Sprada

Packat om väskan

Första morgonyoan på terrassen 2025 är gjord!
Det var lika underbart som jag önskade och jag hoppas på många, många fler! Det är ju liksom en viss skillnad på att göra det där mot att göra det inklämd mellan möbler inomhus.🤪

Märkligt nog är benen ganska ok. Kanske jag maskade ändå i lördags för även i dag tyckte Garmin att jag skulle köra ”sprint”. 😳 Det tyckte inte jag. 55 minuter i skönt tempo kändes som ett bättre beslut. 😀

Plus ett uppfriskande bad! Det blåste vilt i dag kan jag berätta!  🤪😱

Via ett vikarie-crosstrainingpass på Sats tog jag tåget norrut till Halmstad. Det var med andra ord ingen lång paus hemmavid och det dröjer ett tag tills dess. Resväskan kommer nämligen nyttjas flitigt ett tag framöver och bara till skoj saker!

Kram från Ingmarie

 

Hammer trail 2025

Jag förstår att Hammer trail kallas för Danmarks hårdaste traillopp.
Mamma Mia. Det var mer än en gång jag undrade om benen skulle vika sig eller om jag ens skulle överleva eller trilla ner för något stup och bli upplockad i olika delar. Nej jag skojar inte.

Vi var i perfekt tid till loppet och behövde bara gå en kort promenad till startområdet. Det blåste rejält och jag frös så jag skakade. Därav både jacka, vantar och pannband…

Men du vet hur det är. Det tog typ 20 minuter sen var värmen tillbaka i kroppen och allt det där extra åkte av. Resten av tiden var det faktiskt perfekt temperatur och jag tackar vädergudarna för att det inte hade regnat för då hade jag garanterat inte kunnat hålla mig på benen.
Tydligen är banan aldrig samma från år till år vilket gör att det aldrig går att jämföra men själva sträckorna är desamma på våren. (På vinter-upplagan är de något kortare.)  Det finns massor av olika klasser att välja mellan och jag hade som sagt var valt ”mellan-distansen” 25 km och Anders 8 km. Längsta är 50 miles och även om jag vet att man aldrig ska säga aldrig så kan jag nog säga det om att försöka ta sig an den banan. Inte ens 50 km är jag sugen på.

25 an är ett 17 km varv + den där 8an som även går upp på Hammeren Fyr. För mig var det dock inte varken vägen dit upp eller något annat upp heller som var det jobbigaste. Det fanns betydligt värre utmaningar…

Men jag tar det från början.  Starten gick i exakt tid och vi var många som valt just 25an. Som alltid känner jag mig som en fjant bland alla andra coola ”riktiga” traillöpare med dubbade skor och tonade glasögon.

Som planerat tog jag det lugnt från början men första halvtimmen var ändå slitig för jag tyckte det var jobbigt att andas. Kändes som jag hade damm i lungorna och det hade jag kanske för dammet yrde verkligen!
Gillar man inte backar så är detta lopp inget att ens fundera på för de kommer i princip direkt, de är många och ibland sjukt branta både upp och ner. Dessutom är det ett gäng trappor inlagda. Men belöningen i form av utsikter som aldrig kan beskrivas gör att man glömmer mjölksyran fortare än kvickt.

De första 17 km är utan tvekan de finaste. Jag var helt lyrisk och var utan tvekan den som ropade wow, OOOH och kolla så fint  flest gånger och när vi sprang genom ramslöks-ängarna höll jag på att andas ihjäl mig för åh vad det luktar gott! Vi sprang över ängar bland kossorna (tack och lov var de totalt ointresserade av oss), förbi små byar, uppför på stigar, nedför på stigar, över/under stockar, uppför branter, nedför branter, genom stenbrott, utmed havet, förbi gigantiska klippblock och genom vitsippehav och grönskande bokskog. Vi var även upp och igenom Hammershus slottsruin! Vilken tur vi inte betalade snordyr parkeringsavgift i går för att kolla på det på avstånd. haha

Den första rejäla utmaningen för mig var någonstans efter Vang när vi skulle rakt ner, ja rakt ner, till havet. Stigen var förvisso torr men det var full av rullgrus och rötter och lider man som jag dessutom av svindel så blir det inte direkt enklare…
Jag är tacksam de som var bakom inte hade bråttom utan tvärtom sträckte ut både en och två hjälpande händer. Det var lika brant uppför och även om det är fysiskt jobbigare så är jag säker på att pulsen var lägre än nedför. Så mesig är jag.

