Skaparladan dag 6

Ännu en gång vaknade jag tidigare än vad som kan vara nyttigt men jag antar det är för att hjärnan är full av färg, form och idéer. Så där så jag bara ville upp direkt så jag kunde få sätta i gång.

Men jag bestämde mig ändå för att springa först. Kolla vilken morgon jag bjöds på!

Och Djupsjön alltså.

Helt totalt och absolut omöjlig att motstå!

När klockan var 9 hade jag hunnit med både den där morgonturen, duschat, käkat frukost, cyklat till Skaparladan, målat i nästan två timmar och var redo för en hel timmes hjärtchackra-meditation som Jonna ledde ute i det fria. Fantastiskt!!!

Jag har jobbat på med mina idéer hela dagen och finslipat på en del andra målningar jag har. Och helt kasserat två av de projekt jag hade. Inte slängt dem men delat dem i två och målat över. Så kan det nämligen också bli. 🤪

Typ så här :

Fortsättning följer. De håller på att bli något helt annat med helt andra färger.

Jag for in till “stan” i dag också. Dels för (p)rehab på gymet för nu vet jag att det är hamstring som är ledset. MR visade ödem/vätskefylldad vid fästet och det är ju si då där bra om jag säger så. Det går över men det tar tid. Jag är i alla fall tacksam att inget var sönder och att jag har noll tendens till artros.🤩

Mest for jag hela vägen till stan för att besöka den här.

När jag och Anders var här för två år sedan var vi här i Gillfjärden och simmade och det var lika vackert då. Det var ju förresten även den sommaren jag hittade Skaparladan. Eller om det var den som hittade mig. Vem vet liksom…?

Gissa om jag fick en härlig simtur?!

Kram från Ingmarie

Kurerad?

Något har hänt. Med benet. I alla fall i dag. Kunde inte kuta 100% av den timmen jag var ute men åtminstone 90! Som ett mirakel!

Det där att simma långt kanske gjorde susen? Eller är det vetskapen om att det kommer bli en MR som gjorde det? Vem vet…

Nu vet jag i och för sig inte hur det är i morgon, ett ok pass är ju liksom inte någon garanti för att det blir ett andra, men härligt var det!

Eftersom tvådagars-ledigheten var slut, och resten av dagen/kvällen alltså skulle tillbringas i landstingsuniformen, passade jag också på att använda Hellas utegym. Som mest var vi typ 3 pers där. Lyxigt värre! 🤩

Och sprada såklart! Ingen dag är fullkomlig utan att kroppen doppats i vatten på något vis. (Duscha/bada badkar räknas inte.)

Kram från Ingmarie

Fina vägen

Jag har en runda som vi (jag och Anders) kallar “fina vägen”. Helt enkelt för att den är så bedårande vacker!

Det är en sån där runda som är fin oavsett hur man tar sig fram. T.o.m gå är ok. Då är den fin! Benet var dock på så bra humör att det lät mig springa mestadels. (Tack!)

På slutet ligger fina Söderbysjön och väntar. Funkar alltid lika bra att simma som att sprada i. (Förutom när isen är i vägen alltså…)

Det var “tur” att jag inte visste hur resten av dagen skulle bli för då hade jag garanterat inte njutit lika mycket.

Extremt mycket på jobbet och rejäl övertid. Så sent att jag var ensam på bussen.😱 Och galet trött. Två dagars (midsommar)ledigt kommer sitta extra fint nu!

Kram från Ingmarie

Skaparladans målningsretreat tredje dagen

Tredje dagen är också sista dagen men eftersom jag började tidigt har jag ändå hunnit med mycket! Vår gemensamma start (för den som vill-allt är ju som sagt var frivilligt) var kl 9 med en kort och enkel men väldigt skön mindfullness-yoga. Man behöver verkligen inte krångla till det. Även det lilla kan göra stora saker.

