Tävling

Moose2Goose

Cirka 16 kilometer, närmsta vägen genom fina Nackareservat-skogen och förbi Solsidan, ligger Älgö. En skärgårdsidyll så fin att man nästan får tårar i ögonen. Och “värre” skulle det bli men det visste vi inte då. Jag och bästa Fredda skulle köra swimrunloppet Moose2Goose och eftersom SL inte  verkar ha prioriterat sina turer dit så tog vi hojarna. Anders hängde på men skippade den där swimrundelen. 


Stackars Fredda hade nog inte fattat hur slö cyklist jag är men vi hann fram i tid även om uppvärmningen blev en smula skral. Å andra sidan är påklädningen som en halv uppvärmning.?


M2G är inget storlopp men det var fler än jag hade förväntat mig. Och som alltid ser de flesta ut som superproffs och jag känner mig mest som en lantis i storstan. Men jag är utan tvekan en av de mest entusiastiska.? M2G  är även rena sprintloppet. Totalt “bara” 11 km men vilka kilometer!

Starten var direkt uppför en backe på en cykelbana.



Före start hade vi fått veta att banan var ändrad och tuffare än tidigare. Dvs mer backar, mer trail och mer obanat. Den första biten av de 5,5 km vi skulle börja med var förvisso kuperade men det var ju åtminstone fast mark under fötterna. Sen började det. Trailpartiet. Rötter, stenar, stenpartier och en jäkla massa backar. Fredda som är en trailspecialist av rang fick rena promenadfarten medan jag slet som en stackars packåsna. Tack och lov var det torrt i marken så jag slapp slira.? Varmt var det med. T o m jag tyckte det och då är det varmt. På riktigt.?


På något vis tog jag mig till första simningen utan att stå på näsan en enda gång. Trots att det bara var 14 grader i havsvattnet så var det ljuvligt att äntligen få komma i. 


Men det höll på att bli slut på mitt race där. Nästan direkt fick jag problem med andningen. Paniken låg på lur hela tiden och jag var tvungen att pausa. Tanken på att bryta flög genom hjärnan om och om igen. Men så bestämde jag mig. Jag skulle ut till Gåsö även om det hade krävts ryggsim. Eller draghjälp. Så jag började om. Lugnt lugnt. Och sen kom det! Flytet. Frihetskänslan. Styrkan. Mata, mata, mata.. Förbi, förbi, förbi.Och plötsligt var jag framme. Kort väntan på Fredda och iväg igen. Vi hann inte många meter innan vi började med våra “åh”, “kolla”  och “wow” för vilken ö det är! Magiskt och ofattbart vackert. Ännu en gång önskar jag att jag haft en kamera med mig. Gåsö är en privat ö som i vanliga fall bara är “öppen” för de som bor där så allt kändes liksom extra speciellt. Ärofyllt på något vis!  Löpningen där var betydligt “lättare”. Rena autostradan i jämförelse mot Älgö även om det var en och annan backe även där. Sista simningen gick hur bra som helst. Hade kunnat fortsätta ett bra tag till men 350m är inte längre än 350 m hur ljuvligt det än är. Fredda vevade på bra och sen var det bara att spurta in i mål tillsammans som det team vi är.


Direkt fick vi medalj, dricka och fin choklad. Plus att vi innan fått en välfylld goodiebag! Och då ska man veta att det här var ett ovanligt “billigt” swimrunrace. De flesta är annars nämligen hutlöst dyra.

Men inte nog med det. Vi lyckades komma tvåa och vann jättefina priser.


 Plus att vi vann på utlottningen! Hojen var överfull med allt när vi cyklade tillbaks hem igen. Helt ofattbart! Om jag ska vinna på utlottning så är det Fredda jag ska ha med mig för det var ju samma sak förra gången.


Tack Fredda för ännu ett härligt race tillsammans! Du är fantastisk på alla sätt och vis! ? Tack världens bästa sambo Anders för support och fina foto. ? Tack M2G för ett otroligt fint arrangemang. Längtar redan till nästa år. Tack Mighty sport för bästa produkterna. Oslagbara!  Och tack än en gång Nicholas för din coachning. Utan dig hade jag aldrig varit där jag är.

Kram från Ingmarie.

Stora Stöten swimrun i bilder

En sak jag lärt mig om swimrun är att det tar mer kraft och energi än man tror. Man blir inte så där stel och kantig som av att bränna av ett asfaltslopp i full kareta utan mer muskeltrött och liksom seg dagen efter. Jag kan även bli galet sovtrött. Så där så jag skulle kunna stå och sova om det knep.

