Tävling

Åhus Trailrun 2023

En av årets höjdpunkter hamnade på en av årets vädermässigt galnaste dagar. Hade det varit i går är risken väldigt stor att Ok Pan  hade tvingats ställa in årets Åhus trailrun men med lite tur och extremt mycket skicklighet så lyckades de t o m överträffa förra årets arrangemang.

För att inte frysa och bli allt förblöt var det bara att klä på sig lager på lager på lager på..Jja du fattar. Att man såg ut som en töntig Michelin-gubbe sket jag i

I år hade parkeringen flyttats och även om det var lika långt att gå till starten så var det mycket bättre för nu slapp man gå bland bilar. Ett annat plus var att nummerlappsutdelningen var flyttad till utanför bodarna så det blev vindskyddat där. Stora bra tält att byta om i som förra året och jag hann snacka lite med mina goa kollegor som också skulle kuta. (En saknas dock på bilden för han satt i bilen och värmde sig. haha)

Jag kände mig jättepigg innan och hade en massa spring i benen. Var helt inställd på att försöka slå förra årets tid. Borde ha lärt mig vid det här laget att det inte alltid är ett bra tecken. Tvärtom….

Starten var lugn och fin men jag satte fart så gott det gick. Första två kilometrarna kändes bra men sen fick jag jättesvårt med andningen! Benen var pigga men vad hjälpte det? Drog ner på farten och det blev lite bättre men det var så där jobbigt att jag började fundera på om jag kanske borde bryta. Sprang vidare och försökte hitta någon slags rytm vilket inte är det lättaste i backar, djup sand, smala stigar där man antingen ville kuta om eller hade någon flåsande bakom sig som ville förbi. Någonstans mitt i allt så bestämde jag att eftersom jag inte kände mig sjuk eller hade ont någonstans så skulle jag i mål. Det fick helt enkelt bli ett pannbenstränings-lopp där farten fick bli långsammare än tänkt. Snabb-Anna och Fredrik var också med och den sistnämda var både hejarklack och fotograf. Tack!!!!!!

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Banan är verkligen sugande och även om de hade dragit om banan lite så vi slapp springa på stranden, det fanns helt enkelt ingen strand pga att havets vågor slog så högt upp, så är det många kilometer med djup tung sand och oräkneliga backar. Och nedfallna grenar. Det var dock förvånansvärt ”oförstört ” i skogen. Värre utmed havet. Där var det mycket plockepinn!

70 sekunder långsammare än förra året på 17 km men med tanke på hur det kändes och vädret ska jag väl egentligen inte vara missnöjd men lite är jag det. Å andra sidan, nu har jag målet kvar till nästa år för jag ska tillbaka! Detta loppet är underbart även om man har en tung dag. Ett super-arrangemang helt enkelt! Anna sprang fort som attan och Anders valde 11 km och var också före mig i mål så de fick snällt vänta tills jag var klar. Fredrik fick ju vänta på oss alla så det är mest synd om honom. Eller han är den stora hjälten!

Jag tror dock de tyckte det var värt att vänta lite, så långt efter var jag inte, och belöningen var dusch och (hämt)mat som Fredrik också fixade.

En rolig, jobbig, blöt och bitvis kall dag att lägga i den där roliga evigaminnen-banken!

Kram från Ingmarie

Vånga Mountain xtreme

För en vecka sedan hade jag helt lagt ner hoppet om att springa Vånga xtreme-loppet. Dels för att jag har jättelåga järnnivåer ( samma som förra året vid denna tiden😳) och för att jag nattjobbat och oftast blir tokseg dagen efter.

Men ibland händer tydligen små mirakel i kroppen på väldigt snabbt!😀

Starka järntabletter, över 9 timmars sömn, sol och 25 grader var tydligen det enda som behövdes för att kroppen skulle bli glad igen. På rekordtid!🤩

Loppet har tre sträckor att välja mellan. 8, 16 eller 40 km. Jag valde lite lagom mittemellan.🤪

Varje varv är 300 höjdmeter ( dvs 600 på 16 km), har en miljon rötter och stenar och börjar med en skidbacke rakt upp.😬 Jag kände mig som en liten fjant bland alla (till synes) trail-proffs men det var bara att strunta i.

