Fot-bestyr

Du som hängt med här ett ett tag vet ju att jag är ett stort fan av Newton Running shoes. Har ingen aning om varken hur många år eller hur många skor jag avverkat men det är många.

“Problemet” har börjat bli att de är svåra att få tag på. T.o.m här i sitt hemland. Inte ens på ”kontoret” hade de ju särskilt mycket.😳

Så jag har letat efter alternativ. Länge och mycket. Med mina fötter är det ett hårt jobb kan jag berätta…

Efter att jag testat, och tokgillat, de där Altra trailrunning-skorna jag köpte i Boulder så har jag även slagit till på ett par mer “vanliga” löparpjux. Torin heter de visst. Jag har gått runt med dem inomhus både länge och väl och kände att nu bara måste jag ju liksom testa dem IRL också.  Löpardojjor ska man ju kuta i. Inte gå i. Åtminstone inte så länge de inte är för utslitna. F.d löpdojjor kan absolut bli gå-dojjor men inte tvärtom.

Jag tror faktiskt jag har hittat en ny favorit! Så där så jag känner mig lite kär! De är vansinnigt sköna på mina fötter och väldigt lätta utan att jag upplever dem som för tunna. Fortsätter det kännas så här kommer det garanterat att bli många fler par. Nu ska jag bara lära mig skillnaden på dem alla. Tips någon?

På gymet hade jag dock de där specialarna jag köpte på Newton-kontoret. Det lite roliga med dem, förutom den coola designen, är att de heter Chicago och är special-gjorda för den maran. Det var nämligen även där jag s a s “slog igenom” genom att kuta loppet på 2.38 och därmed sätta PB med 20 min. (Obs: Det är väldigt längesedan!🤪) Skorna jag hade då var ett helt annat märke och jag hade köpt dem dagen innan! Så frågan är hur viktigt det där med att “gå in” nya skor egentligen är…🙄

På yogamattan är det dock barfota som gäller. I alla fall tycker jag det känns skönast.🙏🏻

Allra skönast denna dag har nog ändå denna goding varit.☀️

Kram från Ingmarie

Valentines day

Precis som det mesta i det här landet så är Valentines day stort och det finns hur mycket prylar och aktiviteter som helst. Jag är ju inte mycket för såna här temadagar som mest går ut på att man ska köpa, köpa, köpa för man kan fira alldeles utmärkt ändå. Om man vill alltså. Det svenska namnet, Alla hjärtans dag, är egentligen finare tycker jag. Alla hjärtan är ju viktiga. Både människor och djurs. (Bl.a därför jag valt vegoliv. Vill verkligen inte vara en anledning till att ett hjärta slutar slå för att jag ska äta dess ägare…)

Hjärtat ska man vara rädd om. Varje dag! För mig är hjärtat livet. Utan dess slag blir det ju liksom inget liv. Inom yogan säger man även bl.a att i hjärtchakrat finns kärleken och vår förmåga till helande. Även vår förmåga till medkänsla och att förlåta, generositet, omtanke och förståelse. Så visst är hjärtat livsviktigt!

Jag valde därför en hjärtchakra-meditation i morse. Och en massa härlig fysisk aktivitet.

Började med intervaller nere vid Rio Grande floden. 14 x 2 min.

Det må vara pannkaks-platt där men jäklar vad hjärtat fick jobba duktigt och jösses vad trött jag blev!

Men hur hårt jag än kämpar finns det andra som kämpar (minst) lika hårt samtidigt. Där är alltid ett par andra elitlöpare som susar fram. Ofta i grupp. Och fota japaner med en eller flera följecyklister.

Men det finns såklart de som är långsammare än mig också. Alltid lite kul att få känna sig “snabb”.🤩 Så tack hjärtat för att du hängde med mig!

Och tack för det braiga simpasset!

Jag har även hängt med vänner, ätit hjärtsnäll mat och pysslat med två av de saker jag kommer fokusera på under min tid här. Fortsättning följer om vad.😍

Hur har du firat och hedrat ditt hjärta i dag?

