Vegoliv

Pb och finbesök

Att jag skulle sätta nytt Pb i marklyft har jag nog aldrig tvivlat på men att det skulle ske just i dag trodde jag dock inte.

Om det var de ändrade planerna eller om det hade skett oavsett kommer jag aldrig att få veta och det spelar ju heller ingen roll.
Planen var intervaller på förmiddagen, styrka på kvällen och dessemellan finbesök.

Intervaller blev det som planerat. 20 x 60-30 sekunder. Blev trött men hade ändå power i benen och mycket energi. Härlig känsla!

Sen blev det lite grus i planerings-hjulet men det var inte så stora stenar än att det gick att omplanera.

Anna och Fredrik skulle cykla till oss men så hände det ena och det andra (du kan läsa på Anna´s sida om allt från avbruten cykling till teknikstrul och felcykling) så då allt blev försenat hade jag plötsligt en massa tid över. Det var då jag tog det blixtsnabba beslutet att dra till gymet direkt.

Började som vanligt med lite lättare vikter på marklyftet. Tyckte det kändes ganska tungt men fortsatte samtidigt som jag gick ner i reps och lastade på. Plötsligt var jag på mitt gamla Pb och det kändes så bra att jag la på ett kilo till.
Det blev ett nytt Pb!

14 kilo mer än min vikt och jag tror jag skulle ha klarat lite till faktiskt men man ska sluta när man är på topp, eller hur?

Såklart ingen revolutionerande varken grej eller vikt för många men för mig är det stort så HURRA!

Sen kom de äntligen. Anna & Fredrik. Älskar att hänga med dem och vi hann med både mat på ett av mina favvoställen Linneaträdgården, fika hos oss och ett ljuvligt dopp i havet. Det sistnämnda var det mycket märkligt bara jag som ville njuta av…

Kram från Ingmarie

Österlen trail 10 år och Friden

Österlen trail är utan tvekan ett av vårt lands vackraste lopp och ett av mina favvolopp alla kategorier. I år firade de 10 år och jag hoppas det blir minst lika många till. 🙏🏻

Förra gången jag kutade det var för två sen då jag valde att springa 60 km.

Detta året nöjde jag mig med 22 km. Om jag inte minns helt fel har jag gjort det minst två gånger innan varav ett som springande reporter för RW..
😅
Det finns även 14 och 6 km som man kan kuta i morgon så det är verkligen ett evenemang för alla!

22 km är helt klart kortare än 60 men det betyder inte att det är en easy walk in the park. Backarna är både sega och branta, ”staket-stegarna”, spången, naturhindren, stockarna och de supersmala stigarna som inte tillåter ens en bergsget att springa om är många och avlöser varandra hela tiden.

Innan start. Fullt i princip alla klasser.

Trapporna innan mål är  vida beryktade och inte att leka med men just i dag gick de konstigt nog riktigt lätt.

Mest är det ändå så bedårande vackert att jag nästan tappar andan vilket ju är mindre bra när man samtidigt ska kuta.🤪

Banan är välmarkerad och går genom skog, över ängar, på grusvägar och som sagt var upp och ner. Upp går ju an men för en som lider av svindel är en del av nedförsbackarna en rejäl utmaning! 😱 Men jag höll mig på benen, tog det lugnt och njöt precis hela vägen.😍

16 minuter långsammare än för 8 år sedan men en 3e plats i min åldersgrupp. Det är jag jättenöjd med! Älskar den fina medaljen som dessutom luktar underbart av tjära!

Hängde kvar en stund innan vi for mot havet. Jag badar ju mer än gärna men just i dag var det lite extra nödvändigt inför finalen på denna mini-resa.

Några kilometer utanför Kivik ligger Friden – vid vägs ände.. Jag hade aldrig hittat det utan vår vän Helens tipsande för det ligger verkligen vid vägs ände! Så mysigt! Extra härligt att få uppleva detta med våra fina vänner!

