Author: Ingmarie

Fot-bestyr

Du som hängt med här ett ett tag vet ju att jag är ett stort fan av Newton Running shoes. Har ingen aning om varken hur många år eller hur många skor jag avverkat men det är många.

”Problemet” har börjat bli att de är svåra att få tag på. T.o.m här i sitt hemland. Inte ens på ”kontoret” hade de ju särskilt mycket.😳

Så jag har letat efter alternativ. Länge och mycket. Med mina fötter är det ett hårt jobb kan jag berätta…

Efter att jag testat, och tokgillat, de där Altra trailrunning-skorna jag köpte i Boulder så har jag även slagit till på ett par mer ”vanliga” löparpjux. Torin heter de visst. Jag har gått runt med dem inomhus både länge och väl och kände att nu bara måste jag ju liksom testa dem IRL också.  Löpardojjor ska man ju kuta i. Inte gå i. Åtminstone inte så länge de inte är för utslitna. F.d löpdojjor kan absolut bli gå-dojjor men inte tvärtom.

Jag tror faktiskt jag har hittat en ny favorit! Så där så jag känner mig lite kär! De är vansinnigt sköna på mina fötter och väldigt lätta utan att jag upplever dem som för tunna. Fortsätter det kännas så här kommer det garanterat att bli många fler par. Nu ska jag bara lära mig skillnaden på dem alla. Tips någon?

På gymet hade jag dock de där specialarna jag köpte på Newton-kontoret. Det lite roliga med dem, förutom den coola designen, är att de heter Chicago och är special-gjorda för den maran. Det var nämligen även där jag s a s ”slog igenom” genom att kuta loppet på 2.38 och därmed sätta PB med 20 min. (Obs: Det är väldigt längesedan!🤪) Skorna jag hade då var ett helt annat märke och jag hade köpt dem dagen innan! Så frågan är hur viktigt det där med att ”gå in” nya skor egentligen är…🙄

På yogamattan är det dock barfota som gäller. I alla fall tycker jag det känns skönast.🙏🏻

Allra skönast denna dag har nog ändå denna goding varit.☀️

Kram från Ingmarie

Variation de maximum!

Nere vid Rio Grande-floden är det inte bara platt och bra för att kuta intervaller. Där finns även ett (nästan) evighetslångt trailsystem som är både vackert, roligt och perfekt när man vill slippa backar!

På sommaren skyddar träden mot solen och nu på vintern gör de att det blir mer lä om vinden ligger på. Och sol får man ändå! (Och nej, det är inte lämpligt varken för sim eller sprada just där om du nu undrar.)

Där är verkligen inte mycket bröte på stigarna men är man en snubbel-maja så är man. Så på något vis lyckades jag snubbla på ”något” och falla pladask på marken. Turligt nog är där mjukt att trilla så det enda som väl egentligen hände var att jag blev lite allmänt omtumlad och fick en bula på underbenet.😳

Men det gick bra att fortsätta kuta så jag är inte orolig.

Dessutom hade jag planerat löpvila i dag. Efter att ha sett väderprognosen. En rejäl vinter-storm drog nämligen över oss i går kväll och ffa i natt. Vi snackar riktig s-t-o-r-m med röd big, big varningsflagga. Så här såg det ut när det började dra in i går. Jag lovar att inte ens en tjuv ville vara ute när det senare drog på.

Så i morse skottade jag snö! På hela uppfarten! Det bra är att snön är puderlätt och på någon timme smälter den bort direkt.

Vid lunch sken solen igen!

Så där kan det vara här på vintern. Snöskottning på morgonen och shorts på eftermiddagen.🤪 Eller varför inte en timmes simning ute i magi-bassängen!? Ser du röken?

Planen var att simma i en Master-grupp men instruktören dök aldrig upp.😱 Så vi (tappra) simmade själva och det gick hur bra som helst det också! När jag var klar hade handduken frusit till is (!!!) men vattnet alltså! Så skönt!

