Konst

Två premiärer och ett tips

Leave a Comment

Det må vara fortsatt långsamt spring-tempo och klena vikter, dessutom fick jag galen träningsvärk av yogan i går, men en sak är säker – nu är jag frisk!

Hur jag är så säker på det?

Man kan såklart aldrig spå framtiden men efter denna dagen som gått i full rulle hela tiden och jag fortfarande är både vaken och på benen så vet jag att jag är så frisk det går just nu.

Förutom att städa, storhandla, och gjort matlådor för helgjobbet så har jag även sprungit en liten sväng och jag gick max 500 m totalt av de 7,5 km jag valde i dag. Kort och långsamt i jämförelse mot innan jul men helt klart framåt och det är det viktigaste.

Det bästa är ändå att bara få och kunna vara där ute i skogen. Tyckte jag hörde ”vår-fåglarna” och jösses vad jag längtar tills dess! Och du, om bara några månader är den här! Det gäller bara att härda ut och jag har en riktigt bra plan för min egen del. Hur behöver och gör du i väntan på våren?

Bada är en av mina idiotsäkra sätt att klara av både mörker och väntan. I dag hittade jag ett helt magiskt bra ställe i Viken! Ofattbart att jag missat det innan. Har ju både varit där och sprungit förbi men till mitt försvar så är den ganska väl gömd.

Där finns t o m tak, bänk, krokar och en dusch!

Havet är helt klart kallare än sjön i går. 3, 5 grad just här för att vara exakt enl de som har koll.

D-e-t-v-a-r-m-a-g-i-s-k-t.

Absolut lyckodöden för mig och ett av de bästa sätten som finns för att både bli lugn och få energi. Tacksamheten av att kroppen vill detta igen är obeskrivbar.

Måla är ett annat sätt och i dag har jag varit hos Eva på Galleri Plume i just Viken och både målat och bokat in mitt nästa vernissage. Jätteskoj! Vill/kan du så kom den 6/3 mellan kl 18-20. Kan/vill du inte då så finns tavlorna kvar till den 16/3. (Har även utställning på Galleri 70 i Halmstad. )

Kram från Ingmarie

Framåt är bättre än bakåt även om…

7 Comments

…(fram)stegen är så små att man nästan inte tror de finns.

Eller egentligen är de kanske inte så små men känslan blir lätt den när det går frustrerande långsamt framåt och man jämför hur det var innan det där influensavirus A:et slog till.

Så sent som samma dag, annandagen, kände jag mig odödlig och hade massor av energi både på träningen och jobbet. Dagen efter var jag helt väck och sov nästan tre dygn och var så klen när jag väl vaknade att jag fick testa att vara patient på mitt eget jobb för att vätska upp mig. Benen bar inte och jag klarade knappt av att stå mer än 10-20 sekunder innan mjölksyran spred sig i hela kroppen och det svartnade för ögonen. Fruktansvärt obehagligt!

Ja jösses.

Nio dagar med feber, hosta från hell och skallebank gjorde ju inte saken direkt bättre för välbefinnandet. Jag hade dessutom planerat en efterlängtad resa till Stockholm för att träffa vänner men det sket sig om jag säger så. I stället blev det till att långsamt, långsamt börja gå super-korta promenader ute för att sen mer eller mindre kollapsa i soffan och fortsätta sova.

Snacka om platt (för)fall.

I torsdags kände jag för första gången att jag ville prova springa några steg och det var väl ungefär lika hemskt som jag trodde. I dag var det något bättre och jag kunde korta av gångpauserna. Vilken lycka! Jag tror aldrig det varit någon med ett större leende än mig i dag i Pålsjöskogen!

Har även testat ett kort, mycket lätt, gympasss och yin yoga. Båda utan bakslag men det var inte mycket vikt som behövdes för att jag skulle få träningsvärk i dag!

Så visst går det framåt! Planen är att jobba på måndag igen och även om jag verkligen vill så oroar det mig lite för där finns ju ingen möjlighet att varken ta det lite lugnt eller sova.. Men jag måste prova. Jag är ju i alla fall på rätt ställe om det nu skulle gå åt fanders.. haha

Förutom att jag känner mig allmänt klen så har jag tappat nästan tre kilo på denna lilla tid och det är mycket på min redan spensliga kropp men aptiten är tillbaka med råge så jag är inte jätte-orolig. Dock kan jag fortfarande inte äta varken gröt eller nötter utan att få illamående-känslor. Mycket, mycket märkligt.