Någon powernap under dagen har det inte hunnits med, även om jag lätt hade kunnat powernapa hela dagen, men en rejäl sovmorgon, superlångsam löpning, hot yoga och lätt vattenlöpning. Plus en massa annat så jag är redo för en ny resa redan i morgon. Mer om det senare.

Men mest har jag nog tänkt på gårdagens höjdare. Är fortfarande så otroligt uppfylld av allt det roliga och härliga som var. Ska se till att suga på den här karamellen ända till nästa race som visst är redan om en vecka. Swimrunsäsongen i vår del av världen är inte bara kort. Den är intensiv med!

Anders var ju med i går och fotade på en del ställen så för att du ska få se ännu lite mer av hur det var så kommer här en hel bunt med fina bilder. 🙂 Själv blir jag alldeles glad i magen och toklängtar tillbaks när jag ser dem.

Banan för den som undrar hur den gick. Vi sprang alltså nerifrån Falu koppargruva och vidare på stigar som hackades fram för flera hundra år sedan. Vi simmade bl.a i Sveriges äldsta konstgjorda sjö innan vi gick mål i centrala Falun

Banan för den som undrar hur den gick. Vi sprang alltså nerifrån Falu koppargruva och vidare på stigar som hackades fram för flera hundra år sedan. Vi simmade i sjöar, tjärnar och i en å innan vi gick mål i centrala Falun. Ca. 19-20 km löp och ca. 3200m. sim totalt.

Samling och genomgång uppe vid ett av de fina husen.

Samling och genomgång uppe vid ett av de fina husen.

DSC_8649

Gemensam march ner till botten av gruvan där en av männen från dåtiden väntade för att berätta några anekdoter från sin tid.

Gemensam marsch ner till botten av gruvan där en av männen från dåtiden väntade för att berätta några anekdoter från sin tid.

storastoten_bild

DSC_8657
DSC_8659

Och där gick starten!

Och där gick starten!

DSC_8674
DSC_8679

Hela första löpsträckan till första simningen gick i princip uppför i varierande grad. Garanterat ingen som var pulslös där. Det var extremt omväxlande natur med allt från smala stigar, snår och slaggsten till breda grusvägar och t.o.m några stråk av asfalterad cykelbana.

Hela första löpsträckan till första simningen gick i princip uppför i varierande grad. Garanterat ingen som var pulslös där. Det var extremt omväxlande natur med allt från smala stigar, snår och slaggsten till breda grusvägar och t.o.m några stråk av asfalterad cykelbana.

Gör oss redo för en simning.

Gör oss redo för en simning.

DSC_8711

Det som tar tid, och som man kan förbättra massor med rätt träning, är i och uppstigningarna. Det gäller liksom att aldrig stanna upp utan göra allt springandes. Ibalnd går det bra. Ibland mindre bra om jag säger så.

Det som tar tid, och som man kan förbättra massor med rätt träning, är i och uppstigningarna. Det gäller liksom att aldrig stanna upp utan göra allt springandes. Ibland går det bra. Ibland mindre bra om jag säger så.

DSC_8724

Man får vara max 15m. från varandra på simningen så det gäller att hålla koll.

Man får vara max 15m. från varandra på simningen så det gäller att hålla koll på var den andre är. En av anledningarna till varför lina är så bra.

Min härliga teammate Karl!

Min härliga teammate Karl!

Bra med vätske.- och energistationer under hela racet. Och ännu bättre var det ju att Mighty Sport var sponsor eftersom jag tycker de har bästa grejerna alla kategorier!

Bra med vätske.- och energistationer under hela racet. Och ännu bättre var det ju att Mighty Sport var sponsor eftersom jag tycker de har bästa grejerna alla kategorier!

DSC_8740

Mot målet. Bara en simning kvar och vi har massor av energi kvar.

Mot målet. Bara en simning kvar och vi har massor av energi kvar.

DSC_8746
DSC_8750

Om någon sagt till mig när jag bodde i Falun att jag skulle simma i Faluån om några är hade jag gapskrattat. HÖGT! Men se som det blev!

Om någon sagt till mig när jag bodde i Falun att jag skulle simma i Faluån om några är hade jag gapskrattat. HÖGT! Men se som det blev!

DSC_8756
DSC_8763
DSC_8764

Sista uppgången.

Sista uppgången.

Man får absolut inte skräpa ner men jag undrar hur det är med att dra med sig grejer upp från vattnet...

Man får absolut inte skräpa ner men jag undrar hur det är med att dra med sig grejer upp från vattnet…

Är det detta som kalla f-o-k-u-s? :-)

Är det detta som kalla f-o-k-u-s? 🙂

DSC_8776

Sista korta löpet in i mål!