Efter 17 km fortsätter man på den där 8an och helt ärligt hade jag kunnat vara utan den för det var på tok för mycket bröte för min del och ffa var biten på klipporna en mardröm. Här var jag verkligen verkligen utanför min bekvämlighets-zon och det är nog mest ett under att jag inte stöp eller fastnade någonstans.

Vägen upp till fyren var egentligen inga större problem förutom att jag höll på att stupa då foten fastnade i ett snår.

Jag hade hoppats på lite löpvänliga stigar efter de där vidriga klipporna men tji fick jag. Det var upp och ner och kringelikrok i princip hela tiden och för att inte snubbla höll jag blicken nedåt och höll på att springa på en stor get som plötsligt dök upp!
De där sista 8 km var bland de långsammaste jag tagit mig igenom någonsin just för att det inte gick att kuta och helt ärligt blir jag lite less när det är så.

Men jag tog mig i mål utan nästan en skråma och jag är både supernöjd, jätteglad och obeskrivbart tacksam! Undrar dock om strumporna någonsin kommer att bli vita igen…

Anders som ju känner mig ganska bra trodde nästan inte jag skulle ta mig runt de där sista 8 just pga allt bröte så jag är extra nöjd över att det dessutom gick snabbare än jag hade trott. Är sjukt glad att jag gnetat både backar och benträning på gymet för det hjälpte säkerligen! Anders är en gammal orienterare så han klarade av brötet finfint. Värre med backarna…

Kön till maten efteråt var evighetslång men det var det värt!

På hemvägen stannade vi i Hasle för jag hade en liten önskan kvar…

Nu är vi tillbaka i vår lilla stuga och chillar för fullt.

När jag var på väg ner för de där branterna så svor jag på att aldrig göra detta lopp igen men nu så här efteråt så har jag ändrat mig men nästa gång kommer jag troligtvis att nöja mig med den fina delen och ”bara” kuta 17 km. Men som sagt var, man ska ju aldrig säga aldrig!

Tack Hammer trail för en magiskt äventyrlig och fin dag!

Kram från Ingmarie

Hoppas vädergudarna vill vara med mig

Man kan ju inte kolla väderprognoser allt för tidigt för de förändras ju fortare än jag hinner säga pannkaks-smet men när jag började för någon vecka sedan så var skulle det bli sol och typ 18 grader på Bornholm på lördag.
Nu ser det ut så här.

Nio grader kan jag stå ut med men regnet kan jag absolut vara utan. Tror det blir jobbigt nog ändå på Hammer trail utan att jag behöver slira runt i lera också.

Nåja, det blir som det blir och jag kan inte göra något mer än att gilla läget och ha rätt kläder med mig. Fast jag kommer garanterat kolla extra flitigt på väder-appen och be till vädergudarna om både uppehåll och sol. Vem vet, det kanske funkar?

I dag har det i alla fall varit kalasfint väder och jag fick för mig att 3 x 10 minuters intervaller var en bra sak att göra. Det var det nog egentligen men träningsvärken från i går gjorde sig verkligen påmind! Det som var bra är att jag ändå inte helt tvärdog även om jag blev väldans trött och att jag återhämtar mig supersnabbt!
Hade ett par nya Distance-skor på fossingarna och som alltid så kändes det som jag studsade fram!

I dfag var också fagen för invigning av vår terass. Förra sommaren blev det aldrig pga av ”fågel-bekymmer” men vår hyresvärd har fixat allt jättebra så nu har vi en oas där på 14e våningen!

