Så himla enkelt!

Det är inte ett skvatt konstigt eller märkligt att jag mår så bra och känner mig så lycklig här. Det är faktiskt plättlätt!

Det första jag ser när jag vaknar!

 

Underbara löpvägar


Bästa Skaparstället ❤️

Experiment 😁

Lunch-paus 😍

 

Söta kompisar 😍

 

Gångavstånd till närmsta badsjön 😍


En helt tyst dag gör allt extra lugnt och fridfullt 🙏🏻

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

På skaparäventyr igen

Som alltid är det som en befrielse att komma hit till ”min” lilla stuga på Rådmansö och Skaparladan. 

Det finns inte ett enda måste här. Faktiskt. Man är med på, och gör,  det man vill helt enkelt. Ateljén är öppen dygnet runt så det är liksom ingen stress att man måste skapa under vissa tider. Vi har dock ett litet schema men man väljer som sagt var själv vad/ hur man vill göra. ❤️

Just denna helgen är ett retreat, tror det är 4:e gången för mig, vilket innebär tystnad, meditation, yoga och mindfulness. Förutom obegränsat med målningstid förstås.  Denna gången är det bäste Peppe som håller i det.

Jag önskar verkligen att alla hade möjlighet att få prova en sån här helg. Man behöver inte ”kunna” måla. Det viktigaste är att vara nyfiken! Det är oerhört berikande och lärorikt att stanna upp flera dagar på rad.. Om inte annat så är det ganska säkert att man upptäcker nya sidor hos sig själv. Vi har alla både fantastiska sidor men också några som är  mindre smickrande. Det festliga är att man blir aldrig klar. Denna helgen har jag valt att fokusera på ”icke dömande, tålamod och tilltro/tillit”.  Ganska svåra grejer för mig men vem har sagt det ska vara enkelt?🤪

Så jag målar på och när jag känner att den där inre kritikern eller ”bråttomheten” gör sig till känna så påminner jag mig om de där orden. Jag gör ju detta för att jag har lust och behov av att skapa. Inte för att jag måste.

Tro det eller ej men man blir ruskigt trött av att måla så som paus har jag tränat. Sprang ett bra intervallpass på de fina grusvägarna här och avslutade med ”crab-walk”. Grymt bra övning för armar/axlar, rumpa, höfter och lår!

Och jo, jag har badat/simmat också. En kort tur. Sakta men säkert börjar jag vänja mig vid känslan igen så nu börjar det bli dax att utmana med lite längre stunder.


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

Många ”äntligen” på samma dag

Det första ”äntligen” var att Sats har öppnat igen. Så himla härligt! Och kul såklart! De har inte bara fixat till med nymålade omklädningsrum och ännu bättre ordning utan de har också utökat ännu mer med både mer handsprit och rengöringsmedel. Helt omöjligt att missa så nu hoppas jag människor tar sitt ansvar och torkar av efter sig. Så som det alltid borde göras. Corona eller ej.

Det andra var att jag äntligen fick ett träningspass tillsammans med Veronica. Planen är att vi ska köra
Utö swimrun tillsammans den 23/5 och jag ser jättemycket fram emot det! Veronica är våldsamt mycket snabbare än mig både i vattnet och på land men hon är också väldigt snäll och verkar tycka det är helt ok att hon får dras med mig. 🤪😍

Det tredje äntligen är att jag är på Rådmansö igen för en hel helg med målning på fina, fina Skaparladan. Som jag längtat. Och som jag längtat efter detta! Bara jag som jag är skapad i ett med havet . Absolut människo-mygg- och coronafritt!😍

Det sista ”äntligen” är att jag sagt ja till ett jobb jag länge velat prova men inte vågat. Du vet, jag skulle göra det ”sen”. Men det har jag sagt i säkert 10 år nu! Hallå liksom. Så i augusti  2020 blir det! Fortsättning följer. 🤩

Kram från Ingmarie

 

 

 

Som att börja om igen

32 intervaller mellan 30 och 120 sekunder.  Det är banne mig jobbigare än man tror! Jag vart tokslut efteråt!

Det kändes helt ok men jag märker jättemycket av kylan. Blir liksom stel och kantig och har inte alls samma flyt som när det är varmt. Samma sak oavsett vad jag gör när jag fryser/är kall förresten. Utegym i all ära men jag kommer nog aldrig kunna bli lika “på” eller köra lika bra som inne. Åtminstone inte när det är 2 plusgrader och blåser isvindar från precis alla håll. Hjälpte inte ens att jag hade fantastiska Veronica som sällskap.Fast det underlättade!!!!