Sista korta löpet in i mål!

DSC_8780

medaljen! Hur cool är inte den? Och stentung! :-)

Medaljen! Hur cool är inte den? Och stentung! 🙂

Så där kul hade alltså vi. Nog blev du lite sugen? 😉

Kram från Ingmarie.

Stora Stöten swimrun 2016

Alltså jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här. Är så vansinnigt glad, tacksam och nöjd att jag nära på vill lipa en skvätt nu när vi sitter här i bilen på väg till 08a land igen. Men det kan jag ju inte göra.?


Stora Stöten swimrun i Falun är utan tvekan något av det absolut roligaste, vackraste, häftigaste och mest fantastiska race jag någonsin gjort! ALLT, och då menar jag verkligen ALLT, var perfekt! T.o.m vädret var perfekt!☀️

Jag och Karl, som jag körde med, träffades för första gången i går kväll för att testa simma med lina. Det blev i Lugnets uppvärmda utomhusbassäng för jag för frusen (läs klen) för att köra  OW.?

Så de där få minuterna var allt vi hade i team-bagaget när vi laddade för starten längst ner i gruvan.


Men jag var faktiskt inte ett dugg orolig över den biten. Karl är förvisso både ung och en tuff triathlet men jag märkte redan efter två sekunder att han också är otroligt ödmjuk, lättsam, flexibel, följsam och supersnäll.

Kl. 12.30 var det genomgång, 12.45 gick vi alla ner till gruvbottnen och kl.13 sprang vi väg. Eller sprang och sprang. Snarare trippade lätt för det är en rejäl stigning den där backen upp. Och det fortsatte upp, upp innan första simningen. Solen sken, benen var ok och vi två både pepp och förväntansfulla.!

Löpningen var magiskt vacker. Mycket trail men ok även för en snubbelfia som mig. Här fick Karl “vila” lite för som gammal orienterare hade han helt klart kunnat köra på väldigt mycket fortare. Jag gjorde i stället mitt bästa för att kompensera min snigelfart under mer löpbara partier och under simningen.

Karl drog på de tre första simningarna sen körde vi fritt innan jag drog på de tre sista helt enkelt för att jag var lite starkare just då. Bara det, att jag drog, känns helt ofattbart! Jag som alltid varit jättesämst och sist på allt vad simning heter. Det där var en rejäl boost för mitt självförtroende kan jag berätta!? Flit lönar sig som sagt var!

Inte en enda gång kände jag att jag ville stanna, att jag var trött, att det var “tråkigt” eller jobbigt. Enda gången jag frös lite var efter simning 3  och 4 i tjärnen och det var för de låg i princip jämte varandra. Hann liksom inte springa mig varm emellan då.?

När vi kom i mål var jag förstås skitglad, vi kom dessutom 4:a, men mest tyckte jag det var trist att det redan var slut. När man känner så efter över tre timmars jobb, då har man jäkligt kul!


Efteråt blev det härligt babbel med sköna människor och vi bjöds på massor av godsaker att käka, fick priser, dusch på Friskis och en stor härlig buffé på Kopparhatten. Vilken festdag!


Stora stöten swimrun får lätt 100 av 10 swimrun⭐️av mig. Helt ofattbart att det bara är deras andra år för det här är ett proffsevent!
Tack Tomas Viker för ett toppenarrangemang. Jag längtar redan till nästa år! Tack alla som hejade och tack alla funktionärer för galet bra service. Tack alla sponsorer för alla fina grejer vi fick och priser vi vann. Tack Robert Westman och Mighty sport för bästa sportdrycken/gelen/barsen. Tack alla som var med för skön stämning och tack världens bästa sambo som kom och hejade och körde mig hela vägen hem efteråt. 🙂 Tack bästa coach Nicolas för all hjälp (hittills) och tusen tusen tack Karl Tiselius för att du var min teammate i dag. Du är fantastisk!?Vilket race vi gjorde!?????????


Kram från Ingmarie.

Transportlöpning med extra allt

Springa från A till B är ett grymt bra sätt att få både ett långpass och ett äventyr på samma gång. Nu för tiden finns ju dessutom Google Maps så man behöver ju inte ens riskera att springa vilse.