Kram från Ingmarie

Solo

Nu har Anders åkt hem till 08a land. Eller mer korrekt, han är i skrivande stund på väg. Det är i princip alltid tomt när han inte är i närheten men det blir såklart extra tomt när man hängt ihop 24/7 i över 4 veckor. Så länge som vi ska vara ifrån varandra nu har vi nog aldrig varit. Inte ens när vi träffades för över 17 (!!!) år sedan och bodde på olika orter. Men som jag skrev i går så tror jag det är bra både att längta och att få “klara sig själv” ett tag. Eller vad tror du? Jag är verkligen obeskrivbart tacksam över att få och ha möjligheten att få vara här igen och jag har en hyfsad, om än flexibel, plan med vad jag ska hitta på medan jag är här, Träna är (förstås) en grej. Det gör jag ju förstås hemma också men här är både höghöjd och moddfritt med en (nästan) alltid blå himmel. Skitväder varar liksom aldrig länge. Allt jag behöver finns på smidigt avstånd och jag behöver inte stressa varken före eller efter. Därmed inte sagt att jag sölar.🤪

Styrka (i finskorna) och vattenlöpning först i dag.

Och “athletic yoga” lite senare. Det var riktigt svettigt och bra! Dessutom var det min favvo-instruktör som hade det plus att vi blev bjudna på fin och smarrig Valentine-chocolate efteråt!

På tal om träning så är här lite bilder från i söndags. 🤩 (Tagna av Runfit.) Grabben som jagade mig kom aldrig förbi.😄

Vad det är mer jag ska pyssla med här kommer det mer om sen.😍

Kram från Ingmarie

Sandia Peak och långlivad passion

Sandia Peak Tramway är en av de coolaste sätten att få uppleva vyer, höjder, rejäl höghöjd och lite pirr i magen. Linbanan var länge världens längsta, över 4 km, och jag tror den fortfarande är topp tre.

Det är galet coolt att åka den! Hisnande och storslaget till max! Åt båda hållen.

Själva toppen är på över 3000 m ö h och där finns bl a en restaurang som är under renovering på obestämd tid samt skidbackar av olika längder och svårighetsgrader. Jag är tokimponerad av alla som susar nerför på skidor, brädor och allt vad det nu är. Själv skulle inget få mig att testa igen. Jodå, jag har ägnat en hel vecka en gång i tiden till att försöka gilla det men nej. Det är inte min grej.

Däremot är det kul att kolla på de som inte är lika mesiga som jag men bäst är ändå utsikten där uppifrån.

Denna gången klarade jag mig dessutom från att få någon större släng av höghöjdssjukan. Den är väldigt omysig kan jag berätta. Men påverkad blir jag. Särskilt när vi gick i trapporna. De var inte många men de räckte för att få både yrsel, andnöd och magont.😱 Så det var extra skönt med lite paus i solen. Bara vara funkar ändå för det mesta.

Min höghöjdstolerans verkar vara vid max 2500 m ö h. Nere hos oss är det “bara” mellan 1600-2000 m ö h. Där mår jag snuskigt bra och har inga som helst problem. Eller alltså det är jobbigt med intervaller och backar, måendet är ju också en smula mer förklarligt. Fartleken i min favvopark Academy. gick finfint. Där är i princip alltid minst två gäng med blixtsnabba kenyaner som susar fram. Albuquerque drar många elitlöpare.  Det var även så jag hamnade här en gång för längesedan.När benen blev långsammare var mitt hjärta fortfarande kvar här. När jag ser snabbisarna brukar jag därför tänka att jag också var hyfsat blixtsnabb en gång i tiden och att även de kommer bli långsamma en daf. Om de har tur. Att hålla glöden och passionen vid liv i några år är ju liksom en sak. I över 30 år en helt annan! Och jag är stolt över att jag kunnat! Det är faktiskt få förunnat oavsett vad det gäller… Hur det än är får man kämpa en del för att den inte ska slockna.

När jag kom hem i kväll efter ett härligt Restorative yoga-pass hittade jag dessa två söta softisar.😍 Restorative det också!

Kram från Ingmarie

Colorado Springs dag 1

Innan vi kom hit till Colorado Springs i går trodde jag, av någon oförklarlig anledning, att det mest var en skidort. Vi kan väl säga som så här. Jag hade helt fel! Det här är (ytterligare) ett löparparadis med så många trails att springa på att jag tror att jag aldrig skulle bli klar med dem även om jag springer varje dag resten av mitt liv. Ja du fattar va? Det är många!

Så vi får försöka välja ut några av guldbirarna medan vi är här.

I dag blev det Red Rock open space park. Mellan de stora röda klipporna slingar sig trails fram och tillbaka upp och ner för backarna. Det blev många höjdmeter, många “ååååh”, många “aaaah”, många fotostop och många härliga löpsteg.

