Skåne Frozen Trail

Helt klart behöver de byta namn på  Skåne Frozen Trail-loppet till Skåne sluschy mud trail eller liknande för detta var bland det geggigaste och blötaste jag kutat. Kallt – ja, men inte fruset.

31 km med lera, gegga, rötter, is-snö och is-regn som stuckit som knivar i ögonen, isvattenbad (inte pölar alltså utan mindre sjöar!), hård vind och ännu mer lera-rötter-gegga-is-snö-reg-vind. Vad jag kan minnas har jag aldrig haft så mycket kläder på mig på ett lopp, eller ens någonsin när jag sprungit, men det behövdes. Jag höll mig faktiskt ganska lagom varm på kroppen. Värre med fötter och händer trots att jag hade handvärmare i vantarna.

Banan går i en cirkel och det är mestadels Skåneleden. Den var jättebra markerad och trots det galna vädret var det superfint! Mycket backar (600 hm), mossbeklädda stenar, höga vackra träd, spång, raviner, kringelikrok-trails, grindar, trappor, grusvägar, trails som var alldeles röda av barr, söta gårdar, vilda djur och tama hundar. Ska verkligen bli kul att springa där till sommaren!

Efter ca 17-18 km var den enda vätske-kontrollen där det serverades mackor, dricka, choklad, chips, bananer och kanske något mer jag missade. Blev inte många foto för jag var rädd fingrarna skulle frysa till is om jag tog av mig vantarna.

Som så ofta får man följe med några, tappar den, kommer i fatt, tappar, kommer i fatt men mest sprang jag själv. Hade verkligen velat ha Annas sällskap men hon blev krasslig och fick ställa in. Det är sånt jag brukar tänka på när det blir lite tjurigt med kalla fötter och händer. Att hur det än är så är det ett privilegium att få och kunna kuta lopp. Det fanns garanterat tusentals som hade velat byta med mig i dag. Även när jag slirade runt som mest. Märkligt nog trillade jag inte en enda gång men det var nära minst 837 gånger! Precis innan mål skulle man dessutom klättra över ett staket! Men det gick bra och jag kom i mål på ungefär den tiden jag trodde och först av damer över 50 år.

Jag är glad jag gjorde det men det vet i tusan om jag vill göra om det. I pm:et hade det stått att det skulle finnas varm dusch och mat efter men det stämde inte alls. Iskallt vatten var inget jag längtade efter att göra mig ren i och de få vego-pizzor de verkade ha beställt kom aldrig så länge vi var kvar. Det finns ju liksom en gräns för hur länge man kan vänta. Särskilt när man inte fått duscha…
Inte heller fick man någon finisher-gåva trots att det stod men jag lyckades få en liten fin skyffel eftersom jag frågade då jag såg alla andra hade fått. De var tydligen bara för de som anmält sig jättetidigt.

Så nej, de får inget högt betyg av mig. För 420 kr förväntar jag mig att det som står i inbjudan gäller. Eller har jag bara ovanligt höga krav?

Tack och lov hade Anders följt med som chaffis. (Han roade sig dock med annat medan jag plaskade omkring.) Skönt att slippa köra hem ensam i busvädret!

Nu har jag både duschat och fått mat i magen så ordningen är återställd. Tror inte heller jag behöver ta några extra rundor för att få tillräckligt med steg i dag.

Kram från Ingmarie

Äventyrsdag de Lux

Okej, håll i hatten nu för denna dagen kräver det.

Klockan sex ringde klockan. Yoga, meditation, frukost och sen bilfärd till Skrylle naturreservat utanför Lund. Jag har varit här för längesedan när jag var ung (yngre) och hade snabba ben. Då sprang man Skrylleloppet och fajtades om pallplats. I dag handlade det om helt andra grejer. Vännerna Anna-Karin och Per ordnade nämligen en slags lightversion av en Backyard Ultra.. På den springer man 6,7 km med start varje timme och den som slutar sist vinner. I dag var varje varv 3 km med start var 30:e minut och efter 10 varv var det slut. Helt perfekt just nu för mig!

Banan började förrädiskt lätt utför innan den blev lite böljande. Efter drygt halva kom en uppförsbacke som verkade bli brantare och brantare för varje varv och den efterföljande svagt sluttande uppför längre och längre. Sista biten var dock nedför och eftersom det var start och mål på samma ställe så borde det vara lika mycket upp som ner. En jättevacker runda med både lövskog och magisk trollskog.

Per startade oss på pricken varje hel- och halvtimme och mina varv var snudd på exakta förutom det sista som var snabbast. (!)
I varje paus fanns det gott om dricka och snacks för att fylla på med energi. Verkligen ett oerhört generösa “gottebord”! särskilt med tanke på den extremt låga startavgiften. Lite annat än det där loppet i vintras…

Per med startklockan

Ibland sprang jag helt själv utan att prata med någon, ibland babblade jag hela varvet och ibland var det lite av varje. Helt perfekt! Och vädret var som gjort för mig! (Jag hade faktiskt beställt det så snacka om att de levererade!) Jag sprang alla varven och Anders grejade fem med lite extra paus mellan några.

