Author: Ingmarie

Äntligen bästa avslutet

Hade planerat att simma i dag men har man huvudet under armen och har glömt att man tagit Halmstad-goggelsen till Helsingborg så får man tänka om. Köpa ett par till när jag har miljoner (nåja..) hemma var jag för snål för plus att det fanns risk för att de inte ens skulle passa så det fick bli vattenlöpning istället vilket inte är fy skam det heller.

Lunchen blev ute i dag också men denna gången på Cortado tillsammans med mamma, Ulf, Sheila och Anders.

Egentligen hade jag velat vara med på Crosstraining-passet men det var några andra grejer jag ville ännu mer.

Som t ex att få hjälp med mina fossingar hos Martin på Bodywork.

Har ingen aning om det kommer att hjälpa så jag slipper opereras i närtid men jag vet att fötterna var galet mycket gladare efteråt!

Ville också till Galleriet  och fixa lite. Älskar verkligen miljön där och att bara gå runt och titta på allt. Har du möjlighet så gör ett besök där!

Som avslut på denna fredagen den 13e blev det äntligen ett havsbesök igen. Har ju inte varit i sen i söndags så abstinensen var snudd på outhärdlig.

Men nu är den stillad…

Kram från Ingmarie

Halmstad-guld

Det hade varit lite intressant att veta hur många gånger jag egentligen har sprungit på Prins Bertil-stigen. Särskilt biten ut till Grötvik. Många är det i alla fall och i dag blev det en gång till. Som alltid har man medvind ena hållet och motvind åt andra och som alltid är det bedövande vackert.

Innan gymet för egen träning och för att träna andra träffade jag finaste Nina för välbehövligt snack och jättegod mat hos Söderfamiljen. Extra plus  att kunna sitta ute i den härliga solen!

I kväll skiner denna i stället.

Kram från Ingmarie

 

Härmar kenyanerna

Ett av mina favoritintervall-pass är två-minutare. De är på något vis inte så korta att det går att maxa men heller inte så långa att man hinner dö trötthets-döden varje gång. Dessutom vet jag att kenyanerna ofta kör dem. Dock gör de förstås både fler och snabbare än mig men å andra sidan har de högst troligt heller inte varken uppnått mogen ålder, svettats på akuten eller ens har motvinds-regn. (Visst är det bra med en massa ursäkter? haha!)

15 stycken gjorde jag i alla fall i dag med 1 minuts gå-joggvila. Ok känsla och jag hade verkligen lyckats klä mig så jag smälte in finfint i miljön!

Men det var då. Nu sitter jag i Halmstad-lyan och väntar på att armarna ska sluta darra och träningsvärken ska sätta in. Det blir ju allt som oftast så när jag är med på Martinas Transformer-pass och det är lika härligt varje gång!

Kram från Ingmarie

Vardag

Fest och äventyr i all ära men de flesta dagar är trots allt mest vardag och jag är tacksam över att jag gillar min. Tänk att leva de flesta av sina dagar och önska att de var på annat vis. Vilken mardröm! Och så bortkastat liksom.. Tyvärr är det nog alldeles för många som har det så men jag hoppas de på något vis finner lycka och glädje emellanåt och helst också orkar göra något åt sin situation.

Genom åren har jag ex hört oräkneliga gnälla över sitt jobb och även om jag såklart fattar att det inte alltid är superenkelt att hitta något annat så kan man ju åtminstone försöka. Samma med träning. ”Inget är roligt”. Då undrar jag om man verkligen testat särskilt många olika varianter…

Själv är jag ju snudd på löjligt lättroad när det gäller den biten. En springtur innan jobbet och jag är lycklig hela dagen!

Kram från Ingmarie

It´s here

Det har varit mörkt ganska länge nu när jag cyklat hem på kvällen efter jobbet men himlen har ändå varit hyfsat klar och jag har i alla fall sett längre än två meter fram men nu känns det som att lampan helt har släckt. Lägg till motvind och regn så vet man att det inte finns någon återvändo,. Hösten är här vare sig jag vill eller ej och det är bara att gilla läget. Och ta på regnkläderna…

Nu är det ju dock så himla bra att eftersom jag har så nära till allt så är det ändå helt ok. Dessutom kom inte regnet förrän långt efter jag både varit till och från bassängen och till jobbet.

Gillar du hösten?

Kram från Ingmarie

Den sista (?) dagen

En sak jag haft en väldans tur med är mitt jobbschema för precis denna vecka när det varit mer högsommar än under högsommaren la jag en massa vetodagar och har därmed jobbat minimalt. (Anledningen från början var förstås loppet.)

I dag var dock troligtvis den allra sista dagen och jag har maxat den så mycket jag kunnat.

