Återhämtning

Förvisso tog vi det lugnt i går men nog jag trodde att det skulle kännas av lite mer i dag. Jag var inte ens stel när jag steg upp ur sängen i morse. 🙄Det känns faktiskt  helt som vanligt i kroppen. Lite snopet känns det allt. Men kanske det kommer efter de där berömda 48 timmarna. Morgondagen lär utvisa om så är fallet. Fast då både vill och behöver jag vara pigg i kroppen om jag ska klara av de utmaningar som väntar. Mer om det då.

Jag hade hur som helst bestämt redan innan att chilla i dag och satsa på återhämtning. Sånt är jag faktiskt ruskigt bra på! Förutom ett yin yoga pass så tog jag hojen till Hellas för en liten simtur. Där är man sällan ensam och absolut inte en helgdag. På gott och ont. Den där unika frihets-och upplevelsekänslan blir liksom inte riktigt densamma när det är 10-15 bastubadare som tjoandes ska ta sig i vattnet samtidigt som jag simmar. Men jag höll mig på den ”fria” vänstersidan av den nyanlagda bryggan medan de var på den högra  ”bastusidan”.  Bryggan är ju som sagt var precis fixad för att funka till Stockholm winterswim den 18/1.

Jag var i alla fall väldigt ensam på min sida. Hade inte ens några änder som sällskap. Det här var även första gången jag gjorde iceswim utan att ha tränat någonting innan under dagen, det är ju så det kommer vara den 18:e,  och det gick bättre än väntat! 4,2 grader i vattnet, 3,5 i luften. Totalt 8 min. utan att ens hacka tänder efteråt. Kanske jag börjat vänja mig lite mer?

 

Kram från Ingmarie

Soldag med extra allt

Ibland har jag minsann dubbeltur! På samma dag dessutom.

1. Jobba skift och därmed kunna ha ledig dag mitt i veckan vilket betyder mycket plats ute.

2. Lyckas pricka den där lediga dagen precis samtidigt som den sällsynta solen visar sig! Och det är vindstilla!!

Jomensåattvetdu!

Det blev lite samma som förra onsdagen. Varför liksom ändra när man inte behöver? En liten skillnad var dock intervall-varianten. 4 x (5+3+1) min. Vila 1 min. Kul, jobbigt, svettigt och så vackert överallt!

Plus de där utfallsstegen i backe, burpees, spänst(nåja)hopp och utegym. Kände mig faktiskt riktigt nöjd efter det där!

Men nu är jag ju som jag är och eftersom tiden fanns före mitt yin yoga-pass i stan så behövde jag varken fundera eller möblera om i dagsprogrammet utan bara packa kassen, cykla ner till sjön och starta en av mina absoluta favorit-procedurer.

För det är en liten procedur. Men först njuter jag av att bara vara där, över det jag har framför mig och över utsikten. Särskilt i dag när det är så här ofattbart vackert! Som att befinna sig mitt i en sagobok.

Först dricker jag några klunkar te. Sen tar jag av mig kläderna och hänger dem i en exakt ordning så jag enkelt och snabbt kan få på dem. Eller förresten, enkelt och snabbt är det aldrig,  men du fattar nog vad jag menar. Faktum är att just påklädandet är det tuffaste och svåraste av allt! På tät andra plats kommer cykelturen hem.

Nästa grej är att jag går ut i vattnet upp till knähöjd och står där tills termometern mätt färdigt. Det var ju nästan “varmt” i jämförelse mot för några dagar sedan men det är fortfarande Ice swim.

När det är gjort går jag tillbaka till land och lägger termometrarna där för jag tycker det är kul att jämföra med luften. Och du ser, det är minsann varmare i vattnet!


Varmt är väl kanske att ta i, det är som sagt var kallt, men faktum är att man vänjer sig. Och blir beroende. Jag “fuskade” dessutom med handskar i dag (“sockar” har jag haft i några veckor redan) och jösses vilken skillnad. Det är ju just händer och fötter som drabbas först och det som gör att jag tvingar mig upp innan jag egentligen vill. Särskilt när jag är ensam för funkar inte händerna så blir det liksom svårt både att torka sig och få på kläderna hur bra jag än planerat. Oftast är det förvisso någon mer människa där men jag är tveksam till om någon vill agera påkläderska…

Hur som helst så är det sen bara att gå i igen och börja simma. Efter några minuter kom tre av “mina” änder och höll mig sällskap. Jag tror på riktigt att de gillar att simma tillsammans med mig. (Film finns förresten på Insta om du vill se. Ingmarie_yoging )

När jag väl går upp igen är det raka spåret till handduken, av med halva baddräkten och sen på med tröja, tröja, dryrobe, av med hela baddräkten, på med brallor, strumpor, skor, vantar. Mössan rör jag inte. Tröjorna är “framknäppta” för att jag ska slippa trä något över huvudet.

