Month: februari 2023

Lurad

Visst har Otto härjat runt rejält men mindre än jag trodde med tanke på hur han lät. I alla fall här. Det blev en del hinderhopp på löpturen i morse.

Jag fattade ju att det skulle vara en chansning att åka till Kristianstad för att åka tåg till västkusten men tåget skulle gå i tid enl. personalen och även anslutningen. Så jag åkte. Tyckte det flöt på fint och hann både slappa och plugga lite.

Så kom jag till Lund och skulle byta tåg. Hade nio minuter på mig så gott om tid. Men det var inställt. Nästa, en timme senare skulle dock gå enl. värdarna. Det skulle ställa till det lite men ändå funka. Jag skulle nämligen bli upplockad av lillebror för att vi skulle åka till pappa som är inlagd och sjuk.

Var i god tid till när tåget skulle gå 14.22. Kl 14.17 rullar ett SJ-tåg med samma destination in och jag minns att jag för några sekunder tänkte att jag kanske skulle ta det även om jag fick betala mer men eftersom det fortfarande stod att Öresundståget skulle gå så tog jag för givet att de inte skulle ställa in med så kort varsel. Plus att SJ-tåget ju verkade åka.

Jag hade fel. Tokfel.

Inte med SJ tåget för det åkte i tid, utan om att de inte skulle ställa in med kort varsel. Sex minuter innan avgång ställer de in. Hur är det ens möjligt?
Gick åter till värdarna som inte visste någonting om någonting. Varför det står ”Skånetrafiken – fråga mig” på deras gula västar är för mig en gåta. De kunde inte svara på om det skulle gå några tåg ö h t, om det fanns ersättningstrafik, hur vi annars skulle ta oss vidare eller om man fick ta taxi. De kunde inte ens själva ringa Skånetrafiken för info. Jag försökte men det var såklart kö. Det enda de visste var att man fick vänta.

Med många frågor, inga svar och ont om tid fick jag bestämma mig snabbt. Chansa på att det kanske skulle gå något tåg så småningom men då riskera att ändå inte få träffa pappa men dock några andra i familjen eftersom jag skulle sova över i Halmstad, eller åka hem med nästa tåg.

Jag valde att åka hem. Bli fast i Lund kändes inte särskilt lockande…

Så där gick i princip en hel dag till att bara åka fram och tillbaka till Lund. När jag väl fick tag på kundtjänst så var det lika mycket goddag yxskaft där som hos värdarna så det var nog ändå bästa valet. Ofattbart att det kan och får skötas så här dåligt! Jag var ju långt i från den enda som drabbades och absolut inte en av de som drabbats värst. Jag förstår att vädret var jobbigt och svårt men dels hade allt lugnat sig och de hade haft tid att röja ev hinder, dels rullade andra tåg utan problem men framförallt var servicen och informationen under all kritik.

Nu hjälper det ju inte hur arg man än blir eller hur mycket man än skriker för de skiter i vilket. Den enda som drabbas är jag själv om jag låter besvikelsen och ilskan få övertag och fäste. Men jo, jag var arg! Jättearg! Tro det eller ej men jag kan lätt bli det. Dock rinner det av mig lika fort bara jag fått ösa ur mig det. När jag kom hem bytte jag snabbt om och traskade till gymet där Anders mötte upp. Händer minsann inte allt för ofta att vi är där samtidigt.

Det blev ett oväntat bra pass och jag testade bl.a lite nya rörlighets/styrke-övningar jag sett på Insta. (ag är en riktig härm-tjuv och kopierar ofta andras övningar. Men å andra sidan vet jag att andra gör det med mina så det jämnar nog ut sig.

Mådde utan tvekan miljarder gånger bättre efteråt men det som verkligen fick mig i balans var helt klart detta.

Kram från Ingmarie

Otto på besök

Typ överallt har det varnats om stormen Otto och nu är den här! (Vem kommer förresten på alla dessa namn???)
Det behövs ingen hårtork om jag säger så. Haha!
Fick hålla hårt i papperspåsarna!

Jag hoppas det lugnar sig till i morgon så att tågen rullar igen så att jag kommer dit jag ska.

Håret blev i alla fall både torrt, luftigt och extra rufsigt efter fredags-simningen med klubben. Förutom att vi simmade fick jag äran att hålla ett kort intro-pass till vattenlöpningens underbara värld. Jättekul! (Även deltagarna tyckte det även om de blev tröttare än de trodde de skulle bli. Hehe) Det innebar också att jag hade extra mycket leksaker med mig.