Naturligtvis var jag nere vid havet också. Underbart för trötta muskler att få flyta runt i vattnet. Börjar så smått planera för 2025 års OW-premiär och jag längtar verkligen som en tok!

En annan toppengrej för musklerna och huvudet oavsett vad det gäller är Yoga och för mig som gillar värme är Hot yogan extra ljuvlig. Tänk att ha ett sånt bra ställe nästan runt hörnan. Lycka!

Kram från Ingmarie

Snart dax för nästa skojighet

Om en dryg vecka så hoppas jag vara på Bornholm och stå på startlinjen till ”Ett av Danmarks tuffaste trail-lopp”. Man kan välja mellan 8, 17, 25, 50 km + 50 miles. Jag valde svenskt lagom 25 km. Det kommer garanterat att räcka både för att uppleva och för att få trötta ben. Väldigt mycket upp och ner (om jag fattat det rätt så är det ca 1000 höjdmeter) och en massa bröte så det kommer bli en del timmar där ute. Jag längtar och vädret verkar bli perfekt!

Så idag gjorde jag ett sista lite längre och ffa backigare pass. 18 km inklusive 20 (!) gånger upp och ner för ”Kinesiska muren backen”. Varje varv är ca 600 m och 45 höjdmeter.

Jag kände mig hyfsat stark hela tiden men det är klart att benen blev trötta. jag kommer dock inte köra några galna crosstraining-pass dagen innan som i går så jag har förhoppning om att de kommer vara jättepigga. Haha!
Det enda som egentligen oroar mig är att jag har en ”inåtvänd” blodblåsa under en av mina tår som är ur led (kom på ÖST) och den stör en del. Men det är inget farligt så jag får bara hoppas den hinner bli mindre till den 3/5!

Badet satt fint efteråt kan jag berätta! Nästan 10 grader i vattnet så nu är det vårbad!

Hot Yogan var en perfekt avslutning på denna dag. 75 minuter svettfest! Visst har jag sagt att jag älskar detta ställe och att bo här?

Kram från Ingmarie

 

Tidsfri fredag

Jag velade om jag skulle springa ett lite längre pass eller backe men så kom jag på att det ena behöver ju inte utesluta det andra. Ett ”rent” backpass kan ju i och för sig bli i princip hur långt som helst men jag var mer sugen på andra vyer och andra backar så det är vad det blev.

20 km med extra allt!

Så himla skönt att ha en dag utan en enda klocktid att passa och jag hann både gunga, bada och ha lång-fika vid havet.

Vet inte riktigt vad som flög i mig sen men pga ett inställt yoga-pass så drog jag till gymet. Tänkte att jag kunde ju köra lite core och stretcha.

Det blev inte alls så.

Jag fick i stället för mig att köra marklyft och på något märkligt vis kändes det riktigt bra så jag lastade på och plötsligt blev det 10 kilo mer än min vikt!
Hoppla liksom!
Att cdet skulle ske har jag inte tvivlat på men att det skulle ske i dag trodde jag då inte.

50 minuter med tungt jobb för hela kroppen som avrundfades med sköna yoga-moves. Nu borde jag vara redo för en helg på dårhuset.

Kram från Ingmarie

En (snudd på) perfekt söndag

På en ledig söndag utan nästan någon tid att passa hinner man en himla massa!

Bara det att det var dimma i dag gör mig lycklig ända in i märgen. Näst efter sol så är det mitt favvo-väder och jag tror det beror på att allt blir på något vis så stilla. T o m ljuset förändras!
All is och snö är borta och det funkade fin-fint att springa intervaller i Olympia-parken. 14 x 2 min. med en riktigt bra känsla! Trött blev jag såklart men det är ju liksom det som är meningen med intervaller.

Var bara hemma för att byta om och koka te innan jag hojjade ner till havet. Finns inga ord för hur vackert och härligt det var eller hur tacksam jag är för att ha detta så nära.

Tiden jag hade att passa var ett ”slags Pilates-pass” på Bindu.

Jag skriver med ”” för grunden är Pilates men det är många knorrar. Svetten stänker, musklerna darrar och träningsvärken är garanterad. Love it!

