Author: Ingmarie

(Övermycket) jobb-hjälp

Så mycket som jag jobbar nu minns jag inte när jag gjorde senast. Det är ganska säkert inte helt sunt, i alla fall inte för mig, men om det inte är för lång period så går det bra. Mina ledord är ”en sak i taget” och ”andas lugnt”.  På mig funkar det i alla fall. Inbillar mig att det är tack vare alla år av flitigt yoga- och meditationsövande. Som med all träning måste man förstås hålla i. Use it or lose it. Å andra sidan blir det enklare och enklare ju mer man övar.

Utan träning i någon form ( förutom det ovan) hade det troligtvis känts ännu tuffare. Jag behöver verkligen den där stunden varje dag. Ibland blir det t.o.m några stunder. Känslan, längtan och behovet får ofta styra vad det blir. I dag blev det halvlångt och nästan kriminellt långsamt. Ljuvligt!


Sen har jag en väldigt söt liten assistent också. Sånt hjälper onekligen.


Kram från Ingmarie.

Hotell-lyx, bildsaknad  och tillbakafärd

En av de bästa grejerna med att bo på hotell är onekligen frukosten. T.o.m jag går hellre upp tidigare än vanligt för att riktigt kunna njuta och såsa mig igenom den. Aldrig att jag dricker så många koppar kaffe eller läser tidningen så där noga som då. Någon dregel-läcker bild på allt blir det dock inte. Jag påbörjade men kom av mig. Efter en bild. Snacka om att vara lättdistraherad.?


Extra smarrig är den om man tränat innan. Var ute ännu tidigare än i går men i dag mötte jag faktiskt på en likasinnad!?

Klent med bilder därifrån också. Var helt i min egen bubbla. Inte heller har jag någon ny bild på Runn trots att dimljuset och den fuktiga luften gjorde att allt såg helt magiskt ut. Vet inte vad jag ska skylla på där… Tror jag enbart njöt faktiskt. ❤️ Bara för att man bloggar måste man ju faktiskt inte dokumentera allt. Men så här kan det i alla fall se ut dagtid där jag sprang i morse. Fina, fina Falun.


Men jag kom ihåg att fota en annan (välkänd) vy. Det mobila kontoret modell lyx.


Så nu är jag tillbaks i 08a land igen för ett tag. Och får lyxa med annat.

Kram från Ingmarie.

Två mörka i Falun

Låt dig inte oroas över rubriken. Det enda som varit mörkt är att träningspassen varit förlagda utanför dagsljusets lilla besök. Men det är helt ok det med så länge det inte är så varje dag. Då hade nog t.o.m jag haft svårt att finna motivation…? Eller så hade jag blivit inomhusidrottare.?

Mörkt som natten var det i alla fall när jag begav mig ut imorse. I min värld var det förresten fortfarande snudd på natt. De enda till fots som jag mötte var några hundägare och ett par där den ena gick med stavar och den andra med rullator. Sånt händer nog bara i Falun!

Den lilla vita pricken till höger på bilden ovan är en av Faluns stora kännetecken.

Bilden nedan är från en del av rundan runt sjön Tisken. En annan av sjöarna som är tokbra för fart-träning. Dock inte före solen gått upp. Särskilt inte dagen efter ett annat ”sjöpass”

När det var dags för kvällspasset var det lika mörkt men Lugnets stora anläggning flödar tack och lov av ljus.


Det här är ett eldorado för varenda idrottsnörd och snudd på ett måste att besöka om man är på Falubesök. Det är även en av anledningarna till varför jag älskar den här staden och undrar hur i all sin dar vi kunde flytta härifrån? Där finns t.ex.  gym, simhall, bollhallar avi lika slag, innebandybana, ishallar, friidrottsbanor både ute och inne, fotbollsplaner, cafe, golfsimulator, sportshop och jag vet inte allt. Eftersom jag kom på samma tid som väldigt många andra hade jag laddat för ett trångt och bökigt simpass. Ett sånt där man riskerar krockar, slag på fötterna av händer/paddlar, tår och/eller simfenor i ansiktet och lika ojämn rytm som en hackig LP-skiva.(Är du väldigt ung får du googla vad en LP är.?)

