Search Results for: grace

Fridag!

När man jobbat hela helgen så har man ledig måndag! I alla fall om schemaläggaren heter Ingmarie. 🤪 Vi har ett s.k “önskeschema” vilket innebär att vi lägger vårt eget schema (oftast 10 veckor åt gången) som vi sen gemensamt “diffar” så det blir jämt fördelat mellan passen och att det alltid finns minst så mycket personal som krävs. I praktiken innebär det att det nästan alltid blir som man vill men just denna perioden har jag galet mycket helgpass. Alla måste lägga ett visst antal men det betyder inte per automatik att det räcker…

Nåja. Ledig har jag i alla fall varit i dag. Det riktiga Ingmarie-vädret verkar komma lagom tills jag kör nästa (lång)jobbhelgrace men så länge jag slipper frysa är jag tacksam!

Om det var för att det var måndag, eller om jag bara var extra modig, vet jag inte men jag sprang i dag igen. En timme utan ens ett gåsteg uppför de värsta backarna. Det tar sig! Härligt svettigt var det också! Men jösses vad jag känner mig tung!😳 Och det var ändå innan jag kränkt i mig en jättelunch på Chutney tillsammans med bästa Fredda.

Det var 36 evigheter sen vi sågs så det var mycket att “babbla igen”.

Märkligt att jag inte sjönk i bassängen med all mat i magen. (jag tog om tre gånger. Eller om det var fyra…) Och märkligt hur man kan flytta sina gränser. Eller kanske snarare fascinerande. För inte allt för längesedan tyckte jag 3000m var hisnande långt att simma. Jag tycker fortfarande det är långt men varken hisnande eller särskilt märkvärdigt. Extra kul också när Villes program säger att jag ska göra det med mina “leksaker”.🤩

Kram från Ingmarie

En röding bland gröningarna

Saint Patrick’s Day är Irlands nationaldag som firas den 17 mars. D.v.s i dag. Dagen firas till minne av landets skyddshelgon Patrick. Shamrock är den gröna växt som han valde som en symbol för “the Trinity of the Christian church“ tack vare dess tre blad som är fästa vid en stjälk. I bland annat USA, Kanada, Storbritannien och Irland är det därför tradition att ha gröna kläder på sig.

Som mycket annat i detta land så är det en ganska stor grej och när det firas så firas det rejält. Det är Shamrock-tema på allt från mat och kläder till dekorationer, bil-rea och såklart tävlingar. Som t.ex Shamrock Shuffle runningrace här i Albuquerque. Det var 15:e året det arrangerades och jag har kutat det flera gånger innan. T.o.m vunnit det på den tiden då benen var lite raskare.🤪

Man kan välja 10 miles, 10 km och 4 miles. Jag valde det sista framförallt pga att det är 100% asfalt/betong (tufft för min kropp) och för att 4 miles kan man alltid överleva även om man tar ut sig för mycket och blir jättetrött. Å andra sidan är det nästan en garanti på att man gör det. Det finns liksom inte mycket tid för att “komma in i loppet” under ett så kort race. I alla fall inte för mig.😳 Kanske hade det känts bättre om jag värmt upp lite mer, vem vet? Banan var nämligen ändrad så redan efter 50 m kom den första backen. Och med den kom mjölksyran. Ända upp i hårfästet. Som jag berättat innan är det mycket svårare att bli av med mjölksyra på höghöjd just pga den lägre syrehalten. När den kommer så blir det liksom stövlarna på och andnöd direkt för de flesta. Har man en mindre bra dag blir det såklart ännu värre.

Så det blev ett tufft lopp. Den som byggt vägarna (och lagt banan) där i Rio Rancho har verkligen lyckats hitta varenda backe och helt undvika minsta lilla tillstymmelse till något platt parti. Men jag gnetade på och sprang om en hel del som var ännu tröttare. Väl i mål hade jag både cement i benen och blodsmak i munnen så jag vet att jag i alla fall gjorde vad jag mäktade med i dag.

