Stark gelé

Det svänger snabbt. Åt alla håll. Lika plättlätt som simningen var i söndags lika vedervärdigt tung var det i dag på Master-simningen. Jösses liksom.😱 Armar och rygg var mest som en oformlig gelé och det fanns absolut inget som kan kallas go i kroppen. Men jag genomförde det!💪🏻 Lägstanivån har helt klart blivit högre!

Och det finns troligtvis en förklaring. Nej förresten. Två.

Den första är Yaels athletic yoga i morse. 70 minuter svettfest! Begriper inte hur hon kan komma på så många utmanande och roliga pass!😍

Den andra är dagens gympass. Benen fick vila men kroppen består ju av mer än dem.🤪 Jag vet att det finns de som tycker styrketräning är trist men som jag sagt en halv miljard gånger innan så tillhör jag inte dem. Dessutom är det i princip livsviktigt i vårt “moderna” (läs stillasittande/förslöande) samhälle. Särskilt när man blir äldre. Vilket = över 30 bast. Jo du läste rätt. Det är nämligen ungefär då muskelförlusten (sarcopenin) börjar . Just saying…

Så om du inte redan kör styrka 2-3 ggr/v är det dax att börja! Om du tycker det är tråkigt så testa någon av alla styrkeklasser som finns eller ta hjälp av en kompis eller en PT. För det är kul! Känslan av en stark kropp är härlig! Även om man får gelékropp emellanåt.

Kram från Ingmarie

Livlinor

Vet inte hur det är med dig men jag behöver verkligen min dagliga dos yoga. Och meditation. Inte enbart för att hålla kroppen något sånär smidig och inte helt stelna till rent fysiskt. Hur det än är så blir vi ju inte direkt smidigare eller flexiblare med åren.🤪 Det är ju även det som är tanken med yoga. Och meditation. Att bli och vara mer “mjuka” både i kroppen och sinnet. Som med det mesta så gäller dock use it or lose it. Man måste helt enkelt öva. Hela tiden.

För mig är båda även viktiga för att behålla fokus, lättare vara i nuet, få ökad självkänsla och självinsikt, bli medveten och för att hålla stressen på en ok nivå. Det är ju enkelt att vara “här&nu” och att hålla sig cool här där jag befinner mig just nu när jag i princip styr både klockan, tempot och vad/hur jag vill göra. Det blir en helt annan utmaning när SL, stämpelklocka, schema och andra “måsten” styr. Jag är helt enkelt inte bra på att få tyst på “the monkeymind”, inte älta eller inte oroa mig utan dessa två hjälpmedel och livlinor. Därmed inte sagt att det alltid funkar till 100% men det funkar för mig! Så mycket vet jag. När jag började för många år sedan gick jag enbart på klasser och kurser. Tror det är bra för att få en trygg grund och förståelse. Min egn yogalärar-utbildning är bland det bästa jag gjort hittills. Utmanande och emellanåt väldigt svårt men mest bara utvecklande och enormt roligt. Även om jag gärna både har och går på klasser, tycker liksom det är skönt att bara parkera mig och bli ledd emellanåt, så gör jag det mest för mig själv och på mitt eget lilla vis. Man behöver inte krångla till det så mycket. Det måste inte vara på någon särskild plats med särskilda övningar i särskilda kläder. Det funkar finfint både i nattlinne, baddräkt och svettiga löparkläder!

