Month: mars 2023

Tacksamhet

Alla träningspass, eller dagar ö h t, är inte lattjolajbans och jag tror det ska vara så för hur skulle man annars kunna uppleva de dagar de verkligen är lattjolajbans?

En sak försöker jag dock alltid se till att uppleva är tacksamhet över det jag har. Efter många år av daglig träning så kommer den där tacksamhetskänslan av sig själv men visst får jag ibland verkligen anstränga mig för att inte hamna i något slags gnällträsk eller att jag tar saker för givna. Det är med andra ord inget som alltid kommer automatiskt utan ibland får jag påminna mig själv men jag låter aldrig det gå en dag utan att jag känner mig tacksam. För jo, det finns alltid något att vara tacksam över.

I dag har det varit extra enkelt att känna tacksamhet. Jag kunde sluta jobbet så jag hann med en tidigare buss, kroppen är fortsatt glad och skogen bjöd på magi denna förmiddag.

Har du lätt för att känna tacksamhet?

Kram från Ingmarie

Från det ena till det andra

I förmiddags sprang jag en kort runda och gymade på stans bästa gym.

I kväll simmade jag med klubben i Kristianstad.

Dessemellan har vi (förstås) fraktat oss hem, packat ur allt, tvättat, städat, lagat 4 matlådor och möblerat om. Nu när vi har vår Halmstad-lya så har en del av de där extragrejerna ”försvunnit” så äntligen kunde vi fixa till det lite som vi tänkt! Inte helt klart men bra nära. Känns verkligen jättebra!

Kram från Ingmarie

Långpass-lördag, nya lyan, tavel-leverans och familjemys

Springa långpass i sin hemstad är verkligen en baggis. Jag kan bygga ihop olika rundor lite hur som helst så det blir så långt jag vill. Eller jag trodde det i alla fall…

Jag började utanför hotellet och tog stigen utmed Nissan till Slottsmöllan och sen vidare på asfaltsvägen till Sperlingsholm.

Här börjar en av mina favvosträckor. Man springer genom en allé, rundar godset och sen förbi den gamla skolan och Skahall där min farmor och farfar var statare en gång för väldigt längesedan. Där växte min pappa upp och jag lekte där som barn. Kan fortfarande förnimma lukten av kaffekoket i köket, höra hönornas kackel i trädgården och känna smaken av farmors extremt goda bullar.

Sen kommer man till Sperlingsholms vattenfall och kraftverk. Alltid så fascinerande och vackert att se när de har ”påsläpp”.

Nästan direkt efter svänger man höger och springer utmed Nissan hela vägen till Furet. Trodde det skulle vara geggigt efter regnet men det var ingen som helst fara. Stigen är så där slingrande och lite böljande att man helt glömmer bort att man springer!

I Furet svängde jag av och tog mig upp på Galgberget. Som jag längtar tills bokskogen slår ut! Men det är fint även nu. Blev 3 varv på 5-km slingan.

Sen trodde jag att det skulle bli perfekt att springa tillbaka för att få rätt siffra men det var där jag hade fel. För att få 30 km fick jag nämligen springa några varv i Norre Katts park. Mycket möjligt att det var någon som undrade vad i all sin dar jag höll på med…

Riktigt härligt att sen få lite mat i magen, en dusch och åka till vår nya fritids/jobb/tränings-lya och pyssla lite.

Men bara en liten stund för jag skulle även leverera en tavla jag gjort och sålt. Det känns alltid både konstigt, häftigt och liksom ärofyllt att någon vill betala för det jag gjort men jag vågar nog påstå att denna verkligen klär sin vägg.

Dagen avslutades hos mamma och Ulf tillsammans med lilla M, lillebror och hans goa familj. Vet inte varför det blev suddigt. Vi stod ju faktiskt stilla! Haha.

Kram från Ingmarie

 

Flyttdag

Att flytta, även om det bara är till några få kvadratmeter, tar mycket mer tid än man tror!
Först ska man hämta hyrsläpet i Kristianstad, köra till Åhus lasta in allt som skulle med (och fick plats) och sen köra till nya fritids/jobb/alltiallo-lyan i Halmstad för att lasta ur. Sen fortsätter det non-stop. Lämna tillbaks släpet (dock inte på samma ställe som vi hyrde på), köpa det första nödvändiga som kaffe, tvål, havregryn, iKaffe, disktrasor, nötter, toapapper, städgrejer osv osv. Ja du fattar. Tillbaka till lyan, lasta ur, packa upp (fördelen med litet är att packa ur lådorna går rasande fort), mäta väggar, fundera på hur saker ska lösas på ett smart sätt, bli glad över presenterna som föreningen gett oss, kolla runt för att veta var förråd/soprum/cykelförråd är och någonstans där är man så hungrig att man börjar tugga på kinderna! Tur det finns bra ställen med god och mättande vegomat. Som t ex Indian Zayka mitt i stan. Dock var jag lite besviken på salladen för den var t.o.m. starkare än maten. Blev helt genomsvettig av den! Så vill inte jag ha mina grönisar. Men resten var jättegott!