Och det gick ju faktiskt bra! Etta i min age-group och åtta totalt. Då ska man också veta att det var en hel del bra löpare med. Bl. a OS-löpare från Polen (det är som alltid en hel bunt topplöpare från bl a Polen, Kenya, Ryssland och Japan som är här och tränar/tävlar) och flera starka National Runners. Sen att jag var typ 10 min efter ettan kan man ju bortse från.🤪 Vi får se hur snabb hon är om 20 år!😜

Jag var helt klart den enda rödklädda. 98% var gröna uppifrån och ner. Jag vågade dock inte gå runt och smygfota allt för mycket..😄

En del verkade dessutom fira dubbelt. Maybe only in America. Personligen tycker jag det är jättefestligt!

Mjölksyran var dock inte slut där. Coach Jenny drillade mig och John rejält på dagens extra simpass. Helt ärligt simmade jag uselt. Inget som helst flyt och höger-vänster-upp-ner verkade helt ha släppt kontakten med varandra. Men så är det ibland, med eller utan race före, och det kommer vända till det bättre igen. Det gör det nämligen alltid förr eller senare. Inget varar ju för evigt. Inte ens usel simning. Kul var det hur som helst!

Som du vet tycker jag även det är viktigt att belöna sig när man kämpat väl oavsett resultatet. Och jag är riktigt bra på det om jag får säga det själv. 😍

Kram från Ingmarie

Bye bye igen

Så var ännu ett uppdrag klart och det känns lika tråkigt som förra gången.. Det är inte själva huset vi lämnar jag sörjer över så mycket även om jag kommer sakna det också.

Särskilt altanen!

Mest är det förstås Billy vi kommer sakna… Fatta mig rätt. Jag är så himla glad att vi fått ta hand om denne lille krabat dessa veckor men liksom Grace så har han tagit en stor, stor plats i mitt hjärta. Ja du förstår kanske varför…😍

Nu är vi på väg far south till Albany. Vi har kört på vägar med oändliga rakor, backar upp till himlen (men inte ner till helvetet-bara till dalen), genom djupa skogar och förbi gårdar så stora att man plättlätt hade kunnat springa långpass där utan att lämna tomten.

Och vi har åkt genom välmående samhällen liksom hålor som i princip bara hade två namnskyltar, en från varje håll, så man inte skulle missa det. I Pinjarra var det som att tiden stått still. Åtminstone på vissa ställen. Trodde dessa var utrotade!😳

Nu är vi i lilla Collie och här har vi stannat dels för att det ligger hyfsat halva vägen och dels för att det finns tokmånga trails att välja på. Så där många att jag haft beslutsångest i en vecka.😱 Men jag har kommit ner till ynka två nu.

Röra till på hotellrummet har dock varken jag eller Anders några (besluts)bekymmer med.😜

Kram från Ingmarie

Sista här på ett tag

I dag är sista dagen i Bunbury på ett bra tag för i morgon kommer husägarna (dvs Grace och Freds människor) hem och vi drar vidare söderut en sväng. Känns vansinnigt sorgligt! Har verkligen älskat varenda sekund här! Utom möjligtvis när Grace dragit in sina fångster (möss, skalbaggar, ödlor och jag vet inte allt) för att visa oss vilken duktig jägare hon är. Men det är helt omöjligt att ens bli irriterad på henne för hon är ju trots allt en katt och söt så man dör sötdöden mest hela tiden. Särskilt när hon sover.😜

Passade på att köra ett halvlångt långpass i dag. Allt är som sagt var relativt men även om jag älskar värmen av hela mitt hjärta så är två timmar i 30 grader på en runda med backar som nära på når himlen, och en vind som mest gör att svetten torkar fast ännu hårdare, ganska slitigt. Åtminstone för mig. Men jag vill inte byta ut det här mot något annat just nu!

