Söndags-race

För exakt ett år sedan körde jag 50-turen Swimrun för första gången och då var det ett av mina fem första Swimrun-race öht tror jag. 

I dag var det dax igen. Och precis som förra året så var det Skogsluffarna som ordnade med start och mål vid deras mysiga klubbstuga som ligger bara några kilometer från vår lya.



Det här är ju ingen gigantisk tävling, tror det var ett 60-tal startande, men det betyder ju inte att det inte är seriöst. En del är grymt bra men som ofta så var det även en hel del helt nya. Underbart tycker jag! 

Man kan välja på ett eller två varv. Jag valde två. Såklart.😄 Vilket i praktiken betyder ca 23 km varav ca 3,5 km sim på 14 simsträckor. Jag älskar den här banan! Det är ju dessutom ”mina” hoods och ”mina” sjöar. Särskilt Flaten är ju mitt absoluta favvo-ställe i 08a land.  Så jag hade verkligen sett fram emot detta men efter en natt med urusel sömn (ingen aning om varför😳) så kände jag mig mest som en omotiverad zombie när klockan ringde stiga upp. Och det höll i sig trots yoga och stor brakfrukost. 

Men man har, som jag ser det, alltid minst två val. Antingen kunde jag älta sömnbristen, och låta den styra dagen, eller skita i den och inbilla mig att jag var utsövd. Typ fake it ‘til you make it. Jag valde det sista helt enkelt för att det första är så galet mycket tråkigare. Och vet du, det funkade! Satte t o m lite PB och det var inte för att jag kutade bättre än förra året. Tvärtom, Diskbråcksryggen har ju liksom inte precis gjort benen raskare…Men jag simmar bättre, jag är bättre på i- och ur-stigningarna, jag var extra noga med vätska och energi plus att jag bara behövde en kort våtdräkt för det har varit Ingmarie-väder hela dagen!

Hela loppet kändes kalasbra och jag hade inte ens en millisekunds svacka varken fysiskt eller psykiskt. Hurra!
Som den orienterings-arrangör Skogsluffarna är så är det stämpelkontroll vid varje i- och urstigning i vattnet. Superbra! Och kul kunna jämföra varven. Mina var ruskigt jämna. Skilde bara någon minut.


De flesta körde ett varv men det fanns gott om paj, våfflor och annat smask kvar även till mig. Och för all del även alla de andra som ville roa sig lite längre. (Tog mig lite över 3 timmar att bli klar och på den tiden hinner jag bli duktigt hungrig.)


Många hängde kvar helt enkelt bara för det var så härligt där i solen med all mat och alla härliga människor. I Love this!


Anders kom med och gjorde en paus från sin cykeltur. 💕


Här någonstans borde jag ju vara snortrött och jag hade planerat en skön siesta i solen vid Flaten. Brukar nämligen somna plättlätt efter swimrun. Men icke. När Anders hojat klart var jag lika vaken. Och pigg.


Så jag drog på mig baddräkten och simmade lite till. För att jag var sugen! 

Tänk om någon sagt till mig för 2-3 år sedan att jag skulle bli en simnörd. Då hade jag gapflabbat. Länge! Men man ska verkligen aldrig säga aldrig.😍

Insåg förresten att jag lätt hade kunnat köra hela loppet utan våtdräkt för nu är vattnet gudaskönt!! 

Kram från Ingmarie

Sport-tisdag

I princip alla mina dagar innehåller sportaktiviteter av något slag men vissa dagar är verkligen extra sport-innehållsrika. Som t.ex just denna tisdag.

* Löpning i sagoskogar. Kändes riktigt bra! För både in- och utsidan.


* Styrketräning med extra allt. Jag lät dock benen slippa allt för tuffa övningar. Tänker att det är dumt att vara för kaxig.


* Simning tillsammans med Karin. Hon blev tydligen inte helt avskräckt i söndags utan vill köra mer race med mig.Tjoho säger jag förstås. Så vi passade på att öva med lina inför Bockstenen. Det är både lite läskigt och utmanande att sikta mot ett gemensamt mål, särskilt när den andra är väldigt mycket bättre, men det är också skitskoj och otroligt peppande!

* Poolrun i solen! Underbart. Höll på tills jag var så kissnödig att det inte gick längre.

