Värme i kylan

Jag förstår mer och mer att de där supermodellerna och stjärnskådisarna verkligen är värda sina pengar för att göra film och fota ute i snöyra, kalla vindar och några ynka plusgrader kräver sin kvinna.  Och man. Å andra sidan har de väl både någon som klär på och av dem, serverar varma drycker och sätter på en värmelampa om det behövs. Vi höll ut länge, jag och Joachim på TOT, utan någon sån lyx men till slut fick vi ge oss. Det blir liksom inget bra när fingrarna slutar samarbeta med fotografen och modellen fryser så hon hackar tänder. Fortsättningen får bli om några dagar då vi tinat upp igen.

Men kul var det och bra blir det! Kanske inte min insats men själva grejen som sådan är snorbra! Stay tuned!

Bastun efter vattenlöpningen med delvis sällskap av Fredrik har nog aldrig varit ljuvligare. För att inte tala om den värmande goda vego-maten på Mahalo och den ännu mer värmande stunden med Karin.

Kylan tär på mig både fysiskt och själsligt. Det är inget nytt, och såklart en bagatell med tanke på världsläget, men likväl något som jag verkligen vill undvika. Därför är det en väldans tur att jag har roliga saker som detta, och så underbara vänner, för annars hade jag hamnat i “det svarta hålet” inom 3 sekunder.

Kram från Ingmarie

Bästa laddningen …

…innan ännu ett (jul)jobbpass måste väl ändå vara detta?


Särskilt när det delvis var med bäste Fredrik!

Jag hade i alla fall mycket energi på jobbet och det behövs ju typ alltid.

Kram från Ingmarie

 

 

 

Den började åtminstone bra

Efter gårdagens härliga flow bestämde jag att det var ok att jobba igen. På mitt jobb kan man ju liksom inte vara ”halvfrisk” utan man behöver känna att man är helt återställd för man kan verkligen inte räkna med att kunna vila hur mycket man än behöver.

Dagen började bra i alla fall. Så där lagom slö innan jag kutade iväg för att möta upp bästa Fredrik för en springtur tillsammans.

Härligt höstväder på alla sätt och vis. Ljummet och lite smådimmigt med en sol som ibland tittade fram.

Vi fick en fantastisk tur ihop. Mycket snack och mycket (skogs)syre in i lungorna!

Så kom vi till Hellas-sjön. Så vacker och så inbjudande att det bara fanns en greja att göra.

Precis!

Sprada!

Kanske stämde förra veckans temperatur, kanske inte, men en sak är tvärsäker. Det var ljuvligt!

Och jobbet? Tja. Jag nötte inte stolen om jag säger så och början av dagen var typ 38 miljarder gånger bättre än slutet. Det var väldans skönt att få stämpla ut när nattpersonalen tagit över.

Kram från Ingmarie

När man gör saker man för inte så längesedan trodde man inte kunde

Första grejen:

Två simpass på en dag. Det är förvisso inte första gången men det är första gången jag gör två pass med Coach Ville. (Med coach ö h t förresten.) Ena gången stod han på brygg-kanten när han drillade mig och Fredrik.

Mest teknik av olika slag men det är tröttsamt på sitt vis. Och vansinnigt bra!

Den andra var hans pass på pappret. Intervaller. Och det är garanterat alltid jobbigt.

Två helt olika pass men båda galet bra och kul! “Pappers-passet” var (inte helt oväntat) klart jobbigast.

Andra grejen:

Hänger upp några av mina tavlor så de blir offentliga och kan ses av i princip vem som helst. Så vill du kika finns de hos Kiropraktorkompaniet. (Ligger smidigt vid Hötorget) De flesta är även till salu om man är på det humöret.🤪

Läskigt som attan även om jag egentligen skiter i vad folk tycker. Jag har skapat dem och de är väldigt mycket jag. 😄 Konst är subjektivt rakt igenom och jag tror inte ens det finns någon riktigt bra definition på vad konst egentligen är. (?)

Ernst Billgren har i och för sig i sina två böcker ”Vad är konst 1 och 2” både ett kort och ett långt svar i båda böckerna.

De korta svaren är: “Ett sätt att tänka” och “Vem bryr sig?” De långa svaren är för långa för att stå här och inte riktigt så som man kanske tror de ska vara. 😁

Böckerna må utifrån titeln verka handla om enbart konst men faktum är att de handlar om livet. Roliga, kluriga, underfundiga och tänkvärda både frågor och svar. De är ruskigt bra och absolut läsvärda!

