Search Results for: fredrik

Midsommar 2026

Dag 20 av sommaren är till ända om man ska tro på det där att den har 100 dagar. Två av dem har varit midsommar och min har verkligen innehållit det mesta.
Även en ny eländes-upplevelse.. Jag återkommer till det för mest har dety varit superduper-bra och underbart!

Började med ett löjligt roligt Team-pass på Majoren i går. 40 st som svettades ihop både ute och inne. Vilket tryck alltså!

Sommar-värme = Ingmarie-väder = strandväder och sim i havet. Jättehärligt!

Men det var också i det där havet eländesgrejen hände. När jag skulle ta ett sista dopp innan jag hojjade hem för det ”riktiga” midsommarfirandet på Fredriksdal kom jag rakt in i en brännmanet och den sköt utan tvekan in varenda tentakel i min kropp.

Fy satan alltså!

Jag vet att man ska försöka skrapa bort trådarna med ex ett kreditkort och det gjorde jag men felet var att jag duschat i kallt sötvatten direkt efter och numera vet jag att det ska man inte göra utan man ska ta saltvatten. Där och då var dock det enda jag tänkte på att komma upp och ifrån den där läskiga grejen.

Vad gör de förresten för nytta? Behövs de ens?

Jag kom i alla fall hem och vi var på Fredriksdal vilket var 3e året på raken och lika mysigt som alltid med promenad i det vackra, picknick och tjohej. Att jag hade annat i huvudet (kliandet och svedan) märktes för vi fick inte med varken tallrikar eller jordgubbar..

Kliandet var dock inte nådigt och jag försökte dämpa det och smärtan med isklampar och sen med x antal varma duschar som jag läst skulle vara bra. Kändes ju si så där med tanke på vattenbristen…
Inte ens dubbla värktabletter hjälpte så denna natten har varit snudd på panikartad. Jag har ändå blivit stungen av maneter i Australien där man verkligen ser revor efter trådarna men det var ingenting mot detta.
Några timmar somnade jag till slut samtidigt som jag låg och liksom masserade mina stackars ben där det var som värst.

Men även i morse kliade det. På ben, ljumskar, armar och baken men det syns liksom inget vilket gjorde att jag började tro jag fått en knäpp i huvudet!
Vi åkte i alla fall till Kullaberg för det jag märkte var att om jag rörde på mig så lugnade det sig en smula.

Över 2 timmar höll jag på upp och ner för backarna med hisnade utsikter, djupa dalar och små avstickare för att kolla på dolda vikar och hemliga grottor.
Vilken oas denna halvö är! Man får dock inte varken ha bråttom eller vara rädd för att bli svettig för terrängen är minst sagt både utmanande och varierande.

Jag tog mig till fyren där jag kunde fylla på vattenflaskan. Anders hade tagit en egen sväng så vi skulle ses i Mölle. Sista biten mellan Ramsvik och Mölle var i princip inte springbar om man inte är född till bergsget men det spelade egentligen ingen roll för omgivningarna är obeskrivbart vackra!

Behöver inte ta några extra trappor i dag i alla fall…

Belöningen väntade i Fågelviken. T o m Anders badade!

För att suga ut det sista av denna härliga dag åkte vi till Höganäs för att spela mini-golf. En rolig och fin bana och jag vann! Förvisso bara med ett poäng men en seger är en seger, eller hur?

Är man så nära havet och det är 25 grader på land och 20 i vatten trots att klockan är 18 då måste man bara bada en gång till.

Fast jag kollade noga både där och i Fågelviken så de där plågoandarna inte skulle förstöra för mig igen.

Kliandet har hållit i sig även om det är 100 gånger mindre än i natt men för att gardera mig har jag köpt hem den största och starkaste AleoVera tuben jag kunde hitta så nu hoppas jag att jag får sova i natt.

Hur har din midsommar varit?

Kram från Ingmarie

 

Begriper inte

Jag vet aldrig varför eller när det händer men plötsligt kan jag inte sova.

Trots att jag är trött så ligger jag klarvaken till 4-5 på morgonen innan jag somnar och sover några timmar. När klockan ringer är jag inte pigg men inte ens om jag har tid kan jag somna om eller ta en powernap på dagen. Det går liksom inte att somna trots att jag är snortrött och hjärnan är som bomull och kroppen känns som ett kylskåp.

Det märkliga är att trots minimalt med sömn så har allt funkat! Åtminstone ett tag. Om jag inte sover i natt lär det mest gå utför..

I går blev det löpning och jag trodde benen skulle vara bly men de ville springa intervaller minsann! 20 x 1 min och det kändes plättlätt!

