Author: Ingmarie

En blandad dag

Alla dagar är inte lätta (tränings)dagar och i dag var en typisk sådan. Seg och utan power och sånt märks extra väl när det vankas backar och trappor.
Men det är som det är och jag vet både att det är så det är ibland och att det går över. Ofta utan att man fattar varken hur eller varför.

Jag hade i alla fall bästa sällskapet av Catrine, finfint väder underbar utsikt och jag klarade alla trapporna upp till vår lya trots att jag var dödens trött efter de där 2,5 timmarna.


Catrine ska kuta Kullamannens 100 miles, dvs 16 svenska mil, om någon månad och är grymt stark så jag är glad jag inte blev helt avhängd.

Vi hängde sen hela eftermiddagen tillsammans med våra gubbar och jag hade helt ärligt kunnat fortsätta med det väldigt mycket längre.
Istället blev det en tur med hojjen ner till havet och.. ja du vet…

Sen vann jag minsann  i Dam-spelet också!

Kram från Ingmarie

Fredags-lycka

Vet inte om jag bara hade tur eller om det alltid är så på fredagar men i dag var det gott om plats både i bassängen och i omklädningsrummet. Snacka om fredags-lycka! Dessutom gick simningen snor-bra och det var ovanligt ”lagom” på jobbet.

Förresten, om du undrar så går det fortfarande finfint att cykla barbent. Även sent på kvällen efter jobbet.

Kram från Ingmarie

Turligt

Såna här dagar är det en lycka att inte vara gjord av socker. Eller mjöl. Eller papper. Eller knäckebröd. Eller vattenlöslig färg.
Som människa klarar man hyfsat fint av att klafsa fram i regn och blöta även om både fart och känsla är samma som en solig och torr dag. I alla fall är det inte det för mig för dels är jag jätterädd gör att halka och dels ogillar jag jättemycket att inte veta vad som döljer sig i de där ocean-stora vattenpölarna. Ett dolt hål och man är ju liksom rökt!😱

Gjorde så gott det gick med fartleken i alla fall.
20 x 60-30 sekunder + upp och nedjogg. Fanns absolut inte en prick på mig som var torr efteråt!


Gymet var betydligt torrare, förutom att det var svettigt, och mitt yin yoga pass var absolut det torraste.😄

Det jobbigaste på hela dagen har utan tvekan varit tågresan. Jag skulle kunna skriva en väldigt tjock bok om alla deras försenings-ursäkter. I dag var det visst ” tågkö”.🙄

Men nu är jag hemma och allt är (nästan) glömt för det är fördelen med guldfiskminne. Tråkigheter försvinner ur skallen fortare än de kom dit. 😅

Dock med några få undantag…

Kram från Ingmarie 

Näst bästa

Näst efter sol och värme så är dimma mitt favoritväder. Jag tror det till stor del beror på att det ju innebär att det inte blåser plus att jag helt enkelt tycker det är både vackert och mysigt.

I dag var den så tjock att vi inte såg ens en meter ut på morgonen! Men den lättade och när jag väl kom ut var det inte mycket kvar men det var fortfarande nästan helt vindstilla. Underbart!

Jag hann fint med tåget som dessutom höll tiden så jag hann till Halmstad i tid för  bl.a ännu ett besök hos Martin på Bodywork. Om jag hade haft råd och tid så hade jag velat ha hans behandling varje dag för det är inte bara mina fötter som mår bra av den. Hela jag gör det!

Som du säkert också märkt kommer mörkret tidigare och tidigare för varje dag och det var precis så jag hann med ett kvällsdopp innan himla-lampan helt släcktes. Snart ska klockan ställas om igen och då blir det ännu tidigare. Om jag fick bestämma skulle vi ha ”sommartid” året runt.

Kram från Ingmarie

Huvudrensning

Det blev inte särskilt långt och absolut inte hårt men allt räknas och jag njöt av varenda sekund. Simning är verkligen ett bra sätt att rensa skallen på för det enda man egentligen tänker på är antalet längder och andningen. 1-2-andas, 1-2-andas, 1-2-andas osv osv osv
Dvs perfekt både före och efter jobbet.

Kram från Ingmarie

Uppladdad

Det har blivit galet mycket övertid för mig på sista tiden ffa pga hög belastning. Det är snudd på ofattbart hur många sjuka människor det finns bara här och jag önskar verkligen, verkligen att det fanns någon slags samhällelig inrättning som förebygger sjukdom för jag vågar påstå att långt över 50% hade kunnat undvikas med bättre/rätt livsstil. Men det finns såklart inga pengar till något sånt även om det i längden helt klart skulle spara massor av både pengar och lidande.