Simningen gjorde jag i Del Norte-bassängen och löpningen på platten utmed Rio Grande. Träning är några andra livlinor jag har för att t.ex inte hamna i det där svarta hålet och för att hantera tjattret i skallen. Men det är på ett annat vis och något jag inte heller vill vara utan. Tack och lov behöver jag ju inte välja. Inte just nu i alla fall…

 

Det finns enormt mycket forskning och studier som visar yogan och meditationens alla fördelar men för att bli rörlig och mjuk, fysiskt såväl som psykiskt, behöver man såklart inte göra precis det. Kanske gör du på något annat vis som funkar lika fint? Alla lagliga knep för att må väl är ju faktiskt bra. 😍

Kram från Ingmarie

 

Planerat oplanerat (eller vice versa) och det är skönt att inte vara dödssjuk

Kroppen är märklig. Liksom hjärnan. För att inte tala om livet. Man tror man har en plan och att läget är under kontroll men icke heller. Utan att man fattar ett jota så kan kroppen/knoppen/livet helt förändras och plötsligt har man varken en plan eller kontroll.

I går t ex fick jag helt oväntat en märklig värk i ryggen. Det var som om ett tajt bälte drogs åt hela nederdelen samtidigt som bröstryggen förvandlats till ett järnspett. Hade svårt att både stå och sitta men ligga funkade fint så sova var tack och lov inga problem. Tvärtom! Vad det var eller var det kom från har jag fortfarande ingen aning om. Med den “uppladdningen” hade jag i alla fall inga förväntningar om att ens kunna jogga i dag. Ännu mindre kunna köra de planerade intervallerna. Såg för min inre syn hur jag med stor möda istället skulle vara tvungen ta mig till kiropraktorn och sen i bästa fall få träna något lätt. I bästa fall. Men eftersom jag jobbar med det jag gör, och får se alldeles för många “skumma fall”, så tänker jag alltid värsta scenariot när sådana här till synes oförklarliga smärtor dyker upp. Dvs de är något livshotande. Ja så knasig är jag men det finns som sagt var en förklaring till varför…

Så blev det morgon. Jag gick upp. Yogade och mediterade som vanligt. Åt frukost. Och kände att ryggen märkligt nog var ganska ok. Så pass ok att jag trots allt bestämde mig för att köra de planerade 30 x 30-30 sek. i Academyparken. Dvs 30 sek hårt -30 sek lugnt 30 ggr.

Åkte dit. Värmde upp och började. Den första var som att springa med blyskor i gyttja men redan den andra kändes helt ok. Sen flöt det bara på. Backe upp och backe ner. (Enklast nerför förstås…🤪) Inget ont någonstans och hela kroppen kändes pigg. Då började hjärnan blanda sig i. Du vet så där när den liksom dealar med sig själv. “30 st har jag ju gjort en massa gånger innan – let’s go for 40!”

Så då blev det bestämt. En stund. Sen började det igen. Av någon anledning tyckte nämligen hjärnan att 50 var en mycket bättre siffra och därmed hade den dealat till sig även det.

Ja jösses! Det var svettigt värre. Men så kul! Avslutade med hopp & skutt-övningar i backe innan nedjoggen.

Men inte nog med det. Både kroppen och knoppen tyckte att ett rejält gympass också var en bra idé. Och vattenlöpning.

Som sagt var. Det finns mycket som är märkligt och som man troligtvis aldrig kommer begripa. Särskilt döds-sjuk verkar jag i alla fall inte vara. Åtminstone inte i dag…

F.ö rekommenderar jag ännu en podcast med Rich Roll.   På tal om vad man tycker är kul här i livet.

The paradox of passion with Brad Stulberg and Steve Magness.

Enjoy!

Kram från Ingmarie

Det är inte alltid så enkelt

I går var det både vinterkallt och höstvindar på en och samma gång. Det t o m snöade lite i går kväll! (No, it’s not an April fool joke..)

I morse var hela Albuquerque inbäddat i en slags vit, fuktig bubbla. Inte snö och inte egentlig frost heller utan mer som något fluffigt vitt kallt vatten-täcke. Norrut syntes inte ens Sandia-berget. Fascinerande! Det kändes som om jag var mitt i en sagobok.

Det var mer eller mindre helt vindstilla och inte direkt kallt men inte heller varmt så klädvalet var inte helt enkelt. Det blev såklart helt fel. Inte de första 20 minuterna kanske men sen försvann det där vita fluff-fluffet och byttes mot solens strålar. Och de är härligt varma.

