Search Results for: fredrik

Öva, öva, öva

Det där att inte kunna göra det man velat och planerat för är skittrist men ibland är det så och man får helt enkelt bara gilla läget. Och göra det bästa av situationen.

Så medan Anna och Fredrik har roat sig i Göteborg utan mig har jag fått roa mig själv utan dem. Under de skrala förutsättningarna har jag lyckats ganska bra om jag får säga det själv.

Tekniksim med TS är alltid kul och lärorikt. Den där rotationen börjar ta sig! Nu ska jag “bara” öva vidare ännu mer och även mer på draget, vinklarna, isättningen, tajmingen och alla andra triljoner detaljer. Men det är ju onekligen bra att ha något att klura på! Så tråkigt det skulle bli annars menar jag.

En annan grej jag behöver öva på är traillöpning. Jag är och förblir nog en av jordens sämsta men så länge jag håller mig på benen är jag ändå väldigt nöjd! Det gjorde jag i dag. Sprang inte ens vilse. Bara en sån grej liksom.

När det gäller kall- och issim kan man kanske tro att jag “kan” det men faktum är att det också måste övas på. Visst hjälper min erfarenhet mig men för att hålla uppe vanan måste man öva. Helt klart är detta vara en av de vackraste övningsplatser man kan hitta.

Vad övar du på?

Kram från Ingmarie

När man missar festen

Egentligen skulle jag ha varit i Göteborg nu och hängt med världens bästa Anna och Fredrik. I morgon skulle vi ha kutat GBGfive, druckit finkaffe och frossat i god vegomat.

Nu blev det inte så som du kanske förstår. Anledningarna är flera och det är bara att gilla läget. Jag får roa mig så gott jag kan här hemma i stället och klurar på en egen fest. Förvisso inte samma sak utan deras sällskap men vi ska nog få ihop något annat framöver.

Finskogen utanför husknuten har bjudit på magi både i går och i dag. Bästa sättet att förbereda sig  för jobbet är att vara i skogen om du frågar mig. Mina lår svider fortfarande från i torsdags men inte värre än att det går att kuta. Nästa PT-pass tror jag dock jag ska vägra göra pistols...

Enda benövningen jag gjorde på gymet i dag var lite lätta marklyft. Resten blev överkropp. I normala fall kör jag igenom hela kroppen när jag kör själv med extra fokus på någon kroppsdel. När jag kör med PT-Rafael så gör jag bara vad jag blir tillsagd att göra. Haha. Så galet lydig är jag.

Styrketränar du med PT

Kram från Ingmarie

 

 

Nya prylar och galet impad

Det här att ha kissekatt igen är så mysigt! Och roligt! Nu kan man gå in i djuraffärer igen och köpa grejer. Inte bara gå in och drömma… För mig är det nog lite som ett barn i en leksaksaffär.🤪

En klösbräda, en skål och (ännu) en sele. Det sistnämnda är inte helt enkelt har det visat sig. Dels för att Puzzel verkligen ogillar dem och dels för att hon har så mycket päls. Men jag är hoppfull och envis så vi ska nog hitta en bra lösning.😻

Tursamt nog har det varit precis lagom på jobbet. Inte tokmycket så man inte varken hinner äta eller tänka men heller inte så lugnt att man blir arbetsskygg när det väl händer något. (Jo man blir faktiskt det efter ett tag om man har för lite att göra..😱)

Träningen var också lagom. En fin runda i skogen till mitt favorit-utegym. Det blir inte lika bra träning som inne, åtminstone inte för mig, men klart bättre än inget!

Häftigast, coolast, tuffast och starkast denna dag är utan tvekan Fredrik som fixade kuta Järvens stig 84 km vildmark på strax över 13 timmar. Och vi snackar höjdmetrar och bröte i kubik där bara 25% brukar klara av att komma i mål! Helt galet bra! Jag är obeskrivbart imponerad men precis som hans fru så föredrar jag lite mer springvänlig terräng. Det finns ju en anledning till att den kallas “en elak jävel” och även om jag gillar utmaningar så kan man ju tack och lov välja sina strider. Det är väl därför jag är extra impad för något sånt här finns liksom inte ens i min fantasi-världsbild.

