Den där speciella dagen…

Trots att det är 27 år sedan är och förblir den 1:a oktober en mörk dag för mig med en stark påminnelse om livets oerhörda sårbarhet och ändlighet. Jag hade såklart helst velat slippa att ha behövt gå igenom och uppleva allt det där fruktansvärda men samtidigt kan jag känna en slags märklig tacksamhet. Tacksamhet över att jag lever, över allt jag har, allt jag får vara med om och att jag är frisk. Mitt jobb påminner mig ju också i princip dagligen om hur allt det vi har, och kanske tar för givet, kan ryckas bort från oss på ingen tid alls.

Så jag lever på mitt liv så som jag vill. Gårdagens lilla klenhet verkar ha försvunnit lika fort som den kom och tur är väl det för jag har haft en ledig dag och en sån ska ju nyttjas på bästa sätt och vis. Eller hur? Har därför både kutat, kört toksvettig Hot Mojo och övat vidare på PT-Rafaels övningar. Tycker det går riktigt bra! Bebis-vikterna börjar så sakteliga gå över till barn-vikter. I vissa fall kanske t.o.m lite mer! Typ tonårs-vikter. 🤪💪🏻

Sen har jag visst även fått bästa yoga-och meditationssällskapet! Demi alltså. Jag vet faktiskt inte hur många gånger per dag jag dör sötdöden.

Kram från Ingmarie

Lite fys & mycket mys

Jag har spenderat i princip hela dagen på ”Spåris” i dag.

Förutom styrkepasset (som gick bra!) har det dock varit väldigt osvettigt för anledning till den långa visiten har varit att jag gått Sats Yin yoga release-utbildning.

Här snackar vi avslappning på hög, kanske t.o.m högsta, nivå! Och såååå härligt! Det är en förkoreograferad klass så den kommer vara samma oavsett var du går eller vilken instruktör som instruerar. Så prova den! Vi är dock fria att sätta lite egen prägel vilket är både bra och fint tycker jag.🙏🏻

Men mysigast och härligast är ändå att vi har besök av en fyrbent liten Demi!

Hon ska bo hos oss i lite över en vecka! ❤️

Och hon verkar redan hittat sin favoritplats….😻

Kram från Ingmarie

Recept på en superlördag

Jag är så himla bra på att roa mig och dränka missat lopp-sorg att jag banne mig borde få pris! Eller skaffa patent.

För så här gör man! (Efter yoga, meditation, frukost eller vad det nu är man pysslar med på morgonen.)

Börja med en kravlös löptur i finskogen. Spring dit näsan pekar och magkänslan styr dig. Spring i den farten kroppen vill och stanna precis innan kroppen börjar bli allt för trött.

Ta en snabbdusch, lite mellanmål och åk sen så fort som möjligt till närmsta bassäng. (Vilket i mitt fall är Eriksdalsbadet. ) Strunta i att det är helgtrångt och fokusera enbart på att genomföra det tänka passet. Kör på, bli trött, tänk att snabbsimmarna på samma bana är inspirationskällor snarare än störande konkurrenter och känn dig som en vinnare när alla övningar, intervaller och kilometrar är avklarade!

Snabbdusch igen. Skippa sånt som hårtvätt och frisyrfix för då hinns det med en cappuccino på vägen till nästa grej. Hot Mojo yoga. Extra bra och svettig träning blir det när man har Tindra som leder.

Efter detta kan man såsa precis hur länge man vill och orkar i duschen för det enda som ska göras efter detta är att ta sig hem och käka. Så det blir lite ny energi i kroppen för att måla.

Och spela spel.

Hur det gick? Vi kan väl säga så här. Jag är tydligen inte bra på varken kvinnliga eller manliga fördomsfulla frågor medan Anders däremot är skrämmande bra. 🤪 Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska tolka det…🙄

Kram från Ingmarie

Bra start

Ny dag, ny vecka, nya chanser, nya drills av Coachen, några nya simkompisar, nya goggle-ögon och flera nya (sim)leksaker!

Jag har börjat gilla de här måndagsmorgnarna även om de är förskräckligt tidiga och emellanåt vansinnigt jobbiga! Men mest är de faktiskt skitskojiga!

Efteråt tycker jag alltid att jag är extra värd någon slags belöning. T.ex ett skönt Yin yoga-pass och en Anna-favvo.

Hur har din vecka börjat?

Kram från Ingmarie

Lättpåverkad

Jag har kommit på varför jag mått som jag gjort de senaste dagarna. Matt, trött, “korkad”, ännu mer trött och liksom avdomnad och avstannad i hela kroppen.

Jätteläskigt!

Att det skulle varit en infektion efter operationen avskrev både jag och tandis direkt helt enkelt för att inga sådana tecken finns. Inte heller att jag skulle vara i någon slags fortsatt “chocktillstånd”. (Det där att gå till tandis och bli opererad, särskilt inte när det handlar om att borra i själva kindbenet, är ju liksom inte min favvo-syssla…) Inte hade jag ont heller för jag tog ju painkillers.

