Roadtrip dag 2

Vi lämnade Chinle så fort vi kunde för dels väntade en lång dag och dels var rummet vi bodde i bland det kallaste vi sovit i. Värmefläkten funkade förvisso fint men  så fort den tyckte det var varmt nog stängdes den av för att sen sättas på igen när temperaturen sjunkit. Till saken hör att det inte var den tystaste modellen utan varje gång den sattes på lät det som en mindre traktor utan ljuddämpare.
Vi stängde därför av den för att kunna sova och alltså blev rummet isande kallt.
Med tanke på hur de andra små husen såg ut så tror vi att de hade gett oss det sämsta och äldsta av dem alla.  Gissa om de får bra eller dåliga recensioner?

Vi tog vägen mot och genom Kayenta.  Landskapet är otroligt varierande och  vackert men det som är tråkigt är att se vilken misär Indianerna (fortfarande) lever i och hur vansinnigt mycket skräp det är överallt. Och bildäck! Vi funderar fortfarande på hur det kan vara så många och varför man använder dem till allt från att hänga på grindar och lägga på hustak till att inhägna en tomt eller bara stapla dem på hög.

Strax efter Kayenta kommer man in i Utah och till  Monument Valley. Det är tydligen ett av de mest fotograferade ställena i världen och vi förstår varför. Landskapet är bedövande vackert och de majestätiska stenformationerna är snudd på osannolika. Området är enormt stort och man kan köra en 17-mile loop (ca 30 km) på rough roads men vi hade redan innan bestämt att det räckte mer än väl att se allt på lite avstånd. Vi hade även en plan på en annan 17-mile loop.

En annan grej detta stället är känt för är att det är där Forrest Gump sprang. Om du inte har sett den filmen så är det hög tid!
Naturligtvis gjorde jag det också.

Min “riktiga” springtur blev dock långt senare och på ett helt annat ställe där det inte ens fanns en tanke på asfalt. Men först åkte vi igenom urgulliga Mexican Hat som fått sitt namn av denna coola formation.

Precis utanför Mexican Hat ligger Goosenecks State Park.. Det är en pytteliten park men så väl värt ett besök. På kanten av en djup canyon kan man se hur San Juan river snirklar sig fram långt där nere. Galet häftigt!

Ytterligare en bit därifrån ligger Valley of the Gods. Detta området är stort och vi började med att åka hela vägen upp mot toppen av berget som kantar dalen för att kunna se allt. Det var brant som attan på en serpentin-grusväg som emellanåt kändes som den var på väg ut över kanten. Men utsikten alltså.
Olallaaa!
När vi vände bestämde jag att nu ville jag inte vänta mer på att kuta så jag började med en nedförsbacke som heter duga! Jag var nästan snabbare än Anders ner. Nästan.

Sen fortsatte jag in i själva Valley of the Gods så nu kan jag säga att jag kutat i både den och i Garden of the Gods.
Det var denna 17-mile loop vi hade siktat in oss på och även om vägen emellanåt var minst sagt rough och bilen var så skitig efteråt att man knappt såg att den var vit så ångrar vi inte en sekund att vi tog den. Jag sprang alltså inte hela loopen. Någon måtta får det ju vara för stackars Anders att behöva vänta på mig…

Detta är ett av de häftigaste ställen vi varit på och inga foto i världen kan återskapa dess storhet. Flera av formationerna har namn. Det ena gulligare än det andra eller vad sägs om Lady in the bathtub, Rooster butte och Setting hen butte.

Det är verkligen inte kallt utan ibland är A lite väl ljusskygg…

Sista biten bjöd på ännu mer hisnande vyer och vi kan konstatera att vi sett och upplevt prärier, berg, skogar, vatten, klippor, rancher, nylagda vägar och urgamla vägar, fallfärdiga ruckel och gigantiska hus, hästar, kor, får, hundar, rovfåglar och mängder av backar, raksträckor och kringelikrokar.
Inte konstigt vi känner oss lite yra i bollen. haha!

Tio timmar efter att vi startade vår tur är vi nu äntligen framme i Moab.. Hit har jag velat i över 10 år så gissa om jag längtar efter att få upptäcka allt som här finns!

Kram från Ingmarie

 

 

 

Colorado Springs dag 2

Det är inte utan att jag börjar känna mig lite tjatig när jag mer eller mindre varje dag berättar om ännu ett über-vackert ställe. Men det är svårt, för att inte säga omöjligt, att låta bli när det är så det är.