Direkt efter for vi till lyxiga Boulder Country Club för att simma och vattenlöpa i en i princip helt ny simbassäng som dessutom hade riktigt varmt vatten! Inte ens om jag bara legat still hade jag frusit!

Anders testade även att simma med fenor för första gången. Han kallas numera raketen….

Det allra, allra lyxigaste denna dag, jag menar lyxigt som i lyxigt, har ändå varit middagen på Broadmoor tillsammans med Trish och James. Faktum är att jag nog aldrig ätit på något så fint ställe. Nu är det väl egentligen ingen vidare referens för jag är väl kanske inte direkt känd för att käka på fancy restaurants, men helt novis är jag inte.

Sen är det förstås jättelyxigt att ha en Theo som morgon-yoga kompis. Som jag saknat honom! Och jag tror faktiskt han saknat mig lite också trots att det är tre år sedan sist.😍

Kram från Ingmarie

Boulder dag 4

Om du googlar Boulder + running så kommer du garanterat få upp Mesa trail på varenda topp-tre lista. Den är numera även på min topp-tre av alla spring-turer jag gjort och det säger en hel del med tanke på att jag kutat i över 30 år på jordens alla hörn.

Det här är magi och runner´s high från början till slut mina vänner! Och ja, fastän det är snö och jag är en sommarmänniska. Men kolla solen! Den värmde så jag kokade! Och kolla ljuset! Dessutom gjorde snön att vi slapp geggan som annars hade varit om allt varit blöt barmark.

Om man tar en liten avstickare “rakt upp i himlen” kommer man till en lite sten-soffgrupp med en utsikt att dö för!

Mamma Mia!

I Boulder har man även instiftat #snowga. Dvs man gör yoga(positioner) i snö. Såklart jag ville vara med på det!

Något man däremot inte hittar så lätt även om man googlar är The Carousel of happiness. En äkta Merry go round som ligger i Nederland ca 40 min från Boulder efter att man kört ännu en magiskt vacker slingerväg.

För en enda liten dollar får man åka karusellen och vara med om magin!

Det var så vansinnigt skoj att vi åkte två gånger! Jag skrattade så jag nästan tappade mobilen när jag filmade. (Filmen kommer finnas på Insta.)

Och det var så vackert! Det tog Vietnam-veteranen Scott Harrison över 26 år att för hand tillverka de 56 djuren och hela karusellen är en unik blandning av gammalt och nytt. Du kan läsa hela den fantastiska storyn om karusellen här. Åk hit om du kan!

När vi åkte hem tog vi en liten annan väg ännu högre upp i bergen. Nästan så jag blev lite höghöjdssjuk. Det brukar börjar vid 3000m.

Avslutade denna fantastiska dag med ett skönt poolrun-pass i en i princip tom bassäng + bubbelpool. Lyxigt värre!

Kram från Ingmarie

Kursstart

Det är väl inte jordens smartaste att börja en ny simkurs två dagar innan man ska på långäventyr men kursen är lååååång så när jag fick chansen att vara med på halvfart och på distans en del av tiden så tog jag såklart den! Och precis som den förra (korta) kursen med Simcoach Anna så var det så där bra att man liksom bara vill fortsätta simma, simma, simma , simma tills man antingen förvandlats till ett klor-russin eller tills vattnet helt enkelt dunstat bort. Jag kommer öva på Annas läxor flitigare än en myra släpar barr!

För att palla långflygningen har jag även mjukat upp mig med både ett härligt svettigt Hot Vinyasa flow-pass och lite justering hos bästa Micke. Gillar förresten deras nya skylt. Lite lagom “osvenskt” kaxig.😍

Långflygningen kommer nog ändå bli en av mina smidigaste och bekvämaste ever. I LOVE uppgraderingar!

Sista jobbpasset är också avklarat. Kändes nästan lite vemodigt trots att jag ju kommer tillbaka. (Tror jag i alla fall…🤪)

Nu ska jag “bara” packa, träna lite till och be en bön att det inte händer något varken hos tandis eller på isgatorna.🙏🏻

Kram från Ingmarie

Annan slags svett-doft

Ledig en helt vanlig vardags-torsdag är verkligen värt alla helgdags-jobb! Ja nästan i alla fall…

För när man är ledig en vardag kan man ju t.ex kuta till gymet och härja när det är väldigt mycket färre människor än på kvällen när de flesta “vanlig-jobbare” är där.