Jag har haft ett fantastiskt målarflow hela helgen. Det är superhärligt att få gå så där all in helt utan (prestations)krav på att göra något specifikt. Men något blir det ju alltid. En lite längre paus blev det såklart för en löptur. Hittade några nya fina stigar och himmel vilka mysiga ställen det finns i Rådmansö-skogen!

Och ännu en sprada. Det blåste friskt i dag. Sju grader jämt fördelat både på land och vattnet.🤪

Minns du förresten stormen Alfrida som drog in i januari? Den kom, tur i oturen, nästan precis efter min förra kurs här. Rådmansö var ett av de ställe som drabbades värst och de var utan el och vatten väldigt länge. Spåren syns fortfarande tydligt. Stora skogsarealer är förstörda och behöver röjas upp för att inte bli skadat för evigt men det finns tydligen varken folk, maskiner eller pengar till det. Torkan förra året har också slagit hårt här, liksom i hela vårt land, så blir det inget regn snart kommer varenda brunn att sina. Miljö- och klimatförändringen är ett faktum och det skrämmer mig förskräckligt mycket!

Det är alltid vemodigt att bryta upp, säga hej då och lämna Skaparladan. Hemfärden är dessutom krångligare än ditfärden för då ska ju alla nya dukar med.🤪 Men jag börjar få rutin och det får ju liksom ta den tid det tar med SL.

Och det hjälper helt klart att jag vet att jag snart ska hit igen och att jag kan fortsätta måla (nästan) precis när och hur mycket jag vill hemma!

Kram från Ingmarie

Skaparladans målningsretreat andra dagen

Andra dagen är alltid en tyst dag. Dvs vi pratar inte utan är helt tysta från morgon till kväll. Dagen börjar med att vi går en väldigt långsam vandringsmeditation i skogen och den avslutas med en gemensam stund för reflektion.

Ingen gång är den andra lik men det händer garanterat alltid något nytt på insidan. Själv upplevde jag det som alltid otroligt skönt att slippa prata men jag kom också ännu en gång på hur otroligt stressande klockan är för mig och hur bra jag mår av att slippa den och att släppa kontrollen. Min hjärna är nämligen specialist på att minut-planera men istället för att tycka det är bra kan jag bli extremt stressad av det. Antagligen för att jag då lever för mycket i framtiden i stället för i nuet. Så det där är något jag jämt jobbar med. När jag väl släpper den där kontrollen är det en sån enorm befrielse! Samtidigt är det ju också en smula läskigt. Att inte ha koll menar jag. Meditation har hjälpt mig jättemycket med detta, och på flera andra vis, och att kunna göra det flera gånger om dagen, även ute, är verkligen hur härligt som helst!

Det intressanta är att när jag målar har jag ingen koll alls. Jag bara kör på och ser vad som händer. Oftast börjar det med att jag väljer två färger, klickar ut dem på duken och sen bara börjar jag.

Sen kan det sluta med precis vad som helst!

och lika intressant är det hur mycket som man hinner med utan (klock)koll! Mellan allt målande blev det ett bra intervall-pass inkl sprada i en Östersjövik. Uppfriskande!

Det var extra gott och skönt att få bli serverad vego-lunch efteråt och äta den ute i solen. Så lyxigt och gott!

Men det var svårt att inte prata med denna lilla sötnos. Är det tyst dag så är det ju. Men jag är säker på att hem fattade. De är så kloka de små liven.❤️

Innan jag gick loss på dagens sista målning blev det även ett kvälls-coldswim. Svårt att låta bli när det är så vackert och så nära.

Tippar på att det var 6-8 grader i vattnet (hade glömt temp-mätaren hemma men litar på lokalbornas mätningar) så efter 16 minuters sim blev det som det brukar. Inte lätt varken att ta på sig kläder eller dricka te när hela kroppen skakar och tänderna skallrar.🤪 Ändå vet jag att jag kommer göra om det. Många gånger!