* Lång spännande intervju av en annan superkänd atlet. Du kommer kunna läsa (nästan) allt på Alltomswimrun.com inom en snar framtid.😄

* Tävlingsmöte inför Halmstad triathlon.. Sjukt mycket att fixa och hålla reda på men det kommer bli ett såååå bra event. Du har väl bokat in det i kalendern? Antingen som deltagare eller som publik. Kommer även hända massor i stan den helgen.

Kram från Ingmarie

.

Måndagsmys och nya planer

Det ser inte mycket ut för världen men skenet bedrar. Insidan är outstanding. Varje klass på Yogainstitutet är verkligen top notch och kvällens var inget undantag. Ytterligare 90 min real flow. Underbart!

Kroppen känns förvånansvärt ok sen i går. Även om det inte gick ”snabbt”, eller var särskilt långt, så var ju den där terrängen och backarna verkligen inte en walk in the park.  Plus att jag trots allt inte är särskilt väl löptränad. Så visst, lite trött i benen är jag nog, men inte ett dugg stel. Känner lite som Anna beskrev det för någon dag sedan. Att man bara vill ha och göra mer, mer, mer! Så det hann inte ens gå ett dygn innan jag anmält mig till två nya lopp. Det första redan på söndag.  Som det kan bli!

Jag har ändå varit duktig och tagit det easy. Är ju liksom inte 45 längre.😜Förutom yogan har jag kört vattenlöpning i ruskigt friska vindar. Det var så friskt att det blev små vågor även i bassängvattnet. Men vattnet var ljuvligt och det var väldans gott om plats.



Och såklart jag fikat! Det gör jag i och för sig i princip varje dag men inte med  pappa-sällskap.💕


Kram från Ingmarie

Borås Swimrun 2017

I inbjudan till Borås Swimrun står det på de första raderna: ”Borås SwimRun är en av årets hårdaste konditionstävlingar med utmanande och vackra banor”. Lite senare: ”Borås Swimrun sträcker sig runt Öresjö med omnejd och bjuder på en magnifik naturupplevelse och en synnerligen kuperad och utmanande terräng”.

Och detta gällde både sprinten och långa banan även om långa såklart är mer av allt. Men du vet hur det är. Man kan aldrig riktigt föreställa sig exakt hur kuperat och hur utmanande det egentligen kan vara. Men nu vet jag…

Karin plockade upp mig tidigt på morgonen och vi kom fram till tävlingscentret vid Almenäs strax utanför Borås i perfekt tid. Smidigt och lätt fixade vi chip-och västhämtningen och hann lagom säga hej till några klubbisar och se när de drog iväg på långa banan.



Just där och då var jag allt lite avis. 35+5 km är ju liksom mer skojigheter mot ynka 13 km +1200m. Nu är i och för sig 14 km Swimrun inte alls samma sak som 14 km ”vanlig” löpning och man måste ju inse sina begränsningar och tänka på att det finns en morgondag också. Med facit i hand var det megaklokt tänkt…

Vi bytte om, gjorde ännu ett toabesök och joggade bort till första backen som kom redan ett par hundra meter efter starten. Den var… brant.😳 Och lerig. Blev andfådd bara av att kolla på den. Och det var bara början visade det sig.


Karin är grym i terräng och en av de där som liksom bara rinner iväg oavsett hur underlaget är. Jag är långsam i vanliga fall just nu men bland stenar, rötter, gyttja och dy blir jag en stoppkloss.Av rang!  Det där att banan inte är ”särskilt teknisk” har jag (och fler med mig i dag) ännu en gång konstaterat är relativt. När vi kom till första simningen flåsade jag som en lungsjuk 90-åring och väl i vattnet fick jag svårt hitta in i rytmen. Så där så jag nästan fick panik och ville lipa. Men nu har jag lärt mig. Det går över och jag kommer varken att drunkna eller dö. Knepet att fixa det är ganska enkelt. Sluta fjanta dig Ingmarie och dra ner på tempot. Så det gjorde jag. Och det vände. Förstås. Sen försökte jag hänga på Karin så gott jag kunde. Sju löpsträckor och sex simningar i överjäklig terräng. Stackars Karin fick bromsa för jag hängde helt enkelt inte med när hon höll sitt tempo. Men hon var tålmodig och jag slöade verkligen inte. Orken var det inget fel på. Det är växlarna! Som inte finns. Plus de där s.k stigarna som var bombarderade med rötter, grenar, sliriga stenar, dy, lera, vattenpölar och en och annan stubbe. Backarna går inte ens att beskriva. Eller de två trapporna samtliga var tvungna gå i om man inte skulle bli diskad. (Tror helt ärligt ingen hade velat även om de fått.) 