Kram från Ingmarie

 

TGS-race

Det finns lopp och sen finns det lopp. 

Du vet de där som går rakt in i (löpar)hjärtat och som ger minne för livet.

I dag har jag sprungit ett sånt! 🤩 TGS – Trail genom Skåne – arrangeras av Anna Nystedt,, Fredrik Nystedt och Laurent Leloup.
TGS50 är en 50 km lång A-B-sträckning mellan Lövestad och Kullatorpet.
TGS 25 är de sista 25 km på ultran, från Snogeholm till Kullatorpet.

Jag valde 25:an (i verkligheten var den 26,3 km men det visste jag inte då🤪) mest för att jag inte ville Anders skulle behöva vänta på mig för länge.😬

Snogeholm är ett enormt  vackert strövområde och vi var en härligt brokig skara löpare som hämtade våra nummerlappar och ”stämpel-pinnar” innan start. Smidigt och enkelt!

Betydligt knepigare var det att välja kläder…Det blåste kallt och varnades för regn så t-shirt kändes plötsligt inte så smart. Valde en tunn långärmad tröja i stället och vantar. Är man klen så är man. 🥶( Vantarna åkte dock av efter en halv-mil.😄)


Anna hade en kort genomgång innan vi äntligen fick springa iväg.

Loppet följde Skåneleden med några få utsvävningar emellanåt. Den är minst sagt varierande! Stigar, grusvägar, asfalt, små byar, ”djungel”, kohagar, snår, bröte, platt, kuperat, djup skog, öppna slätter, färister, stegar, grindar och obanat.jag tror banne mig allt fanns med utom möjligtvis vattenpölar och gyttja.

Första halvan var ”lätt” på så vis att den var utan bröte. Jag hade redan innan bestämt mig för att njuta och inte maxa. Inte så lugnt att jag såsade omkring men så lugnt att jag inte skulle krokna eller missa det vackra. Tog t o m lite foto!

Suveränt markerad bana!



Efter nästan halva skulle man ”stämpla in sig” innan det bjöds på ”godis-bord”!  Massa godsaker som gav mer energi!


Efter några kilometer till kom tok-backen. Lång, seg och med motvind. Tur jag gillar sånt!😀Det var värre med ko-hagen och brötet den bjöd på. Där hade jag verkligen inga snabba ben. Inte bland brötet innan golfbanan heller. Benen blev inte direkt snyggare om jag säger så och det är väl tur jag inte är en klen fotbollsspelare för då hade jag väl lagt mig ner och rullat runt av smärta.🤪🤪🤪

De sista kilometerna blev jag plötsligt lite osäker på om jag sprang rätt för jag såg inte en enda pil. Däremot de orange Skåneleds-markeringarna så jag tuffade på. Det var här “grindöppnandet” också började. Jag tappade räkningen ganska fort. Skulle ju hålla koll på vart jag skulle också och även om jag var pigg så är väl hjärnan inte den skarpaste vid slutet av sådana här äventyr. Åtminstone inte min.

Några kilometer från mål stod Anders så då visste jag att jag var rätt. Brant ner, brant upp, lite stig och sen platt väg in i mål!

Fredrik och Anna- det fantastiska paret som ordnar flera lopp/år!

Resultaten kom direkt på den stora skärmen (fördel med “stämpel-pinnar”) och allt flöt på fantastiskt smidigt. Massor av godsaker att välja på direkt efter mål och sen fick vi dessutom en varsin burgare. (Jag valde vegan förstås.) Supersmarrigt!