Foto: Anna Nystedt

På hemsidan står det; En upplevelse som lämnar ingen oberörd och som du kommer att minnas länge! 

Stämmer till 100%!

Utsikten från toppen är magnifik, stigarna så slingrande att jag blev yr i skallen, stenbrottet var vackrare än på bild och nedförsbackarna hjälpte inte (mig) ett skvatt för de var fulla av bröte.🤪

 

Simcoach Håkan hade verkligen en fin funktionärsplats! Tack för pepp och hejarop!

 

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Banan är, enligt mig, väldigt teknisk och mitt första mål var att inte trilla. Det andra var att fullfölja. Jag klarade båda!🙏🏻🤩

Foto: Fredrik Nystedt

6a totalt och först av alla damer 50+. T o m 45+.😃  Fast den förstaplatsen beror nog främst på att det inte var så många i mogen ålder med. 😬Synd och märkligt!😳

Skitiga ben ingick men vad gjorde väl det?

Extra skoj att få träffa Anna och Fredrik! Anna susade runt ett varv hur lätt som helst trots att hon hade en ynka veckogammal mara i benen! Men hon är också ung .Dvs under 50! 😄

Jag är i alla fall jättenöjd och tacksam! Loppet är otroligt trevligt och välorganiserat vilket egentligen inte är så förvånande för det är Ok Pan som även arrangerar Åhus trailrun.. Ett av mina absoluta favvolopp!😍 Missa inte det! Absolut värt en omväg och det finns fina erbjudande om övernattning på hemsidan!🤩

På hemvägen stannade vi vid Klackabackens badplats för lite sim, bad och slappande. Jättehärligt!😍

Att kunna sitta ute och äta middag var också jättehärligt!🙏🏻

Tack alla som hejade och fixade detta fina lopp! Benen lör komma i håg det i flera dagar.😄

Kram från Ingmarie

 

Mer ÖST

Jag brukar inte dela extra bilder från ett lopp flera dagar efteråt men när det är så där speciellt som t ex ÖST så bara ”måste jag! Det var ju inte bara det längsta jag sprungit utan även ett av de mest spektakulära, välorganiserade och utmanande lopp jag kutat.
Så varsågoda!

(Foto: Jacob Zocherman och ”glömt namn” som sagt ok)

Jag fortsätter ta det lugnt med träningen. Mest för skallens skull. Skönt att liksom bara lulla runt lite i skogen utan mål och plan. Särskilt nu när det börjar bli så fint!

Jobbet är desto mer krävande. Var så trött i kväll att jag nästan inte orkade ta mig hem. Då är det riktigt illa!

Kram från Ingmarie

Österlen trail 60 km

Om du frågar mig nu när nästa långlopp eller långpass blir så kommer jag troligtvis  svara ”aldrig”. Mina ben och fötter gör vansinnigt ont och just nu tvivlar jag på om jag kommer kunna springa ö h t igen. Men det kommer jag såklart kunna. Jag kommer dock inte göra det i morgon och jag kommer ta så få steg som möjligt resten av denna dagen…

För jag klarade det! Jag tog mig i mål på Österlen trail 60 km.

Fantastiske race-directorn Gael!

Mina tvivel före har varit äkta för jag har verkligen känt mig osäker på formen både på kroppen och huvudet. Jag är mentalt trött efter de senaste månadernas turbulens och att utmana sig så här kräver trots allt en viss mängd pannben. Åtminstone för mig.

Så gissa om jag är nöjd!?
Jag klarade alla mina mål och jag funderade inte på att bryta ens en millisekund. Inte ens när stenarna på stranden höll på att helt ta död på mina fötter.

Loppet  har en fin banbeskrivning som jag kopierat och skriver mina egna upplevelser i kursivt.

——————–

Efter ett par km från start i Simrishamn kommer deltagarna springa mot Skåneleden, Baskemölla och Vik längs en vacker stig vid stranden.