Till sist avslutar jag ungefär som jag började. Dricker te och njuter av utsikten, bedriften, endorfin-kicken, lugnet och den unika känslan av total frihet. . Och jo, jag fryser. Så jag skakar. Men det går över. Känslan däremot, den sitter i länge, länge.

Kram från Ingmarie

 

 

 

Coach eller inte (?)

Min plan, och önskan, var att köra med TS-gänget i morse men jag insåg redan i går kväll att det skulle vara väldigt osmart. Efter jobb-kvällen skulle det helt enkelt bli alldeles för få sovtimmar för att det skulle vara sunt för mig. Så här i efterhand känner jag mig väldigt klok och förnuftig men i morse när jag mötte de lyckliga som kört och var på väg därifrån kändes det si så där.
Vem gillar liksom att komma när kalaset är slut? Men själva kakan var ju faktiskt kvar! Bassängen är det ingen som (hittills) tagit med sig hem och jag hade egen bana nästan hela tiden. Bara att bre ut sig och leka precis hur mycket jag ville utan att varken vara i vägen eller ha någon i vägen. Det blev faktiskt ett skitbra pass! Kryddade allt med lite extra vattenlöpning.

Sen var planen att jag skulle köra ett PT-pass med Rafael  igen men han behövde boka om så än en gång fick jag roa mig själv. Och än en gång gjorde jag det ruskigt bra! Så bra att jag började fundera på om det här med coach och PT kanske bara är överdrivet?

Men nej, det vet jag ju att det inte är. Utan alla de som hjälpt mig genom åren med löpning, styrka, yoga, simning, hjärnspöke, kropps-skavanker, näringslära och jag vet inte allt så hade jag ju aldrig klarat av en dag som denna. Då hade jag kanske suttit kvar i soffan hemma, ätit kakor och känt mig ledsen. Eller gått på något pass som säkert varit bra men som kanske inte varit så utvecklande för mig rent personligen. Jag kanske rent av hade levt på en söderhavsö, legat i en hängmatta under en palm och läst dikter.. Vem vet, vem vet.

Har du någon coach och/eller PT?

Kram från Ingmarie

Anti mörkerdepp

En del vanor varken vill eller ska man bryta. Du vet de där som man inte gör varje dag men längtar till och som man verkligen både njuter av och uppskattar när man väl får göra det. Jag tror det är extra viktigt att göra många sådana saker ni när mörkret omsluter oss. Förutom att äta t.ex. extra d-vitamin vill säga.

Intervaller må ge lite små-ångest före, det är ju trots allt jobbigt, men när man väl börjat dem så glömmer åtminstone jag vad den delen av skallen där latmasken bor försökte övertyga mig om innan. Jag gillar det! Jättemycket!

Det är förstås inte lika kul när det är trögt och man ska försöka ösa på lite men även de passen ger en slags lycka tycker jag. I dag var det inte så. Kändes bra hela tiden men visst var de två sista 5- minutrarna en utmaning! (Planen var 6 men det blev 7 st med 1 minuts vila.)

Det var grått och så hög luftighet att det nästan blev regn men helt vindstilla och perfekt temperatur.

Jag sprang på ett av spåren vid Hellas så direkt efter kunde jag köra lite på utegymet där. Hur bra som helst!

Där finns ju också en av finsjöarna. Och kolla nu har det lagt ut den nya bryggan som ska vara starten på Stockholm Open Water swim. Jag vet att det kan verka både konstigt och obegripligt men jag längtar!

Men det var inte där jag hoppade i. Utan i min andra finsjö. Så vacker att det nästan gjorde ont!

Intervaller vill, och kan, jag inte göra mer än max två gånger/vecka men sprada och/eller cold/ice-simma kan jag lätt göra varje dag! Särskilt nu när jag vet att jag behöver massor av fler må-brahormoner än under den ljusa våren och sommaren. Kruxet är att det ju tar lite extra tid, särskilt nu med alla extra kläder, och ibland finns inte den. Men varje gång är precis lika härlig hur kort eller lång stunden än är  Och varje gång fylls jag av en omätbar lycka! Det här måste utan tvekan vara en av de bästa “medicinerna” ever mot  mörker-depp.

