Search Results for: fredrik

Tomtelöp och annat skoj

Jag har läst om Tomtelöpet på Annas blogg typ 100 gånger (nästan i alla fall) men pga avstånd, jobb och logistik har jag aldrig lyckats vara med på detta som verkat vara årets happening.

Tills nu!

Jag ska ärligt erkänna att jag var lite orolig för att jag inte skulle hänga med. Med åren har jag nämligen lärt mig att det där med “lugn fart”. På något inlägg stod det att vi skulle springa 18-20 km inkl. stopp för dans, dricka och foto på 2 timmar. På något annat stod det att det skulle ta 3,5. Nu vet jag att det var någonstans mittemellan och att jag inte alls behövde vara nervös.

Anna kom och mötte upp mig så vi kutade de ca 4 km till starten tillsammans. Den snabb-inhandlade ej testade tomtedräkten visade sig vara en glidig och allt för stor historia men med en hårsnodd och lite smarta knutar löste det sig riktigt bra!

Jag har sprungit med tomteluva oräkneliga gångetr men då under själva julen och med max en till. Nu var vi några fler…

Kanske är det just tomtar som ger mig energi? Det verkade ju så i fredags. Inte en enda gång kändes det jobbigt eller segt. Att springa tillsammans så här är verkligen både superskoj och supersocialt. Dessutom var just detta event ett perfekt sätt att göra sightseeing i Malmö på! Vi började med löpning längs hela fina Ribban och jag tänkte i mitt stilla sinne att stackars den som hade tänkt köra fart i motsats riktning mot oss. Sen var det in på Centralen, genom stan, dans runt x antal granar, sång (eller vad man nu ska kalla det), genom flera köpcentra och upp och ner för Malmös (enda?) backar.

Ungefär halvvägs var vi vid Stadion där det bjöds på godsaker.

Man kunde hoppa på och av längs vägen precis hur man kände men jag tror det flesta sprang hela varvet. Svårt att veta hur långt det egentligen blev för Gps:en funkar ju en smula dåligt i köpcentra och under mark men jag tippar på 23 km. Det kändes dock som max 13. Så galet skoj och jag längtar redan till nästa år!

När man är i Malmö måste man ju även testa någon av deras badbryggor. Här har man fattat grejen! Jag var inte ensam om att vilja i. Dessutom jättebra vindskydd så kläderna inte blåser i väg och en säker stege. Fler ställen borde ta efter dem!

Malmöbesöket avslutades med guda-god mat hemma hos Anna, Fredrik, Bertil och Ove. Svårslaget!

Kram från Ingmarie

En liten Skåneturné

En stor fördel med Skåne, förutom att det är så otroligt fint och för att det mestadels är barmark, är att allt är så nära. På en halvtimme kommer man många mil bort och på 1,5 ännu fler. I 08 a land kan man behöva tillbringa timmar bara för att ta sig några mil tvärsöver stan! Helt galet när man tänker efter…

I dag började vi hemma i Åhus. Jag hann dessutom gå till gymet för ett pass.

Strax efter lunch var vi i Helsingborg för att kolla på en lya (ja vi kollar fortfarande) och jag passade på att ta ett dopp. Så ljuvligt! Anders var åskådare. Han har ju liksom märkligt nog inte fattat grejen med det här. Efter att ha sett mig lyrisk så många gånger så borde han ju faktiskt verkligen begripa vid det här laget, eller hur?

Ännu lite senare var vi incheckade på hotell i Malmö och redo för dejt och mat med bästa Anna och Fredrik. De har stenkoll på Malmös matutbud och hade valt att vi skulle gå till Manto. En helvegansk restaurang några stenkast från hotellet.

Tack och lov hade Fredrik bokat för det var fullbokat hela kvällen enl skylten. Jag förstår numera varför…

Stället är jättemysigt och personalen verkligen både trevlig och service-minded. Det svåraste var att välja från menyn.

Vi valde till slut kimchi, sookju namu, korean tofu burger, kado och munto. Mamma Mia så gott! Och vackert! Kommer du till Malmö bara måste du testa detta ställe!

Vårt sällskap var det allra bästa och ännu bättre är det att vi ses redan i morgon igen men då blir det på ett helt annat sätt.

Kram från Ingmarie

 

 

Ett riktigt 50-årskalas!