Innan Otto kom hann jag i alla fall med löppasset. Vet inte vad som flög i mig men de tänkta 4 x (5+3+1) minuter blev 5. Kanske berodde det på att om jag ”bara” hade kört 4 set så hade det blivit en extra lång nedjogg och eftersom jag i grunden på något vis är väldigt lat så tyckte jag det var bättre att köra 3 intervaller till. Då får man ju liksom vila emellanåt.

Det var inte förrän jag kom hem som jag märkte att det visst hade regnat en hel del för jag var totalt plaskblöt. Måste ha varit ovanligt fokuserad.. Eller nåt…

Stormar det hos dig också?

Kram från Ingmarie

Vardagen

Jag har skrivit det förr men den som inte gillar sin vardag har ”problem” och bör göra något åt det. Vardagen är ju just de dagar vi har mest av.

Nu behöver der inte betyda att man älskar varje (var)dag men majoriteten måste vara bra tycker jag.

Även dessa dagar som mest består av att sova, äta, träna, jobba, sova, äta, träna, jobba, åka buss, åka buss, åka buss osv osv.

I dag höll jag dessutom på att missa den där bussen. Inte för att jag gjorde något särskilt. Jag var bara helt enkelt långsam. Sprang till och från gymet, tränade på bra men ”fastnade” i repan för jag började babbla med några andra och då kan tiden försvinna rasande fort!
Det fina var att jag fick bra fart i benen på vägen hem.

Måste fortfarande ha gummiband…

På jobbet har det inte varit varken någon risk eller chans att slöa eller vara långsam och det bra med det är att det aldrig hinner bli långtråkigt!

Kram från Ingmarie

De finns!

De är inte många här i Åhus men de finns. Dvs backarna.

Några små och korta men som efter många platta kilometrar kan kännas som mindre berg!

Skumt det där för när jag springer i mer kuperade spår känns det (oftast) inte så.

Blir jag kanske extra snabbt lat?

Kram från Ingmarie

Rumpnöt och intervju

En heldag sittandes på en stol är sjukt mycket jobbigare än en heldag ståendes. Rumpskavet är ett faktum redan efter en timme. Simpasset var extra efterlängtat och extra härligt! Om jag inte minns helt fel är det 1,5 vecka sen sist! Hemskt! Om inget oförutsett händer blir det dock två till innan söndagen är över.

Men det har varit trevligt, hyfsat givande och ”special”maten jag fick var riktigt bra! (Jag skriver ”special” för jag tycker ju jag äter vanlig mat. haha)

Du som följer mig vet nog min inställning till injektionerna och hela covid-grejen. Nu har jag verkligen stuckit ut näsan men jag står för allt jag säger och jag vet att jag inte är ensam. Vi är väldigt många runt om i världen som är ”vakna” vid detta laget. Sjuksköterskor, läkare, forskare och professorer. Det var t ex väldigt tunga namn med på den stora Internationella  konferensen i Stockholm  men inte ett pip i media om detta. Varför? Man kan ju skriva spaltkilometer om någon kändis kläder, vad en politiker gjorde när hen var 17 år eller om korruption, mutor och gängkrig. Oftast enkelriktat från en synvinkel men man tar åtminstone upp det. Jag tycker det är ytterst märkligt!

Kanske minns du att jag skrev att jag blivit intervjuad av Per Schapiro? I princip den enda journalisten inom msm som vågat ifrågasätta hela denna cirkus.
Nu finns intervjun här på Folkets radio. Vi är tre ”modiga” sjuksköterskor som är med. Jätteläskigt men samtidigt lite ”befriande”.

Lyssna gärna och berätta vad du tänker och tycker!

Kram från Ingmarie

Långpass på en måndag

I ”löparvärlden” är söndagen den dag man ”ska” springa långpass på. Fråga mig inte varför. Det har bara ”alltid” varit så verkar det som. Det klassiska programmet är kvalitetspass tisdag-torsdag och lördag. Distans de andra dagarna, alternativt alternativträning/vila och långpass söndag. Det finns såklart andra mallar men detta är grunden i de flesta program. Nu för tiden gör jag ju lite hur som helst men någonstans sitter detta kvar i hjärnan så långpass en måndag känns riktigt busigt!

Redan under morgon-meditationen bestämde jag mig för att njuta till 100% av turen och strunta i både tid och distans. Det första var plättlätt men de där två sista visade sig vara svårare men det visste jag ju inte då.

Hemifrån till Äspet är det ca 4 km och där ingår även den enda delen som är mindre rolig. Man måste genom stan och även om det är hur pluttinuttigt som helst så upplever jag den som lite tråkig. Försöker verkligen muntra upp mig genom att titta på alla fina hus men det har hittills gått si så där. Tror det är asfalten och kullerstenar som liksom ”förstör”. Jag vill ju bara ut i skogen!