Och mysigaste “medicinen” är nog ändå Yin yogan.

Vad tycker du om mörkret?

Kram från Ingmarie

En Yang & Yin dag

En gång i veckan ”vågar” jag ösa på med löpintervaller. Ösa på med mina mått mätt alltså. 🤪 Allt är ju som bekant relativt men vi kan väl säga så här. Den fart jag har på intervallerna nu för tiden är ungefär den jag hade på långpassen förr. Dvs när benen var raskare, kroppen piggare och passet visade att jag var sub 45 år. Kanske t.o.m 40. 🙄 Även minnena blandas ju liksom ihop ju fler år man haft förmånen att få leva.

Hå hå ja ja. Men då är då och nu är nu. Jag är jättetacksam över att kroppen över huvudtaget vill och kan kuta intervaller. Klockan må visa ”långsamma” intervaller men känslan är densamma som för 20 år sedan. Liksom ansträngningen. Jag blir lika trött oavsett att benen springer långsammare.  I min värld är det ändå det viktigast.
5 x 5 min. ( vila 1 min) + hopp&skutt i uppförsbacke och styrka på utegymet.

Det var onekligen lite extra skönt att “bara” behöva leda ett yin yoga pass efter det där. Yin är verkligen guld för alla kroppar men kanske särskilt för dagens “moderna” stela, stressade, spända och yang-överflödiga kroppar  Yinyoga är egentligen precis som annan yoga – men också dess motsats.  Man gör den långsamt, i stillhet och i medveten närvaro. Positionerna kan vara utmanande men man eftersträvar ingen perfektion och man varken pressar, pushar eller trycker på. I stället handlar det om att slappna av i musklerna och låta gravitationen göra jobbet. När jag har klass är jag oftast med på så vis att jag gör positionerna. Numera kan jag verkligen slappna av även om jag så att säga är aktiv. Och jag Älskar det!

Jag gillar i princip all slags yoga och det fina är ju att ingen utesluter den andra. Man kan ju faktiskt göra alla former när som helst och hur som helst.  Jag väljer helt enkelt efter vad jag behöver och är sugen på. Faktum är att det är lite samma med löpningen. Jag har en grundplan men följer inget slaviskt schema utan gör oftast det jag känner för. Särskilt intervallerna! Och det börjar kännas som det är dax att försöka sig på två fartpass/vecka väldigt snart.

Hur gör du? Kör du alltid samma yogaform och/eller följer ett träningsprogram? Och framförallt, hur skapar du balans mellan Yin & Yang?

Kram från Ingmarie

 

Några guldklimpar i Halmstad

Det finns så många guldklimpar här i min fina hemstad att jag lätt skulle kunna skriva en liten bok om det.

Men jag ska i alla fall berätta om några av dem eftersom jag nyttjat och njutit av dem alla denna dag.

  •  Sats i Halmstad.  För många år sedan (vi snackar typ 20) när de öppnade var det stans coolaste gym. Sen blev det ett av de sunkigaste och tråkigaste. Det blir ju lätt så när det aldrig fräschas upp.. Sen såldes det till en annan kedja (tror det var Fresh) som rustade upp det en hel del och när Sats sen tog tillbaka det och fixade ännu lite till så har det blivit jättebra! Stort, ljust, bra grejer, inspirerande, fräscht och trevligt.Så där så man blir både glad och pepp så fort man kommer dit!
  • Cortado Cooffeshop. Inget besök i stan utan (minst) ett besök där! Och låt dig inte luras av namnet. De har makalöst gott kaffe men också minst lika makalöst god mat. När man dessutom har finsällskap av Karin så blir det ännu bättre!
  • Yogainstitutet. Utan tvekan stans bästa yogaställe. Faktiskt ett av Sveriges bästa när jag tänker efter. Alltid bra instruktörer och bra klasser. Rent, mysigt och shyssta priser!
  • Stan. Tyvärr har fler och fler butiker tvingats stänga inne i själva city p.g.a de stora köpcentren utanför stadskärnan, och det är nästan lite kusligt tyst och tomt där. Jag hoppas verkligen det blir ändring på det. För själva centrum är fin och jag älskar att kommunen verkligen ligger i för att lysa upp det mörka. Biblioteket utmed Nissan är nog banne mig Sveriges vackraste.