Solen må ha skinit men vindarna gjorde att det var som att stå i en isfläkt. (Inte för att jag har gjort det men det är ju inte jättesvårt att föreställa sig…)
Vi frös faktiskt. Och velade läääänge om vi verkligen skulle. Samtidigt vet jag att vi båda visste att jo, vi skulle. Och så blev det.

Om vi ångrade oss? Inte ens en millisekund!

Men jag har blivit klen, mina bruna fettceller har tydligen tagit semester ,så det finns en del att jobba med här.

Men man glömmer fort du vet. Hemma igen, varmduschad och med mat i magen så är man redo igen!

Kram från Ingmarie

 

 

Några av de sista

Om du skulle komma på besök hos oss nu så är det snudd på omöjligt att inte se att vi snart ska dra iväg. (Om du ens kommer in för hela hallen är full av väskor och prylar…)

Det är förvisso inte förrän i morgon kväll vi åker till Kapstaden men jag har fullt upp med simträning, anställningsintervju (!!!) och annat som behöver fixas ända fram tills taxin kommer så då gäller det att ligga steget före. Jag gör också mitt bästa för att rasta av mig så mycket som möjligt så jag inte ska ha allt för många myror i brallan alla de timmar jag kommer behöva vara stilla. Flyga är inte min favorit-sysselsättning hur många bra filmer och böcker jag än erbjuds.

Så det är en del “sista på ett tag” i denna del av världen nu.

T.ex sista löp-intervallpasset. 4 x 10 min. ( 2 min. vila) + upp- och nedjogg 45 min. Det var inte mycket men jag var faktiskt lite, lite, lite snabbare än förra gånge, Och allt räknas! Även pyttesmått!

Min soulmate Veronica var väldans lättövertalad för ännu en iceswim. Inte heller hon tyckte det räckte med gårdagens korta (snabba) dopp. Jag behövde framförallt få känna lugnet av att simma lite längre och långsamt. Och så bra det blev! Vi valde att ta oss till stranden vid Hellas för att slippa allt stoj. (Fint väder en helgdag och halva 08a land är liksom där…) Stillsamt, fridfullt, tyst förutom vårt babbel) och bedårande vackert. 1,2 grader i vattnet och runt nollan i luften. Milde himmel så härligt!

Tro det eller ej men det här är faktiskt något jag kommer att sakna väldigt mycket. Men jag längtar också väldigt mycket efter värme, sol, enkelhet, äventyr, tid för reflektion och frihetskänslan av att inte behöva styra tiden varken av en klocka eller tuben. Det kommer vara mycket ledigt men jag har även några små projekt jag kommer arbeta vidare med.

Kram från Ingmarie

Stockholm Winterswim Open

Livet alltså. Tänk vad det kan bjuda på äventyr, upplevelser och tvära vändningar. Aldrig att jag trodde jag skulle vara med på tre simrace under en och samma dag och absolut inte sprint och ännu mindre ute mitt i vintern.

Men så blev det. 2020 är året då jag ännu en gång klev utanför min comfortzone och gjorde det där jag aldrig skulle göra.

Jag tror jag såg annonsen om Stockholm Winterswim Open på Fejjan i höstas någon gång och det tog max fem minuter innan jag hade anmält mig till två klasser. 25 + 50 meter. Det fanns inga längre så det var liksom bara att ta det som erbjöds. För att göra en lång story väldigt, väldigt kort blev det sen även ett stafettlag med TOT Endurance. (F.ö dem jag emellanåt haft simprogram från och som jag ska anlita för ett bra swimrun-upplägg  om någon månad.)

Att jag ”övat” flitigt på att simma i kyla, och klarar det hyfsat bra, vet väl de flesta som följer mig på något vis vid det här laget. 🤪 Jag har ju dessutom blivit helt både förälskad och beroende av det! 🥶Men det är en sak att såsa runt i sin egen fart även om det är både iskallt och länge. Det är en helt annan att maxa direkt hur kort det än är! Något som skulle bli extra märkbart i dag…😱

Klockan 09.10 i morse mötte jag upp Ville på vår vanliga mötesplats för att cykla till Hellas. Även han skulle köra två solo-race men det var väl enda likheten mellan oss. Han är nämligen som en Formel 1 bil. Jag är ju liksom mer en traktor. 🙄Skyller också på att han är många år yngre och simmare sen ännu längre tillbaka.