Har även hunnit städa, ta en powernap och förbereda inför helgens konst-utställning. Du är så välkommen om du har tid och lust!


Tror jag kommer sova extra gott i natt…

Hur har din söndag varit?

Kram från Ingmarie

Som en sagoboks-dag

I går var en betydligt bättre jobbdag än i lördags så HURRA liksom. Slapp åka hem med full matlåda och hann t o m både lägga schema och gå hem i tid.

Gjorde bara ett lätt gympass innan för jag visste att måndagen, som ju är veckans mesta lekdag, skulle bli lite extra aktiv.

I dag fick jag nämligen först äntligen besök av Ulrika! Vi har försökt synka våra kalendrar i flera månader men det är banne mig inte lätt med två som jobbar oregelbundet.

Vi fick en makalöst fin löptur som bjöd på sol, vackra vyer och (såklart) massor av babbel. Så himla härligt att ha tid och slippa både stress och att passa klockan.

Två Newton-fans!

Naturligtvis avslutade vi på bästa sätt.

Det finns en massa bra och mysiga matställen här och vi valde att åka till Linneaträdgården. Ett av våra favvoställen här som alltid bjuder på supergod mat och extremt bra service!

Tänk om vi aldrig hade börjat prata där på tåget från Falun och Stora Stöten swimrun för en väldig massa år sedan. Då hade vi kanske aldrig träffats, jag hade missat denna fina vän och vi hade absolut inte fått denna dag tillsammans. Vilken hemsk tanke! Är verkligen innerligt tacksam över att våra livsvägar korsats.
Och kolla vilka fina vantar och handledsvärmare hon gjort och gav mig!

Måndags-kväll betyder ju dubbelpass på Sats.

Jag trodde jag skulle vara både seg och trött men kroppen är ibland en lurig manick. Det gick riktigt bra och det var precis lika svettigt, jobbigt och skoj som vanligt!

Tack för i dag måndag! Tisdag kommer bli helt annorlunda men förhoppningsvis väldigt bra den också!

Kram från Ingmarie

 

Grattis till mig!

Sista födelsedagen på 50-sidan och jag kan nog inte varken ha firat eller haft en bättre än den jag fått.

Vackra blommor, presenter och hundratals (!) grattis-hälsningar trots att det är så ojämnt det bara kan bli!

Vi åkte på utflykt typ dubbelt så långt bort i dag mot i går till Frostavallens Strövområde utanför Höör. Även här finns massor av olika slingor att välja mellan och här finns också chans att ta någon/några etapper av Skåneleden. Som ett stort gottebord för alla som älskar friluftsliv!

Jag hade beslutsångest över vad jag skulle välja så till slut blev det en blandning av allt. Himla smart om jag får säga det själv.
Lite vitt spår, lite blått, lite Skåneled och mycket grönt.

Det var minst sagt varierande underlag och emellanåt höjdmetrar rakt upp i (kändes det som) himlen men fastän jag fick gå en del för att inte riskera benbrott eller skallskador, sånt är ju alltid oskoj och särskilt på sin födelsedag, så njöt jag av varenda liten sekund.

Det syns inte hur brant denna backe var men jag fick kravla på alla fyra för att inte kana bakåt.

Anders gjorde som i går och gick medan jag harvade runt mina 90 minuter.

Vid Voxsjön finns en kalasfin brygga som gjord för att sprada i. Fanns lite spröda isbitar i vattnet men det kändes inte så kallt.

 

 

Precis jämte finns också en jättefin rastplats. Vi valde vindskyddet för vår lilla picknick och lite önskade jag att någon hade tänt brasan så mina fingrar hade kunnat tina lite men å andra sidan smakade nog kaffet och mackan extra gott när det var så här. Vi hade ju också lyxen att kunna sätta oss i en för-uppvärmd bil med rumpvärmare efteråt så det gick verkligen inte någon nöd på oss.

