En (tillfällig?) sommardag då det dessutom blåste minimalt bjöds det på i denna del av landet i dag.
Hur skönt som helst och jag var fri ända till kl 14 så valet var enkelt för mig vad jag ville göra.
(Förutom att chilla på terassen en stund. Den är guld när det blåser ”rätt vindar” men är de ”fel” är det risk man blåser iväg.)
Sprada var givet och det enda jag ångrar är att jag inte hade baddräkt, badmössa och goggels med för jösses vilket vatten!
Kram från Ingmarie
Ibland vinner även jag på utlottningar!
Denna vinsten kom på posten i dag! Fina handgjorda koppar och exklusivt kaffe. Oj vad jag ska njuta! Extra skoj att det kom i dag när knegandet började igen.
För att ladda till jobbet drog jag till Olympiaskogen och körde fartlek. 30 x 30-30 sekunder. Kändes riktigt bra!
Innan dess hade jag hunnit måla lite också. Det har sina fördelar med att börja sent. I alla fall första passet för jag kommer ju i säng sent också vilket betyder att jag sover lite längre på morgonen därefter men för mig är det perfekt!
Kram från Ingmarie
Vi hade inga som helst planer för i dag men som så ofta när man inte har det så blev det (ändå) väldigt bra! Spontanitet och go with the flow är underskattat. Jag ska minsann ha som mål att ha så mycket blanka blad som möjligt i kalendern framöver.
Det jag dock ville var att simma men då helst utan vågor så vi drog till Saxtorpssjöarna. Det är alltid ett säkert kort och jösses så härligt det var!
1300 m blev det och jag får ju lov att säga att det var extra skickligt med tanke på att jag verkar ha gjort det på land fastän jag med säkerhet vet att jag blev blöt…
Sen somnade jag en stund i solen. Älskar det!
Tror faktiskt det är bästa återhämtningsgrejen alla kategorier.
Fikat blev hemma innan vi gjorde det som man bara ”måste” göra åtminstone en gång/sommar.
Minigolf såklart!
Vi har en bana som granne men det var första gången vi var där. Ja jag vet. Det är snudd på pinsamt. Dessutom en jättefin bana som drivs ideellt.
En sak är säker och det är att nästa säsong kommer jag/vi hänga här mycket mer! Trots att jag förlorade… Å andra sidan blir det både lugnare och bättre stämning när jag gör det för om det är något Anders är kass på så är det just att förlora.
När Anders sen drog till gymet drog jag till havet. Hade fått tips av Carin på ett lite mer vindstilla ställe vid Oceanhamnen. Det är ännu en pinsam grej för jag har aldrig varit över den där Varvsbron och längst där ute. Har liksom aldrig fattat vad det är riktigt men nu vet jag! Ett supermysigt nytt område som jag vill tillbaka till och även om det inte var ett regelrätt badområde så är det helt klart många som badar där.
Jag skippade våtdräkten och höll mig i kanalen men nästa gång ska jag ta på mig den, vara lite modigare och våga mig lite längre ut.
Detta var sista semesterdagen och nej, jag är inte alls redo för att jobba i morgon.
Ärligt talat hade jag kunnat gå i pension i går.
Men nu är det ju som sagt var som det är och jag har redan börjat räkna ner till nästa ledighet.
Kram från Ingmarie
Bara en dag kvar på denna semestern och det känns väl si så där lattjo men nu är det som det är och jag försöker tänka att det är ju ändå väldans bra att ha ett jobb att gå tillbaka till…
Eftersom vi prokastinerat både städning av lya och bil så var det första prio i dag men sen! Sen var det bara lek.
löpning i skogen. Tyvärr har det känts trögt och jobbigt länge med löpningen med undantag av några få ljusglimtar. Helsingborgs halvmara känns en smula osäkert. Det är helt ok att det går långsamt men jag vill inte behöva springa med en känsla av att ha bly i benen och gummistövlar på fötterna varav den vänstra gör mer ont än vanligt.
Det är dock två veckor kvar så jag behöver tack och lov inte bestämma mig ännu.
Gymandet går dock bra! Alltid skoj och även om jag är trött så finns det liksom alltid power i kroppen.
Vi passade också på att besöka fina Linneaträdgården. Trots att det känns som evigheter sen sist så känner de alltid igen mig och vet vad jag vill ha. Festligt och gulligt!
Jag var sjukt badsugen (som alltid) men för att slippa vågorna så åkte vi till Höganäs. Kvickbadet är en pärla och det är i princip alltid lä i den viken. Kristallklart vatten och absolut perfekt temperatur. Önskar att jag hade varit smart nog att ta med badmössa och goggels men tantsim och lek dög fint det också.
För den som undrar så är Anders fot mycket bättre. Måste vara tack vare den finemanga lindningen av foten han fått…
Kram från Ingmarie
Två av de sju var i ärlighetens namn en smula svettiga men lik väl en del av det goda.