Det var redan full rulle när vi kom till Hellas men allt flöt på grymt bra. Vi fick vårt startkit och anvisningar från de fantastiska funktionärerna om var vi skulle byta om, var samlingsplatsen och badtunnan fanns, bastutider (alla 185 deltagare kunde ju liksom inte vara inne samtidigt så man fick olika färgband för att veta när man fick vara där) och var man kunde fika. Sen var det bara att vara med på invigningen och börja ladda. Jag hade mitt schema klart och väskan hade packats med bl.a tre olika baddräkter och mössor. Det blir liksom lite roligare då! Och mindre kallt.😀

Vile och jag på plats. De andra två i laget mötte upp senare. De skulle “bara” köra stafetten men agerade som bästa hejarklacken innan! Inklusive Anders.

Lugnet före. Så vackert och fint ordnat att jag fick tårar i ögonen!

 

Finfin vy för publiken!

Jag skulle köra 25-meters racet redan strax efter kl. 10 och hann liksom inte ens bli nervös. Faktum är att jag mest längtade! Vi körde två till fyra pers i varje heat och varje person hade en egen funktionär som tog hand om kläderna och hade dem redo när man gick upp. Superlyxigt!

Ett av heaten

Säkerheten var såklart stor men jag tror ingenting allvarligt hände. Förutom att vi hade skitskoj! Alla jag såg var glada! 100%! Hur ofta ser man det på en tävling?

Efter första racet var jag bara tvungen testa badtunnan. Jag som är van vid att byta om utan någon som helst värme tyckte såklart det var jättehärligt. Och nästan lite fusk.😄

Ville körde 25 m bröst + 25 m frisim. Om jag vetat att man fick ha huvudet under vattnet hade jag kört frisim också. Hade missuppfattat eftersom man  inte fick det på bröstsimmet. Next year!

Det där att starta från noll och sen direkt maxa är inte min grej. Mjölksyran och maxpulsen kommer direkt! Det gick väl an på 25 meter men blev väldigt markant på 50-meters racet. Men jag lovar att jag var gladast av alla för jag tror banne mig jag skrattade och log hela tiden!

En dryg halvtimme senare var det så dax för stafetten. Veronica och jag hade samma mål. Vara glada och se snygga ut. Visst lyckades vi extremt bra?

Stafetten var minst lika skoj som solo-loppen. Vi körde på bra (jag var långsammast) och teamkänslan var absolut den bästa man kan tänka sig  Vilket gäng!

Tack Ville, Joachim och Veronica för att jag fick vara med i ert lag!

Och tack Hellas Winterswim för ett fantastiskt event!

Vi avrundade med gofika  och framtidsplaner i mysiga Storstugan innan vi skildes åt för i dag.

Med mig hem, förutom en upplevelse utöver det vanliga, hade jag bl.a detta.

Det är tur jag har många baddräkter för det blev att jag använde även en fjärde. Inomhus.

Då fick jag även möjlighet att inviga min nya fina mössa!

Så var denna dagen jag längtat efter att få uppleva över. Enda “felet” med den var att allt tog slut så fort! Det är inte utan att det känns både lite tomt och sorgligt. Hade det inte varit för att jag om bara ett par dygn har ett nytt spännande äventyr som väntar hade jag nog t.o.m känt mig lite deppig. Å andra sidan vet jag att ett år går väldigt fort, särskilt när man har roligt, så snart är det dax igen! Då ska jag vara med i alla grenarna!

Kram från Ingmarie

Från det ena till det andra och samma men ändå helt olika

I morse när jag traskade till gymet möttes jag av detta.


Även om vi numera vet att färgerna beror på smutsiga partiklar så är det onekligen otroligt vackert tycker jag!

Ganska många timmar senare var jag tillbaka i 08a land men fastän det är samma himmel så var den inte lika bedårande när jag traskade till GIH-badet för en stunds vattenlöpning.

Faktum är att jag tycker det var snorkallt trots plusgraderna så det är inte utan att jag blivit en smula (läs JÄTTE) orolig inför morgondagen. 😱🥶 Jag kanske har klenat till mig efter mina dagar i söder..?🤪

Kram från Ingmarie

 

Fler pärlor

Min hemstad är proppfull av vackra pärlor i olika former, färger och storlekar. I går berättade jag om några. Nu kommer några till.

I dag sprang jag några timmar österut förbi bl.a Sperlingsholm. Där bodde min farmor och farfar i en statar-bostad (om du inte vet vad en statare är får du googla) en gång i tiden och slet för godsherren. Statarna är (tack och lov) borta men både det vackra godset och dess kraftverk i Nissan finns fortfarande kvar. I tider som dessa med gott om vatten forsar det på rackarns bra!


Jag fortsatte via gamla järnvägs-leden till Skedala-skogen där mossan och de höga träden gör att det känns som att springa i en sagoskog. Det är förresten en sagoskog!


Det är också där fina, fina Torvsjön finns och eftersom min älskade lilla mamma kom dit för att hämta upp mig behövde jag inte ens tveka på om det skulle funka med min favorit after-run. (Förresten favorit oavsett tidpunkt.)


