Så många hjältar!

Jag är så vansinnigt impad över alla dessa prestationer som mina vänner gjort i dag! (Ja alla andra okända med för den delen.😄) Hoppas de känt hur jag hejat och sänt kraft, glädje och energi till dem genom luften.

Anna och Fredrik rockade på Ultravasan. 90 km är väldigt långt att kuta men de grejade det med bravur!

Ännu längre är Ironman och mina kompisar i Kalmar har verkligen topp-presterat i dag. Så himla roligt att det gått bra för alla mina klubbisar! Peter och Daniel var grymma! Första Ironman-racet och de liksom bara kööööör! Samma med Elina som trots oflyt vägrar ge sig. Inte utan att jag blivit lite sugen på att en gång i livet göra en IM jag med… Kanske en 55-års grej? Vem hjälper mig?😀

Och Jona…. Vilken quinna!! Hon staplar sina IM-medaljer på hög. Helt ofattbart i min värld!

En annan superquinna är Inger. Hon har haft det grymt tufft på många sätt och vis men den lilla knoppen har blommat ut för fullt och jag är supertacksam över att få följa med i denna utveckling. Pallplats på en av sina första Swimrun-race är fantastiskt bra gjort!

Min lilla träning denna dag är som en fis i rymden men man gör så gott man kan och bör väl egentligen bara jämföra med sig själv.

Jag var oförklarligt nog sugen på de där Galgbergstrapporna. ”Värmde upp” med 45 min jogg i mestadels ösregn. Borde haft swimrunstassen där…

Men precis lagom till jag tog mig an de där 197 trappstegen/630 metersrunda kom solen!

Ryggen styr helt men jag tänkte att jag skulle klara av åtminstone 6 st. Som blev 8 som blev 10 som blev 12 varv.. Yes!!!! Eller 13 om man ska vara petig för jag fick ju ta ett extra för fototagningen.😜Overall känslan var ok och nu efteråt verkar ryggen inte gnälla mer än innan i alla fall.❤️

Sen sprang jag en liten omväg hem så det blev 120 min. totalt. Det var jag nöjd med!

Liksom den där halvtimmes simningen. Övade på läxorna Pedda gav oss i måndags. Skitskoj!

Mitt i denna träning-mat-kollarace-dag fick jag till en gofika med bästa Kenth. Vi kommer ju båda två härifrån, och bor båda i 08a land, men att få till gemensam tid kan vara knepigt värre så himla turligt vi var här samtidigt för det var hiskeligt mycket som skulle avhandlas. Så även himla turligt att solen sken och cappuccinon på Cortados var himmelskt god. (Superställe b t w!)

I morgon väntar andra skojigheter. Tjohooo!

Kram från Ingmarie

Mer (Ingmarie-)filosofi

Jag har många (hemmasnickrade) filosofier.😀

En är det här att man ska ha utmaningar och emellanåt göra ”obekväma” saker. Vad det är beror ju helt på vem man är.

För mig kan det t.ex innebära en så banal sak som att ”ta bort” någon jag känner på FB för att jag inte längre pallar hens rasistiska, elaka och nedlåtande inlägg. (”Ta bort” någon man inte känner är däremot inga problem.)

En annan är att kasta om i den från början planerade dagen bara för att få chansen att göra något jag tycker är lite småläskigt. Kanske minns du att jag förra året blev påkörd av en roddbåt när jag simmade i Nissan? Jag fortsatte en stund efter för att övervinna rädslan men efter det har jag ändå bara varit i max två gånger. Jag är inte direkt rädd men jag tycker det känns sjukt obehagligt helt enkelt! Befogat enl mig för en del av de där som sitter i båtar av något slag far fram som vettvillingar trots att de vet att Nissan nu för tiden ofta är belamrad av simmare.

Simma OW på morgonen innan löpning tillhör inte heller min favvorutin helt enkelt för att jag oftast blir nedkyld och vimmelkantig. (Swimrun är en helt annan sak.)

Så när mina klubbisar Peter och Daniel frågade om jag ville med för en morgonturen i det svarta vattnet så kände jag att nu var det dax! Face your fears and dare to dare du vet.