Var så hungrig att jag inte hann ta foto på maten när den väl hamnat på tallriken…

Eftersom vi inte har en enda säng så bor vi på hotell dessa dagar. Känns såklart knäppt men mest skönt och lyxigt.

I morse sprang jag hemma. Lugnt och fint i tallskogarna

I morgon blir det förhoppningsvis en riktig långtur här. Jag har en plaaaaan.

Kram från Ingmarie

 

Sömn-dopad

För första gången sen vi flyttade hit så har det varit dåligt löpunderlag!


Nu var det ändå ingen katastrof för mest var det så här:

Så det var med andra ord inga som helst problem att springa fartlek i dag. 44 minuter (varje ”set” är 11 minuter och x 4 så blir det den lite udda siffran) + upp- och nedjogg förstås. Sen mådde jag extra gott i solen!

Jag sov över 10 timmar i natt (var visst t o m tröttare än jag trodde efter de där tre utbildningsdagarna) så kanske inte så konstigt jag har känt mig så pigg i dag! Sömn är verkligen värsta, bästa dopingen! Jag har röjt här hemma inför ”flyttlasset” till fritidslyan i morgon, tvättat och paketerat en såld tavla, hämtat släp och lagat mat x flera. Var även på gymet och körde ett oväntat bra pass med fokus ben. Jag har sen några veckor tillbaka börjat hoppa hopprep och det är banne mig jobbigare än man tror! Men jag tror det är bra inte enbart för hjärtat utan även för fötter, vrister, vader och spänsten. Vad tror du?

Belöningen till mig själv, förutom mat, var den det brukar. Jag är ju som sagt var väldigt lättroad.

Kram från Ingmarie

Aldrig aldrig

Som du vet är jag ingen vidare morgon-människa men om det alltid så här skulle jag allvarligt fundera på att försöka bli det!

Man ska ju som bekant aldrig säga aldrig… När jag tänker efter är det galet många grejer jag ”aldrig” trodde skulle hända som hänt. Du har säkert samma!

Jag trodde ju t ex inte för ett år sedan att jag skulle hamna här i Åhus, börja jobba på IVA igen eller gå en ATLS-kurs. Livet alltså! Det svänger verkligen! Ibland vare sig man vill eller ej men det mesta är trots allt självvalt.
Kursen tog slut i dag och jag är så himla tacksam att jag fått vara med. Grymt bra och lärorik! För dig som undrar vad den egentligen handlar om så är det kortfattat hur man tar emot trauma-patienter.
En enkel förklaring och definition av trauma i litteraturen är:
Trauma är grekiskans ord för sår eller skada, som kan vara fysisk eller psykisk. Inom akutsjukvården används ordet trauma om en allvarlig kroppslig skada som är orsakat av yttre våld. Misshandel, trafikolyckor, fallolyckor, klämskador och brännskador är vanliga typer av fysiskt trauma.

Jag förstår att det kan verka lite skumt och knasigt att man tycker sånt är ”skoj” men som jag beskrev i måndags så gillar jag dessa (oftast) korta, intensiva och oförutsägbara situationer.

Efter sådana här intensiva dagar blir det också ofta lite pyspunka för mig därför var det perfekt att simma när vi var klara. I vattnet rinner liksom allting av  mig.

I morgon är jag ledig och på fredag ska vi ”få” (läs betala för) våra nycklar till vårt så kallade fritidshus. I verkligheten är det varken eller för det inte ens ett hus och kommer nyttjas även vid arbete.

Kram från Ingmarie

Dag två

Man säger ju ibland att en dag är extra lång men det är ju faktiskt helt omöjligt. Ett dygn är ett dygn oavsett. Förutom när vi ställer om till vintertid vill säga.

Men när man går upp i snorottan, drillas i  9-10 timmar med en miljon (nästan i alla fall) olika scenario, övar, övar ännu mer, övar lite till, diskuterar och sen via gymet hem då känns dagen trots allt lite extra lång.

Hur det än är så är det ju inte ”på riktigt” när vi övar och just intubering är det nog ingen som skulle vilja ställa upp på frivilligt. Att öva på en plastdocka är inte samma sak som på en människa såklart men det funkar och är ett bra alternativ.

För att kunna vara med på denna ATLS-kurs måste jag ta bilen (går inga vettiga bussar) men jag har varit ”smart” och parkerat den en bit bort så jag får en härlig promenad både före och efter.

Tror aldrig jag varit på gymet så här sent så det var en ny upplevelse. Gott om människor om jag säger så. Var väl inte världens piggaste och det var inte bästa passet men jag blev svettig och ffa ännu gladare.