 

Jag var faktiskt inte ensam om att vilja och gilla att vara i. Morgan som är av samma åsikt tog sig ett dopp han med. ❤️ Han frös dock kortare tid men var blöt längre. 🤪

Tror jag ändå vant mig lite vid kylan för 3.9 grader kändes inte särskilt (is)kallt. Men visst fryser jag fortfarande efteråt… Länge.

Men även om jag huttrade flera timmar efteråt så är mitt minne kortare än kort. Bara några timmar senare var jag nämligen i igen. Dock inomhus och med betydligt högre fart, längre tid och fler att samsas med. Jag var lite extra modig i dag och gästtränade med Halmstad Triathleterna. Riktigt, riktigt skoj, bra och trevligt!

Tre banor och här är vi i “min” bana.

Kram från Ingmarie

 

Avslut, paus och en omstart

I går kväll jobbade jag mitt sista pass på SÖS för en ganska lång tid framöver. Jag vet inte ens om jag kommer gå tillbaka. Ett par månader framöver ska jag ta mig en rejäl funderare och verkligen känna efter. En del av mig vill vara kvar för jag trivs ju med  både jobbet som sådant och med mina kollegor. Samtidigt vet jag ju att det sliter oerhört på mig, lönen är förhållandevis kass och chansen att det ska bli bättre på någon front är nog tyvärr minimal. Stockholms läns landsting är kört i botten mycket “tack vare” skrytbygge, svågerpolitik, dumsnålhet och en usel (höger)styrning. Fruktansvärt tråkigt men sant.

Jag har en hel del planer jag klurar på för en förändring kommer det att bli, jag vet bara inte riktigt hur, men först ska jag på två resor. En kort och en lång. Den korta har förresten redan börjat. Sen i eftermiddags är jag hemma i Halmstad och har hunnit med både mamma-mys, bassäng-sim/vattenlöpning och kvällsmys hemma hos Sara. Det sistnämnda var även inklusive galet god (vego)mat och fler härliga människor som kom för att babbla en stund.

Så det har varit en jättehärlig “paus och omstarts-dag”! En dag som för övrigt började här.

Jag cyklade ner direkt på morgonen och det var precis lika vackert, rofyllt och magiskt som jag hoppats och önskat. Det var en tunn is-hinna några meter vid kanten men den gick lätt att gå igenom. Sen var det liksom en liten bassäng innan nästa isdel tog vid där jag kunde simma fram och tillbaka.

 

Jag vet att en del tycker det här är konstigt att just jag gillar, särskilt med tanke att jag älskar sol och värme, men det här är något annat än “vanligt” frysande. Jag vågar t.o.m påstå att jag vet för jag har ju faktiskt provat båda varianterna.

Kram från Ingmarie

 

Festdag!

Jag hade förvisso några tider att passa i dag, tre för att vara exakt, men de var plättlätta att “stå ut” med.

Tid nummer ett:
06.30. Snabb kopp kaffe och sen hojen till upphämtningsplatsen för att åka till Nälstabadet på andra sidan stan. Klockan 08 var vi alla redo för  90 minuter lördagssim med TS .
Första kvarten undrade jag på riktigt hur i all sin dar jag skulle palla men det gjorde jag! Blev starkare och starkare och t.o.m snabbare och snabbare ju längre vi höll på! Så som det är med trögstartade motorer.

Tid nummer två:

Hojen igen men denna gången genom skogen till Hellasgården där ett nygammalt gäng var redo för lite iceswim kl 14.30.  Tre av gänget hade aldrig testat innan och det är galet modigt att göra det när det är – 0.01 grad i vattnet, isen ligger tjock och det blåser! Men de fixade det!

Och hålet var nästan lagom stort för att vi alla skulle få plats!

 

Att alla blev euroforiskt lyckliga är det väl svårt att betvivla?

Finns en kul liten film på Fb och i mitt Insta-flöde för den som vill kolla! (@Ingmarie_yoging)

Tid nummer tre.

Kanske den aktivitet som de flesta verkligen kallar festCoach Ulf hade bjudit hem ett stort gäng av enda anledningen att vi skulle ses utan svett, klor och mjölksyra. Dvs som helt vanliga människor. Hur skoj som helst med massor av god mat, babbel, dans och bubbel. De där Tofu-bollarna var så goda att jag inte ens kan beskriva hur goda de var!

Och vad kan väl vara bättre att ge en simcoach än en Dryrobe?

Jag var inte kvar till slutet för i morgon ska det jobbas. Och det kommer vara ett lite speciellt pass…

Kram från Ingmarie