Jag frös så jag skakade före start och det var motvind men efter ett par kilometer åkte extrajackan av. Fötterna gjorde ont direkt vilket gjorde mig lite orolig men benen var pigga så jag försökte nonchalera det.

Foto Anna Nystedt

Efter Skåneleden och Vik väntar cirka 10km löpning längs Österlens kust med sandstrand och partier av stenstrand. Vattenståndet är som lägst under året i april, räkna dock med blöta fötter vid ett par ställen. Detta är en vacker sträcka. Kom ihåg att den kan vara mycket utmanande beroende på väderlek.
Vackert – ja! – men också sjukt utmanande med djup sand som blandades med havsvatten. Under några kilometer springer man dessutom på stenar. DET gillade INTE mina fötter. Och just det ja, vi fick klättra över/under x antal träd också.

Foto Alexander Milanov

​
Efter Knäbäckshusen (ett av Sveriges vackraste strandområden) kommer en bit av banan gå genom Stenshuvuds nationalpark. Reglerna är strikta och vi fick inte lov att passera genom hela parken. Vänligen visa hänsyn, förhoppningsvis får vi lov att passera där de kommande åren (läs löpar-PM inför starten). Efter Stenshuvud väntar lite grusväg och en lång klättring på asfalt mot ”Österrike” och ner mot Kivik. Banan svänger därefter 90° höger in på Esperödsallén och 50m senare ner vänster, längs med en äppelodling mot Kungagraven och vidare mot Kiviks hamn. Förbi Kiviks hamn och genom Kivik väntar några överraskningar. Strax utanför Kivik springer deltagarna över fältet för Kiviks marknad mot Vitemölla via en fin liten stig, ner till Vitemölla hamn. 

Här flöt det på fint. Sidvind, pigga ben, snälla fötter och bra vägar. Fast backarna var tuffa!
​
Mot Haväng genom Vitemölla strandbackar som är ett naturreservat. Från Haväng till Brösarp via Backaladen. Den första ”rejäla” vätskekontrollen väntar i Bengtemölla, dit deltagarnas ”dropbags” är transporterade. En liten annorlunda vätskekontroll som andas lokal byggnadskultur och industrihistoria. Med tak över huvudet och värme kan ni återhämta er, kanske byta skor eller kläder samt få lite pepp av familj och anhöriga. För er som springer Duo-Trail 32km+28km, sker växlingen här. 

Jag bytte strumpor i Bengtemölla vilket nog var bra för de var fulla av sand. Passade också på att äta chips och fylla på vätskeflaskorna. Vågade inte stanna för länge med tanke på att benen redan börjat protestera.

Mot Brösarps station! Efterföljande 3.5 km går på grusväg mot Maglehem. Banan passerar genom Maglehem med flera vackra byggnader. Ni springer under landsvägen mot Kumlans naturreservat. Från Kumlan väntar magiska stigar och vyer som tar er genom hela Drakamöllans naturreservat mot Skåneleden och Brösarps norra backar via ”Piraten”. 

Grusvägen till Maglehem var nog den enda ”tråkiga” sträckan. Rakt fram och motvind. Dessutom fick jag håll! Som tack och lov gick över snabbt. I Drakamöllan njöt jag av vyerna och vid Piraten kände jag igen mig och visste vad som väntade…

Över Brösarps backar med god utsikt över den bokskog som väntar, via Vantalängan där den andra vätskekontrollen finns. Vid Vantalängan är det ca 12km till mål. Stigarna är fina och ibland tekniska med branta sidor ner mot Verkaån, först längs Skåneleden och efter Hallamölla på Backaleden.

Brösarps backar är makalöst fint men också lika makalöst jobbiga. Backarna suger även om man har pigga ben men utsikten alltså! Olalaaaa! I Vantalängan var loppets andra och sista vätskestation. Välbehövd!

Sista biten går svagt uppför innan man svänger av de sista kilometrarna fram till målet i Christinehofs slott. För att komma upp till målet måste man dock ta sig upp för två långa trappor. Jag gick… Men jag sprang i mål!