    Sen finns ju havet, Prins Bertil stigen, Galgberget där jag var i går, alla kompisar, min familj, Kaneberget med sina trails och sjöar, andra caféer, Östras bageri, Söderpiren, Tylösand, klippor, milslånga stränder, min klubb, vattenfall, Riccardos glassbar och jag vet inte allt. Jag kommer återkomma till en del av det där men resten får nog bli i den där boken…

Kram från Ingmarie

Mer om tid

På tal om tid.

Det fanns faktiskt en tid då jag tyckte yoga var hopplöst jobbigt, frustrerande och jätte-tråkigt. Ett “nödvändigt” ont som jag gjorde det bara för att jag skulle. Alla sa ju att det var så himla bra… Att man skulle bli lugn, mjuk och harmonisk av det. Jag blev mest bara förbannad.

Nu för tiden är det precis tvärtom och jag har förstått vad det var som hände. Yoga sätter i gång många processer i kroppen men fortsätter man så stabiliserar det mesta sig till slut. Yin & yang helt enkelt.  Jag älskar min egen lilla dagliga morgonyoga, att ha egna klasser och att gå på andras. Jag är liksom inte fast i någon särskild ”sort” utan väljer det jag känner min kropp behöver för stunden.

I går var det Hot yoga. Svettigt, uppmjukande och jätteskönt när någon annan säger vad jag ska göra så det bara är för mig att följa med.

I dag höll jag i min vanliga yin yoga klass. Något helt annat mot ex. gårdagen både för att det är jag som instruerar och för att yin är oerhört osvettigt. Kontraster på alla sätt och vis och det är så härligt tycker jag! Det finns verkligen en yoga för alla!

Samma sak med simningen. Som jag slitit med den. Som jag tragglat, kämpat, svurit (tyst) och varit på väg att ge upp. Det är fortfarande slitigt men på ett helt annat sätt. Nu är det för att jag faktiskt kör på och slipar på tekniken. Det är så kul att jag gladeligen går upp i snorottan för att köra intervaller med  coach Ulf och fixa fina goggle-eyes tillsammans med de andra i gänget.

Ja så där kan det också bli med tiden. Men ändras och förändras och det enda vi egentligen kan vara riktigt säkra på är att ingenting är varken konstant eller statiskt. Visst är det en ganska svindlande tanke?

Kram från Ingmarie

Kurerad!( Hoppas jag…)

Så sent som i går var jag fortfarande ett vrak. I alla fall ett halvt. Efter en kort jogg och ett kort besök på Söder för att fixa en ”måste-grej” däckade jag i soffan igen Länge. .Men jag piggade på mig och orkade sen både måla och fixa med det där projektet jag hoppas på. Framförallt var aptiten tillbaka! 🙏🏻

I dag har det känts och varit precis som det brukar. T.o.m bättre för jösses vilken energi och styrka den här ”magsjuke-vilan” åstadkommit. Det kanske är man ska ladda innan lopp?🤪 Fast det känns onekligen som en väldigt plågsam metod…😱

Klockan 07 i morse cyklade jag hemifrån för att åka med Coach Ulf till Nälstabadet på andra sidan stan. Som f.ö hade denna charmiga lilla skylt i entrén till utebadet.

Klockan 08 var vi samlade och under 90 min. blev vi drillade och manglade med bensparksträning, distansträning och intervaller. Galet jobbiGT men också skoj! Och härligt! Känslan av att ha överlevt den där magåkomman och äntligen kunna köra kroppen så där skönt trött igen är oslagbar! Du som vet vet.

En liten tupplur blev det i och för sig även i dag. Men jag hade ju både kört hårt och varit uppe tidigt… PLUS städat. Då är man värd en powernap tänker jag. 🤩

Lite senare drog jag till gymet. Tanken var att ta det lite easy men det sket sig ganska rejält. Jag kände mig smått odödlig! Det  fanns liksom inget stopp i kroppen. Kanske kommer det straffa sig i morgon men allvarligt, vem bryr sig?  🤩 Och jag yogade lika flitigt som jag styrketränade så det blev nog ändå hyfsad balans mellan yin & yang.

Och alltid, alltid ett tack efteråt. Både till mig själv och livet. ❤️🙏🏻

Faktum är att jag inte ens känner mig särskilt avis på alla som sprang Lidingöloppet i dag även om det såklart hade varit skoj att vara med.  Det räckte liksom att bli blöt av att traska och cykla utomhus.

Hoppas du också haft en fin lördag!

