Är det i november det sker?
Jag kör fortfarande med barbent. Även när jag cyklar till och från jobbet. Ännu är det absolut ingen fara trots friska vindar och regnstänk. Jag inbillar mig att så länge jag inte tar på mig brallorna så är det som med åretrunt-badandet att man successivt vänjer sig vid det kalla om man aldrig slutar. Dvs aldrig tar på sig de där långbrallorna. Men vi får se. Kanske jag inte ens pallar denna månaden ut.
Två gånger har jag dock fuskat. Båda var efter havsbad och innan jag skulle cykla hem igen för det finns alltid undantag! Även med utmaningar.
Hur som helst är man ju bara en liten mes i jämförelse med de som är ute och kämpar på Kullamannen. 20 och 50 km hade jag k-a-n-s-k-e kunnat fundera på men 100 eller 160 km –no way! I alla fall inte där och denna årstiden. Mest hejar jag på bästa Catrine och hoppas hon känner all kraft jag sänder genom rymden till henne.
Kram från Ingmarie