Mitt absolut största friskhetstecken har dock inte infunnit sig ännu.
Badsuget.
Men det är på G!

Det är som jag skrivit innan 30 år sen jag sist hade influensa så det var kanske dax och kanske detta också var ett sätt för att bromsa mig och inte ta så mycket för givet. Särskilt inte mig egen hälsa.
Fatta mig rätt, jag är tacksam varje dag jag vaknar, över allt jag har och får och för att kroppen funkar som den gör men jag vet också att jag har en tendens att liksom ”rusa vidare” utan att egentligen reflektera så mycket över den där tacksamheten.
Nästan lite hybris-varning när jag tänker efter och sånt är ju snudd på livsfarligt.

Men jag är bara en människa med allt vad det innebär. Förhoppningsvis har jag lärt mig något och förhoppningsvis dröjer det (minst) 30 år till innan nästa virus däckar mig.

En dag i taget utan stress och press så kommer det bli bra så småningom. Livet är lite som att måla, eller vise versa. Det går liksom inte att försöka skynda på processen eller ens alltid att få den i den riktning man vill och önskar. Det häftiga är att det är de gånger jag släpper taget, oavsett vad det gäller faktiskt, som det händer grejer och högst troligt blir som det var menat från början.

Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

 

Måndags-prickningar

Jag hade en ruskig träningsvärk i benen i morse efter gårdagens (oplanerat) svettpass på gymet. Alltså jag hade planerat att gyma men inte så tufft. Det är ju inte helt ovanligt att jag får feeling när jag är där… Nog tur jag skulle till jobbet för annars hade jag kanske inte kommit upp ur sängen ö h t.

Träningsvärk är den enda värken jag gillar så jag klagar absolut inte. Tvärtom! Och det har funkat hur bra som helst med allt ändå. Dessutom har jag lyckats pricka in allt perfekt denna lediga november-måndag.

Så här;

Prickning nummer ett:
Löpning precis den stunden solen ville visa sig. Vilken lycka!

Prickning nummer två:
Härligt bad precis efter regnet (och lite under) med en bedårande regnbåge som sällskap.

Prickning nummer tre:
Simpass i egen bana! Egentligen hade jag tänkt göra det i morgon men fick ett infall och tur var väl det för från i morgon och resten av veckan är det tävlingar och det kommer bara finnas några ynka banor för oss dödliga att nyttja.

Prickning nummer fyra:
Har  äntligen tagit tag i terapijobbet att måla tavelramar som en del i förberedelserna inför nästa utställning jag tänkt att ha. Det var roligare än jag minns det!

Fortsätter veckan så här kommer den bli outstandning!
Hur har din måndag varit?

Kram från Ingmarie

 

Hoppfull

Lika snabbt som jag hamnade i en svacka, lika snabbt verkar jag har kravlat mig upp igen. Inte helt men tillräckligt för att jag skulle orka mer än i går och för att känna hoppfullhet igen. Tänk så märkligt det där är ändå. Att man ena dagen upplever det som att allt är sjukt tungt, slitsamt, tråkigt och jobbigt och sen på mindre än ett dygn så känns det tvärtom. Just i mitt fall just nu kan jag fatta det för en infekterad käke är inget man varken kan leka bort eller låtsas inte finns men ibland är det ju så här utan att man fattar hur. I alla fall för mig.

På något vis inbillar jag mig också att detta var ett sätt för kroppen att bromsa mig på alla plan. Det har ju hänt x antal gånger innan när jag inte lyssnat på den. Trodde jag skulle ha lärt mig men tydligen inte…
Det har varit mycket på många plan ganska länge nu men bara det att jag faktiskt tillät mig att strunta i jobbet i går em gjorde på något vis att flera kilo försvann från mina axlar. Min arbetsmoral är extremt hög och jag är ”expert” på att bita ihop vilket för det mesta säkert är jättebra men långt ifrån alltid. Det krävdes dock att både en läkar-kollega och min chef sa att jag skulle gå hem och stanna hemma i dag…

Jag har verkligen chillat denna fredag och tagit flera små siestor men till skillnad från i går ville jag röra på mig så det blev en mega-lugn tur i fin-skogen och ett förvånansvärt bra pass på gymet.