De här två är inte bara supersnabba och sjukt starka (båda kör IM på lördag…) utan även supersnälla och verkliga gentlemän! Vi simmade mellan broarna och under varje väntade de snällt in mig och gav mig ny pepp!

Alltså vilka killar! Man tror ju nästan inte de är sanna!

Löpning blev det efter en varm dusch och en stor het kopp kaffe. (Nissan är betydligt svalare än de flesta sjöar.) Kantigt i början men solen och den varma luften tinade snabbt upp mig och det blev t.o.m längre än jag tänkt. Jättehärligt!

Passade även på att svettas lite på utegymet uppe på Galgberget. Älskar det!

Liksom jag älskar havet! Fick några sköna timmar vid dess kant i dag. Gäller att passa på.

Jag älskar mycket för jag älskar även Yogainstitutet. Man vet aldrig vad som väntar, särskilt inte när bästa Pernilla är guide, men man vet att det alltid är bra. Yoga och meditation är ett perfekt sätt att lära sig att utmana sig på och s a s ”våga” se sig själv. Det som händer och det man upplever på mattan speglar nämligen även oftast livet utanför. Kroppen kan vara oerhört avslöjande. Eller informativ beroende på hur man vill tänka. Vi bär alla vår historia och har grejer vi behöver jobba med för att komma vidare. Det är bl a sånt som kan pluppa upp när man står/ligger/sitter där. Jag tycker det är skithäftigt! Det är ju det som är livet tänker jag. Utmanas och utvecklas. Tänk så oerhört tråkigt det skulle bli utan det.

Kram från Ingmarie

Jord, vatten och svett

Sömnviruset har helt tagit tag i mig. Om jag ska sova i kapp över en veckas missad sömn så lär det väl dessutom stanna kvar ett tag. Men det är bara att hålla i och hålla ut. Inget varar som bekant för evigt. Inte ens eklips-månens effekt.
Kroppen är fortfarande i en slags zombie-läge men jag tror banne mig ryggen är lite gladare! Och oavsett så kändes det som att de där 100 min. swimrun jag gjorde i morse gjorde gott. Det verkar som om kombon jord och vatten är bra för mig. Hinner liksom aldrig sega ner mig innan det är dax för nästa grej.

Även varit på ett Hot vinyasa-pass. I sista stund hade de bytt instruktör till en av de ytterst få jag inte riktigt är synkad med. Men det är egentligen bra. Då får man träna sitt lilla yogiska sinne. Öva på att acceptera, be in the moment och hänga med. Det blev ändå ganska ok och det var verkligen vansinnigt skönt att få toksvettas. Kändes liksom som det behövdes lite extra just nu. Inbillar mig att det går att svettas ut både det ena och det andra som inte längre behövs.

Jag har även varit på mitt livs första "plogga". Det krävs ett eget inlägg för denna supergrej som tyvärr behövs. Och den kommer i morgon. Don't miss it!

Kram från Ingmarie

Tack!

En vecka kan gå otroligt fort. Särskilt när man har det fint och roligt! Vår lilla spontanhyra av stugan på Rådmansö har verkligen varit just så och jag begriper nästan inte hur vi nu helt plötsligt kan vara tillbaka i 08a land igen. Det har varit en fantastisk vecka men vi hade inte haft det så bra, och så smidigt, utan all "hjälp".

Tack Silke som lät oss få bo i din fina, fina stuga. Utan dig och den där bilden på den renskrubbade verandan hade det ju liksom aldrig blivit något ö h t. Vi har verkligen älskat varje sekund!

Tack stugan som hela tiden gjort att vi känt oss välkomna! Jag älskar din veranda och lyxen av att äta frukost på den.


Tack lilla yogaglänta som varje morgon väntat på mig med sin stillhet och gett mig extra sinnesfrid. Mina små medyogisar gjorde att jag kände extra mycket att detta absolut var en no-stress plats.🙏🏻💕

Tack Mattis och Maja för att vi fick låna den lilla pärlan så vi enkelt och smidigt kunde ta oss överallt. Inklusive packning…

Tack Roslagen, Rådmansö och Mariehamn för den fantastiska miljön och de upplevelser ni bjudit på. För löpvägarna, bageriet, kulturen och alla simsjöarna. I dag bjöds det först på ett härligt backpass på en av skogsvägarna och sen ett lika härligt simpass i "vår" lilla vik. Man kan ju dö lyckodöden för mindre.