Foto Anders G

Förutom mängder av höjdmeter, sand och miljarder stenar så är det också oräkneliga trappor över staket man ska ta sig över. Ett under att jag inte snubblade! Man ska också klättra genom ett lok (ja ett lok!) och jag fick svindel för det var mycket högre än jag trodde där uppe! Samtidigt var det väldigt häftigt och absolut väldigt annorlunda! (Finns fina bilder på loppets hemsida!)

Jag är så otroligt nöjd, glad och tacksam över dagen att det inte riktigt finns ord. Extra tack till Gael och alla funktionärer!

Det här är ett topp-arrangemang alla kategorier! Superfin (välmarkerad) bana, välorganiserat och generöst. Efteråt får man en fin mugg, äppelmust, alkoholfri öl, medalj och jättegod linssoppa. Så missa inte det nästa år!!!!! Det finns sträckor för alla!

Anders hade kutat 21 km så han fick vänta lite på mig men även han var jättenöjd!

Nu är det högläge av fötterna, ett glas vin och chill som gäller resten av kvällen. Och nej, jag ska inte springa i morgon.

Kram från Ingmarie

Turbovilat

Ja om man nu kan det alltså?  ”Turbovila”.
Har inte ens gått 1/3 av mina dagliga stegmål!

Det enda jag har gjort är att cykla till byn och Bondens skafferi. Älskar att gå omkring där inne och kolla! Massor av gott även om jag önskar de hade lite mer vego-utbud. Det kommer kanske!

Jag har även simmat lite men det är verkligen med betoning på lite! Egentligen mest för att få röra på mig utan att belasta benen och för att det är så skoj att snacka med klubbkompisarna! ”Naturligtvis” kändes det superbra och jag hade inte alls lust att gå upp i förtid. Men det gjorde jag! 40 minuter lugnt och fint utan en endaste liten mjölksyrapartikel i blodet.

Hur det är och känns i morgon är det ingen som vet. Som jag skrivit innan så har det varit några galet intensiva månader och jag har inte kunnat göra på något annat vis än jag gjort för att orka. Det får bli som det blir. Hur som helst så ser jag fram emot det! Samtidigt som jag vill det ska vara över… Hur knasigt som helst!

Förutom själva ”oron”, eller snarare funderingen, på om jag kommer orka så är det egentligen bara två saker som bekymrar mig och ingen av dem kan jag göra något åt.

Den ena är vädret. Just nu ser det ut att bli uppehåll, 6-7 grader och rejäl motvind åtminstone första halvan men så länge det inte regnar är jag tacksam!

Den andra är värre för det är mina fötter. Du som vet hur de ser ut fattar direkt. De är inne i en ”dålig” period och gör ont vid varje steg. Det är jag van vid men blir det värre så är det som att trampa på vassa stenar varje gång foten sätts i marken. Efter 4-5-6-7 timmar blir det snudd på ohållbart. I alla fall för mig.

Nu är det som sagt var som det är och jag har bestämt mig för att så länge jag tar mig framåt och klarar reptiderna så ska jag njuta så mycket det bara är möjligt för mest är jag ändå tacksam över att jag kan, får och ska vara med!

Kram från Ingmarie

Tre olika slags långpass

I går blev det ett slags långpass på jobbet med först utbildning och sen ”vanligt” jobb. Löpturen var ganska kort men riktigt härlig! Barbent i vårregn!🤩

Jag vet inte hur det är med dig men för mig är ett besök på  IKEA en utmaning för både huvudet och tålamodet. Tre timmar, inklusive paus i restaurangen, och man är redo för både vilo-och planläge. Jag blir helt slutkörd. Mycket värre än att kuta lika länge. 🤪
Men nu har vi åtminstone en säng till Halmstad, dörrmattor, glas, en massa andra prylar plus ett skåp till badrummet i Åhus.

Det enda egentliga ”riktiga” långpasset, dvs löpning, hände i förmiddags. 2,5 timme i regn, sol, hårda vindar och vindstilla i en osalig blandning. (Jackan åkte av och på flera gånger.) Jag tog Skåneleden runt golfbanan, bron över till Äspet och Kronoskogen där jag sprang runt flera varv för att få njuta av det fina och backarna.😅 De är många och ofta branta!







