Egentligen skulle jag ha sprungit lopp i dag. Det kändes som en jättebra idé för en vecka sedan men sen jag lämnade mitt uppdrag i Lindesberg har lusten försvunnit mer och mer till att slut bli obefintlig.
Då blir ju frågan, ska man springa ändå? Jag är ju trots allt varken sjuk eller skadad. Eller ska man ställa in och lyssna på hjärtat?
Jag vet av erfarenhet att när lusten inte finns så blir det inte bra. Plus att jag tänker som så att livet är för kort för att göra saker man egentligen inte vill “bara för att”.
Den största anledningen till att jag inte hade lust är nog ändå att en annan sak lockade mer. Anna har fler än 14 gånger berättat om sin favvosträcka mellan Landskrona och Helsingborg och jag har velat springa den sen första gången jag fick höra om den. Nu hade jag ju plötsligt chansen! Jag är här och Anna både kunde och ville!
Så nu blev det så och med facit i hand vet jag att jag valde rätt till 100% för vilken dag vi haft.
Jag tog tåget norrifrån och Anna söderifrån så vi i möttes på stationen i Landskrona.
Regn, grått och lite småkyligt men bara efter någon kilometer åkte min jacka av. Anna var mer hardcore och körde t-shirt direkt.
Själva sträckan börjar egentligen några kilometer från stationen och följer delvis Skåneleden och följer kusten i princip hela vägen in till Helsingborg city.
Redan där i början började fatta varför Anna var så lyrisk över denna sträcka. Den är magisk! Man springer utmed havet, inne i skogen på små stigar, passerar hus så gulliga att man dör gullighetsdöden direkt, beskådar färgsprakande blommor på gula ängar och förbi bryggor som kan få vem som helst badsugen. Det blev många fotostopp!
Undra var Stor-Ola finns?
Om man nu tror det är platt hela vägen så tror man helt fel. Sträckan innehåller både branta backar och trappor minsann!
Sista ca 7 km in till stan går genom industriområde och är väl kanske inte lika vackert men jag måste erkänna att jag tycker det har sin charm det också. Dock glömde jag helt att fota…
Att ha Anna som guide är både roligt, trevligt, mysigt, lättsamt och med ett garanterat kaffestopp. I dag på mysiga Bruket. Satt finfint i magen efter dryga 25 km. Vi var dock inte riktigt klara där för det finns ju andra “måsten” på en tur med mig…
På en (lång)löptur med mig utmed ett hav kan man ju liksom inte skippa att sprada. Det vore ju rent kriminellt!
Sista biten till “vår” lägenhet uppför Hälsovägs-backen var en smula seg men jag är oerhört tacksam över att mina fötter pallade dessa 28 km och allra mest över att Anna ville dra med mig på detta. TACK!
(Det tog 17 minuter att åka tåget ungefär samma sträcka men liiiiite längre tid att springa. haha)
Dessutom fick vi både hennes och Fredriks fina sällskap på middag. Det är andra gången jag och Anders äter på veganska restaurang Chay och vi blev inte besvikna denna gången heller. Otroligt gott och helt ok priser. Rekommnderas!
Tror förresten inte jag behöver ta några extra steg i dag. haha
Kram från Ingmarie