Tack vädret för man får säga vad man vill om det, det är då åtminstone inte enformigt…

Tack Anders för att du är världens bäste sambo och för att du härdar ut med mina spontaninfall och mitt träningsbehov.❤️


Och tack livet för att jag får vara med här på jorden en liten stund och för att du vill mig väl. 🙏🏻

Här i 08a land är det sig likt jag har hunnit både packa upp, handla, svettas lite på utegymet, hämta paket och vattna blommorna. Nu är det kväll och i morgon är det en ny vecka. Igen.❤️

Kram från Ingmarie

Hemmahäng och Friskis

Vår lilla stuga är verkligen supermysig. Varje morgon har jag rullat ut yogamattan i en glänta och haft min lilla stund. Bara det liksom!

För oss som bor i lägenhet är det extra lyxigt att kunna äta ute såklart. Morgon såväl som kväll.


Och att kunna traska några få steg ner till den fina och mysiga badplatsen, det är megalyx!

Där har vi hängt en massa goa timmar under solen i dag. Och i vattnet såklart. Jag simmade ett par varv mellan de perfekt placerade bojorna medan Anders.. Ja du ser ju.😄




Bästa sättet att lära känna ett ställe är, enl. mig, att kuta. Testade en massa nya vägar och även om de flesta innebar dead end så var det lite småroligt. Det finns väldigt många fina små stugor om jag säger så. Och vackra skogsvägar.

Och mitt i allt kom denne lille krabat. Hoppas bara det inte är en sommarkatt… Har ju förstått att alla människor inte begriper det där med att djur man tagit hand om inte "plötsligt" klarar sig själva… Eller ens att alla djur både tänker, kommunicerar och känner.

En liten utflykt blev det dock. Till Friskis inne i Norrtälje. Superfint och trevligt.
Jag blev så exalterad av den där säcken att jag lyckades panga min ena stortå så illa att den nu är mest blåsvart.😱 (Besparar dig bildbevis…)

Borde kanske göra som Anders och hålla mig till mindre våldsamheter. Men det är ju inte lika skoj. Eller svettigt.😄

Kram från Ingmarie

Sommardag mot en skurad veranda

Det känns som om väldigt många i min närhet åker utomlands under sommaren. Jag kan på något litet vis förstå det, särskilt med tanke på det minst sagt varierande sommarvädret, men ändå inte. Jag älskar verkligen den svenska sommaren och vill ogärna lämna landet även om det regnar en massa. (Att jag frusit och huttrat så tänderna skallrat, piskande nordanvind och iskallt vatten har jag helt förträngt…) Jag vill liksom tokbunkra mig med ljuset, dofterna, ljuden, stillheten, färgerna och den där speciella känslan av just den "svenska" solen på huden. Utomlands sparar jag till vintern, kylan och grådasket när jag inte är riktigt lika entusiastisk över vårt land…
I dag har verkligen varit en sån där härlig äkta svensk sommardag med sol (i bland bakom moln), ljumna vindar, fågelsång och picknick.

Först en löptur. Tog favvorundan runt Flaten. Kom på att det var jätte-jätte-jättelängesedan! Enda abert är att jag känner av (diskbråcks)ryggen igen. Ok att jogga men sen finns det ingen mer växel och den är ontstelt som attan.😳



Hojade sen direkt ner till Hellasgården. Simmade min längsta tur där ever! 45 min utan paus. Solo! Kändes vansinnigt lätt och bra. Tacksam för det!

Hade lätt kunnat simma längre men jag hade hunnit bli duktigt hungrig. Turligt nog kom Anders precis då för att hålla mig sällskap.