Jag fick även pris! Kom tydligen 3a efter ungdomarna.🥳

Det här loppet får 10 av 10 möjliga poäng!
Otroligt välorganiserat, mysigt och trevligt! Banan hade allt man kan önska sig, suverän service rakt igenom och dessutom helt galet billigt! Tack Fredrik, Laurent och Anna för ett helt otroligt bra arrangemang! 🙏🏻 Ni lyckades t o m hålla borta regnet! 😄

På vägen till Halmstad, där vi är nu, åkte vi inom Saxtorpssjöarna igen. Hur skulle jag liksom kunna låta bli. Jag är helt kär i denna (konstgjorda) sjö! 😍

Kram från Ingmarie

STHLM 5 – the full story

Vår plan var att börja guld-utmaningen på STHLM 5 kl 8.30 i går med Brunnsviken och så blev det. För alla utom mig vill säga. Mina oregelbundna jobb-tider sista tiden har (tillfälligt) satt min dygnsrytm helt ur spel. När klockan blivit 01 och jag fortfarande var klarvaken så insåg jag att det inte skulle funka med så tidig uppgång och start för mig. Några sms senare till Anna och Kajsa så var min plan ändrad. (De sov förstås.) Jag startade helt enkelt en timme senare och skippade finkaffet mellan Brunnsviken och Kungsholmen för att ha en chans att hinna i kapp dem.

Brunnsviken-rundan är ca 12 km. Jag har ju kutat den, liksom alla de andra, massor av gånger men dels var det ett tag sedan jag var i de där trakterna och dels sprang jag åt “fel” håll så det kändes nästan som en helt ny runda. Så “lättlurad” är jag!

Väskan hade jag gömt i ett buskage och tanken var att jag skulle ta buss och tunnelbana till St Eriksplan för att möta upp Anna, Fredrik och Kajsa men ingen buss kom. Eller så stod jag vid en hållplats som inte var en hållplats. Man kan aldrig riktigt veta med SL… Så det slutade med att de fick åka tillbaka för att hämta upp mig. Snacka om service! Och mer blev det! Fredrik körde som om han aldrig gjort annat än rattat runt i 08a land. Vi hade inte ens problem att hitta parkeringar. Helt otroligt!

Kungsholmen runt är ca 9 km, om man springer rätt, men babblar man för mycket och glömmer svänga blir det en kilometer till. Den metoden använde vi. Att ha sällskap gör att tiden liksom bara försvinner och jag tyckte knappt vi börjat innan vi var klara och det var dax för lunch.

Och vilken lunch! Jag har gått förbi Organico massor av gånger men aldrig ätit där. Nu vet jag att jag kommer gå dit många fler gånger för jösses vilket ställe! Allt är vegan och det var så gott att vi nästan inte kunde prata. Dessutom var detmycket mat och billigt!

Det var också ungefär då regnet kom. I rejäla doser. Det var också efter detta jag anade att min utmaning skulle komma. Har nämligen aldrig suttit ner och käkat så här för att sen börja om igen. Södermalm och Årsta var nästa etapper. 10,7 + 7,5 km med ministopp mellan för påfyllnad och, skulle det visa sig, ombyte till torra kläder.

Vi parkerade vid Eriksdalsbadet under bron vilket var perfekt för då slapp vi regnet åtminstone den lilla stunden vi stod där.

Jag vet inte om det var maten, pausen eller något annat men för mig kändes det som jag sprang utanför mig själv. Jätteskumt! Jag var liksom där men inte i kroppen. Den sprang dock så helt borta kan jag ju inte ha varit. Det regnade precis hela tiden och jag och Anna lyckades bli extra blöta när några bilar passerade vägens regnpölar exakt när vi var i jämnhöjd. Tur det inte var is-vatten….

Fredik inte bara sprang, hittade kaffe-barer och körde runt oss. Han fotade en massa också!

Mitt jobb i bakgrunden!

Efter det där 19 km-badet blev det torra kläder (igen) och finfika vid Maria-torget på Johan & Nyström.

Kaffe med havremjölk alltså! Och kaka! Hur kan man leva utan det?

Nu var det bara Djurgården kvar. Knappt 9 km. Lite stelt var det allt i början och jag fick åter igen den där känslan att jag var “utanför mig själv”. Men sprang gjorde jag. Hela vägen och vi ökade t o m lite på slutet!

 

Känslan av att vara i mål var minst sagt härlig!