Havet svalkar ju om man så vill. Och skuggan. Även bassängen trots att man (läs jag) jobbade på bra med intervallerna i kväll.

Anders var också med en stund. Det vanliga torsdagsgänget var på vift. Eller så sa de bara så för att slippa mitt babbel. Vad vet jag, vad vet jag.😜

Kram från Ingmarie

Lugnet efter stormen

Stormen har börjat bedarra och värmen har återkommit. Ett tag var temperaturen faktiskt nere på 13 (!!!) grader vilket typ aldrig händer i december. Nu är det över 20 grader kl 19 och de närmsta dagarna blir det mellan 25-30. D.v.s ett perfekt Ingmarie-väder!

Men jag har min lilla kamin. Grace följer mig som en skugga och ligger tätt, tätt jämte mig i sängen. Jag är helt kär! Hon är en bedårande liten varelse. Söt, tillgiven, snäll och vansinnigt rolig! Hon är en “rescue-cat” som fått ett nytt liv och verkligen har hamnat i den jordiska himlen när hon kom till denna familjen.💕

Undra förresten om kissekatter någonsin får ont i ryggen? Så som jag får. Den där flygresan ställde till med oreda och jag har känt mig sned som en vindpinad fura. Och det stämde. Var på samma klinik som förra året men valde en ny kiropraktor som visade sig vara en av de bästa jag någonsin varit hos. Och de är ju en del… Så nu hoppas jag det funkar bättre att kuta.

Hann i alla fall med ett bra simpass före besöket. Förvisso inomhus (finns ingen utebassäng här) men 2600 m är 2600 m oavsett!

Efter kiropraktorbesöket har jag hållit mig lugn. Brukar bli bäst då. Traskat i stan, kollat tingeltangel och fixat med lite “inomhusgrejer” som behövde göras.

Gäller ju att passa på för vem vill vara inne när det ska bli så här? 😍

Kram från Ingmarie

Första uppdraget påbörjat

Jag är en nyfiken filur och en av de värsta sakerna jag kan tänka mig är att dö utan att få veta. Så för att slippa det får jag helt enkelt testa allt jag undrar över. I den mån det funkar rent praktiskt vill säga. Och som plånboken tillåter får jag väl tillägga.😜

Efter att ha läst om, och sett vackra bilder på, Bold park så kände jag att den måste jag testa! Flera olika trails med magisk utsikt.

När jag tänker trail så tänker jag stigar. På bilderna såg det ut som grusvägar vilket var good enough för mig. I verkligheten var det någon slags hårt packad sten/betong. Jag sprang och sprang och sprang upp och ner för mördande backar och hoppades det skulle ändras men icke! Sjukt irriterande för just sånt underlag är rena döden för benen och särskilt jetlaggade sådana. För att inte tala om vad det gör med en klen diskbråcksrygg…

Men utsikten var otroligt fin och jag såg flera små roliga ödlor springa över vägen.

Men nu slipper jag åtminstone fundera på hur det är att kuta där och dö nyfiken…

Ett säkert och inarbetat koncept från förra året är däremot vattenlöpning i Cottesloe beach vatten.

Och picknick-lunch i gräset!

Allt det där hände i Perth. Nu är vi hokus pokus tillbaka i fina Bunbury. där vi hängde så mycket förra året. Jättehärligt och så himla kul att träffa Eriksson-familjen igen. Lär återkomma med dem några gånger. Hur som helst är det här vårt första “uppdrag” börjar. Förutom att ta hand om ett gigantisk hus, + trädgård, så ska vi även ta hand om 4-benta Grace och 0-benta Fred ett tag framöver.

Grace verkar gilla oss. Hon har redan tagit in en gigantisk skalbagge till oss som present. Tre gånger! Fred är jag mer osäker på vad han tycker. 😜 Och om de två är polare ö.h.t.😄

Kram från Ingmarie