Author: Ingmarie

Lekdag

Det här med lekkamrater är bra fint ändå! Man inte bara hittar på skojiga saker tillsammans som t.ex att simma en massa kilometer i olika fart så armarna definitivt dör trötthetsdöden.

Man kan även käka lunch på ett av 08a lands bästa vego-mathak! Och bli så där härligt mätt samtidigt som man babblar om i princip allt som finns mellan planeter och gräsrötter.

Sara behövde dock åka vidare till andra äventyr men jag är ju tack och lov duktig på att roa mig själv också.😀

Jag är även ganska duktig på att roa andra tror jag. Världens bästa kiropraktor var i alla fall väldans glad efter dagens coachpass. Han är på väg mot ett nytt livsäventyr och jag är helt säker på att det kommer gå strålande bra. Även om han nog emellanåt kommer svära åt mina pass och snudd på hata mig så vet jag att i slutändan, när han korsat mållinjen, så kommer han att älska mig.😄

Kram från Ingmarie

Två vanliga ovanliga och en helt ny ovanlig

Först de två vanliga ovanliga. Eller om det kanske är ovanliga vanliga…?🙄

Jag är ingen morgonlöpare, min kropp är inte alls med på såna tokigheter, men då och då får jag för mig att testa igen för att se om den (kroppen alltså) möjligtvis har ändrat inställning. Men nej, ingen skillnad ännu. Vaggade fram som en anka och fick inte alls ihop det där med att synka armar och ben. Men det var i alla fall en vacker morgon…

Hot mojo har jag gjort typ hundrafemtioelva gånger men den senaste releasen har aldrig blivit någon favvo hos mig. (Don’t ask why för jag har inget vettigt svar.) Men även här finns förstås undantag. När min härliga lekkompis Sara är i stan och vill testa svettklass så får man välja instruktör väl och eftersom jag vet att Tonnys pass alltid är tipptopp så fick det bli det han hade i dag. D.v.s Hot mojo. Och såklart det blev jättebra!

Så till det helt nya. Eller vanliga nya. Eller ovanliga vanliga nya. Eller… Jag vet faktiskt inte vad jag ska kalla det!

Hur som helst blev jag medbjuden av bästa Fredda på en högst unik konsert i Katarina kyrka. Troligtvis den första någonsin av denna sorten. Men definitivt inte den sista!

Så här beskrevs den:

Välkommen till en unik och personlig spelning med Magnus Carlson och Weeping Willows. Magnus, som tilldelades Grammis stipendium Årets Hållbara Artist 2017, kommer tillsammans med bandet att genomföra en spelning som efterlämnar minsta möjliga miljöavtryck. ”Songs without a trace” kommer därför att framföras helt akustiskt och helt i mörker. Genom att begränsa våra visuella intryck skärps dessutom våra andra sinnen  –  spelningen kommer gissningsvis att bli något utöver det vanliga.

Det var magiskt! Om du får chansen någon gång att gå på något liknande så tveka inte ens en millisekund! Förutom den vackra musiken så påminde Magnus oss även om hur enkelt vi alla kan bidra till en bättre miljö bara genom att t.ex källsortera och tänka på hur vi reser, hur vi konsumerar och vilken mat vi väljer. Lite som jag ju skrev om här.

Av förklarliga skäl finns inga ”riktiga” bildbevis men de hade ändå aldrig kunnat förmedla magin för detta är en sån där typisk sak som helt enkelt måste upplevas.

Kram från Ingmarie

Halmstadliv dag 5

Allt som finns har en början och ett slut. Utom möjligtvis runda former och universum… Besök hemma i Halmstad har det i alla fall. Fem dagar går rasande fort! Särskilt när man har roligt och känner sig lycklig.

Jag bjöds på en väldigt vacker löptur denna morgon. Det var lite som att staden ville visa sig från sin bästa sida. Inte för att det egentligen behövs. Jag kommer ju tillbaka oavsett.😍

Det är något med den där kombinationen av djupa skogar, öppna fält, sjöar och hav som tilltalar mig. Som gör att just Halmstad är så ”perfekt” trots att det kan blåsa både friskt och isande kallt från precis alla håll. Samtidigt! Eller kanske just därför förresten. För att alla kontrasterna finns och gör att jag aldrig hinner tröttna.