Många av mina klubbisar skulle köra Åhlatriaden triathlon i Gyltige så vad passade väl bättre än att kuta dit? Ombyte och matlåda fick skjuts och jag behövde bara göra det roliga.Gyltige är f.ö ett jättemysigt utflyktsmål. Ligger några mil öster om Halmstad om man tar närmsta vägen.
Min tur blev Halmstad, Sperlingsholm, över Kaneberget (Malin vet ganska väl hur sega backar där är), Hertered, Simlångsdalen, Mahult och sen Gyltige med lite extra omvägs-knorr. Totalt 190 goa minuter.?

Gjorde ett riktigt depåstopp för att fylla på vätskeflaskan.Tyckte det var ett ganska passande ställe. Jag och alla motorcrosshojarna på samma ställe.

Jag är lite oldfashion och bär vattenflaskan i handen. Just i dag hade jag dock piffat till det hela med lite av bästa sportdrycken. Ruskigt bra krut i den!


I Gyltige var det fullt ös och massor av tokladdade triathleter som gjorde sig redo inför start. Jag passade på att testa och inviga målportalen. 

 
Kolla triathlon är superskoj! I synnerhet när man har en massa härliga människor att heja på och babbla med. Och jag älskar verkligen att se på när alla simmar iväg. Det är så otroligt coolt!


Jag har ju lärt mig det där nu. Att min abstinens efter att själv få hoppa i inte är nådig när jag ser sånt här. Så jag var förberedd. Hade packat med simgrejerna och så fort alla tävlande var uppe var jag i. Vilket vatten! Någon sa det var mellan 22-24 grader! Det är ju nästan samma temperatur som bassängvattnet på Brottet! ?


Efter det där var det grymt fint att sitta i solen, käka, kolla race och t.o.m bli bjuden på gratis kaffe av de snälla funktionärerna. Världen må vara crazy men jag är övertygad om att det finns mer godhet än ondska i den och att det förstnämnda är vägen man ska välja.Både att göra och att se.


Men jag åt inte mer än att jag lite senare tillsammans med mamma, Ulf och lillebror Daniel ännu en gång kunde frossa i mig av Glada grisens smarriga vegomat. Är det extra allt så är det ju liksom.?


Kram från Ingmarie.

Svettis goes slöis

Det händer faktiskt att jag tycker det är riktigt skönt att kolla på när andra sportar och slippa själv. Som under kvällens Sommarcup. Klubben ordnar ju sprint-triathlon (400m sim + 20 km cykel + 5 km löp) varje onsdag under sommaren då vem som helst kan vara med. En del kör det som värsta racet medan andra tar det lite mer easy.

Just i dag var jag funktionär tillsammans med bl. a Sara. Det kan låta banalt att ta och skriva upp tider på in- och utväxlingarna men det var minsann både svettigt och pulshöjande mellan varven kan jag berätta! Och galet skoj!


Ännu svettigare (och den största anledningen till att jag tyckte det var skönt att inte behöva sporta mer) var det på Sannarps tartan i förmiddags. Samma Sara som ovan, hennes coach Lars Rosencrantz och coachens son Axel bjöd med mig till deras träning. Nu körde jag inte deras intervallpass för då vet i sjuttsingen om jag ens hade orkat skriva detta inlägg. ?Sara tränar för Ironman i Kalmar om en månad (3 km sim, 18 mil cykel och 42,2 km löp) och är inne på sin sista maxvecka och den är inte nådig. Alltså, jag trodde jag tränade hyfsat bra men i jämförelse så är jag en fjant-amatör! Om ens det. Det knasiga är att hur tuff den där träningen än verkar vara så kan jag någonstans djupt där inne känna att det vore kul att testa någon gång. Men jag antar att jag först måste lära mig att gilla cyklingen…? Vilket nog egentligen inte vore så svårt om jag hade en ordentlig hoj för när det gäller denna typen av utmaningar är jag inte så svårövertalad har jag märkt…?

Även om man inte kör exakt samma pass så hjälper det oerhört mycket att veta att någon mer sliter häcken av sig någonstans på samma tartan. Och jag slet nog bra för benen är fortfarande en smula skakiga. 

3x400m + 4x300m + 6×200 m + 12x100m + hopp&skutt + corestyrka + upp- och nedjogg. 

“Roligt” är väl kanske fel ord för vi skrattade inte precis, men vi njöt på vårt egna lilla smågalna vis medan lungorna pep, benen stumnade och svetten sved i ögonen och rann utmed kroppen.


För att inte bli helt stelbent i morgon har jag även yogat lite extra och kört ett lugnt poolrunpass tillsammans med Maria. Absolut svettfritt!