Deras grej är pizzor men inte vilka som helst. Här snackar vi hantverk med extra allt och t o m jag som inte är någon särskilt stor pizza-fan dog njutar-döden flera gånger om!

Nu är vi hemma och jag säger tack alla och allt för i dag!

Kram från Ingmarie

En fredag med allt möjligt härligt

Yin Yoga med singing bowls. Ja du hör ju redan på namnet att det måste vara något speciellt och det var det! Min själ svävade helt iväg. Underbart!

Tror det blev extra härligt eftersom jag kom dit direkt efter att ha simmat 2000 m. Då passar det liksom perfekt med värme och lugn.

Lunchen åt vi på Sveriges kanske mest gömda pärla. Borgeby stenugnsbageri & café
ligger nämligen väl gömt i ett megatrist industriområde. Det var rena turen att vi hittade det en gång för längesedan när vi var i krokarna. Jättemysigt och jättegott och så fantastiskt att kunna sitta ute i deras träödgård i solen.

Lite mer österut ligger Ale stenar. Vi har varit där en gång förut, jag springandes och Anders körandes för att plocka upp mig när jag var klar, och den gången var vi verkligen inte ensamma. Ale stenar måste vara ett av Sveriges mest besökta platser men i dag var vi där helt ensamma! Vilken magi!

Nu är vi dock här. I gulliga Simrishamn. Där vi snabbt konstaterade att husen inte är gjorda för anders.

I morgon åker vi till Christinehof slott där jag ska få (hoppas jag) njuta av 22 km i vacker natur. Ser verkligen fram emot det!

Kram från Ingmarie

En sån där dag

Intressant det där hur man vissa dagar hastar runt och jagar klockan men ändå inte får någonting gjort medan man på andra tar det hur lugnt som helst och hinner massor.

Som i dag.

Började med ett gäng intervaller här hemma. 12 x 2 min för att vara mer exakt. De var väl varken bra eller dåliga utan verkligen svenskt lagom och mittemellan.

Hann fint med både buss och tåget norrut till Halmstad för att bli upphämtad av Anders som hängt där några dagar. Innan (sen) lunch var vi inom Galleri 70 för att hänga upp lite nya tavlor. Nästa fredag, dvs långfredagen, kommer jag vara där mellan kl 12-16 så har du vägarna förbi blir jag jätteglad om du kommer inom och säger hej!

Sen var det den där maten…
Café Lugnet ligger några stenkast från vår mini-lya  och har hittills bara haft öppet på somrarna. Jag har dock lyckats missa det men från mars har de öppet (förhoppningsvis) året runt och alltså, vilket ställe! Supermysigt och galet god mat!

Nästa stopp var Sats där jag och fina Thea hade vårt andra yoga-event. Att göra en sån här grej tillsammans med en annan är verkligen både roligt och härligt!

Innan hemfärd fanns det bara en sak som saknades för att dagen skulle bli perfekt. Och ja, det var lika underbart som jag hoppats.

I morgon blir det en ny resa men åt motsatt håll.

Kram från Ingmarie

Måndags-maxning

Ledig måndag är verkligen guld. Det blir liksom en extra bra start på veckan så hur det än blir de andra dagarna så ser jag till att få en bra början. Jag ser i och för sig till att alltid ha något att se fram emot oavsett vad dagen heter. Det kan vara små grejer som köpe-kaffe, ett roligt tränings-pass, äta ute, se en film/serie, träffa en vän, bada eller ta en tupplur.

I dag blev det en massa av de där guldkornen.

Först löpning i skogen. Bara en kort tur på 45 minuter men jösses vad det är fint nu!

Sen simning i egen bana. Ljuvligt! 1700 m med bra feeeling.

Vidare på lunch på favvostället med världens bästa sambo. Vi tokgillar verkligen Linneaträdgården. Mysigt, trevligt och alltid god mat!

