Träffar liten och inviger en ny säsong

Förra gången jag träffade Lisa var hon minst sagt höggravid. Vi körde vattenlöpning och senare den dagen kom lille Elliot till världen! Detta var i maj. I dag fick jag äran att träffa honom. Så gullig och go att jag nästan kidnappade honom. Vi sprang en fin runda ute på Djurgården inklusive kaffe-stopp på jättemysiga Kruthuset. Innan i dag visste jag inte ens att det fanns. Glömde dessutom fota för vi hade så himla mycket att prata om!

Jag hann precis i tid till tandläkaren, dvs det som var huvudsyftet med resan hit, och innan ännu ett härligt Yin yoga pass hann jag både plugga och träffa Kajsa en extra stund. Jag messade henne för att fråga om hon ville med och bada och såklart hon ville! Den tjejen bangar nog inte för någonting som innebär att vara ute och att röra på sig.

Jag fortsätter med vinterns utmaning med att doppa huvudet och jag börjar verkligen gilla det.

 

Precis när vi var klara började det snöa! Så nu kan vi verkligen säga att vinterbadsäsongen är startad!

Nu hoppas jag på en nästan-repris i morgon!

Kram från Ingmarie

Äntligen över

Man ska väl egentligen inte önska man var i framtiden, det är ju liksom på något vis som att önska sig närmare livets slut, men jag har längtat efter just denna stund. Den när jag nu på kvällen sitter i soffan och operationen är gjord. Det gick “bra” rent tekniskt sett. Jag vet också att jag högst troligt inte lider av benskörhet för käkbenet är tydligen stenhårt. Haha! Men nästan två timmar tog det så nu har jag inte bara träningsvärk i kroppen sen i går utan även i hela käften. Tur i alla fall att det finns bedövningsmedel och painkillers! Ännu så länge har jag inte heller behövt ta till de extra suddarna för att stoppa någon blödning. Hurra!

Nu är det bara två enklare ingrepp till innan det förhoppningsvis är helt klart. Jag hade tydligen glömt det för trodde det skulle bli klart i dag. Minnet alltså… Men det är väl kanske tur att man inte kommer i håg obehagligheter allt för länge…

Dagen har varit väldigt lugn och jag har på något vis lyckats välja de allra bästa boost-bitarna.

Bara vara i solen bland körsbärsträden gör åtminstone mig på bättre humör!

Hänga med bästa Lisa är också en garanterad glädje-boost. Hon är så jättegravid att vår poolrun hade kunnat sluta med BB-besök. Nu blev det inte så utan vi fick tid för massor av härligt snack.

Avslutningsvis har jag varit hos världens bästa Guru-Danne. Säger det igen. Alla borde ha en sån som honom. Besöket var välbehövligt och som alltid när jag träffat honom blir jag full av ny energi och inspiration.

Kram från Ingmarie

 

När det känns konstigt

Det kommer säkert att bli bra dagar men just nu känns det väldigt, väldigt märkligt, konstigt och liksom avigt att vara tillbaka i 08a land. Om det inte vore för att jag var “tvungen” att åka hit (en nödvändig röntgen som ska göras) så hade jag inte åkt över huvudtaget. Som det kan bli!

Tågresan gick i alla fall väldans smidigt men desto längre norrut desto mer snö. Säkerligen en anledning till att jag helst vill hem igen.

När jag sprang i morse var det nämligen (fortsatt) härlig barmark och en magisk himmel! Åhus och havet alltså!

Fatta mig rätt. Det är samtidigt skoj att vara här och jag är mest tacksam att jag inte känner att “oj, vad jag saknat detta”. Det vore ju faktiskt en smula jobbigt…

Det enda jag saknat är Sats och några av mina vänner. Som t ex Lisa. Att hänga med henne, och då dessutom på Sats, kan ju inte göra mig annat är lycklig!