Så det blev att ta av det som kunde tas av för att inte helt smälta bort under långpasset. Ett långpass som f.ö var rackarns segt. Höghöjd och backar är tufft oavsett men när man grejat flera timmar trots cement i skorna, då är man banne mig extra glad och nöjd! Och helt ärligt så var det ändå mest härligt för vem kan annat än älska att ha det så här?

Yogan i kväll var också extra svettig, yogafröken Yael är nämligen enormt påhittig, och bra och välbehövlig. Som yoga ju i princip alltid är. Kanske särskilt när den är extra utmanade för man lär sig väldigt mycket om sig själv då. Det brukar stämma väldigt bra på mig det där man säger att “så man gör och reagerar på yogamattan är en spegling av hur man gör och reagerar  i övriga livet”. 🙏🏻❤️ Hur är det för dig?

Kram från Ingmarie

Tartan-sug

Min träning, inkl tävlingar, går mycket på känsla nu för tiden. Jag har försökt köra med coach/efter program igen, och noga planera race, men det slutar i princip alltid på samma vis. Jag kraschar på något vis. Anledningen är enkel. Mina gamla tävlingshorn och min forna superdisciplin kopplas på direkt. Dvs jag slutar känna efter och lyssna på kroppen och kör på som det står i kalendern oavsett.

Om det är rätt eller fel, om man tänker rent utvecklingsmässigt, vet jag inte. Å andra sidan har jag ju som sagt var redan gjort mina PB och mitt mål nu för tiden handlar mer om att behålla det som finns, ha kul och vara hel och frisk. Det är annorlunda att vara 50++ kontra 35 år. Kanske särskilt när kroppen har fått utstå en hel del tuffa utmaningar. Men träna hårt går utmärkt bara man gör det med hyfsat sunt förnuft. Och när kroppen är med på det. Därmed inte sagt att det är så enkelt som det låter…

I dag var jag i alla fall sugen på tartan! Tror det delvis var Annas inlägg som gjorde att suget kom. Ibland behöver man bli påmind du vet.😀

Och jag var sugen på kort och “fort”. Något jag dessutom verkligen behöver.

16 x 200 m (30sek vila) + utfall/burpees/enbenshopp och gym. Jobbigt, svettigt och mjölksyrestint som attan men också jättekul! Helt klart underlättar det att Academybanan ligger så fint.

Det var inte utan att benen kändes en smula lustiga efteråt. Yael”s yoga på kvällen satt fint om jag säger så. För att inte tala om att ligga raklång i solen.

Kram från Ingmarie

Rutiner

De flesta människor mår bra av rutiner tror jag. För att skapa stabilitet både i kroppen, knoppen och livet. De behöver och ska inte vara huggna i sten såklart och jag tror absolut man ska röra till det lite emellanåt. Och ändra på dem. Om inte annat för att testa om det är dax för en ny rutin. Vi ändras och förändras med tiden och därmed borde ju våra rutiner också göra det tänker jag. Eller vad tror du?

För många år sedan kunde jag t.ex ganska enkelt träna direkt på morgonen utan frukost. Vad som helst. Intervaller, långpass, hoppa hopprep. Allt funkade. Jag gjorde det i många år tills jag en dag märkte att det inte alls funkade längre. Kroppen bara ville inte! Det var alltid trögt oavsett vad jag gjorde för aktivitet. Jag mådde illa och fick ont både i magen och kroppen efteråt. Jag var trött hela dagen och allt det påverkade naturligtvis även psyket negativt.

Så jag slutade. Helt!

Sen började jag yoga och meditera på morgonen. Bara lätt! Det var, och är, varken länge eller hårt. Men jag märkte att jag mådde bra av det och än i dag gör jag det 99% av alla morgnar. Om jag inte gör det så känns det ungefär som när man inte borstat tänderna.