Den stora bryggan är ofta full med soldyrkare, simmare som är på väg i eller precis kommit upp, glassätare, kaffedrickare, hoppaiplurret-badare (högt räcke att hoppa från) hundägare som pausar och sådana som bara passerar för ett foto. Men det är emellanåt också väldigt lugnt. Och alltid fridfullt…


Det är lätt att älska både Sverige, Stockholm och livet när det är så här, eller hur? Och vi har lyckats hamna i en annan idyll. Ett foto på en skurad veranda för bara några veckor sedan gjorde att vi helt oplanerat hyrde en stuga vid havet utanför Norrtälje. Har aldrig gjort detta. Hyrt en sommarstuga i Sverige alltså. Kändes vansinnigt pirrigt innan vi kom fram på kringelikrokvägarna. Men jag är ganska säker på att jag inte kommer längta särskilt mycket varken efter 08a land eller något annat ställe.



Kram från Ingmarie

En extra(härlig)blöt fredag

Jag är med i en Facebook-grupp som heter ”swimruntjejer”. Tror vi är 1000 st där nu! Det är en helt fantastiskt bra grupp där alla stöttar, peppar, ger goda råd, tips och hejarop till varandra. Aldrig några elakheter eller något nedvärderande. Alla är lika mycket ”värda” och betydelsefulla oavsett om man är superproffs eller absolut jättenybörjare inom Swimrun. Fint tycker jag! Särskilt i dessa tider när det stundtals kan vara väldigt hårt klimat både i den virtuella och verkliga världen.

En annan bra grej med just den gruppen är att man får chansen att träffa och lära känna likasinnade. Det var så jag tex fick kontakt med Inger. Och hennes kusin Richard. (Han är av förklarliga skäl dock inte med i just den gruppen…) Vi möttes upp vid Hellas och fastän vi aldrig träffats IRL så kändes det så!

Vi sprang, babblade, simmade, sprang, babblade, simmade, sprang… Ja du fattar. Tiden försvinner alltid extra rasande fort vid swimrun men i dag vet i sjuttsingen om den inte försvann i någon slags turbofart. Det regnade en del men inte en vindpust och vattnet var absolut perfekt!
Är så himla glad och tacksam både över passet, för att kroppen pallade och för att jag fått möjlighet att lära känna dessa två superfina människoknytt.

Ännu mer regnade det när jag lite senare mötte upp goa Lisa för poolrun. Det syns inte här men det regnade duktigt mellan varven. Så där så regndropparna studsade upp från vattenytan ändå till ögonen. Helt crazy ju! 😳 Hann precis bli klar innan åskan kom och badvakterna sjasade upp alla. Bastun var ovanligt välbesökt om jag säger så…


Och inte blev jag direkt torrare av ett hypersvettigt Hot mojo-pass. Men det satt vansinnigt fint kan jag berätta.


Nu är jag både hemma och torr ända upp bakom öronen för lagom till kvällningen så kom solen igen. Få se hur länge det kan vara…🙄

Kram från Ingmarie

Erövrat backarna. Och återtagit lugnet

En del tycker backträning är trist, jobbigt och enformigt. Jag älskar det! På riktigt! Särskilt den där sophögen Hammarbybacken. Och jodå den suger. Och är jobbig som fasen. Och gör att benen nästan går av. Ändå kör jag inte "hårt". Allt sker liksom i maklig takt utan press. Min tanke med just detta passet är nämligen mer att bygga styrka och uthållighet än fart och spänst. Precis som förra gången så körde jag min lilla 2,33 km runda. (Viktigt med de där extra 30 metrarna…) Men det blev ett extra varv. Måste ju få till någon slags utveckling tänker jag. Första varvet är mest för att vänja kroppen och komma in i det.

Varv 2-4, dvs backe 4-8 kämpar jag på och tänker inte så mycket. Efter backe 7, och senare även 11, festade jag dock till det lite med en Mighty sport gel.

Det är en helt ny sort och om det var den eller något annat låter jag vara osagt men orken var det då inget fel på! Näst sista varvet klarar man alltid och efter 6 varv, när man är uppe på toppen för 12e gången efter 90 min. backjobb, så får man allt ge sig själv en fet segergest tycker jag!


Med dit och hemspring (den senare något stappligare och ospänstigare) blev det nästan 2,5 timme. Är enormt tacksam för det.


