När jag är på nya platser och vill hitta bra löprundor brukar jag, förutom att använda Google maps förstås, springa åt alla väderstreck om det inte verkar helt ospringbart vill säga.Ibland vet jag mer eller mindre exakt hur jag ska kuta. Ibland får känslan och nyfikenheten helt styra.
I dag blev det söderut nästan helt utan plan. Förbi och genom parker där det picknickades för fullt. Och plötsligt dök det upp ett minijärnvägsspår! Utan tåg.
Ibland var det platt och rakt.
Ibland lummigt och böljande.
Halvvägs fanns det en stor park med extra “räddningshål” för cyklister och andra sportande. Så himla käckt!
Det blev en jättebra runda för jag gillar när jag slipper springa fram och tillbaka.
Med tanke på vad temperaturen var på seneftermiddagen så valde jag helt klart rätt ställe att spendera dagen på! Underbart! Har jag förresten sagt att jag älskar sol, värme och sand mellan tårna?
Anders är fortsatt lite krasslig så jag hade åkt själv till Leighton beach för att slöa. Börjat på ännu en ny bok. När jag börjar läsa är jag snudd på hopplös. Blir helt uppslukad och läser, läser, läser, läser och läser ännu mer. Tills den är slut och jag letar desperat efter en ny att uppslukas av.
Nåja. Antar man kan ha värre laster här i livet.
Men även solen behöver vila och för att inte helt slöa till så testade jag gymet i Fremantle på vägen hem. Nice!
Där var några ruskigt starka gubbar som körde, så där så jag fick hålla i hakan, men jag vågade inte ens smygfota. 😜 Själv är jag inte riktigt så imponerande men allt räknas, eller hur?
Kram från Ingmarie
Kan bara hålla med. Att springa på känsla och på nya vägar är det bästa som finns! 🙂
Det är variationen som gör det härligt antar jag. Fritt ibland. Disciplinerat ibland. 🙂
Bästa löparäventyren! Jag njuter genom dig och ser fram emot vår lite mindre exotiska flytt till Hindås som jag ska upptäcka i löparskor 🙂
Jag tror det blir kalasbra! Kan vara nog så exotiskt! 🙂