När man lipat mycket är det extra härligt när glädjen och skrattet kommer igen. Eller hur? Och hur ledsamt, mörkt och eländigt det än är så finns det i princip alltid något roligt, ljust och glädjefullt.
Kanske verkar det konstigt men ”problemet” för mig kan vara att jag fastnar i de där dysterkvisttankarna och har inte ens lust att göra det jag vet jag blir glad av. Visst är det märkligt? Att man liksom nästan väljer att vara deppig.😳
Mitt ”knep” för att hamna på rätt spår, förutom sömn, bra mat och andra ”självsnäll-saker” förstås, är att mer eller mindre tvinga mig till någon aktivitet jag vet normalt sett gör mig glad i magen och hjärtat. Så jag åkte till tisdags-simträningen i går trots att jag mest ville ligga i soffan med en filt över mig. Som om det skulle hjälpt. Fatta mig rätt. Man ska sörja och vara ledsen men helst inte fastna i det.
Och såklart blev det bra! Finns nog inget hjärta som förblir ledsamt med Coach Ulf och Team Snabbare-gänget.
Bra gick det också! Testade t.o.m fjärilsim för första gången. Utan att ens vara i närheten av att drunkna. Men det behövs helt klart både fler och nya muskler för just den grenen…
Svettastas i hot-sal är ett annat bra knep. Jag piffade till det med extra bastubad. Sen kan vi snacka eftersvett. Länge.
Garanterat effektiv humörsupphöjare är förstås att vara ute. T.o.m gå är bättre än soffan. Men jag valde att kuta. För att jag kan. Och vill. Och hur grått det än må vara så finns det riktigt coola färger i naturen även nu!
<
Hur gör du när ledsamheten och deppigheten håller på att ta över?
Kram från Ingmarie
Så hög igenkänning! Känns också som att jag ”väljer” att vara deppig just nu…
Men samtidigt tror jag att det är viktigt att kanske FÅ vara ledsen och sorgsen. Ett tag i alla fall. Fastna litegrann. Men samtidigt är det viktigt att inte fastna för länge och då är det bra att göra saker man blir glad av, utan tvång. ❤️
Kram
Ja det är helt ok att välja att vara deppig. (Dock tror jag inte alltid att man helt väljer just den känslan för det kan vara rent fysiologiska grejer inblandade….) Men som du säger, fastna för länge blir ju inte bra. Så ska ju livet liksom inte vara tänker jag. Att man fastnar i deppträsket… Och kan man inte ens komma på något man tycker är kul så ska man absolut söka hjälp! Det finns att få! Heja dig! KRAM