Övrigt

Snopet avslut

Även Halland har sin led och en av delsträckorna är mellan Halmstad och Haverdal. Delen till Tylösand har jag sprungit en massa gånger men även den andra halvan. Dock inte riktigt lika många och det var längesedan så det kändes nästan som ett åtminstone delvis nytt äventyr. I Haverdal där denna etappen slutar finns ett jättefint naturreservat så för att Anders också skulle få uppleva lite nytt så tog han bilen dit så vi kunde mötas där när vi kutat klart.

Att det inte skulle bli så visste vi inte då…

Första biten är samma som Prins Bertil-leden och även om det är snudd på som att svära i kyrkan så tycker jag delen till Grötvik är ganska tråkig helt enkelt för att jag sprungit den så många gånger och för att det nästan alltid är motvind.
Det var det i dag också..
Lägg till en seg kropp och regnstänk så var det si så där skoj men jag gnetade på.

Efter handikapp-badet börjar min favvo-del. Förbi Tjuvahålan, Tylösand och bort mot Frösakull.
Friska vindar och stora vågor men där kom de åtminstone lite mer från sidan.

I Haverdals naturreservat finns tydligen Sveriges högsta sandkulle, 36 m ö h, så den fick jag såklart ”bestiga”. (En del säger den t o m är norra Europas största men det finns tydligen en i Danmark som är högre.)
Det är säkert mycket sand i högen men det är också väldigt mycket träd runtomkring så det kändes mer som vilken hög som helst om jag ska vara ärlig.

21 km blev det och jag ville inte ta ett steg extra.

Det var strax före jag kom till reservatet som Anders messade att han stukat foten och knappt kunde gå.
Så istället för att jag skulle ha en extra yoga-klass innan vi for hem så blev det ett besök på Halmstads-akuten. Inget brutet tack och lov men det är lite ynkligt här hemma nu. Han är ju man. Tur han inte har mina fötter! haha

Det blev i alla fall ett dopp i havet (lite kyla är bra du vet) och (som alltid) jättegod mat på mitt Halmstad-favvoställe.

Nu är vi hemma, väskorna uppackade, Anders fot är lindad och lagd i högläge. Inte som vi hade tänkt men det kunde också ha slutat otroligt mycket värre så hur det än är så är tacksamhet den största känslan.

Kram från Ingmarie

Nostalgi-tripp och ett slags rekord

Jag börjar med ”rekordet” som inte alls är något rekord egentligen men ändå är det.

Så här;
När jag var elit-löpare så tyckte jag det var normalt och lagom att springa 15-16 mil/vecka. Min max vecka var 20 mil och en vilovecka var 10-12. Plus bl.a styrka och vattenlöpning. (På den tiden hade jag inte fattat grejen varken med simning eller yoga…)
Nu för tiden kan jag inte ens drömma om att springa så mycket.
Det känns som den tiden var i ett helt annat liv och det var den ju i och för sig.

Tack och lov kan jag ju fortfarande springa även om det går galet mycket långsammare. Känslan kan dock vara exakt densamma. Det är bara klockan som skvallrar om att så är det inte.
Tre-timmars långpass då var snabbare än mina intervaller är nu. Helt crazy när man tänker efter!
Det jag dock lyckats bevara är passionen och kärleken till löpningen. med tanke på mina fötter, avsliten hamstring, två diskbråck plus diverse annat strul så hade jag ju kunnat ha hur många ursäkter som helst till att sluta men jag har på något vis alltid hittat lösningar.

Denna veckan (mina tränings-veckor är lördag-lördag) så har jag gnetat ihop 73 km och för mig är det mer än på många år!
Det fanns ingen egentlig plan till det men när jag märkte i går att det innte var så mycket kvar till 70 km + så ville jag prova och det gick!

Nu velar jag lite om jag ska försöka ”byta upp mig” från halvan till helan i Helsingborg om 3 veckor. Jag tror man har minst 6 timmar på sig nämligen. oavsett sträcka så kommer jag behöva gå för mina fötter 6 asfalt är inte bästa kompisar…
Ska vela lite till innan jag tar ett beslut. Det kanske inte ens går för allt är utsålt sen länge.