Kram från Ingmarie

Bästa boten

Helt klart gjorde jag rätt på båda passens alla övningar i går för träningsvärken är inte inbillad!🤪😱

För så blir det. Nya övningar, nya rörelser och tunga vikter = ömma muskler oavsett vem du är. Jag älskar det men det gäller att inte gå över sina gränser hela tiden så i dag har jag (tränings)chillat och bara kört lågpuls. Något som inte är att förakta! Särskilt inte när man som jag fick bästa finsällskapet av Lisa.😍 Även om vi ses allt för sällan så är det som i går.

90 minuter med sim och vattenlöpning och kroppen är (nästan) som vanligt igen.😄

Kram från Ingmarie

Olika lekplatser

Sport är ju egentligen bara olika slags lek men har man tur (och kanske det även behövs en smula skicklighet) så kan man få betalt medan man leker!🤩

Indoor Running är kanske inte den roligaste miljön men själva grejen är galet skoj!  Hade jag fått betalt för hur mycket jag svettas på varje påass så hade jag varit stenrik nu! haha!

Att vara i bassängen får jag dock inte betalt för men i dag, efter simningen, hade jag extra fint sällskap av Lisa under vattenlöpningen vilket gjorde att jag blev extra skrynklig.

Men vem bryr sig? Bara man får leka så löser sig det mesta! I morgon ska jag leka både ute och inne samtidigt som jag får betalt. Kan det bli mycket bättre?

Kram från Ingmarie

Tre bad

Efter denna dag borde jag vara snudd på kliniskt ren.🤪

Började med ett simpass på Eriksdalsbadet. (Plus dusch före och efter.) Det gick riktigt bra och var så kul! Faktum är att om jag bara simmar två-tre pass/vecka går och känns det bättre än om jag gör det oftare.🙄Skumt va?😳

Drog sen vidare till GIH-badet för vattenlöpning (plus dusch före och efter igen) med bästa Lisa. Vi är typ världsbäst på att prata effektivt. På en timme hinner vi avhandla allt från fotoperationer, sulor och löparskor till sjukvård, krig och städning. Ja du fattar va! Men fota var vi tydligen dåliga på för det finns inte ett enda bildbevis.

Sist, men inte minst, blev det detta badet;

Jag säger det igen, man ångrar aldrig ett isbad! Särskilt inte en sån här kväll. Mamma mia alltså! Sagolikt vackert och alldeles stilla.

Nu har jag dock duschat för sista gången i dag.😄

Kram från Ingmarie

Boostad

Från början var vi två, sen tre och nu fyra. Fyra quinnor med olika bakgrund, olika åldrar och olika liv men ändå med många gemensamma nämnare. Exempelvis rätten till våra kroppar och våra liv. Något som borde vara en självklarhet men som tyvärr inte är det. I kväll har vi träffats för att kunna diskutera, fråga, skratta och fundera tillsammans över livets både stora och små ämnen. Inga ämnen är tabu, inga frågor är dumma och man kan säga precis vad som helst utan att riskera kallas korkad, foliehatt, militant feminist, fanatiker eller konspirationsteoretiker.

Dessutom firade vi Petra (till höger) lite extra för hon fyllde år!

Chutney är ett säkert kort om man vill bli mätt. Testade att ta två olika rätter och det var hellyckat. Så gott!

Bara vego (såklart)

I morse träffade jag en annan härlig kvinna., min vän Lisa, för en timmes vattenlöpning. Underbart! Alldeles för längesedan sist men så där är ju livet. Allt går i perioder och det viktigaste är väl att se till att hålla kontakten tänker jag.

En man har jag hängt med också. (Förutom Anders vill säga. )

PT-Rafael!

Den bästa av de bästa och utan honom hade (tränings)livet varit mycket, mycket både tristare och svagare.

Avrundade med att hålla mitt vanliga Indoor-runningpass så nu är jag verkligen full-boostad av lycko-hormoner!

Kram från Ingmarie

Friskt!