Men även den mest kuperade bana har ett slut och vi kom i mål i ett och samma stycke som vi startade. Lite skitigare, lite tröttare men också väldigt mycket gladare!


Först kände jag mig ändå besviken på mig själv som liksom bromsat Karin hela loppet. Jag vet att hon visste läget innan men jag tror du förstår vad jag menar. Det är inte skoj att vara den där bromsklossen oavsett. Men sen tänkte jag att jag var verkligen onödigt hård mot mig själv. Hur mycket kan jag liksom begära av min diskbråcksrygg och kropp som för bara någon månad sedan inte ville jogga mer än korta långsamma sträckor innan den behövde paus. Så jag bestämde mig för att vara nöjd. T.o.m skitnöjd! För att inte tala om tacksam. Och ännu nöjdare blev vi båda när vi fick mat i magen.


Och superduper-nöjda blev vi när vi såg att vi faktiskt kom tvåa bland damerna!


Tusen tack för i dag Karin! Du är grym och jag hoppas det blir en nästa gång. Och tusen tack Jonas Colting för ett grymt bra arrangemang. Och det roligaste PM jag någonsin läst!


Och tack lillebror Daniel för att du kom och käkade, bollade idéer och hängde med mig i kväll.❤️


Kram från Ingmarie

Rekat x 2

Den 1/7 går Halmstad Triathlon och eftersom förra årets race blev en sådan megasuccé så måste vi i klubben anstränga oss extra mycket i år. Och det gör vi! Ordna tävlingar i allmänhet, och triathlon i synnerhet, kräver enorma resurser och en minutiös planering.  Jag och bästa Micke är ansvariga för själva löpbanan. Eftersom det samma helg är en himla massa andra aktiviteter i stan så kan vi inte använda riktigt samma bana som förra året. Därför har vi rekat, mätt, funderat och trixat så de grå nästan kokat över. Tur vi hade cyklar, för annars hade det tagit ännu fler timmar, och tur det plötsligt blev sommarväder!

Start- och målområdet i år.



Och jag lovar att årets bana blir minst lika fin och utmanande som 2016. 😄


Mitt andra rek gällde något helt annat men ändå inte för både löpning och simning ingick. För bara några dagar sedan spontananmälde jag och klubbisen Karin oss till Borås Swimrun. Förvisso ”bara” sprinten (12 km + 1200m) men för mig, som för bara någon månad sedan inte ens vågade tänka tanken swimrun, känns det här fantastiskt! Ska bli så himla skoj! Jag och Karin körde tillsammans några gånger förra sommaren men mycket har ju hänt sedan dess. Hon är ruskigt mycket bättre på allt. Jag är lite bättre på att simma men väldigt mycket sämre på att springa. 


Men hon är cool och vet läget. Vi testade bl.a med och utan rep, förvaring av rep, diskuterade energi-intag och funderade på hur tuff den där banan egentligen är. Enda vi vet är att den är ”krävande” och kuperad.



Och såklart vi klurade på vädret och vattentemperaturen. Men jag har hela kitet med mig så jag är så redo jag kan bli när det gäller den biten.



Kram från Ingmarie

Tips på annorlunda triathlon

Nu är verkligen sportsommar-säsongen i full gång! Nästan överallt och hela tiden finns olika event för t.ex open water simning, swimrun och triathlon. Beslutsångesten för vad man ska välja är nästan plågsam emellanåt. ( ”Ren” löpning och cykling räknar jag inte riktigt för det körs ju mer eller mindre året runt.😀)

Jag är ingen triathlet men en grej jag blev ruskigt sugen på, men som rent logistikmässigt inte funkar i år om jag inte kommer på hur det där med kloning funkar, är Lidingö terräng- triathlon den 13/8. Läs deras beskrivning här så förstår du vad jag menar!