Kram från Ingmarie

Finbesök, höstrusk och coachning

Vår lilla kompis Demi är på besök igen! Vilken lycka för oss! Jag hoppas verkligen hon känner samma och kommer trivas här.

Hon älskar att gosa och sova nära.

Och att yoga och meditera.

Så himla mysigt!

Som den värmeälskare jag är så tyckte (tycker) jag dock inte det är riktigt lika mysigt ute. Kalendern säger 5/7 men det känns mer som 5/10.🥶

Springa och utegyma är en sak. Då kan jag hålla värmen. Särskilt som i dag när jag kunde kuta hela tiden utom i en ynka backe där jag valde att gå för benets skull bara för att den är så förbenat brant. Backen alltså.

En av mina (p)rehab-övningar för benet.

Det är segt och tungt men allra mest bara väldigt härligt och jag är så lycklig!!!

Temperaturen i Hellas-sjön är förvisso högre än lufttemperaturen men på bara några dagar har det blivit betydligt svalare. Typ 4 grader. Fortsätter det så här är det ju snart en-siffrigt. Huga!

Men jag och Fredrik var på plats ändå för det ska ruskigt mycket till för att jag/vi skulle missa eller ställa in vårt första coachpass med Simfröken Ville..

När det är så här skoj spelar det ingen som helst roll att det är lite svalt. Ville är grym! Nya insikter, nya drills, nya tips och galet mycket skratt. (Det är också Ville som tagit sim-bilderna.)

Att mina fingrar blir så här “färgglada” är smällar man får ta… Det går över och är så värt det!

Längtar redan till nästa pass! Tack och lov har jag numera även ett gediget simprogram à la Ville att följa. Ett program som förhoppningsvis ska ta mig ända fram till ett nytt mål. Mer om det sen.

Och jag har ju mina goa Dryrobe! Den värmer upp även de allra stelfrusnaste fingrar.

För att inte tala om den där fyrbenta lilla kaminen.

Kram från Ingmarie

Hoppfull och några fler tips

Hoppet är det sista som överger en heter det ju och tur är väl det. För skulle man ge upp hoppet varje gång det tog emot hade man inte kommit långt här i livet. Det kanske t.o.m är som så att vi ska ha motgångar för att utvecklas. Precis så som Anders Hansen pratade om i “Sommar”.

Är det för enkelt och lätt finns en hög risk att man tröttnar och tappar intresset har jag märkt. Det är också lätt att tro att “alla andra” har flyt och framgång mest hela tiden men vet du, det är inte sant. Ingen har (hittills) glidit fram genom livet på en slät väg utan minsta gupp. Alla möter hinder av olika varianter utmed livets väg. A-l-l-a. Dock hanterar och tacklar vi dem olika.

För mig handlar det nog om hur starkt jag vill något. Och hur mycket kraft jag har för tillfället. Och tid. Allt går ju faktiskt inte att lösa pga just tidsbrist. Ex går ju ett lopp när det går oavsett vad en deltagare råkat ut för. Då handlar det mer om att acceptera och veta att inget varar för evigt men också att det kommer nya chanser! Om man vill.

Under de mer än 35 år jag hållit på med löpning har jag haft fler motgångar än jag kan räkna till. Ändå har jag aldrig gett upp. Med en dåres envishet har jag tagit mig igenom och ur skador och svackor gång på gång och tro det eller ej men för varje gång har det blivit enklare. Och jag har blivit starkare. Kanske delvis för att jag inte längre har löpning som profession. Det är ju trots allt en vis skillnad om man lever på sin idrott. Men mest tror jag det beror på att jag numera vet att det (mesta) kommer gå över. Och att det faktiskt kan bli något både nytt och bra även av elände.

Benet börjar sakta, sakta bli gladare. Det går långsamt och trögt. Det är tungt och den fina formen jag byggde upp i USA är gone by the wind för längesedan.

Men det går framåt och jag känner stort hopp just nu!

Att just detta ljuset kom när jag yogade lite efter dagens löptur är inte planerat eller fixat på något vis men visst är det en smula coolt? Är man på det humöret kan man ju t.o.m tro att det är någon slags (krigar)tecken!

Som du kanske vet är simning inget som varit “naturligt” för mig. Det är inget som varit enkelt, lättsamt och lustfyllt. I alla fall inte de första åren. Ändå har jag fortsatt. Lika dåraktigt envist. Helt enkelt för att jag någonstans långt inne så har jag verkligen, verkligen velat kunna simma.

