt verkar jag har kravlat mig upp igen. Inte helt men tillräckligt för att jag skulle orka mer än i går och för att känna hoppfullhet igen. Tänk så märkligt det där är ändå. Att man ena dagen upplever det som att allt är sjukt tungt, slitsamt, tråkigt och jobbigt och sen på mindre än ett dygn så känns det tvärtom. Just i mitt fall just nu kan jag fatta det för en infekterad käke är inget man varken kan leka bort eller låtsas inte finns men ibland är det ju så här utan att man fattar hur. I alla fall för mig.

På något vis inbillar jag mig också att detta var ett sätt för kroppen att bromsa mig på alla plan. Det har ju hänt x antal gånger innan när jag inte lyssnat på den. Trodde jag skulle ha lärt mig men tydligen inte…
Det har varit mycket på många plan ganska länge nu men bara det att jag faktiskt tillät mig att strunta i jobbet i går em gjorde på något vis att flera kilo försvann från mina axlar. Min arbetsmoral är extremt hög och jag är ”expert” på att bita ihop vilket för det mesta säkert är jättebra men långt ifrån alltid. Det krävdes dock att både en läkar-kollega och min chef sa att jag skulle gå hem och stanna hemma i dag…

Jag har verkligen chillat denna fredag och tagit flera små siestor men till skillnad från i går ville jag röra på mig så det blev en mega-lugn tur i fin-skogen och ett förvånansvärt bra pass på gymet.

På tal om gymet så är du välkommen på detta nästa vecka!

Har även fortsatt med några av alla mina målar-projekt och varit vid (och i) havet.

Kram från Ingmarie

Bakslag

Minns du att jag skrev att jag blev ”belönad” med en hamsterkind efter käk-operationen i måndags? Jag tyckte det blev bättre och bättre men i natt förvandlades den till en bultanxde tennisboll (!!!) som gjorde att jag sov minimalt trots värktabletter.

Jag kravlade mig dock upp innan solen för att ta mig till jobbet och en utbildningsdag gällande CBRNE. (Dvs om kemiska, biologiska, radiologiska, nuklerära och explosiva ämnen.) Vi kan väl säga som så här att jag kände det emellanåt som jag blivit utsatt för något av det där… Snurrig, yrslig, dubbelseende och illamående.
För att göra en lång story kort så fick jag avbryta och ta mig hem vid lunchtid, kraschlanda på soffan och får nu snällt knapra antibiotika i minst en vecka.

Men men, det kunde varit värre och både himlen och månen är i alla fall bedårande vackra denna kväll.

Kram från Ingmarie

Varför?

Jag tror att det är viktigt att med jämna mellanrum fråga sig varför man gör vissa saker. Både för att fundera på om det är något man vill fortsätta göra och om det är något man vill förändra. Om man hittar ett ärligt därför så är man antagligen på rätt spår i livet.

varför kör jag intervaller när jag ändå inte kommer bli varken snabbare eller elit igen? Varför liksom ”plåga” mig med det när det är betydligt enklare att bara såsa omkring?

Svaret är enkelt. Därför att jag gillar känslan av att känna mig stark, känna pulsen bli så där bultande hög, bli trött och svettig och därför att när man utmanat sig och varit en smula utanför sin komfortzon och klarat det så är det själva belöningen. Att ha klarat av något som är jobbigt och där man fått kämpa för att klara av det. Intervaller av olika slag är utmanande även om de kan kännas mer eller mindre lätta/svåra.
Dagens 14 x 2 min. var någonstans mittemellan och känslan efteråt var lika härlig som alltid.

Så varför Hot Yoga? Det är som det låter hot. Så hot att svetten fullkomligt stänker. Nu gillar jag förvisso värme men övningarna kan göra att både ben och armar darrar värre än asplöv och en del positioner kommer jag högst troligt aldrig klara även om jag övar varje dag. Men det är ok för varje gång kommer jag på något mer om mig själv och kroppen känns som en mjuk skumboll. Så därför fortsätter jag glida omkring i min svett.

Och varför bada året runt? Därför att där kommer vi till det där med att utmana sig själv igen. Ännu är det inte jättekallt men 10 grader är 10 grader att doppa hela kroppen i och eftersom jag fortfarande cyklar (barbent) är det lite dubbelt utmanande. Men känslan, upplevelsen, närvaron och euforin överväger allt och är mitt därför.

Vet du dina ”varför”?

Kram från Ingmarie

Hamsterkind

10 timmars sömn krävdes för att jag skulle vakna till liv efter gårdagen. Men det krävdes bara frukost och en löptur för att jag skulle vilja sova igen men det kunde jag ju glömma för plikten kallade. Snacka om att vara klen… Dessutom har jag ”belönats” med en hamsterkind..

Men skogen var fin och benen förvånansvärt pigga!