Anna har sen hon fyllde 40 haft som vana att vart 5e år ordna kalas då man springer samma antal kilometer som år. Om man vill alltså. Det går lika bra att göra mindre dock tveksam till om det går att göra mer. Ingen vill ju liksom fylla mer än vad man gör.
Hon fyllde 50 i fredags, Fredrik lite tidigare, och i dag var det (löp)fest med stort F.

Kl 8 började de riktigt tuffa. De som var både morgonpigga och sugna på 50 km. Varje varv var 6,7 km så för att få ihop 50 behövdes det 7,5 varv. Några hoppade av efter lunchpausen, några tillkom och några körde alla. Jag nöjde mig med 5,5 varv helt enkelt för jag kände att även om jag skulle klara 50 km så skulle det kosta för mycket efteråt.

Rundan var verkligen helt perfekt! Lite asfalt, mycket vacker skog, varierande, rolig och väldigt mycket gegga. Tur jag inte hade nya skor…

Jag hade verkligen inte min bästa dag men tack vare trevligt sällskap, pepp och massor av godsaker så gick det ändå bra. Jag har inte sprungit över 22 km på flera månader så även om jag helst hade velat fira med 50 km så är jag väldigt nöjd med 37.

Några av alla som sprang

Varje varv började prick på timmen. Dvs kl 8-9-10-11 osv. Precis som en Backyard alltså. Den pausen man fick ägnades åt att värma sig inomhus, käka godis och dricka galet gott fin-kaffe som Fredrik fixade.

Mellan kl 12-13 bjöds det på supergod lunch och hade jag inte hade “behövt” springa efteråt hade jag ätit betydligt mer.

Deras fina Sportstuga är verkligen perfekt för just sport och friluftsliv. Jag är allt lite avis men mest tacksam över att jag får vara med på ett hörn så här

Det regnade i princip hela tiden men det fanns inte en sur min någonstans. Vilket gäng alltså! Jag är så impad! Snabba, starka, trevliga och lättsamma allihop. Mest impad är jag nog ändå av Fredrik och hans mamma som fixade och servade allt så himla bra. Han lyckades t o m göra spillet på tröjan som värsta finaste cappuccino-hjärtat!

Efter sista varvet var det avslutning med värsta godaste pajen! jag skämdes inte ens när jag lassade på så det nästan rann över tallriken.

Köra hem i mörkret gick bättre än väntat. Trodde jag skulle vara skittrött men tydligen inte. Nu hade ju det där lilla badviruset planterat sig redan innan dagen började men jag “vågade” inte göra det efter löpningen för tänk om pajen hade tagit slut! Så det blev i Åhus. I mörkret. Men det finns ju pannlampa! Fortfarande mycket tång så fick klafsa genom den innan jag kom i plurret men väl där var det s-å-h-ä-r-l-i-g-t!

Ska bli spännande att se när mina skor och fötter ser mer normala ut men jag är så himla tacksam över denna dag! Tack Anna & Fredrik, er familj och alla som var med! Detta är onekligen ett minne för livet! Tack tack tack!

Kram från Ingmarie

Åhus Trailrun 2023

En av årets höjdpunkter hamnade på en av årets vädermässigt galnaste dagar. Hade det varit i går är risken väldigt stor att Ok Pan  hade tvingats ställa in årets Åhus trailrun men med lite tur och extremt mycket skicklighet så lyckades de t o m överträffa förra årets arrangemang.

För att inte frysa och bli allt förblöt var det bara att klä på sig lager på lager på lager på..Jja du fattar. Att man såg ut som en töntig Michelin-gubbe sket jag i

I år hade parkeringen flyttats och även om det var lika långt att gå till starten så var det mycket bättre för nu slapp man gå bland bilar. Ett annat plus var att nummerlappsutdelningen var flyttad till utanför bodarna så det blev vindskyddat där. Stora bra tält att byta om i som förra året och jag hann snacka lite med mina goa kollegor som också skulle kuta. (En saknas dock på bilden för han satt i bilen och värmde sig. haha)

Jag kände mig jättepigg innan och hade en massa spring i benen. Var helt inställd på att försöka slå förra årets tid. Borde ha lärt mig vid det här laget att det inte alltid är ett bra tecken. Tvärtom….