Den ena var ett löppass i finskogen.
Den andra var ett HIIT-pass inklusive ett spontant deltagande i ”The row-challenge” coachen dragit i gång. Om man lägger till ålderstillägg kanske, kanske, kanske jag inte kommer sist men annars kan jag konstatera att rodd är inget jag har talang för. Men skoj var det och man kan lätt säga att jag har både utvecklings-potential och chans att förbättra mitt Pb på 500m.
De fem som var kvar var däremot verkligen mat-rätter.
Lilla Bruket på Tågaborg ordnade ett special-event denna kväll med en fem-rätters specialmeny.
Och alltså! Vilken mat! Så galet gott att det inte går att förklara! Egenkomponerat, mycket var närodlat och det som inte var det var noga utvalt från små gårdar.
Inför varje rätt och dryck fick vi en utförlig beskrivning på varenda ingrediens.
Helt fantastiskt!
En helt magiskt härlig kväll helt enkelt!
Kram från Ingmarie
Även Halland har sin led och en av delsträckorna är mellan Halmstad och Haverdal. Delen till Tylösand har jag sprungit en massa gånger men även den andra halvan. Dock inte riktigt lika många och det var längesedan så det kändes nästan som ett åtminstone delvis nytt äventyr. I Haverdal där denna etappen slutar finns ett jättefint naturreservat så för att Anders också skulle få uppleva lite nytt så tog han bilen dit så vi kunde mötas där när vi kutat klart.
Att det inte skulle bli så visste vi inte då…
Första biten är samma som Prins Bertil-leden och även om det är snudd på som att svära i kyrkan så tycker jag delen till Grötvik är ganska tråkig helt enkelt för att jag sprungit den så många gånger och för att det nästan alltid är motvind.
Det var det i dag också..
Lägg till en seg kropp och regnstänk så var det si så där skoj men jag gnetade på.
Efter handikapp-badet börjar min favvo-del. Förbi Tjuvahålan, Tylösand och bort mot Frösakull.
Friska vindar och stora vågor men där kom de åtminstone lite mer från sidan.
I Haverdals naturreservat finns tydligen Sveriges högsta sandkulle, 36 m ö h, så den fick jag såklart ”bestiga”. (En del säger den t o m är norra Europas största men det finns tydligen en i Danmark som är högre.)
Det är säkert mycket sand i högen men det är också väldigt mycket träd runtomkring så det kändes mer som vilken hög som helst om jag ska vara ärlig.
21 km blev det och jag ville inte ta ett steg extra.
Det var strax före jag kom till reservatet som Anders messade att han stukat foten och knappt kunde gå.
Så istället för att jag skulle ha en extra yoga-klass innan vi for hem så blev det ett besök på Halmstads-akuten. Inget brutet tack och lov men det är lite ynkligt här hemma nu. Han är ju man. Tur han inte har mina fötter! haha
Det blev i alla fall ett dopp i havet (lite kyla är bra du vet) och (som alltid) jättegod mat på mitt Halmstad-favvoställe.
Nu är vi hemma, väskorna uppackade, Anders fot är lindad och lagd i högläge. Inte som vi hade tänkt men det kunde också ha slutat otroligt mycket värre så hur det än är så är tacksamhet den största känslan.
Kram från Ingmarie
Ett av de bästa ställena att springa på i Halmstad (enligt mig) är Galgberget. Hur många gånger jag kutat där vågar jag nästan inte fundera på men det är många. Jag kan varenda liten kurva, raksträcka och backe och det är snudd på att jag kan varenda sten och gren också.
Det går att bygga ihop de olika slingorna som finns eller så väljer man en av dem. 3, 4 eller 5 km.
Springer jag dit och hem igen så kan det lätt bli en mil och det går att förlänga i princip hur mycket och långt man vill genom att lägga till andra fina ställen.
Några stenkast från vår lilla lya ligger västra stranden och det var verkligen guld att kunna vara där några timmar denna fina dag. Extra plus att jag var nästan helt själv där!
Några stenkast till ligger Galleri 70. Passade på att hänga lite nya tavlor på min plats. Gillar verkligen det stället och kommer därför att vara där ett år till. Känns skoj!
Sats-gymet ligger på andra sidan Nissan-bron, ja det är så man säger här för att förklara, så det är bara ganska nära och när jag nu är här passade jag såklart på att vara med på dubbelpass.
De sista tabata-burpeesarna (heter det så???) tog verkligen bort den sista lilla energin jag hade kvar men så galet skoj det var!
Tur då att vi bokat dejt med mamma och Ulf på Bastard Burgers som ligger mittemellan gymet och vår lya. Det må vara en snabbmatkedja och garanterat inte det nyttigaste man kan äta men jag gillar det stora vego-utbudet och servicen här är fantastisk!
Hoppas i alla fall det gav bra med energi till morgondagens lilla äventyr.