Kram från Ingmarie

Okaxig

Det här att behöva operera käken en gång till är ingen hit varken fysiskt, mentalt eller ekonomiskt och jag är verkligen inte särskilt varken kaxig eller pigg just nu. Det kommer förhoppningsvis bli bra så småningom och jag säger tack och lov att det finns painkillers! Även om jag blir en tröttmössa av dem. Var helt slut när allt var klart och somnade nog banne mig innan jag ens hunnit lägga mig på soffan. Bara hoppas jag är piggare i morgon för annars blir det extra intressant på jobbet… haha

Tränat har jag i alla fall hunnit och det underlättar och förbättrat allt i livet för mig. Endorfiner är bra fina grejer det också! De gjorde mig garanterat både gladare och lugnare innan de där nästan två timmarna under operations-duken.

Bra simpass och bra gympass inkl lite extra yoga-moves.

Hur startade du denna veckan?

Kram från Ingmarie

Novemberfärger och mys

Trots att jag är solens dotter så gillar jag verkligen november. Det är något speciellt med de grå nyanser just denna månad. De är nämligen inte alls samma i t ex januari och februari.

I skogen börjar det bli klent med löv på träden men desto mer på marken.

I går blev det en lugn spring-timme innan jobbet med de rosa pjuxen. I dag nästan två timmar lite snabbare i mina blå favvisar.

I dag var jag ledig och kan inte ens tänka mig en bättre söndagseftermiddag än den jag fick.
Vi träffade Catrine och Johan vid mysiga Wallålkra Stenkärlsfabrik. Det var där jag och Anders var i september då vi både njöt av enastående god mat och den vackra miljö plus provade på att dreja. Våra alster är nu hemhämtade och vi ska dit igen för att leka med med lera!
Det blev ingen drejning i dag men en väldigt fin promenad i skogen och lika enastående god mat och service som förra gången. Nu fick vi även äntligen höra om Catrines enastående prestation när hon klarade Kullamannen 100 miles för en vecka sedan.
16 mil i galen terräng med oändliga antal höjdmetrar. För mig är det lika ofattbart att klara en sån grej som att det är att jag skulle kunna förklara hur en mobiltelefon fungerar..

Jag hade lätt kunnat sitta kvar där fortfarande bara för det var så himla mysigt och trevligt men de stängde och vi förstod piken. haha

Mörkt hade det hunnit bli för längesedan men det är inget badviruset bryr sig om och jag har lärt mig var det är så pass mycket gatuljus att det inte spelar någon roll.

Kram från Ingmarie

Benen

Inte konstigt mina ben är en smula trötta efter denna jobbkväll…

Jag är verkligen tacksam de är så starka som de är och klarar av både de hårda betonggolven och springa i skogen före. Eller så är det just för att jag springer i skogen före som de klarar betonggolven…

Kram från Ingmarie

Komprimerar

Ibland behöver man liksom baka ihop flera grejer på kort tid för att ha tid till annat som man också vill göra de timmar man är vaken under en dag.

Som det blev det i dag eftersom jag valde att göra det. (Det man gör är alltid ett val.)

Simmade och gymade därför direkt efter varandra, plus cykel-fraktande mellan , gjorde matlådor och annat småfix och var klar med allt i god tid för att kunna åka iväg till Malmö.

Anledningen till Malmö-resan var en föreläsning med Christer Olsson som jag sett fram emot jättelänge.

Låt dig inspireras av Christer i hans nya föreläsning Gör dig en bra dag! Lyssna till hans sunda förnuft och hans förmåga att enkelt förklara hur vi ska Göra det bästa av vårt liv utifrån vår egen situation och förmåga.

Föreläsningen handlar om att inse att livet är alla dessa dagar och vikten att leva i ”dagtäta” rum, du kan lära av i går och planera i morgon men ”bara” leva idag.
Christer kommer också att ha med många av sina tankefrön kring att leva livet levandes, prövandes och lärandes och insikter kring självledarskap och att livet är ett tillsammansprojekt. I föreläsningen berör han teman som, sårbarhet, tacksamhet och att finna glädjen och mening i vardagen, särskilt i en tid av förändring. Han kommer också att prata kring mål och att de flesta både unga och äldre inte vet vad de letar efter förrän dom hittar det. Samt kraften i att finna och våga vara sitt sanna jag.

Jag har följt Christers klokskap i flera år och vår enkla sammanfattning är att han är precis så rolig, klok, klurig och inspirerande dom han verkar. En magisk kväll som jag önskar fler fick uppleva!

Kram från Ingmarie

Nolstalgi-tripp

Äntligen blev det för lilla äventyret som inte blev av för några veckor sedan av.

Men först dammade jag av ett gång intervallet i Olympiaskogen. Riktigt roligt! Äntligen känner jag både sug och kraft för att trycka på lite igen men jag kommer skynda långsamt framåt.

Äventyret var egentligen inget märkvärdigt men likväl ett äventyr om man bara bestämmer sig för att ha den inställningen.

Vi började med ett besök i Åhus för att återuppleva vår tid där. Båda kände att vi är enormt tacksamma över vår tid där och vill absolut inte ha den ogjord men vi vill heller inte tillbaka. Inte ens för de vackra havsvyerna och (jag) för badet även om det är en outstanding vacker plats ffa denna tid på året när allt är lugnt och stilla.👌

Faktiskt väldigt skönt att det känns så för båda. 🙏🏻❤️

Vi hälsade också på våra favoritmänniskor i grannbyn Kristianstad och fick på köpet gudomligt god mat.😍

Kram från Ingmarie