Author: Ingmarie

Ett sista och första dagen

Om ca 1,5 vecka är det Öst 60 km km och jag begriper att det kommer bli en av mina största utmaningar ever. Dels har jag aldrig tagit mig till fots så långt och dels har jag sprungit på tok för få riktiga långpass. Men nu är det som det är. Jag har helt enkelt inte kunnat/pallat mer utifrån de förutsättningarna som varit och är just nu. Flytt, nytt jobb med allt vad det innebär, utbildningar, köp av fritidslya och inflytt i den, sjuk närstående och lite annat som tagit tid och kraft.
Dagens pass kändes åtminstone helt ok (förutom möjligtvis när isvinden låg rakt på mig) men det är ju inte ens hälften av sträckan på Öst och jag kan ju inte påstå att benen var jättesugna på att fortsätta lika långt till…

Men kanske Ultrastjärnan Camille Herron har rätt när hon säger att man ska skippa långpassen? Trots att hon är världsbäst på ultra/24 timmars/48 timmars mm så kör hon max 22 miles (35 km)  1-2 gånger /månad. I stället koncentrerar hon sig på att ha kontinuitet och ökande mängd. Hur som helst så kan jag inte göra mycket mer än att hoppas kropp, knopp och väder är med mig. Känslan att kunna njuta i solen efteråt är i alla fall oslagbar!

En annan sak som tagit tid är förberedelserna inför Konstrundan som startade i dag. Väldans skoj!

Välkommen om du vill och kan! (Jag är där nästan hela fredagen och lördagen. Ej söndag pga jobb.)
Det finns massor av olika slags konst i hela Skåne att åka runt och kolla på! Om du inte kan komma men vill boka något så är det bara att maila via min konstsida.

Kram från Ingmarie

Vårben

Jag har inte simmat på ett tag helt enkelt för att jag haft knapert med tid för det. Själva simningen tar inte så mycket tid men med transport dit och hem blir det lätt 3 timmar. Men snart så lättar ”livsschemat” en smula så då blir det tid för det igen. Förutom den självklara nackdelen av att inte simma så gör det också att jag liksom glömmer bort att raka benen. När jag mest springer, cyklar och gymar så tänker jag inte på det. Vet egentligen inte varför men jag antar att det blir mer uppenbart om benen är lite lurviga. Haha! Lurviga eller ej, och vem bryr sig egentligen, så hade de i alla fall vårkänslor i dag!

Jag har också sett årets första humla!

Vad har du sett för några vårtecken?

Kram från Ingmarie

När det är (extra) enkelt

När solen skiner, temperaturen är två-siffrig och det är medvind (nästan) hela löpturen, då är det banne mig plättlätt att vara löpare!

Så var det i går och som jag njöt! Hoppas hen som bestämmer vädret har hört hur jag önskar mig liknande till ÖST.

Lika lätt var det att bada. Hade det inte varit för isvindarna hade jag trott det faktiskt var sommar. Eller i alla fall nästan. Jag hoppas nog att även vattentemperaturen blir två-siffrig då… Det är det inte nu.

I dag har jag varit på jobbet från tidig morgon till sen eftermiddag och även om jag är övertygad om att det hade blivit en vansinnigt vacker morgonlöpning så avstod jag. Dels för att jag prioriterade sömnen och dels för att jag ville ha löpvila. I stället fick jag sällskap av Glenn och hans kompisar i spinningsalen. Snortrött före och snortrött efter men på två helt olika vis. Före för jag var jobb-seg, efter för att jag tagit i. Föredrar den sistnämnda tröttheten alla minuter på dygnet.

Som du kanske märkt är mina inlägg fortfarande en smula oregelbundna och det beror på samma skumma teknikstrul som i förra veckan.. Först funkar det inte utan det blir bara en massa konstiga meddelanden om länkar jag ska klicka på (vilket jag inte gör) och sen plötsligt är allt som vanligt igen.
Förhoppningsvis är det som vanligt i morgon igen.