Och naturligtvis blev det en sprada. Har aldrig gjort det på Djurgården innan så hur skulle jag kunna låta bli? Mina vänner var lite tveksamma men otroligt lättövertalade! Vet till 100% att de inte ångrade sig för man gör faktiskt aldrig det!

Sen var det bara avslutningen kvar. Efter ca 48-49 km (beroende på vems klocka vi kollade på) var maten och myset på vego-haket Chutney obeskrivbart! Anders mötte upp och även om han inte kanske blev direkt sugen på att haka på någon annan gång så blev han inte avskräckt. Lyckan och glädjen hos oss gick liksom inte ta fel på!

Denna dagen är en av de jag alltid kommer att minnas. Vilket äventyr och ffa vilket sällskap! Tusen, tusen tack Anna, Fredrik och Kajsa! Utan er hade detta nog aldrig ens blivit av och det hade ju varit helt fruktansvärt sorgligt!

I dag känns kroppen nästan löjligt pigg, måste ha varit all mat och kaffet, men jag nöjde mig med lite vattenlöpning i Söderbysjön. Det kommer ju fler spring-dagar! Och fler lopp!

Nu sitter jag på tåget söderut för nya äventyr och upplevelser. Livet alltså! Så himla fint!

Kram från Ingmarie

STHLM 5

Vi klarade det! Fem rundor i Stockholm på en dag. Brunnsviken, Kungsholmen, Södermal, Årsta och Djurgården. Totalt visade min klocka 49 km.

Att Anna, Fredrik och Kajsa skulle klara det visste jag men jag var mer osäker på mig själv. Har inte kutat så här långt sen förra hösten någon gång. Men det gick bra! Trots att jag “försov” mig. En utförlig “race (och mat)-rapport” kommer i morgon.

Kram från Ingmarie

Privilegium och några podd-tips

Den här sjön alltså.  Den är utan tvekan en av de vackraste och bästa ”swimming-pooler” jag vet!

Jag älskar dess skiftningar och nyanser oavsett årstid men just nu är den absolut som vackrast.
Simma här är en ynnest och ett stort privilegium!

Ett annat privilegium är det där att få betalt för att springa. Just denna klassen på onsdagar är bara tillfälligt och är slut nästa vecka (kör ju inne under höst-vinter-vår) och extra lyxigt är det förstås när solen skiner. Bjöd på ett backpass i dag och den som inte blev trött fick helt enkelt skylla sig själv.🤪

Jag vill också rekommendera (ännu) några podd-avsnitt från min favvo Rich Roll.

Ett är avsnittet med Hellah Sidibe.  Han är mannen från en fattig by som kom till USA för att bli proffs-fotbollsspelare men pga bl.a visumproblem så började han i stället springa mer och mer. Nu har han bl.a sprungit över 1500 dagar på raken (minst 5 miles/dag) och kutat över USA som den förste svarta personen och han gjorde det på 84 (!!) dagar. Helt plantbased. Hans inspiration och livsglädje smittar så var beredd på att det kan dyka upp (nya)  idéer även i din skalle.

Ett annat avsnitt är det med Mary Cain. Det var hon som sprang i Nikes team i Oregon med coach Alberto Salazar. Hon var bara 16 år när hon kvalade till OS men i stället för att bli världslöpare bröts hon ner av Nike-teamet och “försvann”. Tills nu. Ett oerhört gripande avsnitt men ändå fullt av hopp.

Jag har även lyssnat på några “Sommar” och har bl.a gillat Fredrik Steen och Peter Jöback. “Problemet” när man börjat lyssna på Roll är att man blir ganska kräsen. Ytligt snack gör liksom att jag tappar intresset. Jag vill ha djup, intressanta ämne, kunskap och liv i det jag lyssnar på.

Har du några podd-tips?

Kram från Ingmarie

 

 

Makalösa dagar

Jag har nästan tappat räkningen på hur många soldagar vi haft nu. Kanske är det som kompensation på alla de dagar vi inte hade det i slutet av förra året.
Härligt är det i alla fall! Och nu när det är så kallt gillar t o m jag snön. Den lyser verkligen upp även sent på kvällen när jag lämnar jobbet. (Samtidigt försöker jag förtränga hur det kommer bli när allt ska bort…😱)

Jag njuter verkligen av ljuset! Vilken skillnad det gör på både energin och humöret. I alla fall för mig! Fick sällskap av Fredrik och Malin på löpturen i går. Härligt! På köpet fick jag lära mig en ny väg!