Kram från Ingmarie

Tylösand Aquathlon 2016

Förra året frös jag som en nakenhund. Detta året var det p-e-r-f-e-k-t “Ingmarie-väder” när det var dax för Tylösand Aquathlon.
Precis som i går fanns det flera klasser att välja mellan och jag valde samma som förra året. 400m sim + 21 km löpning.
Egentligen hade jag velat ha 1 km sim men se det fanns inte och 2 km kändes lite långt.
Tänkte också att det skulle bli skoj att se om jag blivit något bättre. 🙂

Åkte med några av mina coola klubb-kompisar ut till Tylösand på morgonkvisten. Hade bottnat med en gigantisk frukost och jag kände mig liksom glad och förväntansfull. Jag älskar ju det här vädret och min kropp liksom förändras och lever upp ännu lite till.
Havet var lika magiskt vackert som i går och jag ångrade lite att jag inte valt 2 km. trots allt för 400m. är över vansinnigt snabbt!

IMG_5521aqua1
Babblade med mina kompisar, värmde upp, la ut grejerna i växlingsområdet och känslan var fortsatt god. Många fasade över värmen men jag bara myste. Längtade verkligen efter att få springa ut i vattnet med alla andra och simma, simma, simma och sen springa, springa, springa!

Maria gör sig redo. De andra missade jag att fota.:-(

Maria gör sig redo. De andra missade jag att fota.:-(


IMG_5523aqua2
Och så småningom gick det där startskottet. Jag känner mig så otroligt mycket säkrare och “tuffare” när jag ska i vattnet i en mass-start nu. Det gör mig (nästan) inget längre att det är stökigt, att jag får en fot i sidan, att någon simmar på/över/under mig eller att någon nafsar mig i fötterna. Jag vevar på och tycker mest det är skoj. 🙂
En sak är säker. Flit lönar sig! Jag simmade nästan fem (!) minuter snabbare i år och min växlingstid som förra året var snudd på katastrof hade förbättrats med fyra minuter.
Löpningen gick också väldigt mycket snabbare och jag låg jämt som en klocka på de tre varven. Endast 6 sek. skillnad mellan kilometertiderna.
Jag kanske borde ta jobb som pacer. 😉
PB med 15 (!) min. och en ny pallplats. Att det bara var fyra med bryr jag mig inte om. Inte heller att hon som vann var minst halva min ålder. Jag är sjukt nöjd, glad och tacksam!

IMG_5531aqua5
IMG_5535aqua4
Kul dag, kul lopp och så himla härligt att slippa frysa utan kunna bada, borra fossingarna i sanden och njuta strandliv med världens bästa mamma resten av dagen.

IMG_5538sand
Kram från Ingmarie.

Heldag på Tylösand

Om det är något som de flesta vet om Halmstad så är det att där finns Tylösand. En superpopulär 7 km lång strand som drar folk årets alla dagar men såklart särskilt en dag som i dag när solen och värmen är här. Tylösand har även (förutom svindyra hus) camping, golfbana, strandbutiker och Hotell Tylösand med sin After beach. Prins Bertil stig passerar också här.
Här finns även en livräddarskola som året runt ställer upp med sina insatser.

Just i dag var det livräddardagen då de visade oss “vanliga” vilka enorma hjältar de är! Inte bara för all kunskap och allt mod de har. Allt detta sker helt ideellt. Det är stort tycker jag!

IMG_5518livr1
Syns kanske inte så bra på bilden men de visade bl.a hur ett stort pådrag med räddningsbåtar och helikopter går till när det sker en olycka.

IMG_5514livr2
För att stödja denna verksamhet kan man bl.a skänka 50 kr. genom att sms:a SLSBEVAKA till 72980. Väl investerade pengar om du frågar mig.

Tylösand är väldigt fint med sina enorma sanddynor och sina speciella vass- och nyponbuskar. För mig är det… Halmstad. 🙂

IMG_5517nypon
Men helt ärligt så är det lite väl hysteriskt mycket folk en dag som i dag.
Här är det sardinburkpacknings-varning x tusen!

IMG_5516strand
Tidigt i morse var det dock något helt annat. Havet låg så stilla så stilla att det nästan var lite kusligt och stranden var nästan helt tom.

IMG_5490tyloshav
Och det var väl tanken för annars hade det var i princip helt omöjligt att genomföra Tylösand beachrun. Man kunde välja mellan 2, 7, 14 och 21 km. Jag valde 7. Vilket räckte. Kuta i djup, knölig sand är inte helt svettfritt om jag säger så.