Kram från Ingmarie

Fullspäckade dagar och skum teknik

Bloggen fick lite krupp och det funkade plötsligt inte att varken göra inlägg eller ladda upp bilder. Fick bara ett jätteskumt meddelande om ”error” och hänvisades till att klicka på en massa länkar vilket jag inte varken ville och vågade.

Vi hann inte ringa supportern när det var öppet och i dag när vi skulle så dubbelkollade jag hur det såg ut och simsalabim så funkade den igen. Märkligt va? Ibland är det tydligen bra att prokastinera. Haha

Det har varit extremt hektiska dagar i Halmstad.

Som du kanske minns så skrev jag att toan inte funkade i lyan. Hjälp kom sent på kvällen men han kunde inte fixa det så vi fick ta in på hotell. (!) Aldrig bott på Plaza innan men om jag någonsin ska bo på hotell i Halmstad igen blir det nog det jag väljer. Superfint! Fanns t o m hantlar på rummet. Fast jag hade såklart hellre valt gymet på 11e våningen. På frukosten fanns väldigt mycket vegan-alternativ. T o m korvar! Aldrig varit med om förr. Inte för att jag ville ha det men jag gillar omtanken.

Vi har hämtat bord och grejer till badrummet, fått en säng, skruvat ihop allt, städat, flyttat en garderob, burit bort skräp, klurat på hur vi ska få ut så mycket som möjligt av de få kvadratmetrar vi har, flyttat runt lite till, mätt och fyllt skåpen. Vi har även hälsat på pappa på sitt nya boende, träffat hel- och halvsyskon och firat min älskade lilla mamma som fyllt år.

Jag har tränat med. Flera gånger. På fredagen blev det intervaller i vattengravar. Milde himmel så mycket regn det kommit! Det var liksom inte lönt att försöka hålla fötterna torra…

Gymet var i alla fall fritt från den typen av väta. Svett är en bra mycket trevligare att bli blöt av!

I går sprang jag ett 3-timmars pass på Prinsen med förlängning runt Möllegård, Söndrum och Alet. Fruktansvärt trögt men solen sken, utsikten var magisk och jag hade sällskap av Maria en bit så jag ska väl egentligen inte gnälla. Men jag var allt extra glad när jag sladdade in på vår gata och jag fick stanna.

Vi kom hem i går kväll och det känns ju nästan skönt att ”bara” ha jobbat i dag.

Eller nej, nu ljög jag igen. Lite mer har jag gjort. Vi har städat, tvättat och jag har sprungit till och från gymet för ett hyfsat lätt pass där.

Kram från Ingmarie

Roligare tillsammans

Virtuelle Glenn & company som sällskap på spinningen i all ära men inget går upp mot en verklig människa som svettas jämte en. Är den där människan dessutom en supertrevlig kollega så blir det ju bara ännu bättre. 😅

Två pass, 80 minuter svettfest, och benen spagettidarriga av mjölksyra. Fint!🤩


Nu är vi i nya lyan i Halmstad och är svettiga av allt kånkande och dragande. Dessutom väntar vi på jouren för vi har inget vatten i toastolen.😱

Fortsättning följer…

Kram från Ingmarie 

 

Sned firar rak

Det går att springa långpass trots att man är sne som en vindpinad fura. Och har både ett intervallpass och ett gympass i kroppen sen dagen innan. Men det är garanterat enklare om man inte är och har det.

Fint och vackert var det i alla fall! Även i djupsanden och motvinden men det var (såklart) väldans mycket lättare på stigarna i medvind…

Efter ett besök hos bästa Filip på Pluspraktik så är den sneda furan numera rak som en linjal. Sånt måste ju firas och var är väl bättre än i  havet vid Åhusbryggan?

Förresten, det är här på Mölleholmen jag kommer ställa ut en del av mina tavlor på Konstrundan. Har så smått börjat inreda min lilla box och ser verkligen fram emot dessa dagar!

Kram från Ingmarie

Onödig oro

En sak nog bara vi människor gör är att vi oroar oss både i förväg och (oftast) i onödan. Jag är inte helt säker på att det där är en så väldigt ”bra” egenskap om jag ska vara ärlig. Varför gör vi det egentligen? Det tar ju bara en massa energi!