Det var när en vän frågade om jag kände igen känslan som jag efter en stunds funderande kom på att jag faktiskt gjorde det. Det är ju exakt så här jag blir när jag tar painkillers! Jag tar bara smärtstillande tabletter i yttersta nödfall, sist var i januari när axeln slogs ur led, men skillnaden är att då har jag ju kunnat sova och jag har alltid tagit det skitlugnt. Det finns ju liksom en anledning till att man tar de där pillrena… Jag har aldrig jobbat och stressat med det där i kroppen. Förrän nu då. Vilket alltså inte var varken bra eller smart. Nu var det inga jättestarka grejer jag tagit, “bara” Panodil och Ipren, men det är potenta läkemedel och jag är dessutom vansinnigt lättpåverkad.

Jag vet att jag har rätt för jag har slutat ta och nu är jag i princip som vanligt. Dvs inte mer vimsig än jag brukar vara.🤪 Och kroppen känns liksom “påslagen” igen. Så oss mycket att jag kunnat träna både löpning, styrka och hot yoga!🙏🏻

Och fixa en massa hemma! Bl.a är mitt lilla målarrum nu helt klart!😍

Det som slagit mig ännu en gång är det här med hur lättvindigt en del tar på just ex. Panodil och Ipren. En del kan knapra i tid och otid men det är inget godis! Och ingen av dem är utan minst en biverkan. Precis som alla läkemedel förresten. Men det är förstås tur de finns. Åtminstone en del av dem.

Kram från Ingmarie

Tub-marodörer

Jag tycker det är bra att åka kommunalt. Man sparar ju alltid på miljön och oftast även tid och pengar. Men så finns det då de där gångerna när man ska ta sig från A till B och det är signalfel, spårfel, bråk eller som i dag några fjantar som tyckte det var ball att springa på spåret och därmed stoppa all tunnelbane-trafik. (Nu menar jag alltså inte de stackare som vill avsluta sina liv där utan de som verkligen vill förstöra för andra.) Hade lyckats få plats på ett yin yoga-pass på Sveavägen som jag skulle hinna precis lagom till efter Hot mojo-passet på Sofo men se det sket sig just pga att någon snorunge ville busa på spåret. Varför liksom?

I och för sig mest sorgligt för vad har man för liv när springa på ett tub-spår är det roligaste man kan hitta på en torsdag kväll?😳🙄

Nåja. Hot mojon var guld liksom simpasset. Egen 50-metersbana är inte vardag men plötsligt händer det!🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

Guru-hjälp

Du som följt mig ett tag vet att det finns en person som jag om och om lovordar och som ständigt hjälpt mig med allt möjligt och omöjligt. Guru-Danne. Det finns ingen som honom. Han är och förblir min Guru och jag är evigt tacksam att han äntligen är tillgänglig igen.

Danne hittade både det ena och det andra i min kropp när jag var där sist. Eftersom det i princip är omöjligt att förklara så sammanfattar jag det hela med att min kropp har “stängt av” och att allt hänger ihop. Plus att jag själv är en rackare på att känna min kropp och vet när något inte är som det ska hur litet det än är. Som nu. Däremot vet jag inte alltid riktigt hur jag bäst kan hjälpa den. Men det gör Danne för han kan även luska ut vad som är fel. 😄

Det kommer inte hända några revolutionerande grejer över natten men det kommer hända grejer nu. Både fysiskt och mentalt. Faktum är att det började nog redan på Hot yogan i kväll. Yogan är cool på det viset för när man är där “på riktigt”, och har släppt alla försvarsmurar man så “duktigt” byggt upp, då kan det hända häftiga grejer! Ofta märker jag det direkt, särskilt om det liksom lossnar/klickar i kroppen eller om jag upplever starka känslor, men ibland kommer det smygande lite senare. Oavsett så händer garanterat något, precis som hos Danne, och kombinationen kan bli riktigt maxad. Just nu är jag därför helt slut och vet en som kommer sova extra djupt i natt.🙏🏻

Kram från Ingmarie

Sorglig men rolig dag

Det var med tungt sinne jag vinkade av alla mina vänner som ska köra ÖtillÖ i morgon. Jag ville ju så gärna vara med men foten har klart och tydligt sagt nej till att ens försöka ta sig fram 65 km. Eller 32.5 för den andra foten är ju också med.🤪. Och jag accepterar. Life goes on anyway. Önskar av hela mitt hjärta alla ett stort lycka till i morgon! Jag vet ju vilket jobb som ligger bakom till att bara tänka tanken på att ens vilja försöka komma med.