Hem blev genom byn och skogen med en extra krok för att få en jämn slutminut. Tänk att det i princip alltid krävs just en extra lopp för att få siffrorna ”rätt”. 😄

På tal om långpass så kommer vi båda förhoppningsvis göra ett varsitt den 15/4. Just nu känns det både overkligt, osannolikt och otänkbart. Men också spännande, läskigt och roligt!

 

Kram från Ingmarie

 

Två tips! Och en (svett)fest med Glenn

Mitt första tips är Stävie Trail nu på söndag. Det finns någon sträcka för alla och eftersom det är Anna och Fredrik som är ansvariga är jag 100 % säker på att det är ett perfekt arrangemang på alla sätt och vis. Särskilt trevlighets-och rolighetskänslan är garanterad! (Hur trött man vill bli bestämmer man såklart själv.) Det går fin-fint att efteranmäla sig på plats. Jag hoppas vara där såklart!

Mitt andra tips är i påsk. Då är det konstrunda på flera håll i Skåne och i Åhus kommer jag finnas på Mölleholmen torsdag-lördag. (Sjukan kallar på söndagen så får skippa den dagen.) Vi är många som ställer ut och du kommer kunna hälsa på lammen, fika och njuta av omgivningarna både där och i Åhus. Så kom!

Svettfesten var 90 minuter i spinningsalen. Jag slog på stort och körde två klasser bara för att jag kunde.

Den där Glenn, som verkar vara huvudinstruktören för Les Mills cycling, är med överallt och jag börjar nästan tro jag känner honom. Haha! Gör jag som han säger blir jag garanterat snortrött. Som i dag..

Tur jag bara behövde cykla hem och till/från bussen till jobbet sen….

Kram från Ingmarie

 

Löpningens Dag 2023

Jag har nog aldrig velat så långt och nära inpå ett lopp som i dag. (Anders har sympatiskt nog velat lika mycket. haha!) Hela veckan har jag velat. När jag vaknade i morse velade jag. När vi åkte dit velade jag och när vi var där velade jag nog allra mest för även om jag fattat att det skulle vara kuperat och utmanande med gegga så hade jag inte räknat med att det skulle vara is. Du vet blankis. Så där glashal så när det går uppför/nerför måste man hålla sig i något för att inte kana iväg. Wintercross run går på Swampabanan som är en känd motocross bana där det går både SM och VM. Dvs det är ingen enkel bana ens om man har hjul att ta sig fram med!

Gyttja kan jag hantera hyfsat. Det är halt men gör åtminstone inte ont när man vurpar. Branta backar är inte några problem men is är en mardröm. Jag var sekunder från att inte ens starta för jag var helt ärligt rädd. I min skalle blir det ju liksom inte bara en liten vurpa. Nej den skenar iväg och jag bryter både rygg, armar och spräcker skallen så det blir tut-tut bilen till närmsta IVA och sen ligger jag där och kan aldrig mer ens stå. Sånt händer faktiskt! Så ja du fattar va? Det var mycket krafter som gick åt bara att ta ett beslut. Tur att jag inte visste där och då exakt hur branta backarna var… För jo, jag startade. Två gånger t o m! Först ett varv (4km) och sen två till. Enda målet var att åtminstone klara ett varv med alla ben i behåll.


De proffsiga hade såklart dubbar men mina fötter börja gråta bara av tanken på något sånt. (Vilket är bra på så vis att jag aldrig ens behöver fundera på om jag ska/inte ska det.) Det var en extremt lugn start. Det var inte bara jag som fick hålla mig i staketet för att komma uppför den första ishala backen vilket genast gjorde att det kändes lite bättre. Jag må ha varit en av de äldsta där men jag ville ju inte vara en av de mesigaste. Haha. Efter andra backen började berg- och dalbanan. Upp-ner-upp-ner-upp-ner, kurvor hit och dit och jag hade ingen aning om var jag var till slut. Mitt enda fokus var att inte trilla. Efter drygt 3 km (tror jag) och en riktigt brant lerbacke uppför kom en ännu brantare och lerigare nerför och det var då min svindel satte in. Helst hade jag velat skippa den helt, eller åtminstone åka på rumpan ner, men på något vis tog jag mod till mig och hakade på de andra. Och klarade det! Väl i mål var jag inte ens trött. Backar alltså! Älskar dem!