Många från min klubb var där och vi hade förstås vår fina banderoll med. 🙂

IMG_5495jagfore1Det här är verkligen inget superstort lopp (ännu) men insatserna och glädjen snålades det minsann inte på!
Faktum är att vi har roligt nästan jämt oavsett om man är elit eller nybörjare. Och på något vis lyckades jag knipa till mig en pallplats. 🙂

IMG_5501treefter
IMG_5492jagfore
IMG_5509prisp
Såklart blev det simning med. Och massor av skratt!

IMG_5511sim1
IMG_5512sim2
IMG_5513sim3
Efter över 8 timmar där åkte jag tillbaks till stan i en till bristningsgränsen full (kokhet) buss. Om det här var en bra uppladdning inför morgondagen då “det riktiga racet” är får tiden utvisa men en sak är till 100% stensäkert.
Jag kommer inte att frysa som förra året.

IMG_5519vader
Kram från Ingmarie.

Race, swimrun och egenförvåning

Undra om det är som så att man har en viss kvot av en viss löpfart i kroppen och när man använt upp den så finns den inte mer oavsett hur mycket man försöker få fart på benen?
För jag begriper verkligen inte hur jag kunnat kuta så pass “fort” som jag gjort en gång i tiden för i dag kan jag ju inte hålla mina forna kilometertider på maran ens under EN kilometer!
Det lustiga är att känslan är densamma som när jag sprang “fort”. Snacka om att bli grundlurad av sig själv liksom…

Hur som helst blev det ett löprace i går. Anrika Laholmsloppet som jag kutat massor av gånger förr på den där gamla goda “snabba” tiden.
Jag och Maria åkte dit. Påbyltade från topp till tå. Jag börjar på riktigt undra om det kommer bli någon riktig sommar i år?

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.


Maria kutade 6 km. medan både jag och Malin körde 12. Supernajs bana och hur trevligt som helst.
Vill man vara snäll så skulle man kunna kalla mig professionell löpare för det här loppet var faktiskt ett jobb. D.v.s jag får betalt för att göra det. Du kommer nämligen kunna läsa om det i första nya numret av Magasin Spring.

Två av oss efter. Ganska blöta...

Två av oss efter. Ganska blöta…

Under tiden vi sprang var det nog ingen som frös men regnet höll ju oss inte precis varma efteråt. Så på vägen hem åkte vi inom Maxi för både storshopping och en het gigantisk mugg kaffe var. Hur gott som helst!
På något vis, och av någon oförklarlig anledning. så bara fortsatte jag i ett rasande tempo när jag kom hem.
Packade upp, cyklade till gymet och rev av ett bra pass, cyklade till en kompis för att fixa simgrejer och sen vidare till mamma och Ulf för att se om jag skulle hjälpa dem med något i nya lyan. Undra just hur mycket koffein det var i det där kaffet?

Testade nytt ställe. Helt ok.

Testade nytt ställe. Helt ok.


IMG_5304styrka
Där någonstans, vid kl 18 och precis innan jag ringde på dörren, så kom jag på att jag var väldigt hungrig. Typ svälthungrig!
Det var också då jag kom på att jag bara ätit frukost och sen en halv banan och en brödbit. På hela dagen!
Jösses liksom!
Minns att jag var så där som barn med när jag blev “uppslukad” av något. På den tiden var det dock inte så mycket löpning på agendan utan det var stallet som drog. Kunde vara där hela dagen utan att varken äta eller dricka men när jag satte foten innanför dörren så kom hungern som en bomb.

Så det blev minsann hämtmat! Händer typ en gång vart femte år, om ens det, och jag slök rubbet!
Ibland förvånar t.o.m jag mig själv.

IMG_5320mat
IMG_5319mou
Om det var all maten, det var åtminstone varken p.g.a god sömn eller finväder, som gjorde att dagens swimrun gick otroligt bra vet jag inte men jag både sprang och simmade på som tjohejsan!
Vi var fem glada som brände av några varv på “min” bana varav två nya bekantskaper. Inte nog med att det är så skoj, man får nya vänner mest hela tiden. 😀

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

IMG_5324swimr1
Precis när vi var klara blåste det upp och började regna som värsta höstdagen. Som sagt var, var är sommaren?
Hot yogan nu i kväll gjorde i alla fall att jag blev rejält upptinad. Och mjuk som en katt i kroppen. Vilken gåva det där är!

IMG_5330matta
Och vet du vad jag mer har gjort?
(Håll i hatten.)
Jag har varit på cykelmekk-kurs som min klubbis Ovidio bjöd in till. Och det var riktigt skoj!
Ibland förvånar jag t.o.m mig själv 2.0. 😉

IMG_5325cyk1
IMG_5331cyk2
IMG_5329cyk3
Hur förvånar du dig själv?