Ombyte förnöjer heter det ju och i kväll ser det ut så här.❤️

Kram från Ingmarie

Anledningarna

Så vad gör jag då här. Själv. Förutom att träna., dricka kaffe, äter bagels och träffar vänner jag inte sett på länge vill säga.

Well, som de säger här i Amerikat, a little bit of this and a little bit of that.

• I’m house-sitting. Eller kanske jag ska kalla det ”Estate-sittning”. Huset har tre våningar. Det finns bio-salong, swimming-pool, biljardrum, x antal sovrum, play-room och (om jag inte missat något) åtta badrum m.m m.m. Ja du fattar va? Och nej, jag känner mig inte ensam och jag är inte rädd. Förutom att det är vansinnigt vackert både inne och ute så känner jag att huset och bergen skyddar mig mot ev otäckheter. Dessutom är jag säker på att både Pat och Connor finns kvar i huset, om än i en annan form, och ser till att jag är trygg.🙏🏻

• Jag mediterar och yogar förvisso varje dag hemma också men här blir det ännu mer. Ibland även ute.😍🙏🏻 Tanken är att jag ska försöka lära mig att bli ännu bättre på att vara i nuet och att kunna tagga ner. både effektivare och snabbare. Stress är förödande för både kropp och själ och jag vill vara självsnäll. Inte självtaskig. På köpet lär jag komma på ännu mer om mig själv. Meditation har nämligen ofta den effekten. 😍

• Med i mitt bagage hade jag två blanka akvarell-och skrivböcker och en väska med målargrejor. Jag har ingen som helst plan på att göra något särskilt med dem mer än att måla och skriva det som kommer av känslan som är, och blir, för stunden. Ibland blir det mycket, ibland lite. Ibland blir det något ”bra” direkt. Ibland blir det helknasigt och ibland blir det fascinerande fult! Men det blir något varje dag.😍

• Varje dag läser jag, eller lyssnar på, något nytt så jag lär mig minst en ny grej varje dag. Just nu har jag nördat in mig på cellen, hur stress påverkar oss, hormoner och hur man kan bromsa åldrandet. Extremt intressant! Och det finns så mycket att lära där att jag kanske inte kommer vidare till några fler ämne.😄 Rekommenderar f.ö detta podd-avsnitt, där Jonas Bohr gästar Colting, om du är det minsta intresserad av träning när man blivit 40+. Dravlet i början får man stå ut med.😜

• Men mest bara är jag. Här. Nu. Pausar helt enkelt. Skalar av, gör livet enkelt och hänger mestadels bara med mig själv. Och Albuquerque är, för mig, ett väldigt bra ställe att göra det på. Jag kan fortfarande inte sätta fingret på vad det är med detta land, och särskilt denna plats, jag dras till så mycket. Men något är det. Ända sedan jag lämnade Albuquerque förra gången för drygt tre år sedan har jag längtat tillbaka. Varje dag! Och nej, jag överdriver inte. Jag älskar helt enkelt denna del av jorden med sitt ljus, sina skiftningar, bergen och vidderna. Simple as that.

T.o.m när stormen rasar så dörrarna dallrar gillar jag det!

Förmiddagen var ljuvlig men nu är det ”a huge winterstorm-warning”. Och det kommer vända lika fort som det kom. Tillbaka igen till blå himmel och sol.

Tills dess myser och målar jag framför brasan.🙏🏻💕

Kram från Ingmarie

När båda halvorna är med

Ännu en vecka in the land of enchantment och jag firar stort! Man ska ju ta alla tillfällen till party i akt tänker jag.😀

Började med intervaller i Academy park. 3 x 10 min ( vila 2) + 10 x 30-15. Och ja det var jobbigt! Särskilt uppför.🤪 Det är nämligen inte så platt hela tiden som det ser ut på bilderna.

Men känslan var fortsatt bra och i dag var båda halvorna pigga.

Så pass pigga att jag direkt fortsatte till gymet och rev av ett bra pass där också!

När jag sen fick både simläxan från Coach Anna, superbra tips från Coach Ulf plus att solen sken över ute-bassängen så kunde jag ju inte motstå. På så vis är jag väldigt klen i sinnet.

