Två premiärer

Jag skrev ju i lördags att jag skulle göra två premiärer i går. Det var sant men egentligen var det bara 1,5. Den andra halvan var i dag men jag återkommer till det.

Den första var årets swimrun-premiär. Sen jag började med den sporten för flera år sedan så har jag aldrig startat så här sent. Vet inte varför faktiskt. Suget har inte riktigt funnits tror jag. Förrän nu då. Fredrik hängde med mig och när vi efter drygt två timmar i skogen, upp och ner i sjöarna, skiljdes åt kändes det helt ofattbart att jag väntat så länge med att dra på mig swimrun-prylarna. Tur sommaren bara precis har börjat! 🤩

Lite senare på eftermiddagen satte jag mig på tåget västerut.

Som du vet gillar jag att åka tåg men jag gillar inte att det alltid ska strula. Åtminstone har 100% av mina tågresor detta år gjort det och SJ är verkligen ur-usla på att ta hand om sina resenärer både när det gäller att ge information och att kompensera för  extra restid och utgifter. Över två timmar fick jag sitta i Hallsberg och vänta bara för att första tåget var försenat. Hur kul är liksom det på en skala?😱😵‍💫

Men jag kom fram. Till Lindesberg. Det lilla samhället vid Lindessjön i Bergslagen.

I morse sprang jag bl a runt den där sjön och det var verkligen oväntat vackert!



Springer man runt en sjö kan det förstås bara sluta på ett sätt.🤪😄

Jag antar att du undrar vad jag gör här? Det gör nästan jag också. Haha!

Svaret är enkelt och stavas j-o-b-b. Här.

Det kommer bli ganska många veckor med grönkläder och so far so good!😄🙏🏻

Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

Enkelheten

Visst har jag sagt att jag älskar sommaren? Ljuset, värmen, grönskan, dofterna, energin och ffa enkelheten. Att slippa kånka på ton av kläder och ombyte är en lättnad så stor att den är obeskrivbar men du som alltid åker kommunalt/cyklar vet förmodligen vad jag menar… Flera ton försvinner både bokstavligen och bildligt från axlarna denna årstiden.

Visst gillar jag att simma i bassäng men det slår inte att simma öppet vatten. Det är ju liksom därför jag lärde mig. För att kunna vara fri och simma när jag vill var jag vill. Min närmsta sjö tar fem minuter med hojjen (sju hem för då är det uppförsbacke) och är så magiskt vacker att det nästan gör ont i hjärtat. Ännu är det också ganska lugnt där och jag njöt av en härlig simtur runt den mitt på dagen. Med våtdräkt fryser inte ens jag nu fastän jag är i ett tag.

Att löpcoacha är också enklare för det räcker ha med en tröja till ombyte efteråt. I dag var det dessutom ute så vi fick njuta av sommarsolen.

På hemvägen hamnade jag i samma sjö igen. Den drar! Sommar som vinter. Och hur vidrigt vädret än är så älskar jag ändå alltid just denna platsen.

Kram från Ingmarie

Slut för denna gången

Livet alltså. Och alla dess vindlingar. Så coolt!

I går sprang jag intervaller (3 x 12 minuter), målade tills hjärnan var helt mosig, yogade, mediterade flera gånger och simmade längsta OW-simningen i år.

I morse vaknade jag i stugan på Rådmansö, åt frukost på verandan, sprang en solig runda inklusive en sprada.

Hela dagen har jag sen målat, mediterat ännu mer, skapat och varit i min “bubbla” i denna underbara Skaparlada.

 

Nu är jag tillbaka i 08a land, har packat upp allt och möblerat om i ffa mitt målarrum.
Igen.
Jag gjorde samma sak förra gången jag varit och målat. Mycket märkligt för jag borde ju vara sjukt trött, och lite ledsen är jag över att det är slut för denna gången, men istället känner jag mig mest full av energi och galet inspirerad!

Kram från Ingmarie

 

Happyplace

Du som följt mig ett tag vet att jag älskar att vara här. Så fort jag passerar skylten med “Rådmansö” så känner jag mig så där lycklig så det liksom pirrar i hela kroppen. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är men det är väl helt enkelt en så simpel förklaring som att Skaparladan, stugan, naturen, sjöarna, havet, tystnaden och luften har den effekten på mig.

För mig är det liksom omöjligt att inte känna mig lycklig här! Naturligtvis så fattar jag att om jag bott här alltid så hade jag någon gång känt mig ledsen, arg, förbannad och förtvivlad men jag tror du fattar vad jag menar. Rådmansö är en av mina Happyplace och jag är oerhört tacksam över att få vara här igen.

Min morgon började (som vanligt) med yoga, meditation och sen det här.

Lite senare hade jag installerat mig och börjat skapa. Denna gången gick det ruskigt snabbt att komma in i ett flow. Ofta brukar det ta någon dag innan jag hamnar i min “bubbla”. Men vem vet, i morgon kanske det är helt stopp.

Work in progress

Mitt på dagen stack jag ut på en varm och skön löptur. Inklusive sprada för hur skulle jag kunna låta bli?