Det var en hel timme mellan starterna så det fanns gott om tid att ladda om. På gott och ont. Man hinner ju bli seg också så jag joggade runt för att hålla värmen och energin vid liv. Anders kom i mål lite efter och var lika glad han! (Men han nöjde sig där.)

De andra två varven var ännu roligare! Dels hade en del is hunnit tina bort så det inte var riktigt lika halt och dels blev jag lite modigare. Faktum är att de varven gick snabbare än mitt första trots att de var två och trots att jag borde varit tröttare. Men vet du, jag blev aldrig trött. Jag pinnade på så mycket jag bara kunde i backarna när det var ”säkert” och kröp på alla fyra när det krävdes för att inte åka baklänges. Sista varvet sprang jag om en efter en och hade jag bara kunnat springa som jag velat hela loopen hade det garanterat gått ännu fortare för jag kände mig urstark!
Jag var skitnöjd i mål! När man gjorde båda vann man ”Dödsskallen”. Det blir något att berätta på hemmet när den tiden kommer.  Hamnade någonstans i mitten på båda loppen men först bland oss mer mogna damer. (Dvs 50+) Börjar nästan fundera på om detta kanske är min nya grej! Minus halkan vill säga. Att jag klarade backarna så bra tackar jag styrketräningen för. Åhus är ju liksom inte jordens mest kuperade… haha!

Det här vill jag göra om! Wintercoss Run är verkligen ett riktigt terränglopp och får lätt 5 av 5 stjärnor. Trivsamt, roligt, festligt och extremt välarrangerat! Ett extra plus för solen!

 

Nu var det så himla bra att jag dessutom hade vunnit en ”After Run” på Trydes som ligger några stenkast från banan. Ännu en pärla som är ett måste att besöka om man är i trakterna. Jättemysigt och supertrevligt. Maten var outstandning (vego!) och dessutom bjöds det på vackra hemgjorda semlor!

När man sprungit lopp får man ha sin(a) medalj(er) runt halsen. Det är sen gammalt. 🙂

Sen blev det som det så ofta blir. Badviruset grep tag i mig. Vi var först inom Simrishamn men där var vågorna så höga att jag inte vågade. (Hade väl förbrukat allt mitt mod…) Men i Kivik, där blev längtan stillad!

För mig har detta varit ett perfekt sätt att fira inte bara Löpningens dag utan även livet och att vi bor i Skåne!

Hur har du firat?

Kram från Ingmarie

Skåne Frozen Trail

Helt klart behöver de byta namn på  Skåne Frozen Trail-loppet till Skåne sluschy mud trail eller liknande för detta var bland det geggigaste och blötaste jag kutat. Kallt – ja, men inte fruset.

31 km med lera, gegga, rötter, is-snö och is-regn som stuckit som knivar i ögonen, isvattenbad (inte pölar alltså utan mindre sjöar!), hård vind och ännu mer lera-rötter-gegga-is-snö-reg-vind. Vad jag kan minnas har jag aldrig haft så mycket kläder på mig på ett lopp, eller ens någonsin när jag sprungit, men det behövdes. Jag höll mig faktiskt ganska lagom varm på kroppen. Värre med fötter och händer trots att jag hade handvärmare i vantarna.

Banan går i en cirkel och det är mestadels Skåneleden. Den var jättebra markerad och trots det galna vädret var det superfint! Mycket backar (600 hm), mossbeklädda stenar, höga vackra träd, spång, raviner, kringelikrok-trails, grindar, trappor, grusvägar, trails som var alldeles röda av barr, söta gårdar, vilda djur och tama hundar. Ska verkligen bli kul att springa där till sommaren!

Efter ca 17-18 km var den enda vätske-kontrollen där det serverades mackor, dricka, choklad, chips, bananer och kanske något mer jag missade. Blev inte många foto för jag var rädd fingrarna skulle frysa till is om jag tog av mig vantarna.