Är du sugen på en ny utmaning? Kanske drömt om att prova på ett triathlon, men tänkt att triathlon bara är för supervältränade och elitsatsande långdistansare?  Då är Lidingö Triathlon Terrängloppet för dig!


Välkommen till ett naturskönt och familjärt lopp som är perfekt för den som vill prova triathlon för första gången. Här får du testa det roliga i att kombinera simning, cykling och löpning i en härlig naturmiljö bara ett stenkast från Stockholms innerstad. 


Du kan välja Sprintdistansen vilket är simning 850 m, cykling 21 km och löpning 5 km, eller Olympisk distans som är det dubbla i längd. Är du bara simkunnig, kan cykla och springa, samt i hyggligt god form så klarar du det! Eller varför inte bilda ett stafettlag där ni delar och tar en gren var?

Barnklasserna simmar 100 meter, cyklar 3 km och springer 1,2 km. För den yngsta klassen (11 år och yngre) kan man välja om man vill springa 800m istället för att simma 100m.



Cyklingen sker på Lidingöloppets spår, löpningen på stigar i skogen runt Södergarn och simningen i vackra Askrikefjärden/Södergarnsviken strax intill



Tävlingsområdet är centrerat till Södergarns stora och öppna grässlänt där det finns gott om plats för publiken att heja på deltagarna i loppets alla grenar, vilket gör det till en perfekt familjeutflykt.



Vår ambition är att skapa årets roligaste triathlontävling i terräng, där alla känner sig välkomna och gemenskapen står i centrum.”

Visst låter det både skoj och härligt? Natur-triathlon liksom! Redan nu på söndag, 11/6, finns möjlighet att vara med på deras gratis-träning!


Jag kommer dock befinna mig på ett helt annat äventyr på en helt annan plats just den dagen…😄

Kram från Ingmarie

24 ljuva timmar

Nu är jag på väg från Falun till 08a land igen. Sitter på tåget och är så där löjligt lycklig långt in i både hjärta och mage igen. Att jag fortfarande luktar sjö gör det hela liksom bara ännu bättre.😄

Hela eftermiddagen har ägnats åt Swimrun och vi avslutade med simning så jag är i alla fall ren och osvettig. Det var Tomas Viker, Falu SS och Stora Stöten Swimrun som ordnade det hela och även om vi ”bara” var sex tjejer blev det vansinnigt lyckat. (Undra förresten var grabbarna var…🙄) Vi körde på en del av banan och övade allt från i – och ur-stigning till att hitta ”sim-paketet” och (sim)latsen. Simning är vansinnigt knepigt men också vansinnigt kul. I synnerhet när det funkar…

Jag höll i uppvärmningen och själva planen för passet. Sjukgymnast Ingrid Djurback, som dessutom är en grym simmare, gav oss andra ovärderliga tips och övningar. 




Vi blev verkligen ett makalöst team och det var så galet skoj att jag inte ens tänker försöka förklara. Men jag är ganska säker på att alla är lika nöjda som mig. Vilka tjejer! Och har jag sagt att jag älskar Swimrun?😍

Men inte nog med detta. På förmiddagen fick jag ett fantastiskt halv-långpass med dessa två pinglor.


Maria är den tvåbenta och Stella den fyrbenta. Vi tog oss upp på Jungfruberget, ner igen och runt några av sjöarna. 90 min. magi och jag är obeskrivbart tacksam över min kropp som ännu en gång hänger med på dessa äventyr. Fyra löppass på tre dagar! Puss på den säger jag bara!😍😘



Man hinner mycket på 24 timmar när och om man vill.😃Och tack alla ni som förgyllde dessa timmar. Utan er hade det ju liksom aldrig varken blivit eller hänt.❤️🙏🏻

Kram från Ingmarie

Typiskt bra start på veckan

Måndagar är fint. Även om det inte är så egentligen så känns det liksom som att det blir en slags nystart varje vecka. 😀

Jag började min v.14 år 2017 med en liten joggtur. (Jo, det är det jag sysslar med nu. Särskilt så där tidigt på morgonen.)


Lunchpasset avnjöts ute (!!!) med min vän och halv-kollega Lisa. Ljuvligt! Maten hittade vi på Paradiset. Supersmarrigt!



