Halv sjukstuga med viss panik. Och spänning

Det är lite kris i lyan. Ena halvan, och det är alltså inte jag, har däckat i en rejäl mancold. Kanske t.o.m ännu värre så ja du fattar. Det är illa!

I vanliga fall hade det väl inte spelat så stor roll men eftersom vi ska hit på tisdag morgon så brinner det liksom i knutarna. 24 timmars plus-plus-plus resa är ju liksom kämpigt även om man är frisk. Så må friskhetsgudarna vara snälla och göra Anders frisk fortare än kvickt. Och låta mig förbli frisk…

Jag gör i alla fall mitt bästa för att hålla alla läskiga virusar och bacillusker på avstånd. Pillar i mig lite xtra av både det ena och det andra och tänker att de inte kan få fäste på mig. Jag är nämligen inställd på P4 och de på P1.😜 Ännu verkar det funka…😃

Helgen har nämligen innehållit en massa (svettiga) skojigheter.

Först löpintervaller där jag för ovanlighetens skull verkligen gav allt. Brukar ju annars akta mig för att bli för trött. Vill man orka mer än bara en rolighet så får man helt enkelt hushålla med krafterna. Med vissa undantag då. Neverwaste a pair of good legs du vet.

Trodde jag. Men bara lite senare rockade jag loss på gymet och kände mig lika stark som den där Adolf. Så antingen hade jag inbillat mig tröttheten eller så var återhämtningen på topp just i går. Vem vet? Mycket man inte begriper här i livet och kroppen är verkligen ett av de största mysterierna.

Liksom jag trodde jag skulle ha åtminstone lite träningsvärk i dag. Men icke. Funkade lätt och fint med ett 2-timmars löppass i finskogen. Friskt, soligt och lite, lite snö både på marken och i luften.

Och eftersom detta var sista chansen för en Sprada på dessa breddgrader i år så… Ja du fattar! Det var bara jag och några änder som ville vara i (skumt🙄) för kolla så vackert!

Den “riktiga” simningen fick jag dock förlägga inomhus annars lär det i stället bli frostskade-käppar i resehjulet. Och just i dag hade jag sån himla flax att jag både hade supersällskap av Inger och hennes kusin Richard och egen 50 meters-bana. Dessutom funkade alla övningarna riktigt bra.

Fina, snälla Inger gav mig en egengjord makalöst vacker adventsljusstake i julklapp. Blev så himla glad! Snacka om andra advents-Lyx dag!

Spänningen, eller vad man nu ska kalla det hela, kvarstår. Kommer vi iväg samtidigt? Och kommer jag få igen väskan?

Kram från Ingmarie

Mångalen

Du har antagligen också sett att det är fullmånedax igen. Jag tror att alla mer eller mindre påverkas av månens faser. Jag tillhör de som påverkas mer. Typ jättemycket mer. I princip finns det två scenario.

I det ena sover jag skitkasst och är sen helt slut på dagen men kan ändå inte sova. Undantaget var när det var den där eklipsmånen. Då sov jag inte mer än 3-4 timmar/natt men var ändå överpigg.

I det andra scenariot sover jag som om jag vore medvetslös på natten och har energi som om jag vore påtänd på dagen. Det är där jag är just nu. Finns liksom ingen hejd på mig och även om jag begriper att detta är högst tillfälligt så njuter jag och låtsas att jag är odödlig.

Jag har bl.a yogat, städat och skrubbat, adventspyntat, strukit (händer typ aldrig annars!😱), handlat, lagat mat, uppdatera telefonen, fixat ett oplanerat extra yogapass, rensat bland jobbgrejerna som snart ska återlämnas (och plötsligt finns det plats i förrådet igen!), bokat tågresa, planerat pass för en adept och lite annat fix vid datorn.

Plus kört intervaller. 30 sekundare kanske låter som en baggis men om man bara kör tillräckligt hårt, tillräckligt många och tillräckligt kuperat så kan man bli ruskigt trött i benen även av dem kan jag berätta.

Har förstås även Spradat. Gäller ju att passa på så länge det är isfritt!

Gymat har jag också. Tillsammans med bästa Fredrik. Så nu är även han invigd i kälkens underbara värld.

