Lite från dåtiden

Jag antar att ju längre man lever ju mer förundrad och, förhoppningsvis i alla fall, ödmjuk blir man över allt livet ger. När vi hade vår ”kollapågamlafoto-kväll” i lördags så slog det mig verkligen hur mycket jag gjort, fått uppleva och varit med om. Jag kan nästan bli helt vimmelkantig när jag tänker på det. Och en smula gråtmild. För det är inte alla förunnat att få växa upp bland hästar, hundar och katter. Eller ha klarat av flera olika utbildningar, rest över hela världen x flera, ha en extrastor underbar familj, gift sig, skiljt sig och fått uppleva hur det är att leva som elitidrottare och vinna stora segrar.

Men också djup sorg och saknad när älskade människor och djur lämnat jordelivet, elitidrottens baksida med skador och enorma prestationskrav, arbetslöshet, bostadslöshet och brist på livslust.

På 50 år hinner det hända en hel del förstås. Men vissa saker verkar jag ha gillat sen jag var miniliten. Som hästar, skogen, sol och bad.

Här är ett pyttelitet urval av alla bilderna för den som vill se.?

Mina stiliga föräldrar! Mamma var 17 och pappa 20 när jag kom till världen.

Tydligen har jag varit blondin också!


Jag till vänster…


Simskola var standard varje sommar. Men jag lärde mig inte crawla förrän jag var nästan 50. ? Här är det mormor, jag, lillebror Lasse och på bänken morfar. Mormor och morfar har lämnat oss och Lasse har jag tyvärr ingen kontakt alls med..

Morfar. Han var ständigt före sin tid. Han startade t.ex en hälsokostaffär på 60-talet! Tänk bara! Gissa om han ansågs en smula ding-ding. Men i dag vet vi hur rätt han hade. Indirekt var det även tack vare honom jag valde vego-liv.


Vissa bilder är dock snudd på läge att preskribera. Hur tänkte fotografen här??


En av några få familjesemestrar. På den tiden var det inte så vanligt som i dag.

Och kunde ingen sagt till mig att jag inte såg ett skvatt cool ut?

img_7130.jpg

Legitimerad sjuksköterska grattad av pappa. Och farmor som visst vänt ryggen till.

student
Anders, lillebror Daniel och mamma. En av de första gångerna Anders träffade en del av min familj förresten. Bara hoppas han inte ångrar sig. ?


Min (tror jag) andra SM-medalj. 2:a på halvmaran.


Dubbelseger på terräng-SM. Först 4 km. Någon timme senare 8 km. På den tiden tyckte jag den där overallen var skitsnygg!


Tipsguldet. I värsta skummaste frissan. Fick även bl.a en gigantisk t-shirt som jag fortfarande har kvar. Som pyjamas.


Med mamma på en av många Pride-festivaler.


VM -95.


Nu ska jag fortsätta leva mina nästa 50 år. ?

Kram från Ingmarie.

En repris, en upptäckt och en stillad längtan

Det finns så vansinnigt många guldkorn i Halmstad så inte ens denna simpla blogg skulle räcka om jag började rabbla alla.
Men jag gör mitt bästa för att dela med mig. 🙂

Galgberget och trappan upp dit har jag förvisso redan berättat om här men det tål att upprepas. Både för att det är obeskrivbart vackert där med all bokskog och utsikten över stan, men även för att hela stället är så in i bängen effektivt om man vill bli trött i hela kroppen.

IMG_5220trappa
Körde nästan exakt samma som förra veckan förutom att ”uppvärmningen” och nedjoggen blev längre och att jag efter alla trapporna klämde in ett styrkepass. Pinsamt nog har jag aldrig varit på Garnisonens utegym trots att jag sprungit förbi det massor av gånger.
Det är hur som helst grymt fint! Och grymt jobbigt om man är på det humöret. 😉

IMG_5212gym1
IMG_5238gym2
IMG_5200gym3
IMG_5208gymsista
Det där tog några timmar och jag hann inte mycket mer än att duscha, käka och stans bästa kroppsfixare innan nästa grej.
Några mil norr om Halmstad utmed kusten ligger mysiga lilla Steninge. Här finns allt från hantverk och strand till minigolf och café.
Mitt i skogen finns Rosenlunds gård där bl.a mamma har sin Islandshäst Stjarni.

IMG_5237hast1
Om det är någonting jag verkligen, verkligen alltid längtar efter så är det att få hänga med dit och just i dag fick jag den där längtan stillad en smula.
Snälla Anne, som också var med, lät mig rida hennes guldklimp Hvarfari medan hon tog Viking. Jag och Hvarfari är gamla bekanta så det kändes extra härligt att få pyssla om honom igen. Det blev en ljuvlig ridtur för oss tre + tre även om den emellanåt var ganska blöt. Det är ju ingen ordning alls på det här s.k. ”sommarvädret”.

IMG_5228hast2
IMG_5234regnhast
IMG_5236hastsista
Jag hoppas och önskar att jag en dag åter kan ha en egen, eller lånad, Islänning som jag kan mysa med och uppleva härliga turer med så ofta vi vill.
Tills dess gör jag mitt bästa för att gno in hästlukten i näsan. Synd att jag måste duscha bort den. Eller, måste jag det förresten?

IMG_5230hast4

Kram från Ingmarie.