I morgon är det examentester, prov och avslutning. Kanske tur det för jag tror inte min hjärna får plats med mycket mer och min kropp pallar inte fler uppstigningar innan solen. Det är som bekant inte riktigt min grej.

Kram från Ingmarie

Kursstart

Tre intensiva ATLS-kurs dagar har påbörjats och det är så skoj! Alltså inte skoj som i att jag skrattar men skoj som i intressant, lärorikt och givande. Visst kan det verka en smula märkligt att jag liksom ”går igång” på detta med trauma och i den bästa av världar skulle det såklart inte finnas. Men nu gör det det och ju mer vi kan ju fler liv kan räddas.

Jag varken vill eller ”måste” ha action på jobbet varje pass, det skulle vara outhärdligt, men denna typ av arbete är något jag verkligen gillar. Det innebär snabba insatser och beslut, teamarbete, detektivarbete och korta möten. Eftersom jag så lätt engagerar mig i patienter (och anhöriga) så är det sista på något vis bra för mig för att inte helt bränna ut mig känslomässigt.

Det är långa, fullspäckade dagar men jag tog mig ut i morse för att njuta av frisk luft, vind och regn. Eller i alla fall den friska luften och rörelsen. Sprang genom skogen till havet och tankade mig verkligen full av energi!

Samma hav lugnade ner mig på kvällen men det var inte helt enkelt att få kläderna att ligga still för jösses vilken kuling vind!

Nu längtar jag till kursdag två även om den börjar i snorottan. Då vet jag att det är skoj!

Kram från Ingmarie

Bockeboda

Bara drygt 30 minuters bilresa från oss ligger Bockeboda.

Bockeboda strövområde ligger på Nävlingeåsens sluttning, ner mot Kristianstadsslätten. Från Bockatorpet utgår flera av Stiftelsen Skånska Landskaps markerade vandringsleder och en mtb-led. I strövområdet finns en zoneringskarta med zoner för friluftsliv. I området finns också motionsspår för den som vill löpträna. I Bockeboda möter du granskog i norr och blandad lövskog i söder. De hundraåriga ekarna vid Uddarp är särskilt värdefulla och ingår i Kristianstad Vattenrikes temalandskap ”Värdefulla trädmiljöer i odlingslandskapet”.

Jag hade hört mycket positivt om detta ställe och nu fattar jag exakt varför folk gillar det så mycket. Wow alltså!

Det finns massor av olika spår att välja mellan, en fin rastplats, ett litet utegym och själva torpet har både omklädningsrum och servering. Det var dock stängt i dag. Funderar på att även gå med i Härlöfs IF för då kan man köpa till en tagg så man alltid kan komma in. Dessutom verkar de ha en del skoj träningar!

Jag och Anders sprang en bra bit i hop på först gula och sen blå slingan. Helt galet fint och då är det ändå fortfarande inte ens vår. Det är blandskog, granskog, bokskog, ekskog och tallskog i en underbar blandning. Stigarna är extremt bra markerade och det är nog faktiskt snudd på omöjligt att springa fel.

På den blå leden finns flera olika roliga informationsskyltar man kan läsa.

När Anders ville vända tillbaka fortsatte jag. Ju mer och ju längre jag sprang ju mer förälskad blev jag. Det går liksom inte riktigt att förklara hur fint det är. Bokskogarna kommer vara magiska när de slår ut!

Det blev många timmar där innan vi avslutade med gofika. Den bästa fikan om du frågar mig!

För att hinna till simträningen hade jag packat med mig alla grejer. Trodde jag…
Hade visst glömt det viktigaste.
Baddräkten!

Men det var kanske bra för då kom Anders hem och slapp roa sig med att vänta.
Vi åkte hem, packade ur alla prylar + matkassar (storhandlade på vägen), jag fick med mig baddräkten och sen in till stan igen. Jag var bara 3 minuter sen och hann med hela passet. Som alltid ruskigt skoj och så värt bilkörandet!

Nu väntar tre intensiva kursdagar men jag är både laddad och redo!

Kram från Ingmarie

 

Helg!

Nu tar jag helg! En dag i alla fall. Men det ska bli härligt för SMHI lovar sol! Planerna är lite vaga, förutom att vi ska städa/tvätta, men det klarnar garanterat.

I går blev det löpning och gymet. Lugnt och fint förutom när jag gick bananas i benmaskinerna. Jag gillar ”boot-buildermaskinen” väldigt mycket även om jag inte har som mål att bygga större rumpa. Vet inte ens om det går.. Haha!

Plus lite annat förstås.

I dag lullade jag runt i skogen. Passade på att vara på skjutfältet nu när de har tillfällig paus. Tydligen har de extra mycket övningar just vår och höst. Tack och lov finns det ju en massa andra ställen att kuta på så det är verkligen ingen fara men vackert  är där! Särskilt vid havet. Hoppas militärerna fattar hur fint de har det där.

Kram från Ingmarie