För något år sedan började de där snortidiga simträningarna och för att slippa gå upp mitt i natten testade jag att köra före frukost. Den första gången kändes mest skit men jag testade en gång till och det kändes bättre! Numera kan jag enkelt simma före frukost. Hela detta året har jag en gång/vecka, ibland t o m två, tränat före frukost. Löpning, simning, styrka, vattenlöpning och yoga. Visst kan känslan variera, men det gör den ju oavsett 🤪, det viktiga är att jag inte mår dåligt av det.  Men jag kan inte tänka mig köra något hårt. Dvs hårt som i pulshöjande mjölksyrestinna intervaller. (Undantag simning faktiskt. 🙄)

Svettig är däremot ok. Som morgonens styrka och Athletic yoga var. Min favvo-yogainstruktör här, Yael , är en av de bästa jag någonsin haft. Alltid en perfekt blandning av utmaningar och lugn. Så tacksam hon fortfarande är kvar på S&W efter alla dessa år. Och att jag hittat Cochiti-gänget, coach Jenny och min simkompis John här är guld värt. Det är lite annorlunda sim-träning på passen mot vad jag är van vid men nu har jag kommit in i även denna rutinen och älskar den!

Så summa kardemumma. Det jag vill säga att jag tror man med jämna mellanrum ska utmana sina rutiner och se om de fortfarande är hållbara eller om det kanske finns någon som är ännu bättre för där man befinner sig i livet just nu. För du vet ju. Inget varar för evigt. Inte ens bra rutiner för bra rutiner kan bli dåliga om de är vid fel tillfälle och tidpunkt.

Hur gör du? Testar du nya rutiner eller kör du på gamla invanda?

Kram från Ingmarie

Bästa i år!

2,5 timmar upp och ner för trailsen under Albuquerques heta sol. Många höjdmeter på höghöjd och det kändes bra!

Kutade först uppåt mot Sandia-berget och sen längst ner i Bear Canyon Open Space park. Vilket innebär att det är 40-50 min konstant uppför sen.

Blir jag inte backstark här blir jag det aldrig.

Kroppen känns bra och jag tror jag håller en bra balans med allt just nu. Och jag har en plan för att fortsätta att ha det så. Sen vet man såklart aldrig riktigt hur det blir. Ingen plan är ju idiotsäker. That’s life!

Men yoga i solen vet man alltid är härligt!

Kram från Ingmarie

Beviset

Jag berättade ju att jag verkligen gjorde vad jag mäktade med på loppet i söndags. Well, här är starten. Då var jag fortfarande pigg.

Och här är målgången. Orkade inte ens le pga av all mjölksyra. Då är jag inte pigg.🤪

Det jag vill säga med detta är att även om jag oftast är pigg, och ler allt som oftast, så är det inte alltid så. Såklart. När jag säger jag är trött då är jag verkligen det. Men stänga av klockan pallade jag tydligen. Det sitter så galet djupt inrotat att jag t o m gör det de gånger jag vurpat. I know. Helt crazy!

Så där trött har jag i alla fall inte blivit i dag trots löpning, gym och yoga. All träning är, och ska inte vara, stenhård. Jag tror på variation. Man behöver vara bra på att chilla också. Och det är jag! Typ proffs! Extra enkelt är det förstås när solen skiner, vinden är ljummen, boken man hittat är superbra och magnolians doft och skönhet fullkomligt knockar en!

Kram från Ingmarie

Skum dag…

Dagen började precis som vanligt. Yoga, meditation, frukost, lite jobb och packa bagen. Inget konstigt alls. Sen började det “skumma”.