Så nu sitter jag här igen. På tåget. Och ser landskapet passera genom rutan. Snart är jag tillbaka i 08a land och nya äventyr. Både stora och små. 😍

Kram från Ingmarie

Halmstadliv dag 4

Alla som bor, lever och varit i Sverige i november vet hur kallt, grått och blött det kan vara i allmänhet och på väst-bästkusten i synnerhet. Nu var det långt ifrån något värstingväder i dag men det blåste och regnade tillräckligt mycket för att intervallerna skulle vara lite extra utmanande. Det är inte utan att det krävs ett visst mått av bestämdhet för att genomföra det man tänkt sig vid sån här väderlek men känslan efteråt blir som alltid såklart extra skön!

Särskilt bra blir det förstås när man kan belöna sig så här efteråt!

Snacka om guldkantad lyxtillvaro! Den står precis inpå husknuten! Jag håller på att bli väldans bortskämd…

Om det är något jag är ruskigt bra på så är det just att belöna mig själv på olika sätt. Tycker nämligen det är superviktigt att vara självsnäll. Vem ska liksom annars vara det? Mysfika tillsammans med mamma och Ulf på mitt favvocafe är verkligen en belöning som heter duga!

Dessutom var det en perfekt uppladdning inför kvällens coachpass med min härliga klubb. Tror faktiskt de kommer påminnas om detta passet, och mig, några dagar framöver…😍

Kram från Ingmarie

Halmstadliv dag 3

Rubriken är egentligen lite missvisande för nästan halva dagen har jag tillbringat i Göteborg. Som sagt var, tur att jag gillar att åka tåg.😄

Enda anledningen till att jag åkte dit var för att luncha med denne mannen.

Bengt lärde jag känna i början av 90-talet. Förra seklet alltså.😱

Jag har ofattbart mycket att tacka honom för. Inte bara för att han tog sig tid för att luncha med mig i dag utan även för alla timslånga telefonsamtal om allt mellan himmel och jord, alla hundratals träningspass vi kört tillsammans och (minst) lika många träningsprogram han gjort för mig genom åren. För att inte tala om all pepp och all stöttning han gett i med-och motgång. Det var han som gjorde att jag blev så pass bra löpare som jag blev när det begav sig. Utan honom hade jag aldrig lyckats för ensam är sällan stark. Jag är honom evigt tacksam!🙏🏻🏃🏻‍♀️💕

Men när jag nu ändå var där, och tågen inte går så där superofta, så passade jag på att köra ett pass på Sats kompassen också. Gillar verkligen det stället. Ett av de där gymen jag alltid går igång på.

Det här är förresten en av de utmaningarna jag pysslar med nu. Fotstretch. I början klarade jag typ 10 sekunder. Nu kan jag sitta flera minuter. Sägs vara bra för hela baksidan av kroppen. Hoppas det stämmer så jag liksom inte gör det i ”onödan”…

Sen är det ju måndag. Och måndag i Halmstad betyder simträning med Klubben. Coach Pedda drillade oss som alltid och vi höll på tills vi inte fick vara kvar längre. Personalen ville visst gå hem…🤔

Tror inte vi hade orkat mer heller förresten… Jag och Sara hade dessutom kört poolrun innan och efter 2 timmar är t.o.m vi nöjda.😀

Kram från Ingmarie

Halmstadliv dag 2

Mitt enda ”bekymmer” denna dag har varit när och var jag skulle kuta långpass. Alldeles för många val och sånt är förödande för en velmaja.😜

Fast egentligen var det ett enkelt val när jag bara tänkte till. Kuta A till B men då riskera bli stående och frysa i väntan på duschgrejer. Kuta med trevligt sällskap var ett annat alternativ men då hade jag fått vänta på starten plus garanterat fått kuta snabbare än min kropp velat. Så det blev sololöp. Me, myself and I på Prinsens stig med förlängningar.

2,5 timmar totalt så det är jag nöjd med även om det var fortsatt segt. Fattar faktiskt inte varför. Ibland är det ju bara så och sen plötsligt vänder det och man fattar lika lite.