Först yoga på terassen och 15 km lugn löpning i skogen. Har fortfarande lite svårt att fatta att jag har denna sago-värld runt husknuten.

 

Gjorde sen snabbt en matlåda och hojjade ner för backen till havet. Jag var inte ensam där om jag säger så… Varken i eller ovan vattnet. Men det finns gott om plats så alla fick plats!

Mitt sim-sug har hunnit bli gigantiskt och jag tänkte att havet brukar vara ok att simma i även om man har några sår. Särskilt om såren läker fint och varken blöder eller såsar. Dessutom finns en dusch man kan gå till direkt efter.
Så jag provade en liten tur och det var obeskrivbart härligt!

Kram från Ingmarie

 

Mitt val

Det brukar ju heta att man har alltid ett val och i princip håller jag med om det. Vi väljer inte (alltid) det som händer men vi kan nästan alltid välja hur vi hanterar det som händer. (Något som såklart kan vara lättare sagt än gjort och inte innebär att man inte får vara ledsen/arg…)

Jag hade kunnat välja att vara bitter, arg och ledsen för att jag vurpade med cykeln och fick sådana sår att jag inte varken ville eller borde vara med på planerade Halmstad Swimrun i dag. Hasvet är ok men Nissan är inte direkt känt för att vara ren om jag säger så.
Pga av mina (genetiskt) kassa fötter så är en asfaltsmara så gott som uteslutet om jag inte vill ha extra ont och få extra mycket problem. Inte ens Newton-skorna kan hjälpa mig där annars hade Helsingborg marathon varit ett perfekt substitut.

Men nu är det som det är och jag väljer att tänka annorlunda trots detta…

Jag kan ju springa och det är tack vare de ovan nämnda skorna och jag kunde t ex springa intervaller i dag i det fina Ingmarie-vädret.

12-10-8-6-4-2 minuter.

Jag har upplevt marathon-loppet genom att heja på massor av löpare och allra mest på Catrine och Anna.

Helsingborg har massor av fina stränder och havet är alltid nära och jag har kunnat njuta av allt i dag. Har jag sagt att jag älskar denna staden?

Men inte nog med det. Fick ett infall och drog till gymet nu i kväll. Hade 40 minuter på mig innan de stängde och fick inte bara ett bra pass utan lyckades även lyfta ännu tyngre än min egen vikt.
Bara så där! Det extra bra är att det kändes (hyfsat) lätt också!

En annan bra grej är att jag slipper förhoppningsvis vara race-stel i flera dagar och kan träna på som vanligt. Det är ju faktiskt det jag gillar allra mest.

Hur tänker du när livet känns en smula olustigt?

Kram från Ingmarie

Ont

Adrenalin och andra stresshormoner kan verkligen mörka en hel del. Tyckte inte det gjorde så ont i går kväll efter vurpan men när hormonerna lugnat sig kom också smärtan. Jag tar i princip bara painkillers när jag inte kan sova och just i natt var ett sådant tillfälle… Det var ffa högerhanden som var ledsen.

Tack och lov är smärtan nästan borta och jag lyckades fixa till bra förband till mig själv på jobbet. På så vis har jag både rätt yrke och arbetsplats.

Provade att kuta en sväng och även om det inte var katastrof så var det inte bra. Helt klart har jag på något vis även slagit min höft och känner mig minst sagt ram-sne.

Men havs-fotbadet var ljuvligt!

Kram från Ingmarie

 

Det mesta har i alla fall varit bra…

Vi kan väl säga som så här, 95% av dagen har varit makalöst fin och bra och jag har haft verklig tur i oturen..

Började på gymet och kände mig stark som en (liten) björn.

Hojade sen ner till havet och fick till två riktigt bra sim. Helt obeskrivbart fint vatten och perfekt vind. Mestadels frånlandsvind gör nämligen att vågorna är snudd på obefintliga.

Så långt var allt alltså hur bra som helst och jag cyklade hemåt med lyckligt hjärta.

När man ska cykla in mot vårt cykelförråd är där en ganska hög kant som jag mer än en gång hållit på att vurpa på men efter hand lärt mig både vilken vinkel och fart jag ska ha för att komma över den. Det var vad jag trodde i alla fall..

Just i dag kom jag helt fel på den och även om farten inte var hög så blev det så här.

Inget brutet och inget som behöver sys men öppna sår och min högerhand skulle inte klara av en paddel som det är nu.
Kommer det läka till lördag när Halmstad swimrun är?
Högst troligt inte för även om jag har bra läk-kött så är det inte så bra.
Vågar jag simma i Nissan med detta?
Tveksamt..

Det här är skit och jag har både gråtit och svurit långa ramsor. Kanske finns det någon mening med det men just nu har jag väldigt svårt att se vad det skulle vara..

Kram från Ingmarie