Det har blåst friskt här i dag. Och gör fortfarande förresten. På så vis var det ju lite “tur” att jag hade bassängdag just i dag. 😀 70 min vattenlöpning med bästa Lisa och en timmes egen sim. Sen var klor-halten (över)mättad.😄

Men nu är jag ju som jag är och har jag bestämt mig så har jag. Så fastän det blåste snöblandat jox på tvären, och det var riktigt rejäla vågor i Brunnsviken, så skulle jag i.🤩

Cirka 7 grader i vattnet men jag nöjde mig med att vara i bara ett par minuter. Dvs inte en minut/grad. Fast det var bara 2 grader på land så på sätt och vis kan man ju säga jag höll mig till planen. 🤪

Min fina, goa vän Inger var också med och hon “skulle egentligen inte i” men ett dopp blev det ändå. Och nej, hon ångrade sig inte. Man gör nämligen aldrig det! 🥳😍

Nu har jag dessutom garderat mig med en vattentät lampa så jag kan se ordentligt oavsett hur mörkt det är. Wolff-wear har allt en sportnörd kan önska sig och nu inför Black Friday finns det massor av grymt bra erbjudanden.

Använder du mitt namn som rabattkod får du dessutom ytterligare 10%! 🎉🎉🎉

(Och det gäller alltid oavsett dag, väder och vind.)

Kram från Ingmarie

Blött

Att simma i samma bana som coach Ulf och de andra snabb-grabbarna (jag var först i så de visste att det låg en bromskloss där 🤪) är verkligen inspirerande men det avslöjar också hur extremt långsam jag är och hur ofattbart snabba de är! Men vem bryr sig? Jag varken är en elitsimmare eller ska satsa på elitsimning.
Åtminstone inte innan jag är 95.😀

Fick även till ett härligt vattenlöpningspass med Lisa så det blev en del timmar i poolen. Om det stämmer att covid inte trivs i klor så har jag med andra ord varit i en extra säker zon i dag.😄

Jag tror faktiskt inte det trivs i Söderbysjön heller. I synnerhet inte i dag när det blåste så mycket att det bildades skum vid kanten! (Då blåser det rejält!) Rena turen att handduk, cykel och kläder inte blåste iväg. Inte ens änderna var där!😱

Men hur utmanande och tufft det än har varit så ångrar jag mig aldrig efteråt. Faktum är att ju mer utmanande det varit ju bättre känns det efteråt. Precis som ett tufft träningspass!

Kram från Ingmarie

LED 2020

När klockan ringde 05.45 i lördags morse kändes det snudd på overkligt att det äntligen var dax för oss att köra LED. Det här var ju något jag och Josefin pratat om och tränat inför i månader. Jag har sett fram emot det, fasat för det, ångrat mig och längtat i en salig blandning. Men mest längtat. På slutet t o m enormt mycket!  Du som gjort något liknande vet ju också att när man börjar planera något långt i förväg så känns det också just långt bort. Sen plötsligt är dagen där! Förra gången jag försökte mig på den långa banan, för två år sedan,  tvingades vi bryta på Hasselö pga att min co-partner Elisabeth blev sjösjuk så jag ville verkligen, verkligen, verkligen komma ända i mål denna gången.

Frukosten serverades i ett hus bredvid där vi bodde och var fullt av andra (troligtvis) lika förväntansfulla swimrunners. LEDLoftahammar endurance day– har flera olika lopp. VASS 5,9 km ( 5 km löp + 900m sim ) ULTIMO 25,5 km (19 + 6,5 km),  Hasselö challenge som är ca 30 km (26+4 km) och själva LED som från början skulle vara totalt 55 km (45+10 km) men som pga bl a fågelliv och ett bröllop fick kortas ner till ”bara” 45 km (37+8km).

För den som är intresserad finns en banbeskrivning här.

Foto: LED

Vädret kunde inte varit bättre om man frågar oss fryslortar. 25 grader och sol. Vattnet var runt 17-18 grader vilket är perfekt. Med ett undantag. 3 km av simningarna gick i ett stråk där de västliga vindarna gjort att vattnet rörts om och termometern visade ynka 11,5 grad. Det är kallt att simma i och det gav oss huvudbry. Inte ens jag klarar liksom av att springa i våtdräkt + underställ/långa ärmar/pannband i 25 grader utan att få värmeslag. Men simma så pass långt utan lite mer skydd skulle bli för kallt.