Lika kul som alltid, jo jag tycker verkligen det, även om vissa övningar är förskräckligt jobbiga. Excentriska hamstring-övningar t.ex. Men jag och mina hamstrings behöver det extra mycket nu så det är bara att hålla i och hålla ut.

Efter det tyckte jag det var extra smarrigt med en havre-cappu. Och lyxigt att åka tuben hem.

Faktum är att jag var på SoFo en gång till men många timmar senare direkt efter simpasset. Testade nya Hot Yoga flow. En förkorreograferad yogaklass i värmesal med typ det bästa av allt. Jag gillade den tokmycket! Musiken också. Och värmen såklart.😍🙏🏻 Men jag var nog den enda som svettades klor. En bieffekt av att prioritera några längder till i bassängen före att hinna duscha och torka sig ordentligt..

Kram från Ingmarie

Ner-upp-ner-taggad

Ibland är det bra att vara lite envis, plikttrogen och inte känna efter så himla mycket. Och ibland är det dumt. Rent av korkat. Gränsen kan vara hårfin och oftast vet jag inte förrän jag provat. Som i dag. Jag hade sovit kasst, drömt så där “sant” att jag inte visste hur den riktiga verkligheten egentligen var när jag vaknade och jag kände mig ruskigt illamående. Men så hade jag ju det där Indoor runningpasset jag skulle köra och eftersom jag vet hur svårt det är att hitta vikarie så bet jag ihop. Tänkte att i allra värsta fall får jag väl coacha från golvet. Så jag joggade iväg med (den blytunga) ryggan på ryggen. Inte ända fram, jag fuskade lite med tuben, för någonstans inom mig hade jag en förhoppning om att kunna kuta hemåt efteråt och en gång genom City räcker liksom. Det kändes märkligt nog helt ok. Passet också trots musikstrul och ett headset som levde sitt egna liv.

Det verkade med andra ord inte vara några större fel på mig.🤪

Så jag kutade vidare hemåt efteråt. Med ryggan som nu även innehöll en bra mängd svett. Tog mig genom stan och ut på Söder Mälarstrand på isfria cykelbanor. S-å-h-i-m-l-a-s-k-ö-n-t.

På andra sidan Söder, vid Eriksdalsbadet , hittade jag det jag ville. Ett litet isfritt område i vattnet precis vid en av bryggorna!

Det var så härligt uppfriskande att jag var i två gånger!

Sen jäklar var jag minsann helt friskförklarad från både trötthet, skumma verklighetsdrömmar och illamående. Fast jag mikrosomnade nog på den varma, sköna Hot yoga release-klassen kollegan Tonny hade. Jag må vara bra på att tagga till mig men jag är också minst lika bra på att tagga ner mig.

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 3

Det enda dåliga med bra kurser i allmänhet, och Skaparladans i synnerhet, är att de tar slut. Annars vore det ju heller ingen kurs. Vår sista dag har varit lika härlig som de andra med fina meditationer, yoga och ännu mer målande. Bland annat “gjorde jag slut” med en duk och målade över allt som var där. Fram kommer något helt annat. Få se hur och med vad det slutar. Lika spännande varje gång!

Jag kutade en fin runda i trollskogen och det kändes så bra att jag sprang en liten extra knorr. Det är fantastiskt hur naturen kan variera på en och samma tur!

Sen kom jag på att jag kanske inte skulle få fler sprada-chanser i år. Då gäller det minsann att passa på! Vattnet hade helt plötsligt fått en betydligt grumligare form än i går (tänk dig crunched ice) men det var bara vid kanten och fortfarande i rörlig form.

Det var friskt om jag säger så. Och underbart!

Som alltid var det sorgligt att ha den sista gemensamma samlingen. Det blir som ett enormt tomrum samtidigt som hela jag ändå är överfylld av intryck, lugn och inspiration. Duken som vår lärare Weronica, hon som hade den fina utställningen i Gamla stan, håller i är vår s.k “gemensamhets-duk. Alla på kursen “kladdar” av överbliven färg på den, det är alltså en ny för varje kurs, och varje år säljs samtliga dukar till förmån för någon välgörenhetsorganisation. I år har alla försäljnings-pengarna gått till Operation Smile. Jättefint och bra tycker jag!

Nu när jag skriver är jag åter rent fysiskt hemma i lyan i 08a land. Men mentalt och känslomässigt är jag fortfarande på vackra Rådmansö i fin-stugan och i Skaparladans unika miljö och atmosfär.

Kram från Ingmarie