För att inte tala om hur denna drog! Och jag hade den helt för mig själv!

Och jodå. Jag har gjort annat också. I morgon ska jag berätta mer om vad.😄

Kram från Ingmarie

När ena halvan är piggare än den andra

Man vet att det blåser friskt när det är lika jobbigt att springa nerför i motvind som uppför i medvind. Men det var säkert bra! Blev ju liksom bra träning hela tiden och snudd på omöjligt att maska. Men benen var megasega och proppfulla av bly, t.o.m på vattenlöpningen, så mesta krutet denna dag la jag på den övre halvan av kroppen. Den var nämligen desto piggare!

Och inte vet jag vad det säger om mig men när det finns en boxsäck, plus handskar, så går jag bananas direkt! Jag bangar på så svetten stänker och både hjärta och lungor kämpar som när jag kör löpintervaller. Säkert bra det också!

I morgon hopas jag dock att båda halvorna är pigga samtidigt för 100% är trots allt bättre än 50. 😄

Kram från Ingmarie

Lyllos mig

Alltså det är verkligen lyllos mig att vara här! Så där så jag nästan blir avis på mig själv.🤪 Jag älskar Sandia berget och alla dess triljoner trails. En av dem, nr 365, börjar precis utanför huset. Sen kan man kuta precis hur länge som man vill. Och orkar. Backar på höghöjd är inte att leka med men hår det upp så går det ner och jädrans vad det kan gå undan då! Men jag tar mig tid att pausa och bara vara också.

Det är ännu bara februari och vädret kan växla fortare än snabbt. Men det bra är att det mindre roliga vädret aldrig stannar särskilt länge. Oavsett så kommer ute-poolen få många besök av mig från nu! Så ljuvligt!

Kram från Ingmarie

Valentines day

Precis som det mesta i det här landet så är Valentines day stort och det finns hur mycket prylar och aktiviteter som helst. Jag är ju inte mycket för såna här temadagar som mest går ut på att man ska köpa, köpa, köpa för man kan fira alldeles utmärkt ändå. Om man vill alltså. Det svenska namnet, Alla hjärtans dag, är egentligen finare tycker jag. Alla hjärtan är ju viktiga. Både människor och djurs. (Bl.a därför jag valt vegoliv. Vill verkligen inte vara en anledning till att ett hjärta slutar slå för att jag ska äta dess ägare…)

Hjärtat ska man vara rädd om. Varje dag! För mig är hjärtat livet. Utan dess slag blir det ju liksom inget liv. Inom yogan säger man även bl.a att i hjärtchakrat finns kärleken och vår förmåga till helande. Även vår förmåga till medkänsla och att förlåta, generositet, omtanke och förståelse. Så visst är hjärtat livsviktigt!

Jag valde därför en hjärtchakra-meditation i morse. Och en massa härlig fysisk aktivitet.

Började med intervaller nere vid Rio Grande floden. 14 x 2 min.

Det må vara pannkaks-platt där men jäklar vad hjärtat fick jobba duktigt och jösses vad trött jag blev!

Men hur hårt jag än kämpar finns det andra som kämpar (minst) lika hårt samtidigt. Där är alltid ett par andra elitlöpare som susar fram. Ofta i grupp. Och fota japaner med en eller flera följecyklister.

Men det finns såklart de som är långsammare än mig också. Alltid lite kul att få känna sig ”snabb”.🤩 Så tack hjärtat för att du hängde med mig!

Och tack för det braiga simpasset!

Jag har även hängt med vänner, ätit hjärtsnäll mat och pysslat med två av de saker jag kommer fokusera på under min tid här. Fortsättning följer om vad.😍

Hur har du firat och hedrat ditt hjärta i dag?