Och jag har även varit på Weronicas mysiga gård och galleri. Vilken oas! Och så inspirerande! Hundbus ingick också.😍

Ännu en dag att minnas och lägga i tacksamhets-banken.❤️🙏🏻

Kram från Ingmarie

Man kan (kall)bada utan att sprada

Det var av en turlig händelse som jag fick vetskap om Cochiti lake. En Insta-bild visade en stor fin sjö som ligger bara 50 min norr om Albuquerque och bilden visade även en riktig vinter-simmare. Såklart jag ville dit! Och i. Trots att det var många timmar efter dagens löp-och gympass.

Dvs det blev ingen sprada utan ett helt vanligt bad. Utan upp-och eftervärmning.

Två-tre grader i vattnet och sex-sju i luften. Well, det var uppfriskande om jag säger så. 😍Och så härligt att jag var i två gånger!

Hur min Insta-vän klarat av att simma 1000 m i baddräkt så sent som i går är och förblir en gåta för mig. Trots att hon är en vinter-simmare. Men övning ger färdighet så kanske jag kommer kunna klara 10 meter innan det blir för varmt.🤪

På hemvägen valde vi en annan väg som gick genom flera Pueblos. Helt ärligt var det ganska deprimerande. Fattigt, skitigt, magra djur, extremt skräpigt och med kulhål i varenda vägskylt. Nej, jag skojar inte. Indianerna må ha fått land att leva på, och Casino att driva, men det känns helt klart som att det skulle behövts mer insatser för att förbättra deras situation… Man får inte fota i själva byarna så det blir bara några från utkanterna.

Vägarna var fruktansvärda. Som en flera kilometer lång och hård tvättbräda.😱

Känslan att få se asfalt efter att ha skumpat fram i 15-20 km/h i 38 evigheter var minst sagt befriande!

Men vyerna var magiska!

Kram från Ingmarie

Boulder dag 5

And Happy Birthday to me!
Jag har firat på typiskt Ingmarie-vis. Förstås…

Frukost med extra allt. Om du undrar så ja, jag äter bagels v-a-r-j-e dag.

Efter det där var jag redo för en heldag som började vid Boulder reservoir med en ljuvlig löptur!

Som avslutades med… Tadadaaaaa!
SPRADA!

Ett litet hål i isen och jag hittade det. (Parkvakten hade gett mig ok innan även om han verkade lite fundersam…)

Anders nöjde sig med detta. Märklig människa….

Dagen fortsatte på North Boulder recreationcenter. D.v.s på en av de där fin-fina lekplatserna.

Först gymet.

Sen bassängen.

Kolla in synksimningen vi fick till!

Efter förra besöketNative foods så var valet på var jag ville äta busenkelt.Tog en annan vegan-burgarvariant (man måste ju testa det som testas går) och den var (minst) lika god och mättande as last time!

Jag är tacksam över att jag fått fylla år ännu en gång och det känns väldans bra att vara 53 bast ung!

Kram från Ingmarie

Tillräckligt laddad?

Långflygning, även en rejält uppgraderad sådan, är lite som innan ett långlopp. Man måste ladda. Fast på helt olika sätt och vis förstås. Innan ett lopp ska man ju helst göra så lite som det bara är möjligt utan att helt förlora förståndet. Innan långflyg däremot ska man göra så mycket som det bara är möjligt för att, åtminstone en liten stund, tycka det är skönt att vara stilla.

Vi får se om detta räcker. Obs! Varning! Det blir halvnaket på en halvgammal lite längre ner. Oretucherat.

• Löpning i solen och minusgraderna inkl sprada.

Enda gången jag gillar is är när det är så här. Ju mer is ju bättre!

Jo då, det är kallt och det är ju det som är själva grejen! Men så fort jag fått på kläderna och börjat kuta igen så rusar värmen i kroppen. För att inte tala om endorfinerna!😍

• Tufft gympass inkl mycket svett, mjölksyra och balansutmaningar. Köra axlar samtidigt som man står på ett ben är underskattat.

