Hoppfull
Lika snabbt som jag hamnade i en svacka, lika snabbt verkar jag har kravlat mig upp igen. Inte helt men tillräckligt för att jag skulle orka mer än i går och för att känna hoppfullhet igen. Tänk så märkligt det där är ändå. Att man ena dagen upplever det som att allt är sjukt tungt, slitsamt, tråkigt och jobbigt och sen på mindre än ett dygn så känns det tvärtom. Just i mitt fall just nu kan jag fatta det för en infekterad käke är inget man varken kan leka bort eller låtsas inte finns men ibland är det ju så här utan att man fattar hur. I alla fall för mig.
På något vis inbillar jag mig också att detta var ett sätt för kroppen att bromsa mig på alla plan. Det har ju hänt x antal gånger innan när jag inte lyssnat på den. Trodde jag skulle ha lärt mig men tydligen inte…
Det har varit mycket på många plan ganska länge nu men bara det att jag faktiskt tillät mig att strunta i jobbet i går em gjorde på något vis att flera kilo försvann från mina axlar. Min arbetsmoral är extremt hög och jag är ”expert” på att bita ihop vilket för det mesta säkert är jättebra men långt ifrån alltid. Det krävdes dock att både en läkar-kollega och min chef sa att jag skulle gå hem och stanna hemma i dag…
Jag har verkligen chillat denna fredag och tagit flera små siestor men till skillnad från i går ville jag röra på mig så det blev en mega-lugn tur i fin-skogen och ett förvånansvärt bra pass på gymet.
På tal om gymet så är du välkommen på detta nästa vecka!
Har även fortsatt med några av alla mina målar-projekt och varit vid (och i) havet.
Kram från Ingmarie