Kram från Ingmarie

Bästa återhämtnings-vilan

Förutom lite stram baksida, särskilt i vänsterbenet, så känns det ungefär som vanligt i kroppen. Men jag har lärt mig att inte låta mig luras. Såklart kroppen är en smula tröttare efter en större utmaning än en helt vanlig träningsdag. Dessutom är jag ju inte 50 längre. Det tar längre tid att återhämta sig när man passerat det sträcket vare sig man vill eller ej.

Så jag har chillat i dag. Därmed inte sagt att jag legat i soffan. Då skulle jag få latmask-utslag. Eller något annat svårbotat. Aktiv vila är det bästa om du frågar mig. Städa må vara tråkigt men nödvändigt och man rör åtminstone på sig så det har jag gjort. Plus cyklat ute en kort runda, vattenlöpt en timme och kört ett hot vinyasa pass lika länge. Hur skönt som helst!

Jag har äntligen också tagit mig tid att fixa färdigt några målar-dukar som ska spännas upp.

Sen fortsatte jag på ett gammalt projekt. Mitt absoluta favvo-ställe för att finna lugn och ro, bli inspirerad och kreativ är som du kanske vet Skaparladan. Jag tokälskar att vara där. Hela stället andas kärlek och omtanke och Peppe, Jonna och Weronica som driver det är några av de mest fantastiska människor jag känner. (Och nej, jag är inte sponsrad.) Men jag kan ju liksom inte vara där hela tiden, faktiskt inte ens så ofta som jag vill och önskar, så för ett drygt år sedan skapade jag helt enkelt min egen lilla skaparlada. Eller snarare hörna…

Jag har(som vanligt) inte en susning om var just detta målarprojekt ska sluta och det är precis så jag vill det ska vara. Kravlöst, spännande och helt styrt av nyfikenhet och stundens ingivelse. Vad andra tycker bryr jag mig inte om ett skvatt. Det är mina tavlor och mitt måleri. Men för den som vill kolla finns några tavlor (5 stycken) hos Kiropraktorkompaniet vid Hötorget och inom en inte allt för lång framtid kommer det bli någon slags liten utställning för den som vill se mer. Och ja, de flesta tavlorna är till salu.

Kram från Ingmarie

Black River Run 2019

Naturligtvis hade jag allra, allra helst velat swimrunna  i Finland tillsammans med Ulrika men nu blev det som det blev och för mig blev det väldigt bra ändå. Värre för stackars Ulrika som inte fått göra något skoj över huvudtaget.😢 Men en förkylning går över och vi tar nya tag!

Jag somnade före 22 i går och sov non-stop tills klockan ringde strax efter 06. Så skönt! Och välbehövligt. Eftersom frukosten inte öppnade förrän kl 8 hade den extremt service-minded tjejen i repan på hotellet fixat en frukostbag till mig så efter morgonyogan och meditationsstunden gick jag loss på innehållet. Mumsigt värre!

Så himla gulligt! Inte konstigt att jag kände mig lite extra glad! 😍

Inte nog med detta. Hon fixade så jag fick ha rummet extra länge vilket gjorde att jag bara behövde ta med mig en liten bag med ombyte till loppet.. Jättelyxigt! Den tjejen hade verkligen hamnat på rätt plats!

Bussen, inklusive en kort promenad,  till starten tog bara 15-20 min. Jag fick trevligt sällskap av en Australiensk stockholmare som skulle springa 50 miles. Jag insåg ganska snart vilket blåbär jag är i dessa ultrasammanhang. 20 miles är typ ingenting för dessa tuffingar som körde (och kör för en del håller i skrivande stund fortfarande på ) 50 eller 100 miles. Tre varv hade jag gärna kört men 5 eller 10 finns liksom inte ens i min fantasi. Men jag vet också att man aldrig ska säga aldrig… Kanske det en dag blir att även jag har en sån där låda vid varvningen..

Före start var det obligatorisk genomgång av regler och banan.

Varje varv var 10 miles, dvs drygt 16 kilometer,  och det enda jag egentligen kom ihåg av den där genomgången var att det var en del teknisk trail framförallt i början på varvet, att det fanns tre vätskekontroller inkl. den vid varvningen, vi skulle förbi ett koloniområde, att det var en stor väg som skulle korsas och något om en backe på slutet. Att jag skulle kuta två varv hade jag faktiskt koll på.

Kanske kan tyckas som jag kom i håg mycket men det visade sig inte vara tillräckligt för mig ändå.