Och klockan är ändå bara barnet! Kanske borde passa på att öppna garderobsdörrarna nu när mån-ångan är uppe…🙄😜

Kram från Ingmarie

Skaparhelg dag 3

Som också var den sista. Lika sorgligt som alltid när man ska lämna något roligt men du vet min filosofi: Don’t cry because it’s over, smile because it happened.

För så är det. Jag är mest bara jätteglad, och tacksam för att jag har kunnat och fått vara med. Jag är väl medveten om att det har varit och är ett gigantiskt privilegium.

Liksom att jag fick hyra finstugan ännu en gång.😍

Jag var uppe i snorottan för att hinna städa, packa och kuta en sväng.

Men Spradan fick jag skippa för isen hade tagit över och även om den var tunn så kan den skära hemska hål i skör hud. Och riktigt så korkad är inte ens jag.😜

Tja annars har det målats av verklig glädje och lust. Precis som det är meningen. Ibland går det ganska vilt till så tur man inte behöver vara rädd om varken kläder eller golv.😄

En grej som verkligen fascinerar mig, förutom själva skaparäventyret , är hur vansinnigt trött man kan bli av att i princip bara stå och sitta still. Är helt slut och resan hem kändes som arton evigheter. Eller i alla fall över 3 timmar för åka kommunalt är inte det mest smidiga sättet om man säger så… Är evigt tacksam över min Dryrobe när jag stod och väntade på en av bussarna i minusgrader ute i ingenstans.

Men vissa saker är värda att kämpa och “lida” lite för, eller hur? Den 12/12 kommer Skaparladan släppa nästa års kurser och jag ska med på några om jag så måste dit. Så kul är det nämligen både att vara där och att ha med en sån här rulle hem. Även om jag vet exakt vad den innehåller så är det som lilla julafton att öppna och hänga upp. Vad det blir sen får tiden utvisa.

Kram från Ingmarie

Skaparhelg dag 2

Det är möjligt att jag skulle tröttna om jag hade det så här typ alltid men jag är mycket tveksam. Jag är så där lycklig att jag måste nypa mig i armen om och om igen för att riktigt begripa att jag inte bara drömmer utan att detta faktiskt är på riktigt.

Tog lite sovmorgon och hann precis lagom med att yoga, käka och ta mig till den gemensamma morgonsamlingen på Skaparladan. Varje dag börjar med meditation och visdomsord så du liksom förstår ribban på detta underbara ställe. Varje dag innehåller också minst en föreläsning, eller kanske snarare inspirationsstund, för de olika grupperna men för övrigt är vi helt fria att göra precis hur och vad vi vill. Lärarna finns där om vi behöver dem men de styr inget.

Jag valde att passa på att kuta en sväng i det fina vädret. Att vistas i naturen är otroligt inspirerande i sig och ett fantastiskt sätt för att starta skaparlusten och för att liksom “känna in” var man är just i dag. Särskilt inspirerande blir det såklart i denna miljön….

Och här. Vem behöver liksom dusch?😜 Fast det är väldigt nära att det snart är is i vägen kan jag berätta.

Sen har jag bara målat, målat, målat, målat. Och lärt mig nya saker både om mig själv och det här med skapande. På något vis önskar jag att alla fick testa en helg. Att under ett par dagar helt få göra saker av glädje och lust är nämligen oerhört livsgivande och livsberikande. Om det “blir” något spelar ingen som helst roll. De få ambitioner jag hade, och det jag trodde jag skulle göra, när jag kom hit förra gången försvann redan första dagen. Precis allt har blivit helt annorlunda men ändå så helt rätt!

Peppe demonstrerar hur man kan spänna en duk.

Min lilla hörna!

Det till höger är ett “riktigt” fönster. Det till vänster en del av en av mina alster.

Kram från Ingmarie

Skaparhelg dag 1

Att jag har det ruskigt bra är en underdrift. Faktum är att om jag inte hade tyckt det så borde jag ha skämsmössan på resten av året. Minst!

För hur mycket bättre än så här kan en människa ha det i november? Eller any month förresten.

Yoga och frukost innan en lugn liten löptur i skogen.