Men sen alltså. Kronoskogen i Äspet lämnar ingen oberörd. Jag är fortfarande lika fascinerad av denna trollskog!

Här hoppar man också lätt på Skåneleden SL 6 till Nyehusen. Jag har verkligen längtat efter att få testa den men då har planen varit att springa one-way. Just i dag hade jag ingen chaffis som skulle kunna hämta mig och att försöka passa en buss som går en gång/timme är väl ungefär lika enkelt som att försöka klippa håret på sig själv.

Med facit i hand var det nog det bästa som kunde hända även om det blev fel väg så blev det rätt!

”Längs stora delar av kusten växer tallskog på de magra och sandiga markerna. Tallskogen är förhållandevis öppen och marken täcks med tjocka mattor av lavar och mossor. Floran är artfattig, men på öppna ytor växer sandnejlika, hedblomster och backtimjan.

Hela kusten kläds idag till stora delar med tallskog, men så har det inte alltid varit. Under medeltiden var behovet av trä och brukbar mark stort och succesivt öppnades den då ekskogsklädda kusten upp. På de öppna ytorna kunde vinden få tag i sanden och sandflykt blev ett stort problem för bönderna i trakten. I och med det planterades stora arealer tall under början av 1800-talet, vilket har lett till de tallskogar vi har längs kusten idag.

Vid de norra delarna går du genom Äspets naturreservat med vassområden, blandskog, kustdynlandskap och sandstrand. Längs leden i reservatets östra hörn finns en grund lagun som lockar många häckande och rastande fåglar. Här finns även ett fågeltorn med överblick av lagunen. 

De centrala delarna av etappen går genom kustens mäktiga dynlandskap. Sanddynerna, som ibland höjer sig över 20 meter, har bildats under många hundra år när landskapet var öppnare. I söder går du sedan genom Gropahålets naturreservat som är ett populärt friluftsområde, särskilt under sommaren.

Kuststräckan mellan Åhus och Kivik kallas Ålakusten. Här har ålfisket varit en viktig inkomstkälla. Fisket har gett kusten dess speciella karaktär med ålabodar och torkställningar för hommorna.”

Det är så sträckan beskrivs och om jag var kär i Åhus och dess omgivningar innan så är jag dödsförälskad nu. Jag tror jag dog lyckodöden 1786 gånger och låtsasköpte 368 olika hus. Bitvis var det en hel del tung sandlöpning men inte ens det brydde jag mig om! Här snackar vi njutning till 100%!

När man kommit förbi Yngsjö svänger leden höger in i skogen. På något vis lyckades jag missa de orange skyltarna men i stället för att springa tillbaka och leta så fortsatte jag på de minst sagt fantastiska stigarna i naturreservatet.

Så i stället för att komma till ”vändmålet” insåg jag att det var himla bra att jag hamnat ”fel” för när jag kollade närmare på kartan såg jag att jag på olika stigar och grusvägar kunde ta mig hela vägen tillbaka till Äspet genom skogen. På så vis blev det en runda i stället för fram- och tillbaka. Himla käckt!

En bit innan Äspet finns ”Stora eken” där det sägs att ungdomarna förr samlats för dans och lek. Otroligt mäktig och det ska bli spännande att se den med löv!

Ojämn distans kan jag stå ut med men inte ojämn tid så för att få den jämn var jag ”tvungen” att springa ett varv runt huset också. Ja sån är tydligen jag.. Gick alltså inte att strunta i det trots att jag hade bestämt det innan.
Varför just tiden är viktigast är för att den kan jag lita på (och det jag alltid mätt min löpning med) men gps:en vet man aldrig riktigt med. 2.50 i tid. 26 km – några meter på distans. Om sateliterna var på hugget vill säga…

En bra stund senare var jag tillbaka vid havet igen och då hade jag Anders med mig. Märkligt nog var det bara jag som tyckte det var en bra ide med lite havsbad… Stackars honom och alla andra som missar denna magi det innebär!

Kram från Ingmarie

Laddningsställe

Spelar ingen roll hur trötta benen är, springa på stigarna här är alltid rätt. Både för kropp och knopp. I dag sprang jag ”korta” vägen, och längre hem, till Äspet för att njuta av skogen där. För mig är det en perfekt blandning av stigar, hav, vyer, platt och backar.

90 minuter senare var jag redo för både jobbet och livet runtomkring. Så himla bra!

Kram från Ingmarie.

Slutkörd

Rubriken låter värre än den är. Jag är slutkörd på ett skönt vis!