Radiokanalen jag brukar lyssna på, 99.5, bara la av. Eller rättare sagt, den började brusa like crazy! 😱 Alla de andra 418 kanalerna funkade dock utan minsta lilla störning.🙄

Sen la både Fejjan och Insta av. Inte helt. Jag kunde se flöde på båda men inte varken kommentera, “gilla” eller göra inlägg. Försökte alla knep (starta om telefonen, uppdatera o.s.v) men inget hjälpte. När jag kollade upp det verkade stora delar av hela denna gigantiska kontinent ha samma problem. Och inte bara här! I Europa också tydligen.😳 P3 kanske inte heller funkade? (Eller vilken kanal du nu brukar lyssna på.)

Sen var det vädret. Det har farit fram extrema (och ovanliga) tornados i NM och i Colorado är det hiskeliga (och även de ovanliga) snöstormar. Och det är bara två ställen. Hela USA är uppochner med “extreme weather” Enligt varenda vädersajt skulle det bli snöstorm här i dag. Och/eller very heavy rain. Det har förvisso blåst på rejält men inte en enda snöflinga/regndroppe har kommit. Inte ens ett mörkt moln. Hur svårt kan det vara att spå väder egentligen?😳

vips nu i kväll bara funkade allt igen! Ett tag. Insta verkar fortfarande ha mystiska problem. Märkligt. Men tack och lov har det i alla fall inte kommit varken något regn eller någon snö.🤪🙏🏻

Det som däremot varit helt vanligt och normalt är hur kul det är att träna och hur gott maten smakat efteråt. Varenda måltid! Festade till det på lunchen och käkade på Wholefoods. Smarrigt som alltid! Om det nu skulle ske skumma saker just i dag så är det ju ändå en himla tur att de viktiga grejerna var som de brukar i alla fall!

Kram från Ingmarie

Grått och blått

Jag hade planerat in en lite längre utflykt i dag men väderprognosen sa regn hela dagen med åska och hård vind fram på eftermiddagen. Dock skulle det vara hyfsat varmt men dra iväg och det blir storm lät ju si så där smart.

Morgonen bjöd mycket riktigt på regn(skurar). Och feta blygråa moln. Nu är ett av de tillfälle jag önskar jag kunde få med lukter via cybervärlden för milde himmel vilka dofter Moder jord bjöd på! Du vet så där så man bara vill andas in, in, in! Och även om jag är en solmänniska så får jag lov att säga att det var en extrem grå magi jag bjöds på. (Som aldrig kan bli helt rättvis på bild…) Grått kan verkligen, verkligen vara vackert!😍

Så jag ställde in långturen och åkte i stället till Botaniska trädgården.Tänkte att promenera där går ju fint även om det regnar lite. Har dessutom (märkligt nog) aldrig varit där. 😳 Tror att det är för att det tyvärr även finns ett zoo som jag aldrig skulle sätta ens min lilltå i. Men trädgården är gratis att gå omkring i och det finns inga instängda djur! Och jösses vilken pärla det är! Det är ju fortfarande “vinter” men det spelade ingen roll. Det var ljuvligt att se all fin natur, de olika trädgårdarna, den coola mini-järnvägen, konstverken och åter igen de där dofterna! Jag var helt lyrisk! Det måste vara bedövande vackert när allt grönskar.😍

Inte en regndroppe kom och ganska snart kom solen igen och himlen blev då där blå som den alltid blir inom kort här.

Nästa gång ska jag förresten testa några av alla de trails som ligger precis jämte trädgården.

Nästan lite plågsamt att se dem men dels hade jag inte spring-grejer med mig och dels hade jag bestämt mig för att inte kuta i dag. Kroppen känns hur bra som helst men just därför bromsar jag. Man ska absolut spänna bågen och utmana sig själv men är man oförsiktig kan man spänna för hårt just när det känns som bäst. Dumt att chansa tänker jag… Men jag har tränat. Ett bra styrkepass och ett extra långt underbart yoga-pass. Hel träningsvila har jag sällan behov av. Plus att det ju är skittråkigt. 🤪

Så det blev en fin utflykt ändå och den andra har jag ju kvar!😍

Kram från Ingmarie