Superarrangörerna Anna-Karin och Per

Jag har lite svårt att äta “mycket” under såna här långlopp utan det blir mest småtuggor. Det blir ju också mycket sött så den där vego-burgaren på caféet efteråt satt verkligen perfekt även om det inte var den godaste jag ätit.

Nu var inte det roliga slut här. Direkt efter for vi till Dalby stenbrott för att bada. Gissa om det var ljuvligt? Att det är en vacker plats förstår du antagligen.

Lite svalare for vi vidare till det jag verkligen längtat efter att se.
Körsbärsdalen!
Under någon vecka varje år blommar alla träden och folk vallfärdar dit. Nu förstår jag varför. Det var som en sagobok och trots mycket folk var det ofattbart tyst och stillsamt. Är du i krokarna vid rätt tid så bara måste du åka dit. Jag dog vacker-och lyckodöden fler gånger än jag kan räkna till. Anders också!

Vi var även inom Skånes (antagligen) enda tempel.

Vilken grej!!! Stillheten och friden låg som en kokong runt omkring alltihop.

Naturligtvis var jag ju bara tvungen att ha några rapsfälts-bilder. Jag har ju toklängtat sen förra året! Kan man bli annat än lycklig av dem?

Sen var det hem via affären, vattna alla blommor inklusive grannarnas,  packa upp, tvätta, duscha laga mat inklusive matlådor för från i morgon är min (inarbetade) ledighet tyvärr slut, äta och till slut landa i fåtöljen med fötterna i högläge.

Summasumarum – detta har varit en superduperdag som ska bevaras i minnet för alltid!

Kram från Ingmarie

 

Man kan ju alltid önska

Om alla dansar soldansen, ber snällt till vädergudarna och mutar SMHI så kanske söndagsvädret kommer redan på lördag?

Ett Genarps-lopp x 2 till vet i sjuttsingen om jag varken vill eller pallar med men det är ju nästan 4 dagar kvar till ÖST så ännu lever hoppet!

Hur det än blir så planerar jag att starta för jag vill verkligen försöka klara det. Körde sista gympasset i dag och känner jag mig bara hälften så stark och pigg som i dag så kommer jag vara väldigt glad!

På tal om väder så hade SMHI tyvärr rätt om dagens väder. Äntligen en dag ledigt och det har regnat hinkvis. På något vis lyckades jag i alla fall tajma ett uppehåll men blöt blev jag ändå. Haha!

Det är inte “varmt” i havet men bra mycket varmare än för bara några veckor sedan. Jag var i ganska länge och guppade runt i de små fina och roliga vågorna.

Kram från Ingmarie

Lättövertalad

När det gäller äventyr är jag oftast lättövertalad och när bästa Anna frågar är det tydligen ännu lättare att få mig att säga ja. För någon vecka sedan skickade hon en länk till detta loppet som jag redan tidigare tänkt var både på tok för långt just nu plus att det skulle ställa till problem med jobbschemat. Samtidigt så ville jag ju egentligen både få ett rejält långpass och uppleva nya miljöer.

Äventyrsvirus är tydligen lika envisa som de där vinterbadsvirusen… När det planterat sig så ger dig sig inte!
Så jag lyckades på något vis ändra om mitt schema och knipa en plats. Att det inte kommer bli “frozen” som i kallt, hårt, frostigt såg vi ganska snart. Faktum är att jag var nära på att ställa in eftersom prognosen visade snudd på snöstorm. Ta mig genom 3 mil skulle nog funkat men jag ska ju ta mig både dit och hem också utan att riskera att hamna på jobbet. (Dvs sjukan/IVA.)
Nu visar det dock bara regn, regn och ännu mer regn med några få plusgrader och jag är rädd för att jag kommer förvandlas till ett stelfruset russin innan jag är i mål. OM jag kommer i mål. Det står dock ingen maxtid så bara jag hinner runt innan mörkret så kanske det går. Målet är att ta mig i mål och förhoppningsvis ha en extra trevlig dag i skogen! Att det råkar bli med nummerlapp ser jag mest som ett bonus för då får jag snitslad bana, service på vägen och dusch efter.

Jag ser i alla fall fram emot det och har laddat med att jaga modem i stora gallerian, bli intervjuad en första gång för ett program, simma ett riktigt bra pass, leta kläder/värmefilt/första förband så jag förhoppningsvis klarar mig utan frostskador i morgon, kört ett virtuellt Body Balance-pass, leta gardinstänger och badat i havet. Kan berätta att det är väldigt mörkt där utan pannlampa men också väldigt fridfullt, mysigt och härligt!

Kram från Ingmarie