Nu kommer belöningen. Jag är inte varken snabb eller simmar “bra” men jag grejar att simma utan några större problem. Jag kan och vågar simma i grupp, ensam, i bassäng och i öppet vatten. Det är det som varit mitt mål och nu är jag där. I dag simmade jag först 2 km utan våtdräkt och sen drygt 2,2 med. Utan problem. Något jag inte var i närheten av förra sommaren. Flit och envishet lönar sig!

Simningen och swimrun har ju också gett mig en massa nya vänner. Fredrik är en av dem. Efter mitt första simpass i dag satt vi länge i solen, åt lunch och snackade om livets alla (härliga) kringelikrokar.

Jag har också börjat klura på några nya (sim)mål. Jag känner och tror nämligen att det är dax att ta ännu ett steg på “simstegen”.

Vill du bli inspirerad lite extra så rekommenderar jag denna boken. Låt dig inte skrämmas av titeln. Boken handlar ffa om livet, om hur lågt man kan sjunka och ändå ta sig upp igen.

Liksom ex denna podden när Rich Roll blir intervjuad av Dr Chatterjee. Och förstås hans egen podd.

Enjoy!

Kram från Ingmarie

Heldag

Min måndag började i ottan med en cykeltur till Eriksdalsbadet för att köra ett simpass med Coach Ulf. Vi var 6 st som drillades med en massa roliga teknikövningar och jag tror minsann min hjärna blev lite överfull där ett litet tag av alla nya grejer den skulle hålla reda på.  Nyttigt och nödvändigt och förr eller senare kommer nog både hjärna och kropp att fatta allt samtidigt. Det gäller bara att hålla i. Oavsett så har jag i alla fall väldigt roligt på vägen!

Dusch, cykel hem, lite mat, byta väska och sen hojen till Coachen för vidare färd till Dalarö och bilbåten till Ornö för att heja på alla som skulle köra ÖtillÖ. (Phju vilken lång mening det blev!)

Bara båtturen var ett äventyr och så vacker att jag nästa svimmade! Kolla vattnet! Och himlen! Bättre swimrunväder än så här blir det inte och det märktes! Jag återkommer till det sen.

Jag och Ulf fick helt oplanerat även sällskap av härliga klubbisen Maggan.

Vi fick verkligen en helt fantastisk dag tillsammans som hejaklackare vid kyrkan på Ornö. Just där är det väldigt enkel löpning men man ska komma ihåg att det mesta av de där 65 km är ren och skär mekkig trail, klippor eller stig. Just där är det även timesplit nr 14 (av 18) och mindre än en mil till sista cutoffen. Det är också ungefär där “The last 15” börjar som jag och Peter körde förra året. Jag hade med mig alla preliminära tider plus nummer på alla jag skulle heja lite extra på.

Det är banne mig tufft att vara supporter! Jag har tjoat, peppat, kramats, fotat, traskat och klappat händer mer under denna dag än sammanlagt under de senaste 10 åren. Men kul har det varit och jag tror jag har gjort nytta! Hur många gånger på en dag får man liksom annars höra: Åh där är Ingmarie! Som jag längtat efter dig!

Alternativt: Åh där är ju Ingmarie! Vilken underbar överraskning!

Inte utan att jag funderar på att bli professionell hejare.🤪

Här är några av alla team:

Coach Tomas och Andreas.

Fredrik SA och Pelle

Olle och Håkan.

Elin och Ville.

Joanna och Lennart.

Johan och Per.

Sofia och Victor.

“Min” Micke och Anna! De gjorde ett kanonlopp! 12.33 och en 44:e plats! 💪🏻💪🏻💪🏻

Åsa och Patric.

Vilka hjältar alla som tog sig i mål är och var! Och gissa om jag var avis… Ingmarie-väder och inte en krusning på havet. Hur ofta händer liksom det första måndagen i september…? Och det märktes som sagt var att det var idealiska förhållande. Fredrik Axegård och Alex Flores putsade banrekordet med nästan 20 min så nu är det 7.39.25. På 65 km (obanad) löpning och 10 km sim inkl 46 gånger i och ur vattnet. Klura på den kilometertiden och försök gör om det! Ofattbart för mig hur jag än försöker förstå…

Men hur avis jag än varit, hur mycket jag än önskade jag hade varit en av de som var med och hur mycket jag än lipat så är jag ändå oerhört tacksam att jag fick vara med på ett litet hörn denna makalöst vackra dag. Mest av allt har jag ändå blivit inspirerad, peppad, glad, lycklig och hänförd. Av alla människor, stämningen, solen, energin och naturen.