På tal om gymet så är du välkommen på detta nästa vecka!

Har även fortsatt med några av alla mina målar-projekt och varit vid (och i) havet.

Kram från Ingmarie

Höstljus

I går hann jag ”bara” med ett vattenlöpningspass och jobb. Det ena gjorde mig snorkall, det andra genomsvettig. Jag tror du kan gissa vilket som gjorde vad…

I dag har jag hunnit, och fått,  göra desto mer och vilken måndag det blev!

Fin tur i skogen innan gymet. Vi, jag och Anders alltså, var där samtidigt men vi tränar faktiskt väldigt sällan ihop. Kanske helt enkelt för att vi har olika fokus och vill olika grejer… Men det är ändå härligt att vara där tillsammans tycker jag!

På eftermiddagen kom ungefär 1/4, eller kanske t o m bara 1/5 av min familj hem till oss för att fika. Om alla ska få plats måste vi flytta till en bra mycket större lya och då ska man veta att vi har ingen liten nu.. Så himla mysigt att ha dem här och jag är så obeskrivbart tacksam över att ha dem i mitt liv.

Vi fick i alla fall lätt plats på Sofiero Slotts ”Höstljus”.

”När mörkret sänker sig tänds Sofiero upp och hälsar dig välkommen till två magiska veckor i parken. Ljusinstallationerna är inspirerade av fantasins och sagoäventyrens värld – både svenska och utländska, klassiska och moderna. Specialkomponerad musik och spännande ljudinstallationer förhöjer upplevelsen.”

Det var verkligen makalöst både magiskt och vackert! Vi gick runt i flera timmar och upplevde allt det fina, förundrades, förtrollades, drack chai te och varm choklad, åt brända mandlar, värmde oss vid brasorna och lyssnade på musik.
Om du inte gillar bilder så kan du skrolla till slutet för nu blir det bildkavalkad!

Dimman och mörkret gjorde att allt förstärktes och fastän det var mycket folk kändes det aldrig trångt. Har du möjlighet så åk dit!

Kram från Ingmarie

På vift

Jag började dagen i skogen hemmavid. Lika vackert i dag som i går.

Tåget (som höll tiden!) tog mig till Halmstad och benen resten av vägen till Brooktorpsgården där det blev både god mat och många härliga timmar tillsammans med mina fina och härliga kusiner. Det är en ynnest att få ha dem i mitt liv.

Benen och cykeln tog mig sen även till Galleri 70 för att bl.a fixa inför ett event och för att njuta av allt det vackra som finns där. Om du är i närheten så kan du komma inom och även se några av mina tavlor.

Kram från Ingmarie

 

Färger

Våren och ffa sommaren är mina årstider men jag får ju lov att säga att höstens färger är makalöst vackra! Extra bra blir det när solen skiner och jag har tid för en sprada efteråt.

I ärlighetens namn tog jag hojjen till havet för att samtidigt hinna fixa med lite andra grejer så det var väl egentligen ingen riktig sprada. Havet var i alla fall underbart och vattnet så där klart så jag såg varenda sandkorn trots att det guppade en hel del.

Kanske är det för alla dessa färger som naturen bjuder på som mitt måleri just nu är ännu färgrikare? Roligt är det i alla fall! Om det ”blir” något återstår som alltid att se.

Det enda tråkiga just nu är väl att det mörknar snabbare och snabbare. Om jag inte missminner mig helt var det hyfsat ljust när jag cuyklade hem från Hot yogan förra veckan men i dag var det kolsvart.

Kram från Ingmarie

En alltmöjligt-dag

En sak vi hann under semestern var att möblera om lite. Eller rättare sagt, Anders investerade i nya arbetsmöbler eftersom han jobbar hemifrån, och då var jag snabb med att ta över hans ”gamla” arbetsbord. Det blev skitbra om jag får säga det själv! Nu kan jag bre ut mina målar/skapar-grejer ännu mer och har (nästan) full koll på var allt finns. Lättroad som jag är så känns det nästan som om jag verkligen har en ”riktig” ateljé nu. Det enda som jag saknar är ett golv jag kan kladda ner precis hur mycket jag vill. Men det kommer kanske…

Dagen började annars med ett gympass och en filminspelning. (!)