Sen var det nostalgi-trippen.

Från andra till åttonde klass bodde vi i Egernahult utanför Knäred. Det ligger långt ut i skogen och anledningen till att vi flyttade därifrån var bl.a för att vi skulle hamna ännu längre ut i skogen. Jag är m a o egentligen en riktigt lant-lolla och det är väl därför jag ”måste” ha naturen in på knuten.

Hur som helst. Vi hade både hästar och hundar och jag red ofta till bl.a Össjöasjön ( i Småland) för att bada. I dag blev det både sim och picknick med mamma, Ulf, lillebror Daniel, Anders och lilla Sheila. Tyvärr kunde en av mina andra lillebröder. Markus, inte haka på och den andra har jag sorgligt nog ingen kontakt med längre..

Nästa stopp var vårt hus. Det gjorde mig så glad att allt var så välbevarat och fint. Det enda som saknades var mormor och morfars lilla stuga jämte dit jag ofta gick för att få rostat bröd med massor av marmelad och kaffe med ännu mer mjölk i.

Mitt över vägen går en stig ner till Flammafallet där jag badat och lekt oräkneliga gånger. Lika fint nu som då!

Nästa stopp blev Knäred för att bl. a kolla skolan som jag minns som gigantisk men i verkligheten är den pytteliten.

Vi gjorde även ett stopp på ”Kakor & kackel”. Ett café som man bara måste besöka om man är i krokarna. Det är verkligen unikt med allt från byggnaderna, inredningen, omgivningarna och maten. T o m utedasset var vackert!
De som har det gör precis allt själva och helt från grunden. Allt från att mala mjölet till att göra egna skärbrädor och läsk.
Ett kanonställe!
Det är bara öppet ca 10 veckor på sommaren så passa på innan det är för sent!

 

En makalöst fin dag att bevara i minnet!

Kram från Ingmarie

Rivstart

Bättre start på semestern än så här är svårt att få.

27 km löpning. Förutom att fötterna gnällde något förskräckligt så kändes det ok. Varmt och svettigt. Precis som jag vill ha det!

1 km simning i havet. Vattnet var magiskt!

En magisk konsert med fantastiska Laleh på Sofiero. Den som inte blir berörd av hennes texter har ett stenhjärta. Hennes budskap är otroligt viktiga och jag hoppas alla som lyssnar på henne förstår drt hon vill förmedla…

Avrundade allt med snudd på obeskrivbar månskens-cykling.

Viist lyckades jag bra med denna första dag?

Kram från Ingmarie

Semeeeeeesteeeer!

Två veckors ledigt är ingen evighet men det känns verkligen så himla härligt!

Vi har i princip inget inbokat och det är så vi vill ha det. Minimalt med klocktider och ”måsten”.

Innan jag gick på detta sistapåetttag-jobbpasset var jag hos tandläkaren för ett, hoppas jag, sistapåetttag-besök även där.
Han var i alla fall jättenöjd så då är jag det också!

Plus ett pass på gymet som jag absolut inte vill ska vara ett sistapåetttag-pass. Roliga saker ska man ju inte sluta med, eller hur?

Kram från Ingmarie

Segt & vilt

Snortidig löptur till jobbet så jag skyller på att jag halvsov och missade taggarna…

Jag vet att det där att kuta direkt på morgonen inte är min grej och jag vet att jag har ett val men ibland är skallen så himla envis. Av två onda ting, kuta tidigt eller inte kuta alls för efter jobbet pallar jag inte springa, så valde jag det minst onda. (Dvs kuta tidigt.)
Ofta släpper det efter ett tag men med rygga gör det nästa aldrig det. Det är liksom bara segt. Fast sen efteråt är det himmels-skönt!

När jag väl var hemma igen, lång dag, så rullade jag direkt ner till havet och det var minst sagt vilt! Fattar inte alls hur en del vågade sig längre ut.
Det går ju an att vara där en bit ut men man ska dels ta sig dit och ffa ska man ju in igen! När vågorna kommer är de både både stora och starka och man har absolut ingenting att säga till om. Bli inkastad i stenarna/räcket är inget jag vill så jag fortsätter med mesvarianten. Dvs jag höll mig stenhårt i stegen.
Jag har liksom fått min beskärda del av vågsugs-vurpor och axel ur led så det räcker.
Men roligt är det! Jag skrattade utan tvekan mest av alla!