Hur som helst var det superskönt att efteråt kunna hänga på lillebror Markus, lilla Iris och Juno ut till pappa och ännu en gång bara parkera sig vid dukat bord. Fars dag är himla bra på det viset.😜

Hann även gå en liten runda innan mörkret helt suddade ut varenda kontur. Bögilt må ligga ute i ingenstans men det är vansinnigt fint där. Och fridfullt.

Kram från Ingmarie

Halmstadliv dag 1

En del har det bra fint just nu! Äntligen är jag tillbaks i min lilla fina stuga i hemstaden. Som jag längtat! Eller min och min förresten, den är ju bästkusinens och bästkusinens mans, men jag kan ju låtsas att den är lite min.😀

Det är så mysigt att vara här att det nästan inte finns ord. Så himla tacksam! Så vad gör det egentligen att de s.k intervallerna var segare än någonsin? Tror faktiskt det var någon slags PB i långsammaste ever… Men jag skyller på den groteska vinden och den där tandoperationen… Båda tar mer på krafterna än man kan tro. I alla fall mina…

Men intervaller är intervaller och alla räknas. Även de långsamma. Väl?😳

Prins Beril stigen är magiskt fin och det är verkligen megalyx att ha den inpå husknuten. Lika megalyxigt är det att ha en alldeles egen Sara att härja runt med. Actic simhallsbadet måste vara en av Sveriges roligaste lekplatser. Åtminstone för grownups.

Och extraextra-lyxigt var det förstås att avslutningsvis bli bjuden på mat hos mamma och Ulf.

Som sagt var, en del har det ruskigt fint just nu!🙏🏻

Kram från Ingmarie

Och plötsligt är man där!

Har du tänkt på hur ofta det är vi toklängtar efter en viss stund och så plötsligt är man just där. I den stunden. Men det kan vara lätt att glömma bort att faktiskt stanna upp och verkligen dubbelnjuta lite när det väl är.

Jag är i just en sådan stund nu. I början av veckan längtade jag som en galning tills tanden var borta, jag fick äta hyfsat ” normalt” igen, hade kunnat kuta en gång och satt på tåget till hemstaden. Det är alltså där jag är nu. På tåget. I stunden.❤️

Löpturen var vacker men seg som extralerig gyttja. Bara hoppas det var tillfälligt och snabbt övergående…

Kram från Ingmarie

Recoverytime

Jag sov 11 timmar i natt. Jo, du läste rätt. E-l-v-a. Plus några timmar innan i går eftermiddag. Tydligen tufft att dra ut en tand… Men sömn är guld! Bästa återhämtningen och dopingen alla kategorier så jag är såklart obeskrivbart tacksam.

Och det går bra! Smärtan har lagt sig, ingen mer blödning (peppar,peppar) och jag har både jobbat (hemifrån), Yin Yogat och kört lite easy poolrun i dag.

Dessutom har jag redan blivit erbjuden nya jobb. Japp. I plural. Så nu återstår det delikata ”problemet” att välja både vilket och vilken ort. Fortsättning följer.😍

Kram från Ingmarie

Klart!

Det man väl kan sammanfatta dagen med är tack gode värld för bedövning, painkillers, universums bästa tandis och soppa…

Att få bort tanden tog sin lilla tid för ”såklart” bröts den av så att det krävdes extra pill. Men det gick ändå väldigt fint och jag förstår nu att den resorptionsskadade tanden inte skulle gått att rädda. Varför den har blivit det lär vi dock aldrig få veta.

Men nu är det gjort och nästa återbesök i hela denna procedur blir (förhoppningsvis) inte förrän i mars.

För att ha en anledning till att gå en promenad i maklig fart när jag väl pallade så gick jag (en omväg) till fina Ekodirekt och köpte några burkar lyxsoppa. Något får man ju liksom roa sig med…De var i alla fall ruskigt goda!

Och när man kämpat tappert trots rädsla, obehag och värk så får man belöna sig med (minst) en valfri kurs. Det är sen gammalt. Mitt val blev ovanligt enkelt.😍👌🎨

Inget ont bla bla bla…

Kram från Ingmarie