Efter jobbet blev det ett Hot mojo-pass innan jag tog mig till Trispot-butiken. Du vet den där jag går in i för att köpa max en pryl men kommer ut med minst tre. I dag höll jag mig dock till en liten plutt-pryl. 😁

Anledningen var nämligen främst för att få höra mer om Stockholm swimruncup som drar igång i maj. Det är ju typ jättesnart! Och det är något i princip alla kan vara med på!


Det mest finurliga, tänkvärda, coola, engagerande, vackra och smarta denna måndag var nog ändå de tre plakat som står på Medborgarplatsen. Det här borde vi alla klura på mellan varven. Jag tog till mig meningen direkt.


Vad hade du skrivit?

Kram från Ingmarie

Lyllos mig!

Som har Guru-Danne. Han som ger hopp och hjälp till hela mig. Gårdagens besök = ännu ett steg mot en springbar rygg.?

Helt begripligt när man fattar.?


Sakta men säkert testar jag vidare. Det tar tid men det är helt ok så länge det går framåt. Kan man bara springa minsta lilla är det t o m ok att vara ”tvungen” att kuta runt, runt på Nytorps gärde för att få mjuk barmark.



Och lyllos mig som kan och får åka hem till Halmstad på en långweekend!


Det är här solen finns!


Här som min fina klubb finns och just denna kväll fick vi till ett litet spontant tävlingsmöte inför en av landets finaste Triathlontävlingar. Don’t miss it. Kommer bli en folkfest utan dess like! Jag lovar för jag har all inside-information.


Och det är här jag får simsällskap av bästa Micke.Nedtonad belysning och egna banor. Det är fredagsmys det!


Och kolla in hotellrummet jag lyckats få! Det här är banne mig myslyx oavsett veckodag! Undra i fall de märker om jag aldrig checkar ut…




Har t o m egen balkong med coolaste vyn ever!


Vore konstigt om jag inte sov gott trots fetmånen och att jag längtar som en tok till i morgon.

Kram från Ingmarie

Fejktröst

Egentligen skulle vår lilla familj varit i Njurunda utanför Sundsvall och hälsat på nu. Längtar verkligen dit för nu är det nära på ett år sen jag träffade Anders föräldrar sist. Dessutom är det tokfint där de bor. Men nu är det som det är. Även om Elvira-kissekatten också älskar att vara där så är hon inte tillräckligt pigg för ett sådant äventyr helt enkelt.

img_0004
Det är oroliga och ledsamma dagar här nu. Hela tiden försöker vi leta tecken på att det går åt rätt håll med vårt lilla troll. Ibland känns det som att jo, nu är ögat helt bra och hon är piggelin igen. För att lite senare se att nej, så var det inte…

Att gråta utan att blöta ner ett fete-förband precis under ögat är banne mig inte enkelt. Inte att gå i regn heller för den delen men då finns i alla fall paraply. Har åtminstone fått ta bort tryckförbandet så nu lyser det inte som en vit lampa i nunan på mig.

img_0001

Och jag kan ju gå! Obehindrat t.o.m. Har traskat och traskat och traskat denna dag. Hur trist jag än tycker det är så blir ingenting sämre av det. Fast min plånbok blev väldigt mycket tunnare. Jag  har nämligen investerat i en ny sådan här..

img_0007

Jag har varit på G väldigt länge för den gamla är knappt brukbar längre. Men tiden har inte riktigt funnits förrän nu. Inget ont som… bla bla bla. Och det är ju onekligen lite skoj med en ny (ganska onödig) pryl.

Och när spenderbyxorna ändå var på passade jag på att anmäla mig och bäst Fredda till  det här. D.v.s samma som vi körde tidigare i år men nu blir det den ”riktiga”.  Totalt 39,8 km. varav 4,515 km simning. (Om man springer och simmar rakt vill säga.)

img_0006

Vet i fasen om jag riktigt begriper vad jag gett mig in på, det var ju tufft och kallt nog med sprinten, men jag tänker att det är långt till maj. Så långt att jag ska hinna både träna flitigt och begripa… Att utmana sig med lagom läskiga grejer är på något konstigt vis ändå lite härligt.

Inget av det här gör mig väl egentligen gladare men den första förenklar livet och den andra får mig både att se framåt och bli en smula pirrigt glad i magen. I nöden är nästan alla knep tillåtna tänker jag. Även om det gör plånboken mager.

Kram från Ingmarie