Kram från Ingmarie

 

 

 

Trainingcamp dag 6

Sista dagen på mitt hemmaläger och jag får nog lov att säga att finalen var den bästa. 2,5 timmar solskenslöpning i skogen som avslutades med en sprada. Dvs årets längsta och varmaste löptur. Just varmt och långt brukar ju hänga ihop när det gäller mig. Haha! Sol och värme alltså. Mjumma för min kropp och knopp! Att ha allt detta fina runt husknuten är verkligen en ynnest och ett privilegium.

Småknepigt ibland. 🙂

Träffade även på detta ekipage men jag är osäker på om det är en mamma med två barn, en hona med två hanar som försöker vinna henne på sig eller två små som är lata på den stora? Berätta gärna du som vet!

Kram från Ingmarie

 

 

Tisdags-tips

Det är tur man har aktiviteter som lyser och piggar upp en grådag som i dag.
Sprada t ex!

Sprang ”omvägen” till jobbet och det var förvånansvärt bra underlag för det mesta. Ett tunt lager blötsnö över isen gjorde att det blev ok fäste och ibland var det t o m helt barmark!

Isvaken vid Tanto var lika härlig som alltid. Mina strumpor var redan så blöta av slasket att jag inte ens brydde mig om att ta av dem.🤪

Jobbet har varit kaos så jag ser verkligen fram emot att vara helt ledig i morgon. Har bara en klocktid att passa och den består enbart av lyx och avslappning. ( Men det är inte massage.) Ser också fram emot att restriktionerna äntligen försvinner. Åtminstone utanför sjukan. Inget är nämligen ännu  bestämt hur det blir där.

F ö rekommenderar jag alla att lyssna på detta podd-avsnitt där läkaren, författaren och hjärnforskaren Katarina intervjuas av Alexander Pärleros. Extremt bra!

Nu kommer ett väldigt speciellt avsnitt, och detta tillsammans med läkaren och hjärnforskaren Katarina Gospic. Med sina inte mindre än tre akademiska examina och sina åtta skrivna böcker är hon väl bevandrad i forskarvärlden när vi nu satte oss ner för att diskutera pandemin – och vad som hänt med oss de senaste två åren.

Kram från Ingmarie

En till

Jag har jobbat jag vet inte hur många hela och halva helger sen december och det bara fortsätter. Ser ingen ände på det. 😱 Men om inget oförutsett händer kommer det bli annorlunda från april. Fortsättning följer!

Nu är det som det är och man (läs jag) får hålla i och göra det bästa av situationen. Det finns ju som bekant fördelar med helgjobb också. (Det är dock inte ob-tillägget…)

Samma sak med kvällsjobb. Särskilt denna tid på året för då innebär det att jag får dagsljus! Efter en timmes slir på is och snö i konstant motvind med en 4-kilos rygga var det dessutom en extra fin belöning med en sprada innan jobbet.🤩🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

Bra ändå

Jag skulle ha simmat i dag men ”försov” mig (extra sen jobbkväll i går pga hög belastning så somnade väldigt sent😱) och hann helt enkelt  inte komma dit i tid. (Man måste ju boka tid numera vilket är oflexibelt och svårare kommer det bli!😳)

Så i stället sprang jag till jobbet och med facit i hand var det nog det bästa för annars hade jag ju missat detta!

Nu, sent på kvällen, vet jag också att den boosten den där solskens-spradan gav verkligen behövdes för det blev övertid och utebliven rast även denna kväll. Vården är verkligen extra tungt belastad nu men det är som sagt var inte pga covid utan pga för få personal och sjukare och sjukare patienter. Oräkneliga av mina kollegor (och vänner) är sjuka i covid trots både 2 och 3 sprutor. Får inte ihop det. Var inte syftet med dem att man inte skulle smitta/bli smittad? 😳

Kram från Ingmarie 

Den konstiga tiden

Intressant det där hur samma löprunda kan kännas både lång och kort trots att det är exakt samma sträcka och tar exakt samma tid.

Förra gången var det förvisso modd och slir men i dag hade jag å andra sidan en flera kilo tung rygga. Ändå kändes det som jag knappt börjat springa förrän jag var vid sprada-ishålet innan sista segbacken upp till jobbet. (Även den kändes ovanligt kort!)

Jobb-passet kändes däremot ovanligt långt trots att även det var lika lång tid som det brukar.

Jag antar dock att det inte är någon som fipplar med klockorna utan att det är bara skallen som spelar mig ett spratt.🤪

Kram från Ingmarie

 

Bara helt vanliga

Ibland, eller kanske t o m för det mesta, är dagarna bara helt vanliga. Vardag helt enkelt!

Mina vardagar består övervägande av sova, äta, träna, jobba i lite olika ordning och formationer. I går sprang jag i lite med betoning på just lite) sol innan jobbet.

I dag var det gråare än grått, vilket jag tycker är vackert, och en härlig Sprada innan det var dax att stämpla in igen.



Inget särskilt har egentligen hänt utöver “det vanliga” och det är helt ok!

Kram från Ingmarie