Tyckte faktiskt jag var mer än väl värd lite lugn och fin sjösimning efter det. Ett fantastiskt sätt att coola ner hela systemet på och dämpa stresspåslaget som tuff träning ändå ger.


Liksom t.ex lugn Yin yoga. För även om jag håller i passet så känner jag att det även blir effekt i min egen kropp. Vi vet ju att stress, ilska och oro lätt kan "smitta" så såklart även lugn och glädje kan det!❤️

Kram från Ingmarie

Faced my fears and dared to dare

För mig har ju det här med att simma med huvudet under vattnet varit en stor grej att liksom göra öht. Jag har ju min anledning och bakslag har kommit när jag minst anat det Nu älskar jag att simma som du vet men jag har fortfarande mycket att jobba med. Hoppa i vattnet (särskilt utan skor) och simma solo i OW är t.ex fortfarande en (inre) kamp för mig. Simma solo kan jag lite begripa att jag upplever som läskigt fast helt ärligt kan det ju inte hända särskilt mycket i en sjö. Det där med att inte våga hoppa i utan skor är däremot väldigt tramsigt. Särskilt när jag hoppat i på samma ställe oräkneliga gånger med skor.

Hjärnan är verkligen en invecklad och komplicerad sak som inte är helt enkel att begripa sig på men jag har lärt mig att den går att både programmera och omprogrammera. Jag vill verkligen inte vara begränsad av ett gäng fjantiga hjärnspöken så då är enda alternativet att ta död på dem. Eller i alla fall skrämma bort dem.

I dag tog jag därför fram både stora modet, stora beslutsamheten, stora knutna näven (plus våtdräkt, goggles, öronproppar och badmössa) och hoppade i plurret (utan skor) och simmade solo i 2 km.💪🏻🏊🏻

Vet du, jag är så där drygt osvenskt skitstolt över mig själv just nu! Och jag tycker faktiskt fler borde vara det oftare. Jante är trams!

Jag är helt övertygad om att det allra mesta går om man bara innerst inne vill. Det känns ofattbart men en gång i tiden tyckte jag t.ex att yoga, oavsett form, var lite scary. Nu för tiden går jag på det mesta och har ju t.o.m egna klasser. Hur festligt och häftigt är inte det?

Så vad du än är rädd för, som du inte vill vara rädd för, face your fears and dare to dare! Du kan!

Kram från Ingmarie

Juni i juli och utsikt + Friskis de lux

Hur mycket jag än gillar att träna med andra så gillar jag ju även att köra solo. Det är väl därför jag valt de sporter jag har. Eller om de valt mig. Vem vet egentligen hur det där förhåller sig menar jag?
Den där yogastunden på morgonen är som sagt var snudd på livsviktig för mig. Jag tror på att inte krångla till det så himla mycket. Har inte ens alltid någon yogamatta. Liggunderlag eller något annat mjukt funkar lika fint. Utsikten här fick jag dessutom på köpet utan någon som helst ansträngning.💕


Sprang en av mina favvorundor runt Juni, Killingskär, Bergafjärden och Berga by denna måndagsmorgon. Lugnt, tyst och totalt kravlöst.




Helst hade jag velat simma i dag också men för att inte äventyra något så lät jag simarmarna vila men Sprada funkar ju ändå alltid som du vet!

Det gäller ju också att inte glömma den där styrkan. Utegym är bra men det blir liksom inte riktigt det samma som på inne-gym. Måste dock erkänna att det är lite mer motstånd att gå inomhus för att träna denna tid på året. Åtminstone en härligt ljummen dag som i dag. Men när vi väl kom in på makalöst fina, lyxiga och stora Friskis inne i Sundsvall blev både jag och Anders taggade. Kanske särskilt jag. Lättroad som jag är…





Härliga dagar har en tendens att försvinna lite extra fort som du vet. Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen för plikten kallar. Tycker ju att jag precis åkte upp.😳

Undrar just när, och om, jag bjuds på lika vacker kväll som i går… Tror det blir väldigt svårt faktiskt.💕

Kram från Ingmarie