Vaddå tråkigt?

Jag undrar hur många gånger jag fått frågorna:

Vad tänker du på när du springer? Är det inte tråkigt?

Egentligen begriper jag inte ens vad det är hen undrar över. Vaddå tråkigt? Varenda löppass är ju olika. Distans, backigt, platt, skog, hus, asfalt, korta intervaller, långa intervaller, långpass, snabbpass, lätt, svettigt, kallt, segt, tungt, vindstilla, blåsigt, med sällskap, utan sällskap, nya platser, gamla platser. Variationen är oändlig.

Samtidigt kan jag förstå frågorna för jag minns ännu att jag funderade på samma sak när det gällde simning. Hur kan det vara “kul” att simma fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka och bara se kakel? Eller rakt ner i en mörk sjö/havsbotten? Lite kunde jag förstå känslan av att simma i klart turkost vatten men det var väl typ det enda. Och med betoning på lite.

Nu vet jag att simning är minst lika varierande och olika som löpning. Minus backarna. Inget pass är likt det andra vare sig man är i en bassäng eller i öppet vatten. Det är distans, skog, hus, korta intervaller, långa intervaller, långpass, snabbpass, lätt, segt, tungt, blåsigt, vindstilla, kallt, varmt, med sällskap, utan sällskap, nya platser, gamla platser som gäller även där. Plus galet mycket teknikövningar. Jag tror faktiskt de är oräkneliga.

I dag blev det t.ex en serie som min swimrunpartner in crime Peter tyckte jag skulle köra:

400+2×200+4×100+8×50 m. Kortare och kortare vila men högre och högre fart.

Med in-och avsim inkl lite teknikövningar så blev det 2000m rakt in på simkontot. Hur bra som helst!

Plus vattenlöpning och lite senare även hot vinyasa. Kände nämligen att jag behövde svettas bort lite klor från porerna efter de där bassäng-timmarna. 😜Och såklart alla de andra yogafördelarna.💕

Så även om löpning och simning förvisso är mycket så är ingen av dem tråkigt. Tycker och tror man det så har man banne mig aldrig haft tråkigt på riktigt!

Kram från Ingmarie

Utmaningar

Jag tror på att vi alla behöver utmaningar. Ofta. Det behöver inte vara storslagna, dyra eller märkvärdiga saker. Testa en ny aktivitet, gå en ny väg, byta jobb, göra något som känns “läskigt” eller prova göra tvärtemot vad man brukar räcker fint!

Varför?

Jo för när vi utmanar oss och gör något utanför “the comfortzone” så växer vi. Både fysiskt och psykiskt. Och det festliga är att ju mer man gör det ju mer vågar man och ju mer växer man. Skithäftigt när man tänker efter, eller hur? Kanske har du hört talas om hospitalisering? Det är när någon varit på sjukan/en institution med inrutad tillvaro för länge och som blir hyperstressad så fort minsta lilla utanför rutinerna händer. Jag har haft patienter som legat länge på sjukan och som nästan förgörs av ångest över en röntgentid en vecka framåt i tiden. Trots att de kanske inte ens behöver förflytta sig dit av egen maskin. Det är exakt så det blir till slut om man aldrig gör något utöver det vanliga. Dvs utanför sin comfortzone. Allt blir jobbigt, svårt och ångestfyllt till slut.

därför ska man utmana sig tänker jag. För att inte krympa som människa och begränsa sin tillvaro mer än nödvändigt.

Sen finns det förstås olika utmaningar beroende på vem man är. Intervaller kommer nog alltid vara en utmaning för mig trots att jag gjort det tusentals gånger. Jag vet ju liksom vad det innebär. Jag kommer bli trött. Frågan är bara när och hur mycket. Efteråt undrar jag alltid hur jag kunde tänka så där knasigt. Särskilt nu för tiden när jag i princip aldrig kör helt slut på mig. Men glad och nöjd blir jag alltid!

Nästan två timmar i hot-salen är en annan slags utmaning. En del klarar det inte alls. Jag stordiggar det!

Kram från Ingmarie

Förnuftsmössan på

Hur mångalen jag än må vara så har jag (ännu) inte helt tappat förståndet. Även jag begriper nämligen att efter denna helgen så behöver jag tagga ner oavsett om jag vill eller ej. I might be crazy but I’m not stupid du vet.😜

Så fastän solen skinit en del har jag hållit mig på (yoga)mattan, Mickes kiropraktorbänk och i Eriksdalsbassängen.

Bara hoppas denna enorma klokhet betalar sig i form av fortsatt pigg och glad kropp.

Kram från Ingmarie

Mångalen

Du har antagligen också sett att det är fullmånedax igen. Jag tror att alla mer eller mindre påverkas av månens faser. Jag tillhör de som påverkas mer. Typ jättemycket mer. I princip finns det två scenario.

I det ena sover jag skitkasst och är sen helt slut på dagen men kan ändå inte sova. Undantaget var när det var den där eklipsmånen. Då sov jag inte mer än 3-4 timmar/natt men var ändå överpigg.