Kram från Ingmarie
En sak jag gillar med löpningen är all variation. Man kan springa kort, långt, platt, kuperat, långsamt, snabbt, på asfalt eller olika slags trails, ensam eller med andra och man kan göra det nästan var och när som helst.
Vilken annan idrott bjuder på så mycket variation?
För mig blev det en dryg timme i skogen med både platt, kuperat, stigar, asfalt, med- och motvind och i olika fart beroende på just vind och backar.
Jag hojjade ner till havet för att njuta av havet och solen en stund. (SMHI hade som vanligt fel så solen försvann oh ersattes av moln och ännu mer vind. Bada gick finfint men simningen sparade jag till senare.
Precis som det finns solskens-cyklister så finns det solskens-simmare. Eller åtminstone vågfri-simmare.
Jag kan tycka en viss grad av vågor är ok men mest gillar jag när det är så här.
Lugnt, fint vatten utan båtar eller annat som kan störa.
Sjön heter Glänningesjön och ligger vid Laholm. Vi pausade där på väg till Halmstad och passade på at äta medhavd matsäck. Så mysigt!
Kram från Ingmarie
Det var betydligt lugnare vindar i dag men när man blir trött av intervaller är det banne mig inte mycket motvind som behövs för att det ska bli lite extra jobbigt. Märkligt att medvinden inte verkar hjälpa lika mycket som motvinden gör motståndet större…
8 x 5 minuter blev det i alla fall. Körde i Olympia-parken som jag tycker är jättebra för just intervaller.
Havet var ljuvligt och i dag var det inga vågor jag behövde vara rädd för.
På Performance-klassen fortsatte vi med bänkpress + en massa annat för rygg och ben. Svetten rinner alltid när jag tar i så det är en himla tur det finns chalk! Jag är nog jättetramsig men jag tycker det liksom blir mer ”på allvar” när jag har det för det är ju det de riktigt starka har.
Kram från Ingmarie
Jag hade verkligen sett fram emot simeventet i Båstad och Torekov i dag som bl.a Torekov openwater och openwaterswimclub ordnade.
Det var fokus open water men vi startade dagen på Malenbadet. Jag hade ingen aning om att det fanns men det är en jättefin anläggning med en 50-metersbassäng.
Snälla Fredrik hade hämtat upp mig och det var flera av alla som var med jag kände sen innan. Bl.a Carin som jag ju simmade med senast i fredags.
Vi var tre olika grupper med olika ambitioner och vana. Felix blev vår coach och han gav en massa bra tips och övningar. Så roligt!
Enda minuset var att det blev en del väntan och jag började frysa så jag både skakade och hackade tänder så jag var tvungen gå upp i förtid. Tack och lov fanns en varm och skön bastu men jag behövde ändå två tjocka tröjor efteråt för att tina upp. Jösses så klen jag är. Vinterbad funkar helt klart inte om man vill bli bättre på att hålla värmen. Däremot att är det bra för att klara ”chocken” av att gå i kallt vatten.
Lunchen bestod av pizza och det var väl ingen direkt gourmet-upplevelse om jag säger så… Men solen var härlig och sällskapet det bästa!
Nästa del var havs-simningen och den jag längtat mest efter. Vi tog oss ända ut till yttersta spetsen av Hovs hallar. Jag kände redan när vi kom dit och jag såg havet att det skulle bli en utmaning för mig för dels blåste det och vågorna var riktigt rejäla och dels var det en massa sten och klippor som vågorna slog mot.
Men man ska ju utmana sig heter det och det var ju för att ville simma i havet med andra jag ville vara med på detta. Dock hade jag inte trott de skulle välja ett så utmanande ställe. (Det var inte bara jag som tänkte så…)
Jag kom i och ut en bit men om det är något jag inte grejar så är det vågorna. Kraften i dem blir liksom övermäktigt för mig och jag har ingen som helst lust att ens försöka bli vän med dem. Paniken blev helt enkelt för mycket så jag valde att avbryta innan vi ens hade börjat.
Jättetråkigt och jätteledsamt både för att jag inte grejade det och för att jag liksom blev snuvad på det roliga.
På bilderna ser det ut som det är ett jättelugnt vatten men jag lovar att det var det inte.
Anders hade kommit dit för att möta upp och han fattade direkt att, och varför, jag hade gått upp.
Så istället för en härlig upplevelse-dag blev det en besvikelse. Så där så jag nästan kände att dagen var bortkastad.
När vi kom hem cyklade jag ner till havet men det var lika galet där. Jag vågade mig i alla fall till slut i en kort stund för jag tänker att det är lite som när man trillat av en häst. Man behöver komma upp igen för att rädslan inte ska bita sig fast.
Nu var det så stökigt att det också kom in massor av tång som slingrade sig runt mina armar så de blev snudd på obrukbara. Läskigt!
Men jag kom upp som du kanske förstår. Nästa sim har jag bestämt ska bli en lugn och fin historia för det här var inte ens roligt.
Kram från Ingmarie