Det är som sagt var tur jag gillar backar för annars hade jag haft kraftiga ”bekymmer” här. Några längre platta sträckor är lika ovanligt som att vinna mer än 50 kr på Triss. Typ…
Precis som förra gången jag körde långpass så begav jag mig upp på ”Playitas-bergen”. Upp, ner, upp, ner, upp, ner och sen la jag till den blå 9 km slingan plus x antal extra varv för det skulle bli 2,5 timme. Samma som förra gången alltså. Har jag bestämt 2,5 timmar så är det 2,5. timmar. Inte 2.28 eller 2.29.
Playitas där nere
Jag älskar denna typ av långpass! Hittade många nya stigar och t o m detta! En liten grön oas med rinnande vatten. Mycket otippat!
Vissa partier är extremt tuffa och man bara måste gå alt. klättra. Helt ärligt var det några gånger jag tänkte att nu kommer jag nog rasa ner och ingen kommer hitta mig…Möjligtvis som ett skelett om 78 år. Men som du förstår så hände det aldrig!
90% är springbart och med perfekt underlag.
Jag var ute i 3 timmar för som alltid så stänger jag klockan när jag måste gå. (Eller när jag fotar såklart.) Vattnet räckte precis !
Avslutade med 30 minuter vattenlöpning. Perfekt för att göra benen glada och pigga igen! Efter lunchen somnade jag också i solen en stund. Det är bra återhämtning!
Jag har nog aldrig känt mig långsammare än på kvällens simpass. På något vis hade jag nämligen lyckats boka tid samtidigt som hela danska Triathlon-landslaget skulle simma. Ja du fattar va..? Egentligen bryr jag mig inte för jag jämför mig bara med mig själv och är mest glad för att jag kan och för att lilla jag faktiskt delade bana med dessa super-killar!
Sen bara måste jag visa en bild från gårdag-kvällens måne. Har nog aldrig sett något liknande! Snacka om gul! T.o.m hela himlen var gul!
Kram från Ingmarie