Kram från Ingmarie

Musik-magi

Ännu en gång hade SMHI ”spått” fel väder så vinden var, snällt sagt, några snäpp värre än de hade lovat. När det gäller att simma i galet hav är jag en mes så jag och gav upp efter 10 minuters våg-kastande. Men jag provade i alla fall!

Det var turligt nog lite lugnare vindar på gymet. Undra om SMHI hade kunnat lyckas spå fel även där…


I kväll åkte vi en liten tur till Malmö och det här!

Från början var det ”bara” Alphaville men så fick vi veta att det blev två bonusar i form av Syd & Ekman och S.P.O.C.K.

Syd & Ekman körde goa klassiker, SPOCK härlig synth och Alphaville… Ja de är ju just Alphaville och helt enkelt magiska!

 

Kram från Ingmarie

Den där tanden…

Kanske, kanske du undrar hur det gått med det där tandbakslaget?
Well, not so good..

Den började göra ont igen för några dagar sedan.
I går var jag inom den där jour-tandläkaren eftersom ”min” ordinarie fortfarande har semester och han kollade max 1,5 sekund och sa att ”det ser bra ut”.

!!!!!

Han måste ha universums bästa syn! Eller snarare, han tror det.

I natt fick jag nämligen ta smärtstillande för att kunna sova så i dag tog jag ännu mer mod till mig för att boka en ny tandläkare. Det var skylten som gjorde att jag vågade…

2,5 timme var jag där!
Ja du läste rätt. Två och en halv timme.
Akut rotfyllning av alla kanalerna inkl en provisorisk fyllning som ska bli en permanent om några veckor.
Jag var en smula mör när jag kraftigt försenad cyklade till jobbet efter det där.
Fy bubblan alltså. Mina kollegor tyckte jag såg lite matt och plågad ut. No wonder liksom!
Men nu hoppas jag att detta ska bli bra. Han som gjorde det var i alla fall snäll och empatisk.

Tur att jag hann fylla på med lite endorfiner före…

Kram från Ingmarie

Två jobbiga och en konstig

Kanske var det vinden, kanske planeterna, kanske tanden som gick bananas ännu mer (men det visste jag inte då att den skulle göra) eller kanske var det ingenting men de där 4 x 10 minuterna var i alla fall väldans jobbiga. Tungt att andas och tunga ben men jag mådde inte ”dåligt” så jag fortsatte. Farten var egentligen ganska jämn på alla men jag fick slita mer för att hålla den ju längre in i passet jag kom. Mer än vanligt alltså för det blir ju i princip alltid jobbigare efter hand.

 

När jag kom hem fick jag akut snormegaJÄTTE-ont i tanden. Som en kniv rakt upp i skallen. Det gjorde så ont att jag skrek och stackars Anders trodde jag minst hade brutit ett ben.  Så lugnade det sig men efter bara någon minut hände samma igen och sen igen. Då fick jag nästan panik. Min tandis hade skickat mail om vilket nummer man kunde ringa på helgerna så det gjorde jag. Trodde jag skulle kunna få hjälp hyfsat fort. Men vet du, den telefonlinjen är bara öppen kl 9-12! Sen får man tydligen inte ha ont. Ringde 1177, 40 minuters telefonkö, och fick där veta att det finns ingen hjälp ö h t att få på helger/kvällar. Man kan åka till akuten men det enda de gör, och det vet jag sen innan eftersom jag jobbat där, är att ge painkillers och det hade jag redan tagit. Antibiotika äter jag ju redan.

Det är ju helt sinnessjukt! Hur kan det vara så dåligt med tandvården i Sverige 2025?