I det andra scenariot sover jag som om jag vore medvetslös på natten och har energi som om jag vore påtänd på dagen. Det är där jag är just nu. Finns liksom ingen hejd på mig och även om jag begriper att detta är högst tillfälligt så njuter jag och låtsas att jag är odödlig.

Jag har bl.a yogat, städat och skrubbat, adventspyntat, strukit (händer typ aldrig annars!😱), handlat, lagat mat, uppdatera telefonen, fixat ett oplanerat extra yogapass, rensat bland jobbgrejerna som snart ska återlämnas (och plötsligt finns det plats i förrådet igen!), bokat tågresa, planerat pass för en adept och lite annat fix vid datorn.

Plus kört intervaller. 30 sekundare kanske låter som en baggis men om man bara kör tillräckligt hårt, tillräckligt många och tillräckligt kuperat så kan man bli ruskigt trött i benen även av dem kan jag berätta.

Har förstås även Spradat. Gäller ju att passa på så länge det är isfritt!

Gymat har jag också. Tillsammans med bästa Fredrik. Så nu är även han invigd i kälkens underbara värld.

Och klockan är ändå bara barnet! Kanske borde passa på att öppna garderobsdörrarna nu när mån-ångan är uppe…🙄😜

Kram från Ingmarie

Hitta känslan

Man får säga vad man vill om min simning i allmänhet och utveckling i synnerhet men ett är då säkert. Jag kämpar väl!

Blev en hel bunt progressiva 50-metersintervaller i dag. Utan redskap, med paddlar och till slut även med paddlar + dolme mellan fötterna. Paddlarna gör att jag blir något snabbare men de är också jobbigare. Den sistnämnda varianten, den med dolme mellan fötterna, är ett bra sätt att hitta coren och ligga stabilt utan att svajja runt. En del avskyr den men jag älskar den. Ligger som en projektil i vattnet och känner mig skitsnabb. I verkligheten är det konstigt nog ingen större skillnad rent tidsmässigt… Men kul är det! Och känslan är viktig. Det är den man har med sig både därifrån och till nästa pass tänker jag.

Känslan att få tillbringa en timme i hot salen är lika skön fast på ett annat vis förstås. Men jag får erkänna att jag har en smula svårare att behålla den där goa värmekänslan längre än till utanför gymdörren hur mycket jag än tar på mig just nu. Skumt…🙄

Nu har jag i alla fall kopplat på ledighelg-känsla. Det är plättlätt!

Kram från Ingmarie

Bli glad igen-tips

När man lipat mycket är det extra härligt när glädjen och skrattet kommer igen. Eller hur? Och hur ledsamt, mörkt och eländigt det än är så finns det i princip alltid något roligt, ljust och glädjefullt.

Kanske verkar det konstigt men “problemet” för mig kan vara att jag fastnar i de där dysterkvisttankarna och har inte ens lust att göra det jag vet jag blir glad av. Visst är det märkligt? Att man liksom nästan väljer att vara deppig.😳

Mitt “knep” för att hamna på rätt spår, förutom sömn, bra mat och andra “självsnäll-saker” förstås, är att mer eller mindre tvinga mig till någon aktivitet jag vet normalt sett gör mig glad i magen och hjärtat. Så jag åkte till tisdags-simträningen i går trots att jag mest ville ligga i soffan med en filt över mig. Som om det skulle hjälpt. Fatta mig rätt. Man ska sörja och vara ledsen men helst inte fastna i det.

Och såklart blev det bra! Finns nog inget hjärta som förblir ledsamt med Coach Ulf och Team Snabbare-gänget.

Bra gick det också! Testade t.o.m fjärilsim för första gången. Utan att ens vara i närheten av att drunkna. Men det behövs helt klart både fler och nya muskler för just den grenen…

Svettastas i hot-sal är ett annat bra knep. Jag piffade till det med extra bastubad. Sen kan vi snacka eftersvett. Länge.

Garanterat effektiv humörsupphöjare är förstås att vara ute. T.o.m är bättre än soffan. Men jag valde att kuta. För att jag kan. Och vill. Och hur grått det än må vara så finns det riktigt coola färger i naturen även nu!

<

Hur gör du när ledsamheten och deppigheten håller på att ta över?

Kram från Ingmarie

Skaparhelg dag 2

Det är möjligt att jag skulle tröttna om jag hade det så här typ alltid men jag är mycket tveksam. Jag är så där lycklig att jag måste nypa mig i armen om och om igen för att riktigt begripa att jag inte bara drömmer utan att detta faktiskt är på riktigt.

Tog lite sovmorgon och hann precis lagom med att yoga, käka och ta mig till den gemensamma morgonsamlingen på Skaparladan. Varje dag börjar med meditation och visdomsord så du liksom förstår ribban på detta underbara ställe. Varje dag innehåller också minst en föreläsning, eller kanske snarare inspirationsstund, för de olika grupperna men för övrigt är vi helt fria att göra precis hur och vad vi vill. Lärarna finns där om vi behöver dem men de styr inget.

