Roadtrip dag 2
Vi lämnade Chinle så fort vi kunde för dels väntade en lång dag och dels var rummet vi bodde i bland det kallaste vi sovit i. Värmefläkten funkade förvisso fint men så fort den tyckte det var varmt nog stängdes den av för att sen sättas på igen när temperaturen sjunkit. Till saken hör att det inte var den tystaste modellen utan varje gång den sattes på lät det som en mindre traktor utan ljuddämpare.
Vi stängde därför av den för att kunna sova och alltså blev rummet isande kallt.
Med tanke på hur de andra små husen såg ut så tror vi att de hade gett oss det sämsta och äldsta av dem alla. Gissa om de får bra eller dåliga recensioner?
Vi tog vägen mot och genom Kayenta. Landskapet är otroligt varierande och vackert men det som är tråkigt är att se vilken misär Indianerna (fortfarande) lever i och hur vansinnigt mycket skräp det är överallt. Och bildäck! Vi funderar fortfarande på hur det kan vara så många och varför man använder dem till allt från att hänga på grindar och ligga på hustak till att inhägna en tomt eller bara stapla dem på hög.
Strax efter Kayenta kommer man in i Utah och till Monument Valley. Det är tydligen ett av de mest fotograferade ställen i världen och vi förstår varför. Lanskapet är bedövande vackert och de majestätiska stenformationerna är snudd på osannolika. Området är enormt stort och man kan köra en 17-mile loop (ca 30 km) på rough roads men vi hade redan innan bestämt att det räckte mer än väl att se allt på lite avstånd. Vi hade även en plan på en annan 17-mile loop.
En annan grej detta stället är känt för är att det är där Forrest Gump sprang. Om du inte har sett den filmen så är det hög tid!
Naturligtvis gjorde jag det också.
Min “riktiga” springtur blev dock långt senare och på ett helt annat ställe där det inte ens fanns en tanke på asfalt. Men först åkte vi igenom urgulliga Mexican Hat som fått sitt namn av denna coola formation.
Precis utanför Mexican Hat ligger Goosnecks State Park. Det är en pytteliten park men så väl värt ett besök. På kanten av en djup canyon kan man se hur San Juan river snirklar sig fram långt där nere. Galet häftigt!
Ytterligare en bit därifrån ligger Valley of the Gods. Detta området är stort och vi började med att åka hela vägen upp mot toppen av berget som kantar dalen för att kunna se allt. Det var brant som attan på en serpentin-grusväg som emellanåt kändes som den var på väg ut över kanten. Men utsikten alltså.
Olallaaa!
När vi vände bestämde jag att nu ville jag inte vänta mer på att kuta så jag började med en nedförsbacke som heter duga! Jag var nästan snabbare än Anders ner. Nästan.
Sen fortsatte jag in i själva Valley of the Gods så nu kan jag säga att jag kutat i både den och i Garden of the Gods.
Det var denna 17-mile loop vi hade siktat in oss på och även om vägen emellanåt var minst sagt rough och bilen var så skitig efteråt att man knappt såg att den var vit så ångrar vi inte en sekund att vi tog den. Jag sprang alltså inte hela loopen. Någon måtta får det ju vara för stackars Anders att behöva vänta på mig…
Detta är ett av de häftigaste ställen vi varit på och inga foto i världen kan återskapa dess storhet. Flera av formationerna har namn. Det ena gulligare än det andra eller vad sägs om Lady in the bathtub, Rooster butte och Setting hen butte.
Det är verkligen inte kallt utan ibland är A lite väl ljusskygg…
Sista biten bjöd på ännu mer hisnande vyer och vi kan konstatera att vi sett och upplevt prärier, berg, skogar, vatten, klippor, rancher, nylagda vägar och urgamla vägar, fallfärdiga ruckel och gigantiska hus, hästar, kor, får, hundar, rovfåglar och mängder av backar, raksträckor och kringelikrokar.
Inte konstigt vi kände oss lite yra i bollen. haha!
Tio timmar efter att vi startade vår tur är vi nu äntligen framme i Moab.. Hit har jag velat i över 10 år så gissa om jag längtar efter att få upptäcka allt som här finns!
Kram från Ingmarie