Kram från Ingmarie.

Halmstad triathlon och bakis-bot

Du som har FB vet kanske redan men om inte, och för dig som inte hänger där, kan jag berätta att Halmstad triathlon 2016 blev en succé!
Det blev så bra att jag tror vi kommer få svårt att göra det bättre nästa år.
Men det är förstås inte riktigt sant för såklart det alltid finns grejer att slipa på men faktum är att jag inte hörde en enda negativ kommentar under hela dagen!
Det var idel lovord, glada (om än trötta) miner och otroligt positiv stämning. De enda som gnällde var några sura damer och herrar i övre medelåldern som tyckte det var helt förskräckligt att de inte kunde gå som de ville genom stan.
Stackars människor. De måste ha ett otroligt fattigt liv som hakar upp sig på en sån sak..

Jag och Anders H. började i (i min värld) snorottan med att rigga löparbanan. Vi hade redan innan bestämt att det här skulle bli Sveriges, kanske t.o.m världens, genom tiderna bäst markerade bana. Och jag tror vi lyckades. NOLL % felspringningar. Men 100% gillakommentarer.

IMG_4857
IMG_4859

Rätt som det regnade så kom det en skur. ;-)

Rätt som det regnade så kom det en skur. 😉

Det är slitigt att bygga bana men vansinnigt skoj!

Det är en smula slitigt att bygga bana men vansinnigt skoj!

Vi hann se simstarten på långa banan och jag vet inte hur det är med dig men jag blir liksom alldeles lycklig! Nästan som pirrig sockerdricka innanför huden. Och jag vill helst bara hoppa i och hänga på! Det är så galet mäktigt och coolt att se alla dessa likafärgade badmössor guppa i väg!

IMG_4957
IMG_4958


Att se till så alla funktionärer kom på plats gick smidigare än jag trodde. Jag fick t.o.m några extra som ville hjälpa till vilket verkligen behövdes för inne i stan blev det ett härligt tryck! Trots en del regn i början så kom det massor av publik som hejade och skapade feststämning.

Cykelparkering med knorr. :-)

Cykelparkering med knorr. 🙂

Säkerheten framför allt!

Säkerheten framför allt!

IMG_4964
IMG_4973

Fredrik König. En superatlet och en superman. han grejar allt och lite till!

Fredrik König. En superatlet och en superman. Han grejar allt och lite till!


Tävlingschefen Anders med fru. :-)

Tävlingschefen Anders med fru. 🙂


När mina klubbisar gick i mål var det inte utan att jag grät en smula. Vilka prestationer!

Karin Dahlin!

Karin Dahlin!


Therese Ek!

Therese Ek!


Vi hade två förste-cyklister för löparna med så klart. En för damerna och en för herrarna. 🙂

Anders Holmer, som jag byggde banan med, cyklade runt, runt, runt med den vassaste triathleten tätt bakom sig. Jag tror att han, liksom jag, inte kommer kuta det där varvet på ett tag. ;-)

Anders Holmer, som jag byggde banan med, cyklade runt, runt, runt på 5 km. banan med den vassaste triathleten tätt bakom sig. Jag tror att han, liksom jag, inte kommer kuta det där varvet på ett tag. 😉


Alexander Måsrtensson från Halmstad triathleterna simmade först den långa banan innan han svirade om till cykelstassen och cyklade runt, runt han med. Vissa är liksom mer superatleter än andra.

Alexander Mårtensson från Halmstad triathleterna simmade först den långa banan innan han svirade om till cykelstassen och cyklade runt, runt han med. Vissa är liksom mer superatleter än andra.


Egentligen vet jag inte om så många tänkte på regnet, alla glada leenden värmde liksom upp oss gemensamt, men lagom till lunch kom solen och lagom till prisutdelningen blev jag ditskickad för att få vara prisutdelare.
Det kallar jag hedersuppdrag! Och jädrans vad mycket kramar jag fick på köpet!

IMG_5024
IMG_5025
När siste atleten gått i mål så kom det där efterjobbet. Sätter man upp många snitslar, skyltar, tält, banderoller, cykelställ, bord, stolar och grindar ja då är det också en jädrans massa snitslar, skyltar, tält, banderoller, cykelställ, bord, stolar och grindar som ska bort.
Men det går lätt och snabbt när alla hjälps åt. Vid 20-tiden på kvällen fanns inte ett spår av varken oss eller det som varit!