Men laddningen visade sig vara helt onödig för trots att det bara var en crawlbana var vi som mest fyra pers där. Däremot var det packat i motionssim-delen, förenings-delen och så småningom även vattengympa-delen. Snacka om dubbelflyt!


Men såklart har det inte varit så där mörkt hela dagen. Under pauserna på kontoret är det bara att gå utanför dörren och njuta av detta.


Runn är utan tvekan en av universums/Guds/naturens/högre makters gåvor till oss människoknytt.❤️
Kram från Ingmarie.

Fina Falun

Minns inte när det var sist det hände men jag vet att det är extremt längesedan.

Jag har  badat badkar! Med badsalt och så där varmt att svetten rann. ?


Egentligen vansinnigt  miljöovänligt och ”onödigt”, jag skäms faktiskt lite, men jag kände att jag både ville och behövde den lyxen i dag. Kanske jag kompenserar det (i alla fall lite) med att jag i princip alltid nyttjar SJ och SL. Eller ben/cykel. Och lever vegoliv…

Falukontors-dagar är hur som helst intensiva och fullspäckade som attan med massor av jobb.


Men de är allra mest otroligt skojiga och lärorika. Bäst är att få träffa alla härliga kollegor.De bästa man kan tänka sig.

Men hur fullt det än är så tar jag mig tid att träna helt enkelt för att jag vill och behöver det. Det finns i princip alltid möjligheter om man bara vill. På mitt hotell finns t.ex ett riktigt bra gym som var perfekt att besöka i kväll när knegandet var klart.


Falun är ju dessutom välkända marker för mig så det är bara att snöra på löpskorna och sticka ut. Behöver varken karta eller gps vilket såklart underlättar för det vet vi ju alla att det tar hiskeligt mycket tid att springa vilse.?

Ett par km. från hotellet finns några sjöar som är perfekta för intervaller så där härjade jag runt i morse. 22×60-30 + hopp&skutt.



Fina Falun! Man blir liksom aldrig besviken trots grårusk.Lyllos mig!

Kram från Ingmarie.

Korthelg

Dagarna går rasande fort i allmänhet och helgerna i synnerhet. Särskilt när den sistnämnda bara är 1,5 dag lång. Eller kort beroende på hur man ser det.

Men man hinner ändå roa sig riktigt bra när hushållsplikterna är fixade. Man kan t.ex. springa långpass där en stor del är upp och ner för Hammarbybacken. 10ggr. närmare bestämt.?

img_7223 img_7224 img_7226

Inbillar mig att det är grymt bra att drilla kropp och knopp med såna här (back)pass. Jag blir i alla fall trött i musklerna och är galet nöjd när jag är klar.

img_7219.jpg

img_7218.jpg

img_7220.jpg

img_7221

Om man sen är som jag så springer man (om)vägen till sjön för ett dopp. Lite Sprada är nämligen aldrig fel även om jag var regnblöt redan innan. En garanterad dubbel endorfin-kick. (Och jo, det är härligt svalt i plurret nu. )

img_7232.jpg

img_7228.jpg

img_7229.jpg

img_7230.jpg

Det blev ganska många timmar ute i höstrusket så lite skönt var det att kunna hänga på gymet lite senare. Lättroad som jag är så kan jag busenkelt glömma både tid, rum och att kvällsmaten väntar där hemma.

img_7239.jpg

Sen kan man kuta ännu lite mer i höstrusket på stigar fulla av färgglada löv.

img_7254.jpg

Det blev lite längre än jag tänkt men tack och lov var min biljett till ”mobila kontoret” ombokningsbar annars hade det blivit krisigt.

img_7255.jpg

Och sämre office kan man ju ha där utsikten hela tiden växlar och kaffet är fritt. Hoppas jag inte drack för mycket nu bara…

img_7256.jpgMen om det blev för många koppar kommer jag i alla fall att ligga vaken i en stor lyxig hotell-säng.

img_7259

img_7261

Och behöver jag gå upp till det stora überlyxiga badrummet så har jag fina tofflor att trä på fossingarna. 🙂

img_7262

Kram från Ingmarie.