I går blev det ett lätt pass på gymet innan jobb-kaoset. Jag är oerhört tacksam att jag har träningen och mitt målande och att jag har disciplinen att göra dem varje dag även om det är grus i ögonen och bomull i huvudet. Erfarenheten har lärt mig att det inte blir bättre av att göra ingenting.

Kroppen var hyfsat pigg i dag när jag väl vaknade men skallen var mos. Fanns liksom ingen go i den. men kag tog mig ut, körde de planerade 3 x 10 min + 15 x 30 sek och även om det inte var lätt så mådde jag otroligt mycket bättre på alla sätt och vis efteråt!

En tupplur senare (visst har jag sagt att jag älskar dem?) så drog jag till gymet och tro det eller ej men det gick långt över förväntan och jag satte t o m ett Pb i marklyft som 55++++ år.

Sumolyft är inte samma som marklyft men lika skoj. 🙂

Det blåste friskt vid havet och det kom små regndroppar men du vet hur det är. (Eller inte…) Jag hade varken badkläder eller handduk men när badviruset slagit rot så finns inget annat botemedel än att lyda det och det gör jag så gärna!

Nu är mina batterier laddade igen och jag är redo för tisdags-kaoset.

Kram från Ingmarie

Barbens-liv

Det tar ganska lång tid innan jag fryser om benen så springa barbent  i oktober är inga som helst problem. Särskilt inte när solen skiner som i dag!

Det är lite svalare om benen när jag ska cykla hem efter jobbet vid 22-tiden men oftast är jag så varm att det mest känns skönt att äntligen få komma ut i svalkan. Inte ens fingrarna protesterade mot kvällens sju grader.Hade jag haft ett stillasittande jobb så hade jag antagligen inte känt samma men så länge jag är där jag är så kommer det aldrig att hända att jag fryser innan jag får gå hem.  Hur länge barbens-livet fortsätter återstår dock att se.

Kram från Ingmarie

Livsviktigt

Solsken och ledig dag. Hur mycket bättre kan det bli? Nu hade jag förvisso inget spring i benen men rundan jag fick ihop var så makalöst vacker att det inte spelar någon roll.

Början av den har jag kutat massor av gånger men sen provade jag lite nya vägar och hamnade bl.a på otroligt fina Kulla Gunnarstorp. Där hade jag lätt kunna flytta in! Om jag hade haft råd och om jag hade haft möjlighet vill säga… Man kan dock njuta av den fina parken, utsikterna och gårdsbutiken helt gratis.

Vid Domsten svängde jag tillbaka hemåt igen och det blev plötsligt så varmt att det lilla vattnet jag hade haft med snabbt tog slut. Turligt nog är jag ju inte särskilt blyg så jag frågade vid första huset där jag såg en människa om jag kunde få lite extra. Det fick jag. Människor är till 100% alltid snälla mot oss (törsdtiga) löpare på äventyr för jag har då aldrig fått ett nej när jag frågat.

Denna del av Skåneleden utmed havet har jag kutat åt båda hållen flera gånger nu och jag har svårt att tro att jag någonsin kommer tröttna. Den är liksom oslagbar!

22 km i lugn fart blev det innan jag kom hem igen. Efter mat och en kort tupplur så drog jag till gymet men glömde skapa bildbevis på det. Dock glömde jag inte det för detta.

Jag älskar att träna och vill absolut inte vara utan det i mitt liv men det här är banne mig minst lika viktigt för mig.Det är något med vattnet som gör mig både lugn, tacksam, närvarande och livsglad. Hörde det är ca 13 grader nu så snart är det kallbad på riktigt!

Vad har du i ditt (vardags)liv du absolut inte vill vara utan?

Kram från Ingmarie

Sim-liv

Vissa sporter kräver extra mycket teknik för att man ska kunna bli riktigt bra på det tror jag. Dvs man bör börja som ung. Åtminstone vet inte jag någon som blivit proffs på t ex golf, skytte, bordtennis eller simning om de börjat i ”mogen ålder”.
Nu har jag ingen som helst ambition för att bli proffs eller ens halvbra på att simma men jag kan verkligen önska att jag hade lärt mig lite tidigare än vid nästan 50.

Å andra sidan är det ju faktiskt väldigt mycket bättre med sent än aldrig och hade jag börjat riktigt tidigt så kanske jag hade tröttnat på det. Vem vet, vem vet? Som det är nu så älskar jag nästan varje pass och jag har en svag,  svag förhoppning om att kunna vara med i någon grupp så småningom om jag bara kan få ihop det schema-mässigt.

Så någon snabb simmare kommer jag högst troligt aldrig att bli men jag är åtminstone uthållig och har mer än en gång fått höra att jag simmar vackert. Sånt blir väl vem som helst glad över att få höra!?

Kram från Ingmarie