Sen fortsatte dagen i Lund där vi träffade Anna och Fredrik för fika och ett stadsmysterium. Om du inte gjort det någon gång så rekommenderar jag dig att testa för det var jätteskoj! Min hjärna var tydligen inte helt död heller för jag lyckades lösa både konstiga emblem och ordgåtor.

Middagen avnjöts dock i Malmö på Scandwish. Satt som en smäck i min mage kan jag berätta! I de andras också tror jag.

Nu var ju inte dagen slut där för vi skulle verkligen maxa allt och gå på konsert också. Det var Mesh som lockade och naturligtvis var de sist ut. Att jag inte somnade är ett under fast å andra sidan är det väl egentligen omöjligt i en sån miljö. Bra var det i alla fall!

I dag hade jag tänkt ta ett lugnt pass på gymet innan jobbet och efter ett möte inför lanseringen av vår löpgrupp på Majoren.

Så blev det inte för Joakim hade planerat annat som blev väldigt svettigt, väldigt jobbigt och väldigt skoj.

Jag trodde först han skojade men det gjorde han alltså inte så det var bara för mig och Todd att hänga på.

När man ska göra 10 x 15 Wallballs krävs räknehjälp

Klar!

Det blev ingen tidig kväll i dag heller pga extra sen jobbkväll men jag hoppas John Blund kommer snabbt och hälsar på…

Kram från Ingmarie

En magisk helg

De här att fylla 60 och fira varje månad är en himla bra grej!
Särskilt när man har vänner som Anna och Fredrik som bjuder en på en makalös weekend i deras superfina sportstuga.

Vi, jag och Anna, började med en löptur som Fredrik planerat så den skulle bli exakt mitt födelseår. Det slutade dock med att jag numera inte ens är född. Jag ska förklara hur alldeles strax.

Rundan var så där fin och full av alla slags underlag och miljöer att hjärtat liksom hoppar dubbla kullerbyttor av lycka. I ärlighetens namn gjorde även backarna att hjärtat slog dubbelt emellanåt.
Precis allt var perfekt! T o m mina fötter var ovanligt glada!
Har du inte varit i Hovdala naturreservat så rekommenderar jag dig verkligen att åka dit!

Vi hittade Anders där ute i skogen vid en ruin när han letade kontroller

Med lite fantasi kan man hitta på en massa siffer-kombinationer från sitt födelseår/ålder för att fira sin nya ålderssiffra. 60 km hade såklart varit allra häftigast men det sa mina fötter blankt nej till innan jag ens hann fråga dem. I alla fall just nu.
Jag lyckades minsann se exakt när klockan slog om till 19,66 km, dvs mitt födelseår men med ett kommatecken. Det tycker jag var super-coolt! Tack Fredrik för en så välmätt runda.

Nu var det dock som så att vi ”råkade” ta lite för långa kurvor ibland så innan vi var hemma igen stod klockan på 20,89 km och om fantasin säger att kilometerantalet är ens födelseår så är jag med andra ord inte född ännu. Faktum är att jag är inte ens påtänk!

Jag var helt inställd på att få bada och när jag är det så spelar det ingen roll att det är is i vägen eller att det är så grunt att inte ens vaderna blir blöta om man står upp.
Till slut fick jag till ett härligt badkar!
Helt ärligt föredrar jag ändå att få hoppa i där när bryggan ligger i, jag slipper skära benen på vassa iskanter och det är lite djupare vatten.

Firandet fortsatte till sent in på natten med massor av god mat som värdparet fixat, bubbel, blommor, presenter och oräkneliga skratt. Och såklart gos med sötnosarna Ove & Bertil. Jag funderade starkt på att  smussla med mig dem hem men de håriga svansarna skulle nog ha avslöjat mig…

Vi sov i deras mysiga och jättefina gäststuga och nu på morgonen blev vi serverade frukost och en härlig promenad i vårsolen.
Vilken lyx och vilken perfekt start på en dag. Så skulle det ju egentligen vara varje dag för inget kan väl möjligtvis gå fel med en sån början?

Sen fortsatte vi kalasandet!

Som ”tack” för allt Anna och Fredrik gett mig (och Anders) bjöd jag på en svettfest med många extra knorrar. Det är en av alla fördelar med fina med vänner som gillar samma saker som man själv. Haha!

Antagligen bara jag som fattar vad det kråkorna betyder… Sen blev det inte alls som det står för min fantasi for iväg igen. Undra just om det finns en diagnos för sånt?

Vi gillar även att fika och äta. Särskilt när man har tränat.
Nu hoppas jag att jag blir extra ihågkommen i morgon i form av träningsvärk hos alla!