När stället sen heter The Garden of the gods så fattar man ju direkt att this is something special.

And it is!

Den började förvisso med, enligt mig, lite väl teknisk löpning men allt eftersom blev det bara bättre och bättre och bättre och bättre.

Jag sprang förbi Siamese twins, Kissing camels, Steamboat och allt vad de nu hette. Vansinnigt vackert! Anders hängde med en bit men körde sen sin egen lilla tur.

Det var så många trails att välja på att jag till slut inte riktigt visste var jag var. Inte Google Maps heller visade det sig. Men jag visste åtminstone åt vilket håll jag skulle så jag hittade ändå ganska enkelt tillbaka till starten och fick på köpet se denna lilla skara mumsa i en trädgård.

Faktum är att det inte är särskilt ovanligt. När vi lite senare var på en mini-roadtrip i Old town och Downtown tillsammans med Trish och James såg vi ett helt gäng smaska i sig både blommor och blad på en kyrkogård. Men så där blir det när människan tar deras skog tänker jag…

Har även varit ännu en sväng på den där lyxiga Country klubben som jag var på i går. Det gäller ju att passa på! I dag blev det dock gymet. Stort, fint med bra grejer och t o m bubbelpool i omklädningsrummet! Plus en av de vackraste väggar jag sett på ett gym.

Hoppas du också haft en fin dag och laddar lite extra för Löpningens dag!

Kram från Ingmarie

Sista hela dagen i Moab

En av alla bra saker med att kunna springa är att när man är på nya platser så kan man ta sig till ställen som många andra inte kan eller ens vet om att de finns. Man får se, höra, uppleva och känna dofter som de flesta, ffa turister som vi, aldrig får.
I dag åkte vi till Arches nationalpark  en andra gång. Jag tog en verklig dustroad där bara fyr-hjulsdrivna fordon och motorcross-hojar kan ta sig fram. Och vi till fots.
Det fanns inte ens en skylt om pärlan som väntade utan bara en pytteliten text på en av alla kartor jag råkade se.

Vägen var vackert böljande med en del stenpartier och väldigt mycket sand som sög rejält i benen. Inbillar mig att det är bra träning.

Sen låg den där. Valen. Som från ingenstans.

Och där fanns också denna sjukt coola “The Eye of the Whale Arch”. Det kändes som jag hade hela stället för mig själv för jag var helt ensam. De anda jag hade sett var en grupp i någon slags guidad tur som åkte ett 4-hjulsdrivet monster. De undrade antagligen lika mycket över hur jag kunde kuta ut dit som jag undrade hur de kunde åka i de där fordonen…

Jag hade lite svårt att slita mig men Anders väntade och vi hade mer att upptäcka så jag kutade tillbaka och fick njuta av utsikten från andra hållet.

Längst upp i Arches nationalpark ligger Devil´s garden. Ett namn de första européerna tydligen hittade på när de kom dit på 1800-talet. Oklart varför. Indianerna har tvärtom kallat det”The Smiles of Gods”.
Totalt finns det nästan 13 km olika trails där och största delen är mycket svår. Vi valde att gå de enkla och det var mer än tillräcklig! Så otroligt vackert!

 

Tunnel Arch

Pine tree Arch

Landscape Arch

På tillbakavägen kollade vi även in Skyline Arch. Ännu ett ofattbart mirakel av naturen.

Många timmar senare var vi tillbaka på hotellet och det var onekligen skönt med lite vattenlöpning även om poolen är lite för varm för att riktigt svalka.

Kvällen har tillbringats inne i byn. Moab må vara litet men det är inte varken dött eller direkt stillsamt. Många små butiker, restauranger, caféer, glassbarer, parker och en stor utomhus Food Truck Park. med i princip all sorts mat och en live-trubadur.

Såklart vi åt där! Stor Falafeltallrik och ännu större falafel-wraps. Mumsigt värre!

För att se, upptäcka och göra allt som finns i och runt Moab skulle vi behöva många många månader, kanske t o m år, men man kan inte få allt här i livet. Åtminstone inte på en gång.
Vi har haft helt fantastiska dagar här och denna sista hela dag har varit lika magisk som de andra.

Tack Moab!

I morgon drar vi till ytterligare en ny stat.

Kram från Ingmarie