Starten var lugn och fin men jag satte fart så gott det gick. Första två kilometrarna kändes bra men sen fick jag jättesvårt med andningen! Benen var pigga men vad hjälpte det? Drog ner på farten och det blev lite bättre men det var så där jobbigt att jag började fundera på om jag kanske borde bryta. Sprang vidare och försökte hitta någon slags rytm vilket inte är det lättaste i backar, djup sand, smala stigar där man antingen ville kuta om eller hade någon flåsande bakom sig som ville förbi. Någonstans mitt i allt så bestämde jag att eftersom jag inte kände mig sjuk eller hade ont någonstans så skulle jag i mål. Det fick helt enkelt bli ett pannbenstränings-lopp där farten fick bli långsammare än tänkt. Snabb-Anna och Fredrik var också med och den sistnämda var både hejarklack och fotograf. Tack!!!!!!

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Banan är verkligen sugande och även om de hade dragit om banan lite så vi slapp springa på stranden, det fanns helt enkelt ingen strand pga att havets vågor slog så högt upp, så är det många kilometer med djup tung sand och oräkneliga backar. Och nedfallna grenar. Det var dock förvånansvärt “oförstört ” i skogen. Värre utmed havet. Där var det mycket plockepinn!

70 sekunder långsammare än förra året på 17 km men med tanke på hur det kändes och vädret ska jag väl egentligen inte vara missnöjd men lite är jag det. Å andra sidan, nu har jag målet kvar till nästa år för jag ska tillbaka! Detta loppet är underbart även om man har en tung dag. Ett super-arrangemang helt enkelt! Anna sprang fort som attan och Anders valde 11 km och var också före mig i mål så de fick snällt vänta tills jag var klar. Fredrik fick ju vänta på oss alla så det är mest synd om honom. Eller han är den stora hjälten!

Jag tror dock de tyckte det var värt att vänta lite, så långt efter var jag inte, och belöningen var dusch och (hämt)mat som Fredrik också fixade.

En rolig, jobbig, blöt och bitvis kall dag att lägga i den där roliga evigaminnen-banken!

Kram från Ingmarie

Vånga Mountain xtreme

För en vecka sedan hade jag helt lagt ner hoppet om att springa Vånga xtreme-loppet. Dels för att jag har jättelåga järnnivåer ( samma som förra året vid denna tiden😳) och för att jag nattjobbat och oftast blir tokseg dagen efter.

Men ibland händer tydligen små mirakel i kroppen på väldigt snabbt!😀

Starka järntabletter, över 9 timmars sömn, sol och 25 grader var tydligen det enda som behövdes för att kroppen skulle bli glad igen. På rekordtid!🤩

Loppet har tre sträckor att välja mellan. 8, 16 eller 40 km. Jag valde lite lagom mittemellan.🤪

Varje varv är 300 höjdmeter ( dvs 600 på 16 km), har en miljon rötter och stenar och börjar med en skidbacke rakt upp.😬 Jag kände mig som en liten fjant bland alla (till synes) trail-proffs men det var bara att strunta i.

Foto: Anna Nystedt

På hemsidan står det; En upplevelse som lämnar ingen oberörd och som du kommer att minnas länge! 

Stämmer till 100%!

Utsikten från toppen är magnifik, stigarna så slingrande att jag blev yr i skallen, stenbrottet var vackrare än på bild och nedförsbackarna hjälpte inte (mig) ett skvatt för de var fulla av bröte.🤪

 

Simcoach Håkan hade verkligen en fin funktionärsplats! Tack för pepp och hejarop!

 

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Banan är, enligt mig, väldigt teknisk och mitt första mål var att inte trilla. Det andra var att fullfölja. Jag klarade båda!🙏🏻🤩

Foto: Fredrik Nystedt

6a totalt och först av alla damer 50+. T o m 45+.😃  Fast den förstaplatsen beror nog främst på att det inte var så många i mogen ålder med. 😬Synd och märkligt!😳

Skitiga ben ingick men vad gjorde väl det?

Extra skoj att få träffa Anna och Fredrik! Anna susade runt ett varv hur lätt som helst trots att hon hade en ynka veckogammal mara i benen! Men hon är också ung .Dvs under 50! 😄

Jag är i alla fall jättenöjd och tacksam! Loppet är otroligt trevligt och välorganiserat vilket egentligen inte är så förvånande för det är Ok Pan som även arrangerar Åhus trailrun.. Ett av mina absoluta favvolopp!😍 Missa inte det! Absolut värt en omväg och det finns fina erbjudande om övernattning på hemsidan!🤩

På hemvägen stannade vi vid Klackabackens badplats för lite sim, bad och slappande. Jättehärligt!😍

Att kunna sitta ute och äta middag var också jättehärligt!🙏🏻

Tack alla som hejade och fixade detta fina lopp! Benen lör komma i håg det i flera dagar.😄

Kram från Ingmarie

 

Äntligen kom finbesöket!