Nu är vi hemma i vardagen igen en massa fina, roliga, härliga och mysiga minnen. Dvs det som skapar livet.
Tack, tack, tack Anna och Fredrik! Jag är så himla glad att ni är en del av mitt liv! Tänk om vi inte börjat blogga då för längesedan! Då kanske detta aldrig hade hänt.
Vilken fruktansvärt hemsk tanke.

Det blev ett bad till denna helgen. Här hemma i havet. Ett sånt där obeskrivbart vackert som för att verkligen ringa in denna magiska och minnesvärda helg.

Fylla och vara 60 år är bra fint alltså!

Kram från Ingmarie

Är det någon slags bokstavskombo?

Dagen började i snigelfart med sovmorgon och långfrukost. Himla härligt tycker jag.

Men sen tog vi fart. Både på olika och lika vis.

För att spara tid så sprang jag till Väla. Förvisso en omväg via Fredriksdal, Filborna och Bruces skog så kanske det var max lika lång tid det tar för mig att duscha som vi sparade och då ska man veta att jag duschar snabbare än Gunde…

Första delen var jättefin och solen sken men för att komma ända fram måste man springa på en cykelbana utmed en stor väg och där dog jag nästan tråkdöden. Just i dag var det dock tack och lov åtminstone ingen ”jobbtrafik”.

Vi hann med både Väla och Ikea inklusive äta en Ikealunch. Det är garanterat inte jordens bästa mat men helt galet var det inte för jag hade en jämrans energi på HIIT-passet. För övrigt ett vansinnigt skoj pass!

Sen var det i princip bara en grej till jag ville denna dag.
Ja du vet ju…

Åkte till mitt vanliga ställe men även där var det is på stegen och jag vågade helt enkelt inte gå i. ”I might be crazy but I´m not stupid” som sagt var.
Vid Fria bad är det kolsvart när solen försvinner och enda stället som var kvar var där jag var i går men t o m på stranden var det is.
Men det blev ett dopp och jag blev så där löjligt lycklig igen. Det finns säkert någon slags bokstavskombination för mitt badbegär, kanske det är hela alfabetet, men så länge jag mår bra av det så kvittar det vad för slags diagnos jag har.

Kram från Ingmarie

Noskallt

Om det inte hade varit för motvinden så hade detta varit en perfekt vinterdag.

Fast i solen och medvinden var det finfint och jag lyckades hitta en liten runda med hyfsat underlag. Var sugen på intervaller men absolut inte kuta inomhus och eftersom kyla trots allt är mer tufft för kroppen så ville jag inte maxa ute. Inte för att jag någonsin gör det nu för tiden men du fattar nog vad jag menar. Jag ville liksom ta i men bara ”lagom” mycket.
Så jag valde en enkel grej. Fartlek!

30 x30-30 sekunder och det kändes förvånansvärt lätt. Antagligen helt enkelt för att jag höll mig i mellanmjölkens land.

Det var en frånlandsvind och den i kombination med sol gjorde att jag inte kunde hålla mig längre. Vi skulle ha besök lite senare men jag visste jag skulle hinna.
När jag kom ner till havet insåg jag dock att det skulle ta längre tid än vanligt för stegen var helt nedisad! Försökte ta mig i men fattade direkt att det skulle innebära livsfara och det vore ju onödigt..

Men vill man så vill man och behöver man så behöver man och är badviruset där så är det bara att se till att hitta en lösning.

Det gjorde jag.
Med lite klättrande och trixande tog jag mig i och för dig som undrar var det varmare än i luften. 2,7 grader för att vara mer exakt. Jättehärligt och jag var (märkligt nog) helt ensam i plurret.

Vi avslutade denna dag med att äta gott och skratta hejdlöst åt (”På Spåret”) Fredrik Lindström och hans ”Stora dialektshow” på Helsingborgs konserthus. Rekommenderas!

Kram från Ingmarie

Bästa starten

2026 kan nog inte ha börjat bättre än så här trots att det emellanåt regnade och blåste isvindar från alla håll och kanter.
Särskilt i  jämförelse med förra året då jag låg fortsatt däckad i hög feber och inte ens orkade gå runt parkeringen så är denna starten som att vinna alla miljoner som finns på Triss. Och Lotto!
Som en patient sa; utan hälsan har man ingenting hur mycket pengar man än äger.

Jag och Anna sprang 10 an i fina Bokskogen, Anders sprang en annan runda och Fredrik traskade. För dig som inte vet så kan jag berätta att det är många och branta backar i den där skogen och trots att Anna kutade en halvmara i går så var hon piggare än mig. Men hon är ung så jag skyller på det.