Det blev sent hem från jobbet i går vilket gjorde att det blev en ganska sen start på denna (lediga) dag. Jag har dock slutat bli stressad av det. Förr nästan skämdes jag om jag sov längre än till klockan åtta och tyckte hela dagen var förstörd. Helknäppt – jag vet!
Man hinner det man hinner och jag hinner nästan alltid mer än jag tror. I dag med.

Vädret hjälper helt klart till att ge mig ännu mer energi än normalt.
I går var det verkligen solskens-löpning!

Samma i dag och dessutom mycket varmare! Vi har haft två-siffrigt här och det behövdes inte ens några vantar. Då är det varmt. Dock har det varit lite blåsigare vilket verkligen märktes när det blev motvind. Skyller på den för att jag blev så galet trött. Verkligen snortrött! Så där så jag nästan stapplade på nedjoggen hem. Ändå sprang jag varken snabbare eller längre än jag brukar. Tror jag. Har i ärlighetens namn noll koll på hur långt jag springer eftersom jag räknar nästan allt i tid. 12 + 10 + 8 + 6 + 4 + 2 min. intervaller + upp- och nedjogg.

Blev nog inte direkt piggare av gympasset heller även om det gick väldigt bra! Känner mig stark och gillar (såklart) att jag kan lassa på med ännu lite mer vikter. Helt klart är det en myt att man inte kan bli starkare bara för att man blir äldre. Precis som det är en myt att man inte kan bygga muskler och bli starkare om man är vegan. Det är nästan alltid den första frågan jag får när det kommer fram att jag inte äter animalier. ”Var får du ditt protein ifrån?”
Helt ofattbart att folk inte lärt sig mer. Det är ju 2023 och det finns inte bara oändligt mycket information om vego-kost utan även oräkneliga elit-atleter som är veganer.

Förutom belöning med mat, en liten tupplur, fylld kyl, ett nystädat hem och en tom tvättkorg, allt fixat av oss för vi har varken någon betjänt eller robot(-dammsugare) så har jag belönat mig med det allra bästa av de bästa. Ja du vet…

Det är fascinerande hur havet ändras från en dag till en annan! I förrgår var det så grunt att jag hade nog kunnat gå till Danmark. I dag blev det djupt direkt. Supercoolt! Ändå tror en del folk på att månen och naturen inte påverkar oss. En del tror t o m att vi kan styra naturen. Vad jag vet så har det hittills aldrig slutat väl.

 

Resten av denna kväll ska jag chilla. Eller nej. Vi hade ju ingen betjänt så det blir nog jag/vi som får hänga upp sista tvätten. Men det gör jag så gärna för hur det än är så är det ett stort privilegium att ha tvätt att tvätta och ett hem att städa. Lätt att glömma bort…
Samma med att känna sig slutkörd. Visst kan man vara trött ibland men det är antagligen ändå inte i närheten av hur många andra människor har det. Jag är det för att jag har lekt. Inte för att jag tvingats leta efter mat och vatten, gräva i ruiner, slava, av sjukdom eller ens hårt fysiskt jobb.

Så egentligen är rubriken bara lurendrejeri.

Kram från Ingmarie

 

Mörkt men ljusare

Tidig morgonlöpning betyder fortfarande mörkerlöpning men jag märker en stor skillnad på bara några veckor. Nu var det åtminstone ljust när jag gick på bussen. Det tar sig! Och havet är minsann bedårande oavsett tid på dygnet. Månen också.

När jag kom hem hann jag precis svira om, packa ner handduken och ta mig till gymet för ett Bodybalance-pass. Väldigt skönt och ett perfekt sätt att varva ner på. Jag minns första gången jag var på ett sånt pass. Det var i Albuquerque för många år sedan. Sen dess har jag varit på oräkneliga. En del releaser har varit bra, andra mindre bra och en del fantastiska. Jag har märkt att musiken har en stor betydelse för om jag ska gilla ett pass eller inte. (Inte bara när det gäller BB) Den som var i dag var helt ok och övningarna/rörelserna var väldigt bra. Kanske för att det var övervägande yoga-positioner.

Allra bästa nedvarvingen är ändå de där vinterbaden/kallbaden. Då försvinner allt som virvlar omkring i skallen. Man har ju liksom fullt sjå med att andas och som i dag även att se till att ingenting flög iväg.
Var inte i förrän klockan var nästan 17.30 men det var fortfarande hyfsat ljust. Det är en stor skillnad mot för bara några veckor sedan. Tjoho! Jag vet inte hur det är med dig men jag längtar som en tok efter våren och sommaren.

Kram från Ingmarie