 

 

 

Lyx-mys

Nu var det massor av veckor sen jag hade fredagsmys på riktigt. De andra fredagarna har absolut inte varit dåliga, tvärtom, men jag älskar verkligen de jag konstruerat här i 08a land.

Så hemmakontoret stängde strax efter lunch, matlådan fixades, väskan packades och jag tog mig till bassängen i vanlig ordning. Vissa tider är det där stället en oas. Nästan helt tomt, egen bana, lugnt, tyst och noll kö någonstans. I dag var det så. Coachen bjöd på nytt pass och precis som så många gånger innan undrar jag hur i all sin dar jag ska greja det.


 Men jag jobbade på. Längd efter längd. Övning efter övning. Precis som jag brukar. Och plötsligt (nåja) är jag klar! Toknöjd med mig själv.?


Sen har jag en annan liten lyx-mysgrej mellan de andra två lyx-mysgrejerna.


Någon, ibland t.o.m några, gång(er) i veckan unnar jag mig just en köpkaffe. Tänker att det då liksom blir extra-extra lyxigt. Annars blir det ju liksom bara vardagskaffe.?

Kram från Ingmarie.

Och en (magiskt) fin torsdag

Du har säkert också varit med om de där dagarna när du vaknar och helst hade velat ligga kvar i sängen tills det var dax att lägga sig igen. Men du masar dig ändå upp, gör dina vanliga morgonritualer, käkar din frukost och gör dig lite halventusiastiskt redo för dagen.

Men någonstans där bara vänder det. Utan att man riktigt vet hur. Eller så vet man exakt.

Min ”förvandling”, från att ha trott det i bästa fall skulle bli en ok dag till att tro att det skulle bli en superdag, kom långt ut i skogen när jag plötsligt sprang ihop med min (ganska nya) vän Stefan. Jag bytte löprunda och hakade helt fräckt på honom. Så i stället för ett sololöp fick jag ett härligt sällskapslöp.  Mina halvladdade och halventusiastiska tankar  byttes mot tokladdade och superentusiastika! Tack!


Hela jobbdagen flöt sedan på ofattbart bra. Så himla skoj när det är så där! Jag hade även en svag, svag förhoppning om att komma med på Jennys Yin yoga men det såg ju si så där ut vid lunchtid… 31 före i kö är galet många!?


Men ibland har man extra tur. När väntelistan släpptes kom jag med! Och fick ett lika magiskt 75- minuterspass som alltid när Jenny guidar. ?


Om det var en ren tillfällighet att dagen blev så bra som den blev, eller om det var löpturen då jag vände tankarna som gjorde det hela, kommer jag aldrig få veta.Men jag gillar det sista alternativet bäst för det betyder ju att slumpen inte styr mitt liv utan att jag kan påverka en hel del själv. ?

Hur har din torsdag varit?

Kram från Ingmarie.

Trippel-onsdag

Nu är vi igång! Jag och Coach Nicolas.


Åtta  trailrunning-pass med fokus på att bygga en bra bas. Reflexlöpning, pannlampa, teknik, trail och  styrka i en härlig blandning.

För mig är detta  dubbelbra. Samtidigt som jag får öva mig på en massa nytt, träffa härliga människor och lära ut en del av det jag kan så får jag också egen träning.
Vi var nästan 30 pers i olika åldrar, former, erfarenheter och mål som samlades vid Hammarbybackens fot. Men det spelar ingen roll för man kan ändå både träna och ha skoj tillsammans.


Och jäklar vad vi körde! Var och en utifrån sin nivå och ambition. Uppvärmning, teknik och obanad back-reflexbana x antal varv som avslutades med cirkelträning a la Nilsson. Sen var det spagettiben på samtliga. Jag tror jag kan sätta en fet peng på att alla som var med kommer att komma ihåg oss några dagar framåt…?