Alla fick röra på sig, alla fick frisk luft, alla var jättenöjda och alla blev blöta.

Jag ville dock bli ännu blötare…

Vid söta lilla Pudesjön så finns det t o m fina klädhängare! Sånt är en lyx när man gillar vinterbad.

Som alltid blev det även många timmar runt matbordet.
Utbudet på nyårsdagen är inte det största men Holy Greens var öppet och jag gillade det jättemycket!
Så himla härligt att ha tid att bara sitta ner och prata om allt mellan himmel och jord med dessa underbara människor.

Innan vi var hemma var det kolsvart men visst har du märkt att det där mörkret kommer lite senare varje dag? Som jag längtar till våren! Det är ju egentligen då NYåret skulle vara. När livet börjar gro igen och allt vaknar till liv. Inte så här mitt i vintern när precis allt är dött och sover.

Gymet var i alla fall öppet och jag fick ett bra pass.

Undrar du förresten hur det var i går vid tolvslaget från 14e våningen?
Well det blev inget alls för mindre än 30 minuter innan tolvslaget drog den fetaste dimman in över hela staden.
Vi såg bara lite olika ljusskillnader i gråsmeten men hörde desto mer.
Det var ju i och för sig en upplevelse på sitt vis…

Hur har ditt år startat?

Kram från Ingmarie

 

Finbesök och extra allt

Det känns som flera evigheter sen jag/vi träffade Anna & Fredrik sist och det var det men i dag blev det äntligen! Vissa saker är dock alltid värda att vänta på och att hänga med dem är det definitivt för det blir liksom alltid så himla bra och mysigt. Kanske helt enkelt för att vi gillar att göra samma saker.

Som att springa t ex.
Fredrik hängde med nästan halva rundan innan han lämnade oss som ville springa lite mer. Älskar att få visa runt i ”min” fina skog för den är banne mig fin även när det är gråväder och varenda löv ligger på marken.

Jag och Anna fortsatte genom Kungshult, Laröd och till Kulla Gunnartorps slott. Det där som jag av någon märklig anledning har blivit så förtjust i trots att det är ett riktigt kråkslott. Kollar du noga på bilderna så ser du dessutom något vitt spöklikt ovanför den stora dörren…
Men visst, hade jag haft alla de där 400 000 000 miljonerna så hade jag utan tvekan slagit till!

Därifrån tar man sig lätt ner mot havet (det går nedför) och Skåneleden och sen till Viken (medvind) där en av mina favvo-badställen är. Konstigt nog var det bara jag som ville bada…

Jag fipplar ner telefonen i bältet om du undrar…

21 km i för mig perfekt fart och sällskapet kunde som sagt var inte ha varit bättre!

Sånt här blir man ju hungrig av och det i sin tur resulterar i ännu en gemensamhetsfaktor vi har.
Mat!
Alla gillar dessutom Bruket så valet var väldigt enkelt.

Så otroligt tacksam över att dessa två ville åka ända hit för att hänga med oss hela dagen!

För att verkligen maxa dagen hann jag och Anders även med en sväng på Fredriksdals julmarknad. Vi var på den förra året också och gillade den massor. Har man Kulturkortet går man in gratis annars får man tyvärr betala en ganska stor slant vilket jag tycker är ganska kasst även om jag lite, lite kan förstå det för det är väldigt mycket att se, göra och uppleva både ute och inne.

Mysigt och fint är det i alla fall och jag hittade äntligen Ramslökskryddan jag letat efter sen vi bodde i Åhus. Vilken lycka!

Den här dagen ska jag leva på länge.

Kram från Ingmarie

Besviken

Jag hade verkligen sett fram emot simeventet i Båstad och Torekov i dag som bl.a Torekov openwater och openwaterswimclub ordnade.
Det var fokus open water men vi startade dagen på Malenbadet. Jag hade ingen aning om att det fanns men det är en jättefin anläggning med en 50-metersbassäng.

Snälla Fredrik hade hämtat upp mig och det var flera av alla som var med jag kände sen innan. Bl.a Carin som jag ju simmade med senast i fredags.

Vi var tre olika grupper med olika ambitioner och vana. Felix blev vår coach och han gav en massa bra tips och övningar. Så roligt!

Enda minuset var att det blev en del väntan och jag började frysa så jag både skakade och hackade tänder så jag var tvungen gå upp i förtid. Tack och lov fanns en varm och skön bastu men jag behövde ändå två tjocka tröjor efteråt för att tina upp. Jösses så klen jag är. Vinterbad funkar helt klart inte om man vill bli bättre på att hålla värmen. Däremot att är det bra för att klara ”chocken” av att gå i kallt vatten.
Lunchen bestod av pizza och det var väl ingen direkt gourmet-upplevelse om jag säger så… Men solen var härlig och sällskapet det bästa!