Vi löste det som så att Josefin stoppade med sina löstagbara ärmar bak i sin väst och jag ett tjockt neopren-pannband i bh:n. Håller jag huvudet varmt klarar jag ganska mycket. (Därför jag har mössa när jag is-simmar.) Jättesmart tyckte vi men med facit i hand borde vi nog gjort lite annorlunda…

Pga det där viruset var långa banan uppdelad i tre startgrupper. Ulf och Micke som är ruskigt snabba startade i den första.

Vi i den tredje.

Jag tycker alltid det är mest ”oroligt” innan man kommit i gång och vet hur kroppen är. Å andra sidan skulle vi ju hålla på väldigt många timmar så jag visste såklart att det skulle variera oavsett men det är roligare om det känns bra i början. Och det gjorde det! Första löpet är hela 8 km så det var gott om tid att bli uppvärmd. (Läs genomsvett!) Första biten är gudomligt fina grusvägar förbi ängar, röda hus och havsvikar innan man viker av in i skogen på smalare och smalare stigar som till slut förvandlas till obanat. Dessutom går det rakt upp och man får verkligen klättra för att ta sig framåt. Väl uppe är utsikten hisnande vacker. Så där så man tappar andan av lycka! Vi tog oss ofta tid att njuta av just hur vacker banan är. Utan tvekan är den en av mina topp-tre favoriter! Sen skulle man ju ner också. Väldigt ofta kasandes på rumpan. 🤪
Lite här och var fanns roliga skyltar typ denna uppsatta.

Första simningen var ca 500 m och vattnet var i princip helt stilla. Underbart! Redan där hade vi passerat två energistationer och om det är något vi visste vi skulle behöva vara extra noga med var att få i oss energi. Förutom några egna gel åt jag en hel årsförbrukning av Snickers. Minst! Tur det var lördag!😄

Före och efter varje sim stod det hur lång nästa sträcka var och det är guld värt! För det första är det typ omöjligt, åtminstone för mig, att hålla reda på alla 52 (eller om det var 48?) olika sträckor  och även om jag hade skrivit upp det på paddlarna så hade jag varit helt förvirrad redan efter 8 sim.🤓

Dock hade jag några hållpunkter för att veta på ett ungefär var vi var. Dels var det 9 energistationer, på Hasselö väntade nästan 9 km löpning på springvänliga grusvägar och när vi kutat klart där var det ”bara” 5 km löp och 4 km sim kvar. Det var också där den besvärligaste terrängen skulle börja enligt de erfarna och det var också där det kalla vattnet fanns.

Jag upplevde vägen dit mest som en enda lång fest. Med massor av lördagsgodis. Det tog cirka 6 timmar men kändes som typ 2. Max! Vi sprang, simmade, klättrade, hasade upp och ner för branta stup så dammet yrde och upp och ner på snorhala klippor. Vi blev påhejade som om vi vore vinnare av en fantastisk publik, gav hjälp till våra medtävlare och fick hjälp (det är så man gör i swimrun) och vi var ibland helt ensamma utan att se en enda levande varelse. Vi sprang över ängar, utmed vattnet, genom små söta byar som verkade som tagna ur Astrid Lindgrens böcker, över och under stockar, genom snår och på kantiga klippor.  Upp och ner i vattnet så många gånger att ingen av oss kunde hålla reda på hur många gånger. Ibland var det helt stilla, ibland rejält guppigt. Vi pratade, skrattade och var helt tysta. Och åt Snickers.😅 Funktionärerna får 10 av 10 möjliga poäng rakt igenom. Vilken service! Liksom både banan och banmarkeringarna. Vi lyckades förvisso springa fel några gånger men det var helt pga att vi var ouppmärksamma eller för att markeringen åkt ner i backen.