Jag är så galet stolt, glad och tacksam över att få vara en del av detta härliga gäng som min klubb är. Alla är inte med på bild här men om någon av er läser så vill jag från djupet av mitt hjärta säga att jag älskar er! Ni är outstanding hela bunten! Och miljarders miljarders tack alla ni som hjälpte till på ett eller annat vis. Utan er vore det här aldrig någonsin möjligt!

Efter en sån här grej, när anspänningen varit hög, så är det väldigt lätt att få punka och liksom tappa både orken och kämpapå-gnistan ett tag. Det är typ så, eller p.g.a för lite sömn, som jag blir bakis nu för tiden. 😉
Med åren har jag lärt mig det där och låter det vara så om det händer.
Det bästa brukar vara att låta lusten styra helt dagen efter. Att köra ett flera timmar långt swimrunpass i och runt vackra Torvsjön var perfekt för mig i dag! Om det finns en gud som skapade allt så är jag 100% säker på att hen skapade området runt Ön för just swimrun!

IMG_5026torv1
Jag och superproffset (ja han är proffs) Fredrik SA körde delvis ihop men eftersom jag inte helt ville sinka stackarn med min jämförelsevis sengångarfart så blev det en hel del solo med. Funkar hur bra som helst för man kan ha ganska bra koll på varandra ändå.
Dessutom var vi inte helt ensamma där ute och vi smyger ju inte precis så lätt förbi någon utan att synas. 🙂

IMG_5030torv2
IMG_5031torv3
Avslutningsvis denna första söndag i juli så blev det även ett gudagott yogapass på favvohaket.
Livet är bra fint när man tänker, och känner, efter. 🙂

För er som missade gårdagens party: välkomna nästa år!
Och för er som var med: välkomna tillbaks!


Kram från Ingmarie.

Dan före dopparedan

Just nu funderar jag på vilket som är mest pirrigt.Tävla själv, stå jämte och se på när någon man känner tävlar och som man verkligen vill ska “lyckas” eller arrangera tävlingen.

Jag tror faktiskt det sistnämnda vinner. Följt av att stå jämte. För hur det än är så kan du inte påverka någon annans prestation eller att allt ska klaffa till 100% i en organisation. Inte för att man kan påverka sig själv till 100% heller men jag tror du fattar vad jag menar. 🙂
Alla som är med för att ordna inför morgondagens Halmstad triathlon jobbar som turboflitiga myror dygnet runt nu. De flesta av oss tillhör klubben men utan alla frivilliga utifrån skulle det aldrig ha funkat. Även om jag varit funktionär på åtskilliga lopp så tänker jag som sagt var att det är give-back-time. Något jag tycker alla som någon gång är med på lopp borde prova på. Man uppskattar funktionärerna ännu mer efteråt + att man fattar hur lätt det är att något går fel. Dessutom är det roligt!

Jag tror jag har läget under kontroll nu. Men antagligen är det mest inbillning. Det kommer garanterat bli någon slags kaos men det är bara att lösa det man kan lösa och göra det bästa av situationen. Så länge säkerheten är garanterad så kan man ju faktiskt skratta åt det mesta.
Det ska bli skitskoj, jag gillar det här att vara projektledare har jag kommit på, och jag ser verkligen fram emot att få se alla kämpar, uppleva stämningen från insidan och träffa många härliga människor.
Några tält är redan uppsatta eftersom nummerlappsutdelningen började redan efter lunch i dag. Nu i kväll riggas allt det stora och både cykelbanan och simmet är markerat. Vi kommer rigga löpbanan i morgon bitti. Dels för att det är ju dit alla tävlande kommer sist och dels har snitslar, pilar och skyltar i stan en viss tendens att försvinna en fredagsnatt. 😉

IMG_4853ttmsk
IMG_4850ttm1
IMG_4852ttm2
IMG_4854ttm3
Mina två pauser har bestått av först ett segt men skönt hyfsat långt löppass. Seg kropp är (förstås) inte lika kul som pigg kropp men det underlättar när man får sega i den här miljön. 🙂

IMG_4835lop1
IMG_4832lop2
IMG_4846lop3
IMG_4849lop4
IMG_4834lopsista
Sen ett underbart yogapass på ett av jordens bästa yogahak.
Måste erkänna att jag är en smula avis på alla som bor här som har möjlighet att få yoga för Mikael och hans härliga gäng så ofta de bara vill. Men jag är är otroligt tacksam och glad att jag har chansen att lagra in lite extra av fin yoga av olika slag.

IMG_4856yogains
Så nu är jag så laddad jag kan inför i morgon. Jag slipper åtminstone fundera på vilka kläder jag ska ha på mig eller hur mycket mat jag behöver käka. 😉

Kram från Ingmarie.