I dag är sista dagen i Bunbury på ett bra tag för i morgon kommer husägarna (dvs Grace och Freds människor) hem och vi drar vidare söderut en sväng. Känns vansinnigt sorgligt! Har verkligen älskat varenda sekund här! Utom möjligtvis när Grace dragit in sina fångster (möss, skalbaggar, ödlor och jag vet inte allt) för att visa oss vilken duktig jägare hon är. Men det är helt omöjligt att ens bli irriterad på henne för hon är ju trots allt en katt och söt så man dör sötdöden mest hela tiden. Särskilt när hon sover.😜
Passade på att köra ett halvlångt långpass i dag. Allt är som sagt var relativt men även om jag älskar värmen av hela mitt hjärta så är två timmar i 30 grader på en runda med backar som nära på når himlen, och en vind som mest gör att svetten torkar fast ännu hårdare, ganska slitigt. Åtminstone för mig. Men jag vill inte byta ut det här mot något annat just nu!
Havet svalkar ju om man så vill. Och skuggan. Även bassängen trots att man (läs jag) jobbade på bra med intervallerna i kväll.
Anders var också med en stund. Det vanliga torsdagsgänget var på vift. Eller så sa de bara så för att slippa mitt babbel. Vad vet jag, vad vet jag.😜
Kram från Ingmarie
Det kan hända att du är skyldig till det här, men just nu sitter jag och Fredrik och planerar tre månader i Australien lagom till våra femtioårsdagar. Fast jagvet inte om jag orkar vänta så länge. Vem har sagt att man inte kan fira 46….? 🙂
ÅK!!!!!!!!!!!! Varför vänta?