Och eftersom en av alla mysiga och fina badplatser ligger utmed rundan så… Ja du fattar. Absolut helt omöjligt att inte Sprada!😍

Har hunnit vara på F&S inne i Norrtälje också. Trevligt ställe! Trött och svettig blir man med för precis som förra gången slutade det med att jag gick bananas på boxsäcken. Fråga mig inte varför för jag känner mig då inte särskilt ilsken…🙄

Men mest har jag förstås hängt i Skaparladan och målat! Massor! Det är så vansinnigt skoj! Men även utmanande, spännande, svårt, frustrerande och t.o.m lite läskigt. Det här är nämligen lite som SJ:s slogan du vet. “Den inre resan”. Och jag har ingen aning om vart jag är på väg eller hur det kommer bli. Men kanske det är just det som gör det hela så himla härligt? Bara att följa med och verkligen go with the flow.

Och stugan som jag hyr ännu en gång…. Vilken pärla den är! Som en oas i oasen. I´m in love forever!

Kram från Ingmarie

När jag får välja söndagsaktiviteter

Söndag. Och alla hushållsplikter, jobbplaneringar och andra ”måsten” avklarade. Då kan man göra precis som man vill tycker jag!

Som t.ex ett lugnt och skönt långpass i fina skogar.

Med Sprada förstås!

Jo det är svalt, tippar på runt 5 grader, men det är ju också det som är grejen. Att känna kontrasterna och verkligen tappa andan! När jag sen springer vidare rusar både blod och måbra-hormoner runt i min kropp som på värsta rallybanan!

När jag sen käkat och siestat lite passade det finfint med inomhusaktiviteter typ simning och snack med goa vänner för att göra denna söndag komplett.

Hur har din söndag varit?

Kram från Ingmarie

En typiskt bra söndag

Då kutar jag några timmar i skogen med bästa Fredrik. Babblar om allt och inget, testar nya små (leriga) stigar, njuter av naturen och planerar vad vi ska hitta på för skoj nästa gång.

På hemvägen Spradar jag. Och blir ännu lite lyckligare! Och tacksammare. Vilket privilegium att ha det så här som jag har det!

Sen myser jag hemma en stund med mat, planering av yogapass och soffhäng innan jag tar tuben till Eriksdalsbadet för ännu mer bassängnötande.

Tja sen är det kväll och dax att åka hem för kvällsmys och laddning inför en ny vecka.

Hoppas din söndag också varit härlig!

Kram från Ingmarie

Några simpla höstfunderingar

Min plan och tanke var att chilla lite efter SUM och jag tycker faktiskt jag är ganska duktig. Nu körde jag ju i och för sig inte varken särskilt ”hårt”, fokuserat eller strukturerat innan heller men nu är det verkligen bara feeling och jalla jalla som gäller.

Tror det är superviktigt att åtminstone lite försöka följa både sin kropp och årstidernas rytm. Vi är inte gjorda för att gasa året runt. Kolla naturen. Och djuren som är fria. Oavsett på jorden så går ju allt i cykler och olika slags pulseringar.

Utom vi ”moderna” människoknytt som har fixat artificiellt ljus och kan vara i kontakt med allt och alla hela, hela tiden. Helt galet när man tänker efter, eller hur? Lägg till skräpmat, stillasittande liv, brist på frisk luft och taskig sömn. Och sen undrar många varför de är så trötta! Eller sjuka. Eller både och. 😳

Så vill inte jag ha det…

Det är därför jag valt att leva som jag gör. Inte för att det är någon garanti för någonting men man behöver ju liksom inte medvetet jobba sig till elände.

Men hur som helst. När det är sådana dagar som nu, med härlig höstsol, sprakande färger och nästan vindstilla så är det som om kroppen liksom spritter till lite extra. Kanske det där sista rycket innan vinterdvalan helt greppar taget om en.😜

Kutade en av mina favvorundor. Den runt fina Flatensjön. Och tja du fattar nog. Sprada-genen fullkomligt skrek i mig och jag är ju som bekant inte så svårflirtad när det gäller den biten.

Den där Sprada-genen finns förresten garanterat kvar hos alla, det är ju så vi gjorde i vår tids begynnelse, men den har (tyvärr) tryckts ner så hårt att de flesta aldrig hittar den.