Hasselö kom och jag tror vi var de enda som inte varken cabbade ner ( dvs drog av överdelen på våtdräkten) och behöll badmössan på. Jo det var varmt och jo vi svettades men det var ändå helt ok. Det kalla väntade så jag tyckte liksom det var bra att värma upp mig så mycket som möjligt. En svettig dräkt är inte enkel att flytta på så det var minst sagt besvärligt att få fram de där extra ärmarna till Josefin. I stället för att bara “sticka in min arm och dra fram dem” så fick hon cabba av och det tog sin lilla tid. Mitt pannband var enklare men eftersom jag satte det utanpå badmössan åkte det av redan vid andra simmet i det där väldigt kalla vattnet. För kallt var det! Jag svor! Så kallt var det. Inbillade mig att det kanske hjälpte om jag gjorde det. Vilket det inte gjorde. Såklart…

Efter inte allt för länge hackade jag tänder även under simningen. Min vänstra axel hade också börjat protestera liksom Josefins ena fot. Simningen blev svårare och svårare så Josefin fick dra mig på i princip alla simmen som var kvar och jag ska erkänna att det kändes lite tungt där. Det hjälpte ju inte heller direkt att jag frös och skakade så mycket att jag nästan krampade. Jag såg hur Josefin bet ihop och haltade fram och för några sekunder kom tvivlet. Skulle vi tvingas bryta? Jag kunde ju inte hjälpa henne genom att dra henne på löpningen och bära henne genom snåren var ett nästan lika dåligt alternativ. Men vi gnetade på. Tänkte framåt och t o m skrattade åt eländet.

Vi bara skulle i mål!

När den lilla ön med bara 100 m löp kom visste vi att målet var nära. Bara två sim med någon kilometers löp mellan. Den sista energistationen var på Tättö innan sista simmet in till mål. Det kaffet de serverade i pappmuggarna där var utan tvekan det godaste jag någonsin druckit! Jag svepte två utan att blinka och jag tror värmen av dem gjorde att vi båda fick nya krafter. Sista simmet var 1100 meter och min axel gjorde ont så in i bängen. (Jag hade försökt simma med en arm men det gick si så där.) Josefin var stark och vattnet kändes som att gå ner i ett badkar! Från 12-13 grader till 18 är megastor skillnad.

Då visste jag vi skulle klara det och alltså den känslan att kravla upp på land och in i mål efter 9 timmar är oslagbar!

Jag frös fortfarande så tänderna skallrade och fick en filt på mig. Väldigt snabbt kom flakmoppen och hämtade upp oss så vi fick åka till omklädningsrummet och den duschen alltså! Olallaaaa! Samma flakmoppe körde oss tillbaka till målområdet där vi i bästa Corona-style fick (vego)burgare och dricka. Inga mer Snickers!😆

Jag är oerhört glad och tacksam över att ha fått uppleva detta tillsammans med just Josefin. Hon är lugn, cool, stark, tuff, glad och ödmjuk i en perfekt kombo!😍 Och såklart jag är lika glad och tacksam för att kroppen hängde med och att huvudet inte en enda gång gjorde det jobbigt för mig. Visst var det tufft och visst blev jag trött men mest upplevde jag bara en enorm glädje över att kunna och få vara med på detta äventyr. Vårt mål var att klara cut-offerna, ta oss i mål och uppleva ett äventyr vilket vi gjorde med råge. Vi kom inte ens sist! Om jag fattat det rätt kom vi faktiskt 5:a! Ulf och Micke hade betydligt tuffare motstånd men kom 7:a! Grymma grabbar!

Tack än en gång Josefin för att du ville göra detta med just mig! Tack Ulf för coachning, pepp och stöd! Tack LED och Mattias Evald för ett fantastiskt arrangemang! Tack Anders för att du alltid, alltid stöttar mig och inte en endaste gång gnäller över alla timmar jag ägnar åt träning eller över doften från våtdräkt och blöta skor. Tack kroppen för du ännu en gång ställde upp för mig och tack livet för att jag får vara med här.🥰

Kram från Ingmarie