Hemfärden över vattnet var lika vacker som ditfärden och det var så både jag och Ulf fick nypa oss lite för att inte tro vi drömde. Har du möjlighet så åk med någon av alla båtar som går ut i Stockholms skärgårdar. Du kommer inte att ångra dig!

Jag har en fundering på varför detta med foten hände som jag kom på när jag mediterade nu i kväll. Men jag tar det en annan dag. Nu ska jag vila. Det tar som sagt var på krafterna att vara hejaklackare.

Kram från Ingmarie

Ingmarie-sommar

Det känns lite som att hur än resten av sommaren blir så kommer den gå till historien som en av mina bästa hittills i livet. Jag mår så himla bra! Det flyter liksom på och funkar med det mesta. En stor del, troligtvis den största, är vädret. Jag vet som sagt var att det är på tok för torrt men det kan inte hjälpas. Jag mår fantastiskt av värmen och solen! Så jag vill otroligt gärna att detta ska fortsätta även när jag äntligen får semester om några veckor. Det kan väl regna på nätterna tänker jag…🤪 ( Och ja, det är ok att kalla mig ego om man tycker så men ärligt talat så är det väl bara Ingmarie-sommar typ var 10e år. I bästa fall..🙄)

Fastän det varit lite mulet i dag så har det varit varmt och perfekt för banintervaller. I alla fall om du frågar mig. Frågar du Fredrik så får du antagligen ett lite annorlunda svar.🙄 Vi körde inte samma varken intervaller eller fart (förutom en kortis för den obligatoriska bilden) men vi körde ändå tillsammans.

För mig räcker det att veta att någon annan sliter där på tartanen för att jag ska skärpa mig ett snäpp och inte sjåpa mig så mycket. Bra blev det i alla fall! Och kul! Och svettigt! För den som undrar så körde jag 2 x 600 m + 3 x 400m + 4 x 300m + 6 x 200m + hopp&skutt. Lite mer och faktiskt lite snabbare än förra gången. 😃

Det är t.o.m så varmt i vattnet att våtdräkten gör att det känns som bikramsimning!

Jag var helt enkelt tvungen att ta av mig den och simma en runda i bara bikini! Och när jag upplever det så där då är det väldigt, väldigt varmt!

Ljuva värme! Må du stanna kvar länge!🙏🏻☀️😍

Kram från Ingmarie

När man egentligen vill något annat

För första gången sen jag började på Södersjukhuset så hade jag ingen lust att behöva åka dit i dag. Hade mycket hellre varit ledig och hållit mig vid/i vattnet. Dels för det ljuva vädrets skull, dels för att vi håller på att rensa och fixa hemma så jag får ordning i mitt lilla “målar-rum” och dels för att jag visste att det skulle vara tokmycket att göra på jobbet. Men nu är det som det är och jag kan och får ju som sagt var gå hem när mitt pass är slut.🙏🏻

Och jag fick en jättefin förmiddag! Fredrik orkade dras med mig även i dag så det blev en härlig swimruntur i och runt Hellas.

Kram från Ingmarie

I stället för fotboll

Jag vet att det är fotbolls-VM och jag vet att Sverige spelade i dag (hur skulle man förresten kunna missa det) men jag är absolut totalt 100% ointresserad. Nu blir jag kanske idiotförklarad, för det här är väl som att svära i kyrkan, men faktum är att jag tycker fotboll är en fjantsport med alldeles för mycket mes, filmningar, idiotiska fans, onödiga samhällskostnader och överbetalda spelare. Så nu var det sagt.🤪

Jag tycker dessutom det är mycket roligare att sporta själv! Som att kuta upp och ner för Hammarbybacken en massa gånger. 6 varv á 2 km blir 12 backar upp och lika många ner för att vara mer exakt. Plus alla de på vägen dit och hem. Inte konstigt att jag hade lite “funny legs” på slutet men det var också det som var meningen. Tänker att det nog är bra att tvingas kuta trots det.

I början hade jag även sällskap av bästa Fredrik. Jag är lite osäker på om han tycker backen är lika “skoj” som jag gör men oavsett var det jättekul att han hakade på en bit och bra träning blir det vare sig man vill eller ej. Och svettigt!

En bra grej med fotbolls-VM finns det dock. Det var jätte-tomt på folk på gymet så jag hade jätte-mycket plats att härja runt på.😀

Kram från Ingmarie