Tillräckligt laddad?

Långflygning, även en rejält uppgraderad sådan, är lite som innan ett långlopp. Man måste ladda. Fast på helt olika sätt och vis förstås. Innan ett lopp ska man ju helst göra så lite som det bara är möjligt utan att helt förlora förståndet. Innan långflyg däremot ska man göra så mycket som det bara är möjligt för att, åtminstone en liten stund, tycka det är skönt att vara stilla.

Vi får se om detta räcker. Obs! Varning! Det blir halvnaket på en halvgammal lite längre ner. Oretucherat.

• Löpning i solen och minusgraderna inkl sprada.

Enda gången jag gillar is är när det är så här. Ju mer is ju bättre!

Jo då, det är kallt och det är ju det som är själva grejen! Men så fort jag fått på kläderna och börjat kuta igen så rusar värmen i kroppen. För att inte tala om endorfinerna!😍

• Tufft gympass inkl mycket svett, mjölksyra och balansutmaningar. Köra axlar samtidigt som man står på ett ben är underskattat.

• Simning. Dels Coach Annas läxa (som var superskoj!) och dels lite korta intervaller. Det “roliga” med dem var att jag simmade om folk hela tiden. Det säger dock inte särskilt mycket om min fart utan snarare att de som var i samtidigt som mig var ännu långsammare.🤪

Sen har jag även packat, varit hos tandis (allt har läkt fint efter höstens hemskheter och inga hål nu heller) och letat efter bagagevågen som tydligen fått benen och vandrat iväg. Kan med andra ord bli en både dyr och spännande start i morgon…

Kram från Ingmarie

Ner-upp-ner-taggad

Ibland är det bra att vara lite envis, plikttrogen och inte känna efter så himla mycket. Och ibland är det dumt. Rent av korkat. Gränsen kan vara hårfin och oftast vet jag inte förrän jag provat. Som i dag. Jag hade sovit kasst, drömt så där “sant” att jag inte visste hur den riktiga verkligheten egentligen var när jag vaknade och jag kände mig ruskigt illamående. Men så hade jag ju det där Indoor runningpasset jag skulle köra och eftersom jag vet hur svårt det är att hitta vikarie så bet jag ihop. Tänkte att i allra värsta fall får jag väl coacha från golvet. Så jag joggade iväg med (den blytunga) ryggan på ryggen. Inte ända fram, jag fuskade lite med tuben, för någonstans inom mig hade jag en förhoppning om att kunna kuta hemåt efteråt och en gång genom City räcker liksom. Det kändes märkligt nog helt ok. Passet också trots musikstrul och ett headset som levde sitt egna liv.

Det verkade med andra ord inte vara några större fel på mig.🤪

Så jag kutade vidare hemåt efteråt. Med ryggan som nu även innehöll en bra mängd svett. Tog mig genom stan och ut på Söder Mälarstrand på isfria cykelbanor. S-å-h-i-m-l-a-s-k-ö-n-t.

På andra sidan Söder, vid Eriksdalsbadet , hittade jag det jag ville. Ett litet isfritt område i vattnet precis vid en av bryggorna!

Det var så härligt uppfriskande att jag var i två gånger!

Sen jäklar var jag minsann helt friskförklarad från både trötthet, skumma verklighetsdrömmar och illamående. Fast jag mikrosomnade nog på den varma, sköna Hot yoga release-klassen kollegan Tonny hade. Jag må vara bra på att tagga till mig men jag är också minst lika bra på att tagga ner mig.

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 3

Det enda dåliga med bra kurser i allmänhet, och Skaparladans i synnerhet, är att de tar slut. Annars vore det ju heller ingen kurs. Vår sista dag har varit lika härlig som de andra med fina meditationer, yoga och ännu mer målande. Bland annat “gjorde jag slut” med en duk och målade över allt som var där. Fram kommer något helt annat. Få se hur och med vad det slutar. Lika spännande varje gång!

Jag kutade en fin runda i trollskogen och det kändes så bra att jag sprang en liten extra knorr. Det är fantastiskt hur naturen kan variera på en och samma tur!