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag maxade ben på gymet i går.

Dels var det innan jobbet och där kan det bli extra tröttsamt om man har ben som inte vill vara med och dels så visste jag ju att vi äntligen skulle få finbesök av Anna och Fredrik i dag. Själva besöket är såklart inga problem med trötta ben men den (snudd på) obligatoriska löpturen kan ju verkligen bli det. Nu är det ju dock så bra att eftersom jag bor här och hittar bäst så fick jag även bestämma rundan. Det vill säga de kunde inte springa ifrån mig utan fick snällt springa i mitt tempo. Smart va? Haha!

Men det var verkligen ingen fara för båda ungdomarna är snälla människor och extremt både lättsamma och anpassningsbara. Inte konstigt jag blir så glad och tacksam varje gång jag får en chans att hänga med dem! Det blev en runda i min skog, på Pans 5a, utmed havet och kajen innan vi avslutade i Äspet-skogen där Anders mötte upp.

I Äspet ligger havet nära så vad var väl bättre än en (trumvirvel) sprada!?

15 grader enligt Fredriks klocka. Helt galet härligt!

Jag är ganska säker på att det var detta, deras sällskap och mat oi magen som gjorde att jag fick ett ryck och cyklade till gymet. Blev ett riktigt röjar-pass med extra allt! Kan bli en mycket intressant start på nästa vecka…

Nytt försök med de där chinsen. Det SKA gå utan gummiband!

Kram från Ingmarie

Hur man skapar semesterkänsla utan att ha semester

Jag fortsätter att nyttja mitt sommarkort på Skånetrafiken. I dag tog det mig till Hässleholm och en bara några dagar gammal planerad (spontan)träff med Anna och Fredrik. Det där att synka schema är ursvårt så det gäller att ta de chanser som finns.
Jag skulle till Halmstad och de var i sin fina sportstuga inte långt därifrån och hade tid för att hänga med mig. Kunde ju inte bli mycket bättre!

Anna bjöd på en jättefin runda på ett av Hässleholms många löparspår. Jag har alltid tänkt att hela staden verkar jättetrist men efter i dag har den klättrat många hack upp för det kommer visa sig att den har fler guldkorn!

13,5 km senare möter vi upp Fredrik som hojat och det blir mat på Lilys. Att jag skulle finna en jättegod vegan-måltid just där kändes väldigt otippat! Omgivningen fick man bara nonchalera. Solen var i alla fall dunderskön!

Flera timmar senare med mätt mage och härligt snack så visade de mig var närmsta Nordic Wellness låg.
Ännu en överraskning! Superfint och jag fick jordens feeling. En sån som kommer att kännas i morgon du vet…

Resten av resan blev med Anders som hämtade upp mig. För att göra extra guldkant på det hela letade jag upp ännu en sjö (jag borde banne mig ha bad- och sjöletare som titel!) som visade sig vara helt perfekt både för bad och picknick!

Nu är vi i Halmstad och har några härliga lediga dagar här. Som semester fastän det inte kostar semester-dagar.

Kram från Ingmarie

I stället för en fest blev det en (annan) fest

Plötsligt hände det! Ledig och fint väder! Då får man slå på stort. Särskilt när de ordinarie planerna som jag sett fram emot jättelänge blev inställda. Egentligen skulle vi nämligen haft finbesök av bästa Anna och Fredrik men Anders är lite klen (läs har en mancold) så det fick skjutas på framtiden.

Kanske det är därför allt flutit på så himla bra i dag? Som plåster på såren.

Jag tog mig till Ekenabben för att börja leta checkpoints. Förr i tiden var det tydligen där man höll till för att festa men numera är det en jättefin plats för både vandring, picknick och fågelskådning! Snacka om häftiga kontraster! Tänk om det är  så det blir på Stureplan i framtiden?