• Simning. Dels Coach Annas läxa (som var superskoj!) och dels lite korta intervaller. Det “roliga” med dem var att jag simmade om folk hela tiden. Det säger dock inte särskilt mycket om min fart utan snarare att de som var i samtidigt som mig var ännu långsammare.🤪

Sen har jag även packat, varit hos tandis (allt har läkt fint efter höstens hemskheter och inga hål nu heller) och letat efter bagagevågen som tydligen fått benen och vandrat iväg. Kan med andra ord bli en både dyr och spännande start i morgon…

Kram från Ingmarie

Ner-upp-ner-taggad

Ibland är det bra att vara lite envis, plikttrogen och inte känna efter så himla mycket. Och ibland är det dumt. Rent av korkat. Gränsen kan vara hårfin och oftast vet jag inte förrän jag provat. Som i dag. Jag hade sovit kasst, drömt så där “sant” att jag inte visste hur den riktiga verkligheten egentligen var när jag vaknade och jag kände mig ruskigt illamående. Men så hade jag ju det där Indoor runningpasset jag skulle köra och eftersom jag vet hur svårt det är att hitta vikarie så bet jag ihop. Tänkte att i allra värsta fall får jag väl coacha från golvet. Så jag joggade iväg med (den blytunga) ryggan på ryggen. Inte ända fram, jag fuskade lite med tuben, för någonstans inom mig hade jag en förhoppning om att kunna kuta hemåt efteråt och en gång genom City räcker liksom. Det kändes märkligt nog helt ok. Passet också trots musikstrul och ett headset som levde sitt egna liv.

Det verkade med andra ord inte vara några större fel på mig.🤪

Så jag kutade vidare hemåt efteråt. Med ryggan som nu även innehöll en bra mängd svett. Tog mig genom stan och ut på Söder Mälarstrand på isfria cykelbanor. S-å-h-i-m-l-a-s-k-ö-n-t.

På andra sidan Söder, vid Eriksdalsbadet , hittade jag det jag ville. Ett litet isfritt område i vattnet precis vid en av bryggorna!

Det var så härligt uppfriskande att jag var i två gånger!

Sen jäklar var jag minsann helt friskförklarad från både trötthet, skumma verklighetsdrömmar och illamående. Fast jag mikrosomnade nog på den varma, sköna Hot yoga release-klassen kollegan Tonny hade. Jag må vara bra på att tagga till mig men jag är också minst lika bra på att tagga ner mig.

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 3

Det enda dåliga med bra kurser i allmänhet, och Skaparladans i synnerhet, är att de tar slut. Annars vore det ju heller ingen kurs. Vår sista dag har varit lika härlig som de andra med fina meditationer, yoga och ännu mer målande. Bland annat “gjorde jag slut” med en duk och målade över allt som var där. Fram kommer något helt annat. Få se hur och med vad det slutar. Lika spännande varje gång!

Jag kutade en fin runda i trollskogen och det kändes så bra att jag sprang en liten extra knorr. Det är fantastiskt hur naturen kan variera på en och samma tur!

Sen kom jag på att jag kanske inte skulle få fler sprada-chanser i år. Då gäller det minsann att passa på! Vattnet hade helt plötsligt fått en betydligt grumligare form än i går (tänk dig crunched ice) men det var bara vid kanten och fortfarande i rörlig form.

Det var friskt om jag säger så. Och underbart!

Som alltid var det sorgligt att ha den sista gemensamma samlingen. Det blir som ett enormt tomrum samtidigt som hela jag ändå är överfylld av intryck, lugn och inspiration. Duken som vår lärare Weronica, hon som hade den fina utställningen i Gamla stan, håller i är vår s.k “gemensamhets-duk. Alla på kursen “kladdar” av överbliven färg på den, det är alltså en ny för varje kurs, och varje år säljs samtliga dukar till förmån för någon välgörenhetsorganisation. I år har alla försäljnings-pengarna gått till Operation Smile. Jättefint och bra tycker jag!

Nu när jag skriver är jag åter rent fysiskt hemma i lyan i 08a land. Men mentalt och känslomässigt är jag fortfarande på vackra Rådmansö i fin-stugan och i Skaparladans unika miljö och atmosfär.

Kram från Ingmarie