Sen kom jag på att jag kanske inte skulle få fler sprada-chanser i år. Då gäller det minsann att passa på! Vattnet hade helt plötsligt fått en betydligt grumligare form än i går (tänk dig crunched ice) men det var bara vid kanten och fortfarande i rörlig form.

Det var friskt om jag säger så. Och underbart!

Som alltid var det sorgligt att ha den sista gemensamma samlingen. Det blir som ett enormt tomrum samtidigt som hela jag ändå är överfylld av intryck, lugn och inspiration. Duken som vår lärare Weronica, hon som hade den fina utställningen i Gamla stan, håller i är vår s.k “gemensamhets-duk. Alla på kursen “kladdar” av överbliven färg på den, det är alltså en ny för varje kurs, och varje år säljs samtliga dukar till förmån för någon välgörenhetsorganisation. I år har alla försäljnings-pengarna gått till Operation Smile. Jättefint och bra tycker jag!

Nu när jag skriver är jag åter rent fysiskt hemma i lyan i 08a land. Men mentalt och känslomässigt är jag fortfarande på vackra Rådmansö i fin-stugan och i Skaparladans unika miljö och atmosfär.

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 2

Denna dagen har varit i tystnadens tecken. Från första meditationen på morgonen till den sista ute vid ännu en vackert sprakande brasa så har ingen av oss pratat.

Inte ens när vi åt den fantastiskt goda lunchen Weronica bjöd på. (Jag höll däremot på att föräta mig av soppan för himmel så god den var!)

För en del är det jättetufft att behöva vara tyst så många timmar. Jag tycker det är jätteskönt trots att jag gillar att prata. Eller kanske just därför… 🙄

Och jag har målat massor! När jag börjar vet jag aldrig hur det slutar. Jag bara målar. Kravlöst, lustfyllt, nyfiket och utan stress. Ibland blir det ingenting. Ibland blir det någonting. Oftast kommer det som ska bli liksom till mig. Som den gåtfulla kvinnan i lång klänning. Jag vet inte vad hon symboliserar inom mig men hon dyker upp allt som oftast på de mest olika vis.

Oavsett är det jäkligt coolt! Och spännande! Om någon annan tycker det är “fint” eller inte bryr jag mig faktiskt inte om. Lika lite som jag bryr mig om i fall någon tycker jag har en “snygg” kropp eller inte eller springer/simmar tillräckligt bra för att s.a.s duga. Så länge känslan är rätt och jag är glad så är jag nöjd. Att sträva efter att vara glad och nöjd borde förresten vara det som är viktigast för alla oavsett vad andra tycker och tänker. Eller hur?

Magin och det vackra finns överallt bara vi är tillräckligt uppmärksamma. Jag testade en ny runda i dag och jag behövde inte ens anstränga mig för att se det!

Jag lyckades även hitta det (troligtvis) enda isfria stället runt ön.😍Sånt kan ju inte slarvas bort!

Det är verkligen, verkligen en ynnest att få och kunna vara här.🙏🏻❤️

Kram från Ingmarie

Dopparedan

Är det dopparedan så är det! Och alla vet väl att man ska julsprada! Eller i alla fall julbada.😄 Det funkar även när isen ligger tjock för tack och lov finns det nästan alltid några små isfria plättar. Hellas har t.exen och det var härligt uppfriskande vill jag lova! Och garanterat både alg- och myggfritt.🤪

När jag var hemma igen testade jag denna (uppvärmda) värmande kombon. Jättegott!

Och som de flesta vet så blir människor sjuka och behöver både vård och opereras oavsett dag och tidpunkt på dygnet. Jag är tacksam att jag inte är en av dem utan bara behövde ta hand om några av de drabbade…

God Jul och kram från Ingmarie

Så här är en perfekt fredag!

I alla fall om du frågar mig.😄

Då är jag ledig och får leksällskap i princip hela dagen. Jag och Ulrika började med en löptur som blev en Sprada. Det skulle varit helt absolut omöjligt att låta bli! Kolla ljuset!

