Självpåminnelse

Det här med att säga “hej då” och lämna människor och platser jag gillar är verkligen inte min grej. Om jag kunde så skulle jag blixtsnabbt vilja kunna förflytta mig mellan dem alla så jag slapp det där avskedet och den där längtan. Tänk så coolt! Ena minuten i Australien, nästa i USA. Sen lite Halmstad och 08a land eller vad man nu känner för.

Det lär inte ske inom min livstid och helt ärligt är det nog bäst för hur det än är så tycker jag ju att själva resan är en del av hela livsgrejen. Liksom längtan. För tänk hur det skulle varit utan resa, saknad och längtan. Då hade vi ju heller aldrig fått uppleva känslan av att ha något att se fram emot, vara på väg eller glädjen av återseende.

Så fattigt och fjuttigt livet liksom skulle bli…

Det är det jag försöker påminna mig om här på tåget mot 08a land. Att denna resan inte är enbart från något utan även till något.

Jag är ju en vansinnigt lyckligt lottad människa som har det som jag har det och skäms nästan för att jag känner som jag gör. Men jag är ju som sagt var bara en simpel människa med allt vad det innebär.

Jag behöver därför verkligen ständigt påminna mig om allt jag har att vara tacksam över. Som t ex löpturen i sagoskogen denna morgon.

Älskar detta välkända citat som säger i princip allt: “Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.”

Kram från Ingmarie