Nu sitter jag i soffan och oroar mig en smula för hur jag ska ta mig upp ur sängen i morgon. För detta var inte det enda jag gjort. Det gäller ju att liksom att passa på när tid och möjlighet finns.

Dels har jag kört en bunt två-minuters intervaller i skogen så gruset sprätte. Eller i alla fall så löven yrde. Hoppas de håller sig så här vackert länge!


Och eftersom jag ändå var på Sats för att hålla en  klass så passade jag såklart på att slita lite på gymgrejerna också.?


Å andra sidan hann jag liksom aldrig varva ner så mycket mellan fys-aktiviteterna att jag hann komma in i ”softat-modet”.  Du vet det där när man liksom kommit igenom endorfinstimmet och man bara är toksömnig.

Om du bor/är i 08a land de närmsta månaderna är du förresten mer än välkommen att hänga med på onsdagskvällarna.


Kram från Ingmarie.

Lite från dåtiden

Jag antar att ju längre man lever ju mer förundrad och, förhoppningsvis i alla fall, ödmjuk blir man över allt livet ger. När vi hade vår ”kollapågamlafoto-kväll” i lördags så slog det mig verkligen hur mycket jag gjort, fått uppleva och varit med om. Jag kan nästan bli helt vimmelkantig när jag tänker på det. Och en smula gråtmild. För det är inte alla förunnat att få växa upp bland hästar, hundar och katter. Eller ha klarat av flera olika utbildningar, rest över hela världen x flera, ha en extrastor underbar familj, gift sig, skiljt sig och fått uppleva hur det är att leva som elitidrottare och vinna stora segrar.

Men också djup sorg och saknad när älskade människor och djur lämnat jordelivet, elitidrottens baksida med skador och enorma prestationskrav, arbetslöshet, bostadslöshet och brist på livslust.

På 50 år hinner det hända en hel del förstås. Men vissa saker verkar jag ha gillat sen jag var miniliten. Som hästar, skogen, sol och bad.

Här är ett pyttelitet urval av alla bilderna för den som vill se.?

Mina stiliga föräldrar! Mamma var 17 och pappa 20 när jag kom till världen.

Tydligen har jag varit blondin också!


Jag till vänster…


Simskola var standard varje sommar. Men jag lärde mig inte crawla förrän jag var nästan 50. ? Här är det mormor, jag, lillebror Lasse och på bänken morfar. Mormor och morfar har lämnat oss och Lasse har jag tyvärr ingen kontakt alls med..

Morfar. Han var ständigt före sin tid. Han startade t.ex en hälsokostaffär på 60-talet! Tänk bara! Gissa om han ansågs en smula ding-ding. Men i dag vet vi hur rätt han hade. Indirekt var det även tack vare honom jag valde vego-liv.


Vissa bilder är dock snudd på läge att preskribera. Hur tänkte fotografen här??


En av några få familjesemestrar. På den tiden var det inte så vanligt som i dag.

Och kunde ingen sagt till mig att jag inte såg ett skvatt cool ut?

img_7130.jpg

Legitimerad sjuksköterska grattad av pappa. Och farmor som visst vänt ryggen till.

student
Anders, lillebror Daniel och mamma. En av de första gångerna Anders träffade en del av min familj förresten. Bara hoppas han inte ångrar sig. ?


Min (tror jag) andra SM-medalj. 2:a på halvmaran.


Dubbelseger på terräng-SM. Först 4 km. Någon timme senare 8 km. På den tiden tyckte jag den där overallen var skitsnygg!


Tipsguldet. I värsta skummaste frissan. Fick även bl.a en gigantisk t-shirt som jag fortfarande har kvar. Som pyjamas.


Med mamma på en av många Pride-festivaler.


VM -95.


Nu ska jag fortsätta leva mina nästa 50 år. ?

Kram från Ingmarie.