Som så ofta får man följe med några, tappar den, kommer i fatt, tappar, kommer i fatt men mest sprang jag själv. Hade verkligen velat ha Annas sällskap men hon blev krasslig och fick ställa in. Det är sånt jag brukar tänka på när det blir lite tjurigt med kalla fötter och händer. Att hur det än är så är det ett privilegium att få och kunna kuta lopp. Det fanns garanterat tusentals som hade velat byta med mig i dag. Även när jag slirade runt som mest. Märkligt nog trillade jag inte en enda gång men det var nära minst 837 gånger! Precis innan mål skulle man dessutom klättra över ett staket! Men det gick bra och jag kom i mål på ungefär den tiden jag trodde och först av damer över 50 år.

Jag är glad jag gjorde det men det vet i tusan om jag vill göra om det. I pm:et hade det stått att det skulle finnas varm dusch och mat efter men det stämde inte alls. Iskallt vatten var inget jag längtade efter att göra mig ren i och de få vego-pizzor de verkade ha beställt kom aldrig så länge vi var kvar. Det finns ju liksom en gräns för hur länge man kan vänta. Särskilt när man inte fått duscha…
Inte heller fick man någon finisher-gåva trots att det stod men jag lyckades få en liten fin skyffel eftersom jag frågade då jag såg alla andra hade fått. De var tydligen bara för de som anmält sig jättetidigt.

Så nej, de får inget högt betyg av mig. För 420 kr förväntar jag mig att det som står i inbjudan gäller. Eller har jag bara ovanligt höga krav?

Tack och lov hade Anders följt med som chaffis. (Han roade sig dock med annat medan jag plaskade omkring.) Skönt att slippa köra hem ensam i busvädret!

Nu har jag både duschat och fått mat i magen så ordningen är återställd. Tror inte heller jag behöver ta några extra rundor för att få tillräckligt med steg i dag.

Kram från Ingmarie

Åhus trailrun, upptäckter och advent

När jag låg  (blodtom) på sjukan för några månader sedan kunde jag egentligen inte ens drömma om att det skulle gå men jag klarade det med råge!
17 km på Åhus trailrun.. 🥳🥳🥳

Anders valde 6 km och klarade det med bravur! Men han fick frysa mer eftersom han var tvungen att vänta på mig… :-O

Det här var ett av de roligaste, finaste, tuffaste, kallaste och mest välorganiserade lopp jag sprungit!
(Och jag har ju sprungit en del.🤪)
Över 300 höjdmeter ( Skåne är INTE platt om någon nu tror det), djup sand, varierande trails, mossa, havsvatten och ännu mer sand.
🥳🥳🥳

Jag frös duktigt mycket före loppet. Var inte ens badsugen! Hade nog inte vågat ändå med tanke på hur vågorna och vinden var…


Dessutom träffade jag Pernilla som jag inte sett på minst fyra  år. Ändå kändes det som i går.🤩❣️

Du vet väl förresten att när man kutat lopp får man äta både oduschad och med medaljen runt halsen. 🤪 Det är redan andra gången vi är på detta pizza-haket, de har nämligen supergoda falafel-tallrikar, så då kanske vi kan kalla oss för stammisar där nu?

Jag börjar för övrigt tro att jag hamnat i varje löpares drömland. Hittills är det bättre än jag ens kunnat fantisera om! I dag upptäckte jag t ex att Skåneleden går nästan runt husknuten och att den avknoppar sig till en massa andra lika fina stigar. Jag har verkligen mycket att upptäcka här! 🥳

Havet här har jag badat i innan men då var det stekhett. I dag var det inte riktigt så… Isande vindar, lätt regn, någon ynka plusgrad i luften och mörkt men som sagt var, när jag drabbas av badviruset stoppar inget mig!

Vi har även varit på Åhus julmarknad. Helt otroligt mycket folk! Varenda bybo plus gäster måste ha varit där. Superfint, mysigt och oväntat stort. Faktiskt en av de största jag varit på!

Kram från Ingmarie