SL 6 Åhus-Kristianstad

Förra gången jag sprang Skåneleden norrut var det juli och sommarfint. I dag var det förvisso fint på sina ställen men kallt, tonvis med snö och motvind. Anders skulle med tåget och ställde bilen vid stationen i Kristianstad och jag tyckte det var en mycket bättre ide att springa in för att hämta den mot att bara åka fram och tillbaka och sen försöka hitta på en runda här.

Så jag tog mig till ”starten” och började följa den. Att det skulle bli tungsprunget emellanåt fattade jag. Ännu har snögränsen inte flyttat norrut för evigt även om meterologer och andra varnat för det i en väldig massa år…

Första delen var i djupsnö och på hårda, knöliga traktorspår.

Det syns nog inte riktigt men mitt på en av dessa traktorvägar tog spåren slut och det blev bara en stor vall följt av meterdjup snö. Vi kan ju säga som så att efter det frös jag inte mer…

Fördelen med denna sträcka är att dels går den mycket på små fina grusvägar (dock stenhårda nu) och dels kan man på ett ställe välja om man vill in i vattenriket eller följa cykelbanan. Den första är absolut finare men den är i princip oframkomlig som det är nu så det fick bli cykelbanan. Bitvis var det som att försöka ta sig fram på en skridskobana men bitvis var det perfekt underlag så det jämnade ut sig. Hela sträckan är också väldigt välmarkerad. Sånt gillar jag!

Det är en hel del långa rakor med bara åkrar och ängar vid sidorna så man absolut inte kan undvika (mot)vinden men sen dyker det upp pyttesmå byar med hus så söta att man glömmer de där isvindarna. Man ser ganska enkelt från vilket håll det brukar blåsa.

Vid Ekenabben tar de stora fina träden vid och det är väldigt vackert utmed vattnet.

19 km senare kom jag fram till bilen, bytte om och körde hem. Så det var absolut en bra idé det här! Förutom för mina fötter… De gillar inte alls det här knöliga, kalla och hårda som är nu. Varje steg gör ont men jag vet att det inte är farligt och det onda håller sig liksom på en konstant nivå. Resten av kroppen känns bra så jag får bara härda ut och hoppas att de är glada snart igen.

Sen ville jag ju bada också…. Men så var det ju den där stormen som kom i veckan, den som inte ens fick ett namn trots att den ställde till med så mycket oreda! Plus kylan! Åhusbryggan är delvis sönder igen men stegen fanns kvar. Obrukbar för den var helt täckt av is. Bastubryggan, som jag var på i tisdags, är paj och helt obrukbar. Igen Stranden är full av tång och snö och i princip omöjligt att ta sig igen för att komma till vattnet. Kanske verkar det tramsigt men jag blev riktigt ledsen. Det har blivit så förstört och kommunen verkar inte bry sig.

Men så kom jag på att det finns ju de som har äönnu sämre möjlighet till bad och därför använder sig av snön! Jag hade aldrig testat det heller så det fanns ju inget att tveka på!

Hur det var?

Långt ifrån detsamma som att bada på riktigt men det var ett bra substitut som gjorde mig glad!

Kram från Ingmarie