Som i dag. Vi har vetat i en vecka att det skulle vara strömavbrott mellan kl 9-14 pga något ”förbättringsarbete”. För varje dag det närmade sig blev det ett större och större ”problem” för hur skulle vi kunna göra mat, koka kaffe, jobba (det gällde ffa Anders) och skulle vi ens ha vatten? Duscha kan jag klara mig utan men just kaffe och mat har jag svårt för. Särskilt när jag hade jobbat sena kvällar och ville sova lite extra och ännu mer särskilt eftersom jag planerat in intervaller på förmiddagen.

Av detta ”jätte-problem” blev det inte ens ett !. Vi hade varmvatten på termos så det gick att göra både gröt och kaffe. Innan klockan var 11 hade vi ström igen så någon hade tydligen räknat väldigt fel. Eller så ville de bara få oss att tycka att de var extra snabba och bra. Vad vet jag…

Intervallerna blev som jag tänkt. 8 x 5 min. med 1 min. vila i tröskelfart. Dvs ”hard but somewhat comfortable”. De två sista var dock mest bara ”hard” och jag dog nästan när jag skulle ta mig upp för spårets (enda) backe. Inte ens snabbskorna hjälper när benen dör.

Tror inte de där benen blev piggare av gympasset heller men de blev (förhoppningsvis) ännu lite starkare. Jag hade i alla fall väldans skoj! Oftast kör jag s.k ”super-set” där jag kombinerar 2-3 övningar. Undantag är när jag ska lyfta riktigt tungt. Då räcker det liksom med det.

I dag var detta några av kombinationerna jag körde.

Utfall + knäböj.

Utfallshopp och benpress.

Höftlyft och rygglyft. (Den första är inte ”in action” och den sista inte ens på bild.)

Upphopp med vikt och ryggdrag.

Det var mycket folk men ändå gott om plats. Ingen på gymet vet heller min lilla ”hemlighet.” Att under träningskläderna finns förberedelsen för belöningen!

Tadaaaa!

För om det är något jag är ruskigt bra på så är det just att belöna mig. Särskilt efter denna dag som även bl.a innehållit målande och skrivande.

Har du hängt här ett tag så vet du ju också hur jag belönar mig. T ex så här…

Men även med mat såklart och som i dag även en (halv) sån här!

Kram från Ingmarie

Gratis för hälsan

Sol, hav, löpning, skog och meditation.

Helt gratis vitaminer och livselexir och dessutom helt biverkningsfritt. Jag är ganska säker på att om just uteliv av något slag, enkel meditation/andningsträning och ljus hade ordinerats mer av läkare/vårdpersonal så hade fler människor både varit friskare och mått bättre. Vad tror du?

Kram från Ingmarie

Lättpåverkad…

Undra om man kan bli jetlegad av en timmes tidförändring?
Det verkar så på mig i alla fall. Har haft exakt den känslan hela dagen. Du vet så där så huvudet är såsigt, kroppen en smula trög och jag inte riktigt vet om jag är hungrig eller mätt. Eller så inbillar jag mig bara alternativt är extremt lättpåverkad och känslig…
Hur som helst så vet jag  efter lång erfarenhet att oavsett hur många timmar den ev jetlagen är så är aktivitet det allra bästa för att bota den.

När vi hade röjt och städat klart tog jag hojen till gymet. Är fortfarande lite chockad över hur bra det gick! Kände mig riktigt stark! men ännu behövs det där tunnaste gummibandet för att jag ska klara chinsen. Nästan ofattbart hur svårt det är!

Konstigt nog känner jag mig inte ett skvatt varken stel eller trött sen i går.. Kroppen alltså. Man blir banne mig aldrig riktigt klok på den! Passade ändå på att göra lite extra mycket rörlighets/yoga-övningar. Så himla gött!

Resten av dagen/kvällen har spenderats på jobbet för nu var min helg slut.

Kram från Ingmarie