The Grand finale var som vanligt dubbel-passen.

Det var också det näst sista på detta Prf Strength-blocket och eftersom jag kommer missa det sista (buhuuuu) så passade jag på att sätta Pb i bänkpress vilkert inte var så svårt med tanke på att utgångsläget var minst sagt klent. Bänkpress är verkligen inte min gren men jag måste säga att efter dessa veckor tycker jag det är riktigt skoj! Men visst, om jag måste välja så väljer jag sumo marklyft/marklyft alla veckans dagar.

HIIT-passet var ett av de roligaste jag kört och absolut ett av de jobbigaste.

Har du någon favvo-dag?

Kram från Ingmarie

Inte alltid skorna hjälper

Som du vet så älskar jag alla Newton-skor men det finns några som är lite mer favvisar än de andra och som har en delad första plats.
De delar för alla har liksom lite olika användningsområde. Ja du vet, sistans, fart och klafs-trail.

Momentum är en sko som är ganska ny på deras marknad och redan första gången jag satte dem på mina fötter kände jag att de var något extra speciellt. Som att ha en socka på fötterna som studsar fram!
Ändå har jag mest haft dem på gymet. Tills i går och himmel alltså! Underbara! Lägg till alla fina blommor och lite sol så var lyckan fullkomlig! Dessutom blev det ett ovanloigt lugnt lördags-pass på tokhuset. (Dvs jobbet…)

I dag var det inte riktigt lika lätt trots de verkliga snabbskorna. Mjölksyran kom redan på uppvärmningen men eftersom jag inte var varken skadad eller kände mig sjuk så hade jag två val.
Strunta i det eller ändå köra och se det som ett skallbens-pass.

Jag valde det senare alternativet. Det var fruktansvärt segt, tungt och mjölksyrefullt från början till slut men jag drog ner på farten, kämpade på och gjorde t o m 8 istället för 6stycken  5-minutare! Men sen dog jag nästan och nedjoggen var nog den långsammaste detta seklet.

Så där är det ju ibland och den typen av trötthet kan man dock oftast bota.

T ex med smarrig mat på Linneaträdgården. Vi har hittills aldrig blivit besvikna när vi varit där.

Ett härligt dopp i havet gör alltid underverk!

Ledig söndag betyder också chans att vara med på Kundalini-yogan så den möjligheten tog jag!

Kram från Ingmarie

De där trapporna…

Det känns som det var längesedan jag sist kutade upp för de där Galgbergs-trapporna och det var det.  Typ nästan tre månader sedan!
Jag måste erkänna att jag hade lite fjärilar i magen inför i dag för det är liksom aldrig en fråga om om det ska bli jobbigt utan om hur jobbigt. Ganska fjantigt, jag vet, för vad spelar det för roll egentligen? Men så var det och jag tror det kan vara bra för åtminstone jag liksom skärper till mig då och tar inget för givet.

Åtta varv blev det. Varje är ca 700 m och varje gång jag tagit sista trappsteget av de där 184 där är så tror jag att hjärtat ska hoppa ut men då har jag (!!!) bestämt att då ska jag trycka på nästan ända till startpunkten igen. Det går förvisso mestadels nedför men jag lovar att det svider i benen oavsett!

Hur som helst var det skoj och solen alltså! Snacka om att jag fick vårkänslor!

Lunchen njöt jag på Söderfamiljent tillsammans med min fina vän som är en av mina bästa bollplank och som jag verkligen kan säga allt till. Så viktigt och värdefullt! Solen hade dock gömt sig i dimman så vi fick sitta inne.

Innan min yoga-klass röjde jag runt en stund på gymet och sög ur det sista av benen denna dag. Varför inte liksom? Leva i nuet är min grej!

Kram från Ingmarie

En superduper-måndag

3, 5 timmes träning en måndag tycker jag är en ruskigt bra start på veckan!
Jag slök middagen (och efterrätten) på rekordtid trots att armarna nästan inte löd mig.