Dagen avslutades så småningom med jättegod mat på Taj Mahal tillsammans med en del av min älskade familj. Så himla glad och tacksam att det ville komma ”ända hit” och fira med mig.
Maten var förresten suverän! Mycket vego att välja mellan, supertrevlig personal och oväntat billigt. Rekommenderas!

Tack för i dag 26;e januari 2025!
Nu hoppas jag att jag även får uppleva hur det är att vara på 60-sidan!

Kram från Ingmarie

Omvänt kan också bli bra

Egentligen gillar jag mest att göra yin yoga på kvällen men ibland får man göra undantag och göra tvärtom. Ville verkligen bli ”ledd” och liksom slippa tänka själv så därför valde jag att ändå gå på morgon-yin yogan som var i morse.

Det var underbart (såklart) men helt ärligt blir jag inte pigg av den just då, tvärtom vill jag helst bara ligga kvar där på min matta, men jag vet av erfarenhet att det vänder ganska snabbt igen bara jag liksom startar om och ”vaknar igen”.

Även i dag trots regn- och grå-vädret. Vi for till Kronoskogen i Ängelholm för att få uppleva lite nya vidder och alltså, vilket ställe! En guldklimp helt enkelt!
Massor av olika extremt välmarkerade slingor att välja mellan och även om det var lite geggigt emellanåt så var det makalöst fint. Anders valde att gå men var lika lyrisk som mig när vi sågs igen.

Mjuka, fina slingrande stigar i en alldeles tyst sagoskog. Svårslaget om du frågar mig!

10 km lyckades jag palla med trots gårdagens godingar.. (Jo jag har träningsvärk de lux i dag och jag är mentalt förberedd på att det kommer bli dubbelt upp i morgon..)

Bara några kilometer från där vi startade ligger Ängelholms havsbad. Har du aldrig varit där så rekommenderar jag verkligen en tur dit. Kilometer efter kilometer med fin strand, vackra hus, en camping och en (nästan) perfekt badbrygga att bada från året runt. (Perfekt är den när det även finns vindskydd enl mig)

Just i dag var det väldigt grunt men det var fullt tillräckligt för att få ett härligt bad.

Märkligt nog bara jag som badade…

I morgon är min sista födelsedag på 50-sidan. Känns både fantastiskt, lite vemodigt och jättemärkligt! Jag tänker i alla fall fira för det är inte alla som får chansen att göra det!

Kram från Ingmarie

 

 

En verklig mystorsdag

Jag skrev ju i går att det skulle bli en rolig dag i dag men inte fattade jag då att det skulle bli så roligt och så härligt! Har du tänkt på att ibland överträffar verkligheten t o m de största önskningarna? Så blev det i dag!

När jag är i Halmstad försöker jag alltid träffa mamma och Ulf och förhoppningsvis även någon/några fler. I och med att jag ju hänger en del på Sats så träffar jag alltid en massa goa människor där och för att  få lite extra mycket tid med de förstnämnda, plus fyrbenta Sheila, så tog jag med dem ut till fina Ön i Skedala i dag.

De fick en härlig promenad och jag fick en minst lika fin löptur. Eller det var inte helt sant för jag gick några korta bitar under timmen jag höll på. Särskilt i uppförsbackarna för då går min puls fortfarande upp i himlen så då bromsar jag.

I might be crazy but I´m not stupid som sagt var…

Skogen runt Ön är magiskt vacker men ingen bild i världen kan nog riktigt fånga exakt hur fint det är.

Och du såg ju sjön… Fanns inget i världen som kunde stoppa mig i dag. Nu avet jag att jag är helt frisk igen för badsuget finns i princip aldrig om jag inte är helt hundra i kroppen.

Sen vet du väl att picknick-säsongen redan är igång?

Som en sista mysgrej innan jag for hemåt igen hade jag och min kollega ett Yoga-event. 90 minuter med vinyasa + Yin som avslutades med en massa gofika. Superhärligt och verkligen lyckat! Faktiskt så bra att alla ville vi skulle göra om det. Bättre än så kan det ju knappast bli, eller hur?

I morgon blir det annat mys och förhoppningsvis en ny dörr som öppnas.

Kram från Ingmarie