Nästa del var havs-simningen och den jag längtat mest efter. Vi tog oss ända ut till yttersta spetsen av Hovs hallar. Jag kände redan när vi kom dit och jag såg havet att det skulle bli en utmaning för mig för dels blåste det och vågorna var riktigt rejäla och dels var det en massa sten och klippor som vågorna slog mot.

Men man ska ju utmana sig heter det och det var ju för att ville simma i havet med andra jag ville vara med på detta. Dock hade jag inte trott de skulle välja ett så utmanande ställe. (Det var inte bara jag som tänkte så…)

Jag kom i och ut en bit men om det är något jag inte grejar så är det vågorna. Kraften i dem blir liksom övermäktigt för mig och jag har ingen som helst lust att ens försöka bli vän med dem. Paniken blev helt enkelt för mycket så jag valde att avbryta innan vi ens hade börjat.
Jättetråkigt och jätteledsamt både för att jag inte grejade det och för att jag liksom blev snuvad på det roliga.
På bilderna ser det ut som det är ett jättelugnt vatten men jag lovar att det var det inte.

Anders hade kommit dit för att möta upp och han fattade direkt att, och varför, jag hade gått upp.

Så istället för en härlig upplevelse-dag blev det en besvikelse. Så där så jag nästan kände att dagen var bortkastad.

När vi kom hem cyklade jag ner till havet men det var lika galet där. Jag vågade mig i alla fall till slut i en kort stund för jag tänker att det är lite som när man trillat av en häst. Man behöver komma upp igen för att rädslan inte ska bita sig fast.
Nu var det så stökigt att det också kom in massor av tång som slingrade sig runt mina armar så de blev snudd på obrukbara. Läskigt!
Men jag kom upp som du kanske förstår. Nästa sim har jag bestämt ska bli en lugn och fin historia för det här var inte ens roligt.

Kram från Ingmarie

Vilken start…

….på augusti månad! Om den bara blir hälften så bra som i dag kommer den bli superdupertoppen-bra!

För hör  (läs) här;

15 km fin-fin trailrun i Saxtorpsskogarna med Anna och Fredrik. Det är rackarns många kringelikrokar så jag är tacksam jag hade sällskap som hittade annars hade jag nog hållit på fortfarande.

Sånt man kan hitta i skogen!

Nu vet jag var de bor!

Start och mål var vid en av mina absoluta favvo-sjöar, Saxtorps-sjön, och vad kan då vara bättre än att passa på att simma lite? Anna fortsatte springa medan jag och hard-core simmar-Fredrik, han skippade t o m våtdräkten, simmade.

1200 m fick jag ihop och det var ljuvligt!

Anna avslutade dock med oss. Det går liksom inte att motstå den sjön!

Sen var vi (såklart) hungriga och ett jättebra ställe att stilla den på är Lilla Bruket här i Helsingborg. I alla fall blev jag mätt.

En massa extra energi fick jag tydligen också för lite senare var jag på gymmet och svettades.

Det enda tråkiga i dag, samtidigt som det varit så himla roligt, är att Bertil och Ove åkte hem tillsammans med Anna & Fredrik. Vi är jätteglada över att ha fått låna dem dessa dagar och vi hoppas verkligen de vill komma tillbaka!

Tack  också snälla Anna och Fredrik för den mumsiga presenten!

En annan fin sak med i dag är denna. Jag tolkar det som ett tecken på härliga dagar framöver.

Kram från Ingmarie

Finbesök x 2

Två finbesök på samma dag är verkligen både dubbelt bra och roligt!
Löpturen gjorde jag förvisso med ”bara” mig själv som sällskap men eftersom jag faktiskt gillar mitt eget sällskap så var det helt ok. Fint och lätt var det också!

På havssimningen fick jag första finbesöket av bästa Thea igen. Så himla glad att hon inte blev avskräckt efter förra gången.. Tredagars-sommaren som var i helgen har helt försvunnit och vi simmade bitvis i spöregn men vinden var hyfsat snäll och vi fick ihop en rolig liten krumelur.

Andra finbesöket var av Anna, Fredrik, Bertil och Ove. De två sistnämnda är fyrbenta och så söta att man dör sötdöden typ hela tiden. Det bästa är att vi har fått äran att låna dem en liten stund så nu dör vi både söt- och lyckodöden!

Kram från Ingmarie