Starten var på ett brett och fint elljusspår. Jag hade redan innan bestämt mig för att ta det lugnt och bara se detta som ett väldigt bra långpass. Faktum är att jag ju inte kutat så här sammanhållande långt sen Dackefejden. Eller i alla fall sen så långt tillbaka att jag glömt när det var. Hålla på länge kan jag men det är ju liksom helt annorlunda när jag får “fuskvila” med simning då och då. Efter bara någon kilometer bar det in i skogen över rötter och stenar. När vi väl var ute på fast mark igen kände jag sån lättnad, och njöt så mycket av att få springa på grusstigen, att jag helt glömde bort att titta ordentligt efter snitslar. Så där kom första felspringnigen. Några schyssta killar visslade dock tillbaka mig så det blev ingen jätteomväg. In i skogen igen. Lera, spång, rötter och sten. Hade fullt sjå med att hålla mig upprätt men jag lyckades! På båda varven till och med! Sen blev det härliga grusvägar igen fram till första vätskekontrollen, över den där stora vägen innan (visade det sig) banans bästa del. Hårt packad stig, medvind, sol och platt. Där fick t.o.m mina ben bra fart!

Vid slutet kom en liten backe och vid det omnämnda koloniområdet kom dagens andra felspring. Istället för att ta höger ner på en nästan (nåja) osynlig stig fortsatte jag rakt fram men sen såg jag några längre fram kuta på andra sidan staketet. Bara att vända, göra om och göra rätt. Efter ytterligare några kilometer blev det några partier med asfalt, grusvägar och sista vätskestationen innan den sista biten till varvning. Där kom den där “riktiga” backen. Som jag lyckades springa förbi och fick springa tillbaka till (tredje felspringningen) och som visade sig vara både brant, innehålla trappor och aldrig riktigt ta slut för det kom nya hela tiden! Nedförsbackarna efter varje uppför kändes märkligt nog betydligt kortare. 🙄 Sista 100 m bestod av gyttja sen började allt om igen.

Jag är jättenöjd över min 5:e plats! Inklusive fyra felspringningar på första varvet (jag lyckades även ta fel och missa vätskestationen vid varvningen), två kisspauser, avtag av tröja och skifta nummerlappen från tröjan till kjolen. Det var nämligen ett riktigt Ingmarie-väder! ☀️😍 Blev alldeles för varmt med långärmad tröja. Benen höll ihop helt ok och enda gången jag egentligen tryckte på var på den där ljuvliga sträckan och sista kilometrarna till mål.

Jag hängde kvar en bra stund efteråt och njöt av solen, drack mängder av vatten och blåbärssoppa, mumsade i mig lite godsaker och hejade på de ”riktiga” hjältarna. Några av de riktigt vassa varvade mig fastän det startat 30 min. senare. Lite knäckande… Men min tröja kommer jag bära med stolthet även om jag är ett blåbär!

Tog åter bussen in till stan, duschade på hotellet och traskade sen till tåget. Unnade mig en riktigt god vego-bowl och vilken härlig känsla att kunna avnjuta den ute i solen! Har jag sagt att jag gillar den? Solen alltså? Och värme. Annars vet du nu. 🤩

Tja, sen var det bara hemfärden kvar. Och upp-packning. Smidigt som attan att ta sig hem och i skrivande stund sitter jag nöjd och belåten i favvo-fåtöljen i mitt målar-rum. Nya äventyrs-planer är redan på gång.

Black River Run är ett jättefint lopp och jag har mest bara positiva grejer att säga.

  • Fin bana
  • Välorganiserat
  • Trevligt och bra stämning
  • Bra med energi vid varvningen
  • Bra med omklädning
  • Massage efter för den som ville
  • Hade önskat någon mer vätskestation utmed banan med tanke på vädret som blev i dag.
  • Lite fler funktionärer vid första varvet (alt fler snitslar/pilar) för virrpannor som mig. Och jag var inte ensam om att ta fel väg(ar)..
  • Maten efteråt var en besvikelse. Jag betalade 700 kr i efteranmälningsavgift (500 kr annars) men det fanns inte ens en vegokorv för oss som inte vill äta döda djur. Dock serverades det vego senare i kväll men då är det ju så dags… Kasst!
  • Om man är ute efter ett digert prisbord så är inte detta rätt lopp

Jag kan absolut tänka mig att kuta igen men då får det nog allt bli fem varv. Så jag får riktig (vego)mat och kan vara en av de där med låda. 😄

Kram från Ingmarie