Fokus på Prformance strength-klassen nu är nämligen bänkpress och chins. Mina typ sämsta grenar men å andra sidan finns det en grym utvecklings-potential! HIIT-klassen var en klassisk EMOM och det var nog ingen som hade pallat ett varv till. Sjukt skoj som alltid!

Det var 90 minuter och de andra 120 gjorde jag springandes. Vet inte vad som hände men jag fick feeling och liksom bara fortsatte. På köpet hittade jag nya fina stigar, njöt av medvind, kämpade i motvind och tänkte åter igen på hur tacksam jag är över att vi bor just här. Ingen snö eller is och verkligen bedövande vackert!

 

Kram från Ingmarie

Halv helg

Jobba en halv helg (fredag + lördag) har fördelen att man är ledig åtminstone en av dagarna som de flesta andra är lediga. Då kan man hänga med underbart fina vänner, gå lång-promenad och käka gott på t ex ett av favvo-ställena här.

Jobb eller inte så både vill och behöver jag träningen. I går blev det gymet. Kul som alltid! Märkligt egentligen att jag tycker det med tanke på att jag helst vill vara ute i sol och värme…

I dag testade jag 3 x 10 min i någon slags tröskelfart. Fy sjuttsingen vad jobbigt det var. Trots lusfart. Det jag verkligen märker ”med åldern” är att kondisen är hyfsat lätt att träna upp igen efter ex en sjukdom men styrka och balans försvinner blixtsnabbt och tar evigheter att få tillbaka. Men jag harvar på. Det kommer (förhoppningsvis om jag får fortsätta leva länge) en dag senare i livet när jag tycker att den fart jag har nu är snabb. En gång i tiden tyckte jag ju att 4.30 – 5 min/km fart på långpassen var ”lugnt”. Det tycker jag inte nu och kan inte en s fatta hur jag kunde kuta 3 timmar i den farten och samtidigt prata. Hur som helst så oavsett fart var och är så var det skoj och jag är tacksam över passet.

Det var längesedan jag var på någon annans Kundalini yoga-pass. Eller haft något själv för andra.. Vet inte riktigt varför faktiskt. Däremot gör jag lite egen varje dag och det kanske är så jag vill ha det och så det ska vara. Åtminstone just nu. Jag gillar att ha mina Yin yoga klasser och så länge det känns så så fortsätter jag. I dag var jag dock på just någon annans Kundalini yoga och det var verkligen härligt att bara parkera sig och liksom ”följa med” och helt fokusera på känslan inuti. För det är ju det yogan i mångt och mycket handlar om och betyder. Att förena kroppen och själen.

Kram från Ingmarie

Afternoon te

Om/när du är i Lund nästa gång rekommenderar jag verkligen ett besök på Alice och kattens tesalong. Det är inte bara te som serveras även om man kan tro det av namnet. Det finns även en väldans massa ätbart att välja mellan som t ex olika slags Afternoon tea-menyer, soppa, scones och lunch-alternativ. Snacka om beslutsångest!

Vi valde både en klassisk afternoon-tea och en extra lunch-macka för jag var tok-hungrig efter simpasset. Med facit i hand hade jag inte behövt den för det räckte mer än väl med alla de fyllda faten. Är faktiskt fortfarande mätt!

Vi fick alltså en varsin sån här!

Galet gott och ett supermysigt ställe men av alla Afternoon tea vi varit på så slår ändå inget den på Mormors bakeri i Blekinge. Vi måste absolut ta oss dit igen!

Simpasset gick förresten väldans bra. 1700 m med bra känsla!

Avrundade dagen med ännu ett härligt pass med bästa Todd på Bindu. Det är liksom inte ”bara” yoga där utan man lär sig också nya saker om själva Yoga-filosofin varje gång. Sånt gillar jag.

Kram från Ingmarie