Det var ingen film på gymet och det var inte ens träningsrelaterat utan för Cellexir som jag använt i en massa år nu. Jag tog inte ett enda foto men om det inte blev helt crazy lär det dyka upp lite här och där. Spännande och roligt hur som helst! Jakob på Ornas Media var både supertrevlig och mega-proffsig så blir det pannkaka är det inte hans fel.

Efter en målar online-kurs drog jag till simhallen och jag lyckades minsann bli klar precis innan rusningen. Sånt blir jag glad och tacksam över i dessa ”nuskajagbörjaträna-tider”.

Kram från Ingmarie

 

Sommar i Halmstad

Jag gör verkligen mitt bästa för att njuta av de sista sommardagarna för även om den inte är slut riktigt ännu så närmar det sig höstmånaderna vare sig jag vill eller ej.

Löpturen valde jag att förlägga mestadels på Galgberget. Förutom möjligtvis de allra regnigaste och vindpiskande dagarna så är det alltid fint där och en oas för alla som gillar att springa eller gå. Det jobbigaste är att ta sig dit för hur man än gör så måste man upp antingen via en massa trappor eller en lång seg backe. Det är ju liksom sånt som ingår när man ska upp på ett berg..

Men det är det värt och hemvägen är desto enklare!

Havet vid västra stranden är nästan löjligt långgrunt, man får gå hundratals meter bara för att få knäna blöta, men den är bara några stenkast från vår lya och är en härlig plats att hänga på så valet var ändå lätt. Att behöva vada i havet är ju inte precis jättejobbigt heller..

 

Ungefär mittemellan stranden och vår lya ligger Galleri 70 där jag och flera andra ställer ut konst. har fortfarande lite svårt att fatta att jag ’r med på ett hörn och ffa har jag svårt att fatta att jag ens vågar. Minns när jag tog upp målandet igen att jag sa att ingen, inte ens Anders, skulle få se vad jag gjort. Det är ju tur att man kan och får ändra sig och förändras..

När solen höll på att gå ner drog jag till Sats för att vara med på Marinas Transformer som blev en svettfest uran dess like och hade jag behövt göra en ynka burpee extra hade jag nog brutit näsan.

Nu hade jag det dock så lyxigt att mamma och Ulf bjöd på middag villet verkligen är höjden av lyx. På köpet fick jag träffa både lillebror och brorsbarn plus sötaste lilla Sheila. Nu borde jag vara återladdad för morgondagens äventyr.

Kram från Ingmarie

Märkliga saker

Jag körde ett av mina favvo-intervallpass i morse.
4 x 5+3+1 min kan låta enkelt men det suger rejält om man gör ”rätt”. Dvs springer fortare ju kortare intervallen är.

Men nu kommer vi till det märkliga men kanske du kan förklara.

Alla, dvs 100%, av 5-minutrarna gick snabbare än 3-minutarna. Ibland så mycket som med 5-10 sek/km. Min upplevelse var att jag sprang fortare och tog i mer men tydligen inte. Kan det blir så mycket fel på en Gps-klocka så många gånger?
1-minutarna var i alla fall snabbast så det verkar ändå stämma.
Mycket märkligt.

Trött blev jag i alla fall och spradan efter satt som en smäck för mina trötta ben.

Sen kommer vi till nästa märkliga sak.

Benen var verkligen slutkörda och jag kände mig en smula dränerad på energi när jag tog mig till gymet men tänkte att jag gör det jag pallar.
Lastar på och lastar på och lyfter hyfsat enkelt plötsligt flera kilo mer än min vikt!

Först en dryg timme senare känner jag mig nöjd och har då både kört igenom hela kroppen och gjort lite yoga-moves för att jobba med flexibiliteten. Det är minsann inte lätt att förstå sig på den där kroppen…

På vägen hem hämtade jag två paket med väldigt olika innehåll och jag är jätteglad över båda!

Kram från Ingmarie