I dag sprang jag till gymet och enda biten som är skrot är sista delen på Södermalm. Is, is , is gömd under lager av lös modd. Att det får vara så är obegripligt. Borde inte det vara olagligt?😳

Men skogen är fin!

Att träna med PT innebär ständigt nya utmaningar, det är ju liksom lite det som är grejen, och nu är fokus explosivitet och tung styrka. Det där med explosivitet är inte min starkaste sida om jag säger så… Stackars Rafael har nog aldrig sett en långsammare dam (försöka) spänsthoppa. 🤪Å andra sidan finns det en oändlig utvecklingspotential! 😁

Och ja, jag tycker det superskoj!
Liksom jag tycker det är superhärligt att kallbada/simma. Egentligen är det nog hela proceduren. Koka te, bylta på sig, promenera ner till sjön, hacka hål i isen som i dag, sitta där i vaken (4-5-6 minuter beroende på vad känslan är) och sen ta på sig och dricka det där teet i tystnaden och lugnet. Enda som hände var att en skidåkare gled förbi. För övrigt var det bara jag där. Så fridfullt, vackert och stillsamt.❤️

Jag är verkligen lycklig när jag gör det! Så där så det bubblar i bröstet. Under de där stunderna har jag verkligen noll bekymmer i världen och kan inte ens stava till varken stress, oro eller planering. Måste vara en av de bästa återhämtningsmetoder ever!😍🙏🏻

 

BYO

I flera länder kan man nyttja BYO, dvs Bring Your Own, med syfte att man alltså tar med sitt eget vin/sin egen öl när man går ut och käkar. Ganska bra grej egentligen. Inget slängs ju faktiskt då. Precis som med doggy bag. Jättesmart grej!

I dessa tider har BYO fått (minst) ännu en innebörd. Åtminstone på Sats är alla mattor borttagna så går man på t.ex yoga/Body Balance så tar man helt enkelt med sin egen matta. Jättebra ju! Förutom möjligtvis de gånger jag redan har en multistor trunk med träningsgrejer… Då längtar jag ännu mer efter att det ska bli lite mer som vanligt igen. Å andra sidan tror jag aldrig det blir det igen.

Springa ute är hur som helst fortsatt säkert när det gäller smittorisk. Även om man kutar med en kompis hyfsat nära och ger varandra en liten snabb kram när man skiljs åt. Jag körde en liten extra runda för jag ville dra på men annars höll jag och Fredrik ihop hela vägen runt fina Flaten.

Och den, Flaten alltså, kan man ju sprada i också! Det sägs att covoid 19 trivs i kyla men jag är faktiskt tveksam till att det finns i just de sjöarna jag hoppar i. Det är ju faktiskt inte så troligt att någon med viruset badat just där jag är. Eller att någon badat där ö.h.t förresten. Vilket jag ju tycker är extremt märkligt för jag är helt säker på att folk skulle vara både friskare och gladare om de gjorde det. Fredrik var tveksam före men du skulle höra honom efteråt! Gladare än glad och kvittrade som en lycklig pippifågel!

Kram från Ingmarie

 

Olika slags sekundrar och intervaller

30 sekunder kan vara väldigt långt men också väldigt kort. Allt beror på vad man gör. Du som vet vet…

Gjorde också en hel radda med löpskolnings-övningar. Helt klart är även det en färskvara. Men kul var det! Och ännu roligare var det att ha finfint sällskap av både Veronica och Fredrik i bassängen. Långa intervaller med paddlar som gjorde gott för (och med) musklerna. Gott om plats fick vi med!

Avrundade med riktigt god mat på ett (ganska) nytt Falafel-hak på Ringen. Väldans gott!

Dessutom undkom jag ovädret som drog in senare på dagen. Det gjorde inte Anders…

Kram från Ingmarie