Jag valde att passa på att kuta en sväng i det fina vädret. Att vistas i naturen är otroligt inspirerande i sig och ett fantastiskt sätt för att starta skaparlusten och för att liksom “känna in” var man är just i dag. Särskilt inspirerande blir det såklart i denna miljön….

Och här. Vem behöver liksom dusch?😜 Fast det är väldigt nära att det snart är is i vägen kan jag berätta.

Sen har jag bara målat, målat, målat, målat. Och lärt mig nya saker både om mig själv och det här med skapande. På något vis önskar jag att alla fick testa en helg. Att under ett par dagar helt få göra saker av glädje och lust är nämligen oerhört livsgivande och livsberikande. Om det “blir” något spelar ingen som helst roll. De få ambitioner jag hade, och det jag trodde jag skulle göra, när jag kom hit förra gången försvann redan första dagen. Precis allt har blivit helt annorlunda men ändå så helt rätt!

Peppe demonstrerar hur man kan spänna en duk.

Min lilla hörna!

Det till höger är ett “riktigt” fönster. Det till vänster en del av en av mina alster.

Kram från Ingmarie

Skaparhelg dag 1

Att jag har det ruskigt bra är en underdrift. Faktum är att om jag inte hade tyckt det så borde jag ha skämsmössan på resten av året. Minst!

För hur mycket bättre än så här kan en människa ha det i november? Eller any month förresten.

Yoga och frukost innan en lugn liten löptur i skogen.

Och eftersom en av alla mysiga och fina badplatser ligger utmed rundan så… Ja du fattar. Absolut helt omöjligt att inte Sprada!😍

Har hunnit vara på F&S inne i Norrtälje också. Trevligt ställe! Trött och svettig blir man med för precis som förra gången slutade det med att jag gick bananas på boxsäcken. Fråga mig inte varför för jag känner mig då inte särskilt ilsken…🙄

Men mest har jag förstås hängt i Skaparladan och målat! Massor! Det är så vansinnigt skoj! Men även utmanande, spännande, svårt, frustrerande och t.o.m lite läskigt. Det här är nämligen lite som SJ:s slogan du vet. “Den inre resan”. Och jag har ingen aning om vart jag är på väg eller hur det kommer bli. Men kanske det är just det som gör det hela så himla härligt? Bara att följa med och verkligen go with the flow.

Och stugan som jag hyr ännu en gång…. Vilken pärla den är! Som en oas i oasen. I´m in love forever!

Kram från Ingmarie

Svett och blod

Det fanns inte en chans att jag skulle kunna köra intervaller ute i dag. Inte ens jogga! Hela närområdet hade förvandlats till skridskobana i morse och om det är något jag inte vill så ör det att trilla och slå mig. I bästa fall. I värsta fall bryter man något. Eller spräcker skallen…😳 Så det blev hamsterbandet. Minns inte när det var sist, har helt enkelt inte haft någon som helst lust, men det gick helt ok och var ju riktigt skoj!

Körde inte “hårt” men tydligen tillräckligt hårt för att få näsblod. 😜Sist det hände var någon gång på 90-talet. På ett hårt höghöjdsträningsläger i USA. Med andra ord far away från lite mesintervaller i en källare.

Men jag är faktiskt inte ett dugg orolig. Trots nästan 2 timmar i Hot salen på kvällen kom inte en droppe näsblod. Däremot vansinnigt mycket svett. Förstås.

Inte ens Guru-Danne höjde på ögonbrynen. Tvärtom tyckte han det var lite festligt. Back to the 90s when I was young and fast liksom. Dessutom fanns det andra, viktigare, grejer att fixa till i min kropp. Den är i och för sig ganska lugn och stabil just nu. Liksom mitt inre. Allt hänger som bekant samman även om man inte alltid begriper varken hur eller varför.

Hur mår du?

Kram från Ingmarie

Avslutning

Jag gillar inte goodbyes. D v s de goodbyes som gäller roliga, bra och härliga saker. Men det vet jag att du förstod.😜

I dag hade jag min sista Yin yoga denna terminen och det känns jättesorgligt! Kanske det blir något litet vik men “min” klass är liksom slut för i år. Har jag tur blir det återstart igen till våren. 🙏🏻 Det var inte utan att egot fick sig en rejäl boost när det var så här lång väntelista. I praktiken betyder nämligen det att över 75 (!!!) personer ville komma på just min klass! 😍 Snudd på ofattbart…

Men som sagt var, det är enbart egot som talar. Jag guidar bara. Deltagarna kanske egentligen struntar i vem som leder, bara de får yin yoga.😀

Vattenlöpningen lär dock aldrig ha någon avslutning. Många i plurret samtidigt som mig just denna måndag. Men det gör inget för jag behöver ju inte så mycket plats när jag harvar runt, runt. 😊

Kram från Ingmarie