Eller ens tillåter den komma fram. Tror jag hört de flesta “ursäkterna”. För kallt, för krångligt, för läskigt, för tokigt, för blött… Och det utan att ens ha testat!
Som att säga att man inte gillar bullar fastän man aldrig ätit en. Märkligt fenomen…

Lagom till mörkrets intåg tog jag mig till SoFo:s Hot sal. Och svettades, svettades, svettades i nästan 2 timmar.

Gött!

Är övertygad om att om fler svettades rejält så skulle många må mycket bättre både i kropp och själ. Eller vad tror du?

Kram från Ingmarie

Ego-lyxhelg dag 3

Jag är ett känslomässigt vrak just nu. Nog för att jag har lätt till både skratt och gråt men det var längesedan jag åkte berg-och dalbana mellan alla möjliga känslotillstånd på så kort tid som dessa dygn.

Särskilt i dag.

Jag var nog helt enkelt inte beredd på vad allt detta målande skulle sätta igång inom mig. Tror förresten inte jag hade trott eller förstått ens om någon hade försökt förklara eller “varnat” mig innan.

I morse när jag var ute på min löptur var jag dessutom lugnare och mer harmonisk än en idisslande ko. No wonder liksom. Ja du ser ju…

“Min” fina vik, som jag simmade i så mycket i somras, låg där så stilla och fin så hur skulle jag kunna låta bli att passa på att sprada?

Planen var att fortsätta måla som i går. Efter känsla, lust och ingivelse. Och det gjorde jag! Inte ett dugg svårt förresten. Miljön i “ladan” är verkligen som gjord för skapande. Älskar den!

Dagen har även innehållit ännu en härlig meditation tillsammans med de andra deltagarna och en superbra föreläsning om bl.a det här med att vara i sin målarbubbla och vad det egentligen innebär.

Förr eller senare känner man ju sen att målningen börjar bli klar. Eller att man kört fast.

Oavsett så är det då man kan/bör ta bort “tejpramen” så att tavlan kommer fram så som den verkligen är. Det är också då man inser hur vansinnigt mycket av sig själv man lagt på och i den där duken.

Det är då man förstår att det inte bara är “kludd”…

I alla fall blev det så för mig inför två av mina målningar.

Känslorna rann liksom över. Av en slags chock tror jag. Men också av enorm glädje! Och stolthet. För att jag vågat och vågar.

Och nej, det blir ingen riktig bildvisning.. Inte nu. För det är mina målningar som jag gjort för min egen skull. Inte för att de ska “bedömas”.

Men det kommer nog. När jag är redo. När jag känner mig ännu lite tryggare, säkrare och verkligen kan stå upp stadigt för det jag skapat.

Helgen är slut, och det känns fruktansvärt trist, men steg 2 är redan bokat. 😀Inklusive stugan. Gissa om jag längtar?

Kram från Ingmarie

Säsongen är här!

Enligt mig börjar den “riktiga” Sprada-säsongen egentligen inte förrän nu. Fram till typ april. Sen är det ju liksom inte samma grej längre. Det ska kännas hisnande, bita lite i skinnet och vara en wohooo-upplevelse. Och eftersom jag uppfunnit ordet så kan jag ju faktiskt ta mig friheten att påstå det här.😜

Hur jag skulle kunna inte vilja Sprada en sån dag som i dag finns inte på världskartan så det var en himla tur att jag hade möjlighet och tid.

Lyckodöden flera gånger om! Och kolla skogen! Och sjön! Vackert så det gör ont.

Löpningen gör mig, och de flesta andra antar jag, svettig men inte sådär så det dryper. Åtminstone inte med den fart jag håller just nu. Eller med den temperatur vårt land bjuder på. Men efter nästan 2 timmar i Hot salen ( Hot vinyasa + Heat) så var jag mer än redo för ännu ett dopp. Som dock inte blev för i stan är det klent med utebad nu. 😜

Begriper verkligen inte hur de som inte stänker svett gör. Eller fungerar. 😳 Helt klart funkar mitt svettsystem extremt bra.

Kram från Ingmarie