Eftersom jag är en smula kass på att bedöma avstånd så betar jag bara av de checkpoints som syns i närheten av där jag är. Dvs en livsfarlig metod om man vill ha ork över till annat efteråt.

Jag tog den ena efter den andra. Sprang jämte gigantiska ekar, förbi hästhagar, på snirkliga stigar, över broar och nedfallna träd, tog en extrasväng på en vacker grusväg bara för att jag var nyfiken, passerade ryttare på häst och plötsligt var jag mitt i stan!

Springa i stan när det är hyfsat folktomt är ett bra sätt att verkligen se hur det ser ut och när jag kom till Tivoliparken fick jag uppleva både ett Första maj-tillställning, en hälsoträdgård och ett hönshus.

Sen begav mig tillbaka till bilen för jag hade annat jag också ville hinna. Enda negativa på hela rundan var att på två av kontrollerna så gick det inte att knappa in koderna och jag med universums kortaste minne trodde jag skulle komma ihåg dem för att prova senare. Jag kom i håg två av de fyra totala bokstäverna….
Men det ger mig en anledning att springa dit igen för det finns massor av ställen kvar att upptäcka och utforska! Har jag tur kanske ovan nämnda Anna vill med!

När jag fixat det jag skulle tog jag hojjen till byn för att köpa blommor. Jag lägger på tok för mycket pengar på det men de är vackra att se på och gör mig så glada. Visst är det ok då?
Är man i byn så kan man lätt ta svängen om havet också. Något annat vore ju liksom absolut otänkbart en dag som denna.

Medvind hem på det och dagen blev trots allt fulländad!

Kram från Ingmarie

Två tips! Och en (svett)fest med Glenn

Mitt första tips är Stävie Trail nu på söndag. Det finns någon sträcka för alla och eftersom det är Anna och Fredrik som är ansvariga är jag 100 % säker på att det är ett perfekt arrangemang på alla sätt och vis. Särskilt trevlighets-och rolighetskänslan är garanterad! (Hur trött man vill bli bestämmer man såklart själv.) Det går fin-fint att efteranmäla sig på plats. Jag hoppas vara där såklart!

Mitt andra tips är i påsk. Då är det konstrunda på flera håll i Skåne och i Åhus kommer jag finnas på Mölleholmen torsdag-lördag. (Sjukan kallar på söndagen så får skippa den dagen.) Vi är många som ställer ut och du kommer kunna hälsa på lammen, fika och njuta av omgivningarna både där och i Åhus. Så kom!

Svettfesten var 90 minuter i spinningsalen. Jag slog på stort och körde två klasser bara för att jag kunde.

Den där Glenn, som verkar vara huvudinstruktören för Les Mills cycling, är med överallt och jag börjar nästan tro jag känner honom. Haha! Gör jag som han säger blir jag garanterat snortrött. Som i dag..

Tur jag bara behövde cykla hem och till/från bussen till jobbet sen….

Kram från Ingmarie

 

En Höjdar-dag

Jag är verkligen, verkligen lyckligt lottad. Inte nog med att jag är frisk, har ett jobb, ett hem, en familj och världens bästa sambo. Jag har även fantastiska vänner som Anna och Fredrik som så frikostigt delar med sig av både det ena och andra.

Som i dag!

Anna tog med mig på en löparrunda som verkligen hamnade på min topp 10 när det gäller backar, vackra vyer, perfekta stigar, coola vattendrag och variation. Anna gjorde en perfekt beskrivning av första loopen som heter Höjdarnas höjdarled här. Har du möjlighet så testa den! Eller någon av de andra hundra miljoner stigarna och lederna som finns i Hovdala-området.

21 km och 400 höjdmeter blev det men det kändes mer som en runda i en pytteliten park för tiden bara flög i väg! Man kan verkligen spring-snacka bort många timmar utan att det märks!

Men inte nog med detta, jag blev även hembjuden till deras nya fina sportstuga på finkaffe och lunch! Snacka om att bli bortskämd!

Jag är ruskigt avis på stugan men har jag tur får jag komma tillbaka och kanske t o m vara sällskapsdam till Bertil och Ove. Vilka sötnosar!

Den fina rundan, sällskapet, maten, kaffet och kissekatterna gjorde mig tydligen så glad och pigg att jag inte kunde låta bli att köra klubbens simträning i Kristianstad på vägen hem. Superskoj men nu ska jag inte göra många mer knop i dag.

Kram från Ingmarie