Dessutom är sprada garanterat ett av universums absolut bästa livselixir alla kategorier. Och ja det är kallt, knappt isfritt, men det är ju det som är själva grejen! Snacka om att man både känner att man lever och lever upp!

Ulrika var kanske inte riktigt lika relaxed som mig till temperaturväxlingarna just där och då men den bönan bangar inte för att testa om och om igen så nu är även hon fast i Spradans underbara värld.

Den enda kroppsdelen som väl egentligen blev “fryskall” var händerna. Resten är sällan någon fara och man tinar upp inom max 4 löpsteg. Jag lovar för jag kan ju faktiskt säga att jag vet.🤪

Att sen nästan direkt hoppa i Eriksdalsbadets väldigt många grader varmare vatten kändes ovanligt enkelt. För mig brukar det annars ta några hundra meters insim innan jag liksom vant mig. Nu var det bara att veva igång. Bra gick det också!

Som bäret i tårtan avslutade vi med en timmes ljuvlig Hot yoga release. En yin- och kundaliniyogainspirerad klass där i princip allt handlar om att röra sig så lite och så långsamt som möjligt. Jag är typ världsbäst på att slappna av och bli helt lealös och i dag var det löjligt enkelt!

Antagligen därför det var så enkelt för Kiropraktor-Micke att fixa till det lilla som behövde fixas till.

Så du ser! En typiskt perfekt (Ingmarie)fredag! Eller förresten. Typiskt perfekt dag oavsett vilken veckodag.

Kram från Ingmarie

Vissa helger alltså

De där då man nästan kan tro att den bjudit på massor av extra timmar. Men jag lovar det har bara varit 24/ dygn.

Jag har kutat intervaller så både snor och svett rann över. Inte fort men ändock. Det var intervaller!

Jag har Spradat. Det var bara någon vecka sedan isen låg här så det var härligt uppfriskande! Tippar på 3-4 grader.

Jag har kutat en lugn härlig snackerunda med min goa vän Ulrika. Det kan verka motsägelsefullt, med tanke på vilken soldyrkare jag är,  men jag älskar det här grådisiga! Tycker det blir som att vara i en mjuk sagobubbla!

Tack vare en liten hyrbil har jag och Anders kunnat besöka Rådmansö bageri. Jag förstår att de än en gång blivit framröstade som “årets bageri” och att folk kör omvägar för att besöka det. Där finns verkligen mumsmums to die for!

Nästan precis jämte ligger ju sen underbara Skaparladan som jag hittade av en slump för drygt 1,5 år sedan. Det var läskigt där och då men nu är jag extra glad och tacksam över att jag vågade våga anmäla mig till den där första kursen.. För förutom att kolla på den fina adventsutställningen hämtade jag hem sex av mina dukar som nu “förvandlats” till riktiga tavlor efter att Peppe spänt upp dem. Känns faktiskt stort. Och väldigt häftigt!

På hemvägen passade vi på att testa ett (för oss) nytt Sats. Och jodå, det gick utmärkt att bli trött även där!

Och just det ja! Jag har ju jobbat också! Till sent. Men med både rast, toabesök och inget överbeläggnings-kaos utan enbart öppet där borta vid ljuset precis som det ska vara på helgerna när det “bara” är akutoperationer.

Hoppas du också haft en fin andra adventshelg!

Kram från Ingmarie

Första Advent – på mitt vis

Jag säger och undrar precis som Malin var i all sin dar november tog vägen? Den liksom bara kom och försvann lika snabbt som mina sockar hinner bli skitiga när jag kutar i gegga. Första advent i dag och jag vet egentligen inte om jag var förberedd men firat har jag oavsett. Eller vad det nu är man gör på just första advent.

Så här gjorde i alla fall jag.

Tillsammans med Yvonne sprang jag en fin liten runda som avslutades med ett lika ljuvligt dopp. Med andra ord decembers första sprada!
(Och ja, jag har skorna kvar på dels för att det var stenar och annat bröte på botten och dels för att de behövde bli renare sen gårdagen.)