Kram från Ingmarie

Solo

Nu har Anders åkt hem till 08a land. Eller mer korrekt, han är i skrivande stund på väg. Det är i princip alltid tomt när han inte är i närheten men det blir såklart extra tomt när man hängt ihop 24/7 i över 4 veckor. Så länge som vi ska vara ifrån varandra nu har vi nog aldrig varit. Inte ens när vi träffades för över 17 (!!!) år sedan och bodde på olika orter. Men som jag skrev i går så tror jag det är bra både att längta och att få ”klara sig själv” ett tag. Eller vad tror du? Jag är verkligen obeskrivbart tacksam över att få och ha möjligheten att få vara här igen och jag har en hyfsad, om än flexibel, plan med vad jag ska hitta på medan jag är här, Träna är (förstås) en grej. Det gör jag ju förstås hemma också men här är både höghöjd och moddfritt med en (nästan) alltid blå himmel. Skitväder varar liksom aldrig länge. Allt jag behöver finns på smidigt avstånd och jag behöver inte stressa varken före eller efter. Därmed inte sagt att jag sölar.🤪

Styrka (i finskorna) och vattenlöpning först i dag.

Och ”athletic yoga” lite senare. Det var riktigt svettigt och bra! Dessutom var det min favvo-instruktör som hade det plus att vi blev bjudna på fin och smarrig Valentine-chocolate efteråt!

På tal om träning så är här lite bilder från i söndags. 🤩 (Tagna av Runfit.) Grabben som jagade mig kom aldrig förbi.😄

Vad det är mer jag ska pyssla med här kommer det mer om sen.😍

Kram från Ingmarie

Valde en bra dag

Det gäller att välja sina dagar för både det ena och det andra. Långpass t.ex. Jag fick 130 min ren och skär lycka upp och ner för trailsen under solens sken. Och okej. Det var även en hel del tung andning, hög puls och mjölksyre-svidiga ben också. 🤪

Det var också ett bra val för en sista dag här. Inte för mig men för Anders. Jag är så lyckligt lottad att jag får vara kvar ännu en stund. Han tog sig upp till över 2200 m ö h på utmanande Pino trail och ja, vi är lite olika klädda…

Det kommer bli fruktansvärt tomt utan Anders såklart men det är ju inte precis första gången vi gör så här. Det är ju faktiskt inte ett skvatt farligt att få längta lite och liksom få klara sig själv ett tag tänker jag.

Det var också en bra dag för att simma. Kändes riktigt fint! Men jag vet fortfarande inte om det är höghöjden som gör att jag hittat ett så bra flytläge eller om jag verkligen ”kommit på grejen”. Det lär väl visa sig sen…

Bagels och kaffe är dock bra alla dagar!

Kram från Ingmarie

Man kan (kall)bada utan att sprada

Det var av en turlig händelse som jag fick vetskap om Cochiti lake. En Insta-bild visade en stor fin sjö som ligger bara 50 min norr om Albuquerque och bilden visade även en riktig vinter-simmare. Såklart jag ville dit! Och i. Trots att det var många timmar efter dagens löp-och gympass.

Dvs det blev ingen sprada utan ett helt vanligt bad. Utan upp-och eftervärmning.

Två-tre grader i vattnet och sex-sju i luften. Well, det var uppfriskande om jag säger så. 😍Och så härligt att jag var i två gånger!

Hur min Insta-vän klarat av att simma 1000 m i baddräkt så sent som i går är och förblir en gåta för mig. Trots att hon är en vinter-simmare. Men övning ger färdighet så kanske jag kommer kunna klara 10 meter innan det blir för varmt.🤪

På hemvägen valde vi en annan väg som gick genom flera Pueblos. Helt ärligt var det ganska deprimerande. Fattigt, skitigt, magra djur, extremt skräpigt och med kulhål i varenda vägskylt. Nej, jag skojar inte. Indianerna må ha fått land att leva på, och Casino att driva, men det känns helt klart som att det skulle behövts mer insatser för att förbättra deras situation… Man får inte fota i själva byarna så det blir bara några från utkanterna.

Vägarna var fruktansvärda. Som en flera kilometer lång och hård tvättbräda.😱

Känslan att få se asfalt efter att ha skumpat fram i 15-20 km/h i 38 evigheter var minst sagt befriande!

Men vyerna var magiska!

Kram från Ingmarie