Sista långpasset här. Kanske för alltid för vem vet?
Jag valde att ta vägar jag verkligen gillar här. Började genom byn, över gångbron och in i Äspetskogen och på Skåneleden..
Skogen och stigarna där är magiska och jag hade nog egentligen lätt kunnat kuta runt, runt där för att få ihop ett långpass.
Leden fortsätter egentligen sen utmed havet men efter alla stormar finns den inte kvar. Jag vet inte om jag är fascinerad eller ledsen över vad vädret har ställt till med här efter de ovanligt många och hårda stormarna, Antagligen båda. Höga sandbankar är borta för evigt och med dem drogs även mycket växter ocvh träd i väg till havets botten.
Naturen förändras med tidens gång och det är antagligen något som alltid förekommit. Vi människor vill dock ofta att det ska vara som vanligt och en del tror t o m att det “alltid varit så”. T ex “de öppna landskapen” men det är något människor till största delen har skapat. Dvs det är ett kulturlandskap, inte ett naturlandskap.
Förändrat är det i alla fall och i kombination med ostliga vindar så blir vattnet extra högt och stranden har helt försvunnit.
För att kunna fortsätta tog jag därför småvägarna bland alla flådiga (sommar?)hus och kunde sen ta mig ut mot havet igen men en bit upp.
Frågan är hur länge dessa kommer få stå kvar på land…
Vid Yngsjö havsbad svängde jag av norrut för att ta Sydkustleden tillbaka mot Äspet där jag skulle möta upp Anders. Jag älskar just den sträckan!
Totalt 21 km om någon undrar. 🙂
Trots att jag ju sett att havet var (minst) lika vilt som i går så drog det.
Vi kan väl säga som så här. Det var ännu vildare i dag, jag höll ännu hårdare i stegen och det var ännu härligare och galnare! Att jag lyckades få kläderna att ligga kvar är ett under. Eller kanske skicklighet. hehe
Hur det än är så ångrar man aldrig ett bad.
Kram från Ingmarie