När jag sa upp mig kändes det som evigheter till det skulle bli sista dagen på IVA. Det var liksom “sen” men i dag kom alltså det där “sen” och det blev sista gången jag gick in, och ut, genom dessa dörrar.
Liksom sista gången här som jag hade på mig den blå IVA-västen, slängde i mig maten halvsittandes, fick en massa extra steg och försökt få ordning på alla slangar, sladdar, apparater, papper, läkemedel, telefonsamtal osv osv osv.
Lite vemodigt kändes det allt men samtidigt så är detta avslut början på något nytt och jag ser verkligen fram emot allt som ska hända framöver. Det första äventyret börjar redan nästa vecka med resan över atlanten.
En sak jag inte kommer att sakna är att vänta på/jaga bussen. Ska bli så sjukt skönt att slippa detta! Oavsett vad nästa jobb blir, nej det är inte klart ännu helt enkelt pga att jag inte har valt, så kommer jag att ha cykelavstånd.
Sista löppasset är dock inte gjort ännu och i dag kunde jag njuta av mestadels barmark!
Kram från Ingmarie