Jag kommer stå på Ornö tillsammans med Coach Ulf och heja allt vad jag kan i morgon! Och jag är säker på att min ersättare Anna är den bästa Micke kunde få! Nästa år hoppas jag dock att det är jag som åker med honom i bussen ut till “campen”. 🙏🏻

Men det är som sagt var bara att torka tårarna, snyta näsan och ta nya tag. Eller kanske snarare fortsätta där man är. Det svider över som mormor brukade säga. Det är ju dessutom inte första gången jag haft stolpe ut så jag vet att jag överlever och att det blir medvind igen. Det är en av fördelarna med att bli äldre. Man vet att inget varar för evigt. Inte ens en stukad fot och ett tungt hjärta.

Sen är jag ju faktiskt väldigt bra på att fokusera om, gilla läget och leka med det jag kan leka. För det är ju faktiskt det allt detta sportande är. En rolig lek! Som man absolut kan vara både tokfokuserad på, och 100% dedikerad till, men som man ändå kanske inte bör ta på allt för stort allvar… Åtminstone inte om man är “icke-proffs”. Kanske inte då heller förresten. Livet är ju väldigt mycket mer än enbart en grej.

Foten tyckte i alla fall att 45 min löpning var ganska ok att göra i dag.

Gyma har den okejat hela tiden. Om jag inte får för mig att hoppa enbenshopp eller något annat trams vill säga. Men det finns ju faktiskt miljarder andra grejer att roa sig med!

Min fina Ark-dräkt får ju inte heller vara med på ÖtillÖ-äventyret men vi tog oss i alla fall en vattenlöpningstur i Söderbysjön. Jättehärligt!

Dessutom börjar mitt målarrum bli nästan helt klart!💕🙏🏻

Kram från Ingmarie

Lyx(lek)dag

Foten må fortfarande vara ledsen men den är ju tack och lov inte helt obrukbar. Plus att jag tack och lov har tvillingsjäls-vänner som Camilla som verkligen vet hur en ledig lördag bäst spenderas.

Vi började i Paradiset, jo det heter så, med en härlig trailrunda. Superlugnt förstås så min fot hängde med för även om jag packat in den väl med tejp och tajt strumpa är den ju inte säker på något vis. Men det funkade ok! Dvs jag höll mig upprätt.🤪

Det är vansinnigt fint där i Paradisets naturreservat och fyrbenta Milton höll koll på mig så jag inte hamnade allt för långt efter. Gissa om jag dog både sötdöden och lyckodöden flera gånger om?

Hann precis hem med tuben, byta om, packa väska, snabbäta och hojja till tuben igen för ett Hot Mojo-passHötorget. Det är en ny release nu och jag älskar den! Det gör jag i och för sig nästan alltid i början. Fråga mig efter 20 gånger så får du högst troligt ett helt annat svar.

Eftersom eftermiddagen fortfarande var ung så for vi direkt till Eriksdalsbadet för att simma. (Och jodå, vi duschade innan vi hoppade i.) Det visade sig vara ett lyckoskott för vi fick både en helt egen bana i 50-metersbassängen och fick ännu ett bra träningspass.

Sen var jag väldans redo för god mat och trevligt sällskap hos vänner till sent på kvällen. Snacka om lyxlördag!

Kram från Ingmarie

En slags bakslag

Det här att gå och stå många timmar på hårda betonggolv non stop var inget min fot gillade.😱 Den blev genast bulltjock och oglad. Kände det redan i tisdags men trodde den liksom skulle vänja sig och bli glad igen av lite nattvila men icke… Nästan så den inte vill i skon…

Enl läkaren är det troligtvis inte själva stukningen som spökar utan att den blivit överansträngd och inflammerad av det där stågåpåbetonggolvutanvila. Det var ju nämligen inte så innan.

Så jag backar.och kör aktiviteter som inte belastar. Ja du vet sånt där som yoga, meditation och simning t.ex. Turligt nog är ju TS-träningen i full gång med inomhusträningen nu så trött kan jag bli även utan löparskor!

För att få tillgång till simbanor får man dock vara beredd på att både åka en bit, simma snortidigt som på måndagar alt toksent som i dag när vi började kl 20.30. Men det är värt att vänta en hel dag på detta! Snacka om uüberlyx!!!

Coach Tomas drillade oss väl under de där 90 min. När jag såg passet innan vi började så tänkte jag milde himmel hur ska det här gå men som alltid hade jag så fullt upp med att fokusera att tiden verkligen bara försvann! Och som alltid lärde jag mig (minst) ännu en ny grej! Tycker det är skitcoolt att få känna att jag utvecklas trots att jag väl inte direkt kan kallas ung och lovande längre.🤪 Age is just a number eller vad man nu brukar säga. 😄

Sen hjälper det ju till att det är 100% härliga människor som är med! Lena är en verkligen förebild som alltid gör mig glad i magen! Då gör det absolut ingenting att man kommer hem mitt i natten med blött hår och goggle-ögon.

Kram från Ingmarie