Det finns nog de som kan tycka det är märkligt att jag spradar över huvudtaget men kanske ännu märkligare när jag direkt efter hoppade i Eriksdalsbadets uppvärmda 50-meters bassäng. Jag och Yvonne fick sällskap av hennes Finn och även om de är typ 18 000 gånger snabbare än mig så funkar det finfint att simma tillsammans. Det är en av de grejer som är så bra med simning. Jag och Yvonne har lite plans for the future så jag måste verkligen lägga på några växlar för att hon inte ska behöva slita ut sig för min skull.

Såna här aktiviteter blir man såklart hungrig av och bara några stenkast från badet ligger ju The Plant. Ett av mina absoluta favvohak. Vego såklart. All plantbased. Burgarna satt som en smäck i våra magar kan jag lova! Anders också.

Det blev en slags dubbelfirande denna dag förresten för födelsedagspresenten jag gav till Anders i augusti nyttjades i dag. Vi har ju sett de flesta av Cirkus Cirkörs föreställningar, Wear it like a crown t.o.m två gånger, och tokälskat varenda en av dem. Epifonima är inget undantag. My gosh! Se den!
(Tycker btw att jag är oehört smart som såg till att jag själv kunde vara med på ett hörn av presenten…)

Jag kommer aldrig vara i närheten av de artisternas konster och jag fascinerades ännu en gång över hur enkelt de kunde få allt att verka. Mest satt vi och småsvettades, trodde vi såg i syne, förundrades och förvånades. Ååååade och ooooade. Det finns liksom inga vettiga ord till att beskriva någon av deras föreställningar. Man bara måste uppleva dem. Jag vet ju såklart också att allt det de gör inte är så enkelt som det verkar och ser ut. Ungefär som denna gummibands-övning som jag bl.a slet med i kväll. Den är inte alls är så enkel som den ser ut. Ungefär alltså. Typ… Nästan..

Och jodå, jag har såklart tänt ljusen också.

Hur har din första advent varit?

Kram från Ingmarie

…Och lördagsmys

Jag vet inte vad du tycker men jag tycker november har varit riktigt härlig so far! Ljummet, halkfritt, snöfritt, mestadels vindstilla och t.o.m en och annan soldag som i dag! Som gjord för att Sprada!

Men visst, det blir mörkt ruskigt tidigt.😱 Helt ärligt är jag redo för pyjamas redan vid kl 17. Så det är tur det finns upplysta gym med massor av roliga leksaker så jag håller mig vaken.

Nu har dock pyjamasen åkt på trots att klockan är jättetidigt och det är skönt! Njuter lika mycket varje gång det sker. Oavsett dag. Kvällssudd har jag ju liksom tillräckligt av ändå för det är baksidan av den där framsidan.

Kram från Ingmarie

 

Grått

Alla som känner mig det minsta lilla vet nog också att jag verkligen, verkligen, verkligen fullkomligt tokälskar sol och värme. Det kan liksom aldrig bli för mycket av någon av dem. Ju mer ju bättre och ju härligare om du frågar mig.

Så med tanke på det kan det säkert tyckas väldigt motsägelsefullt när jag också säger att jag älskar november! Jo, du läste rätt. Efter att jag såg filmen Lysleite så har min bild av, och mina tankar om, denna månad helt förändrats. Ljuset som är nu är unikt och inte alls “bara grått” som vi verkar tro. Eller kanske snarare har övertalats att tro. (?)

Nu när jag är ute förstår jag vad de menade på filmen. Det är magiskt och vansinnigt vackert om man bara anstränger sig lite, lite och skippar de gamla (förutfattade) tankarna om “gråa november”.

Och grått är ju faktiskt fint! Den finns i oräkneliga nyanser och kontrasterna kan bli precis hur coola som helst.

Flatensjön som jag sprang runt i dag är som en kaskad med olika former av blyertsgrå och absolut omöjliga att motstå att hoppa i.

Vilket förresten säkerligen också kan verka märkligt och motsägelsefullt med tanke på den värmeälskare jag är. Men Sprada är något helt annat! Det är ett enda stort endorfinrus! Värmen behåller jag ju plättlätt genom att springa både före och efter.

Kram från Ingmarie