Jag chansade och ringde han ”den brutale” tandläkaren som trots allt hjälpte mig i onsdags och han svarade!
Han tillhör ganska säkert en av de som typ alltid jobbar. Bra för mig just i dag men kanske inte för honom i längden…

Förklarade min situation och han var inte ett skvatt orolig utan menade att detta var både ”normalt” och ganska vanligt efter ett sånt här ingrepp. Hjälp tänkte jag!
Rådet; fortsätt med antibiotika och ta alvedon.  Om det inte gått över till måndag ska jag höra av mig.

Jag hoppas han har rätt. Alvedonen hjälpte i alla fall och jag somnade en stund. Visst har jag sagt att jag älskar power-naps? De är guld värda! Kände mig (nästan) som ny och tog hojjen till havet för att simma lite. Det var frånlands-vind så havet var ovanligt lugnt men det var k-o-n-s-t-i-g-t.
Med ojämna mellanrum, som från ingenstans för det var absolut inga båtar i närheten, så kom stora enormt sugande vågor. Sen blev det lugnt igen en stund innan en ny omgång kom. Så där höll det på. Jag var egentligen inte rädd men jag tyckte det var lite otäckt just pga att de sög så otroligt mycket och jag inte visste varken var de kom ifrån eller var de skulle.

Verkligen märkligt och jag slutade tidigare än jag både tänkt och ville men lite är bättre än inget!

Jag vet inte hur du tänker men detta vädret är inte ”normalt” någonstans men eftersom man mer och mer manipulerar vädret så kanske det inte är så konstigt…? Riktigt läskigt! I bl a Florida har man tydligen förbjudit det. När ska resten av världen följa efter?

Kram från Ingmarie

Tand-bakslag

Det går verkligen upp och ner. Livet alltså.
För 1, 5 vecka sedan fick jag äntligen en ny tandkrona efter operationer, en massa fippel och väntan på nya krona eftersom den första inte passade. (!)

Redan när jag fick på den tyckte jag det kändes konstigt och inte alls som det ”brukar”. (Jag har några stycken sen innan nämligen…) Tandläkaren trodde dock det skulle bli bra inom en vecka för det kan ta ett tag innan den liksom ”hamnat på plats” igen.

Well, nu blev det inte så. Jag har fått mer och mer ont och i natt gjorde det så ont att jag var tvungen att ta värktablett för att ö h t kunna sova. Då är det illa!

Eftersom min vanliga tandis har semester fick jag anlita en jour-tandläkare. Fick tid nästan direkt och för att göra en lång historia kort så slutade det med att han fick bända upp kronan och starta en rotfyllning. Denna tandis är säkert jätteduktig men han var inte empatisk någonstans trots att mina tårar rann och jag låg och skakade. Tandsköterskan sa inte ett pip! Fick bara en liten klapp på axeln. Alltså det var bland det värsta jag har varit med om! Helt brutalt vidrigt!

Två grejer var dock ”bra”. Gäller ju liksom att ändå försöka se det positiva… Den ena var att jag tydligen inte behöver vara orolig och min tandis får fortsätta jobbet när hon kommer tillbaka i augusti. En vecka med antibiotika blir det också vilket jag verkligen ogillar.
Den andra ”bra” saken var att jag gärna får träna. ”Det hjälper mot smärtan” sa han.
Visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta där…

Jag var helt slut efteråt men unnande mig först ett besök i min favvo-butik.

När jag väl kom hem igen somnade jag på mindre än en millisekund. Var mer utmattad än efter ett rejält långpass!
Börjar tro att jag är ovanligt klen…
Eftersom jag fick träna så tog jag mig så småningom ut på en kort löptur. Skogen är verkligen helande för både kropp och knopp!

Var även med på ett Crosstraining-pass som var så skoj och jobbigt att jag för ett tag helt glömde bort tand-eländet.

Förutom skogen så har havet en väldigt helande effekt på mig så trots att jag inte hade varken badkläder eller handduk så hojjade jag ner till vattnet för ett dopp. Om du inte redan vet det så går det nämligen alldeles utmärkt att torka sig med en tröja!

Om 2-3 dagar ska smärtan i tanden lagt sig enligt den brutala tandläkaren. Hoppas han har rätt…

Kram från Ingmarie

Var är sommaren?

Jodå, SMHI lyckades att inte pricka rätt i dag heller. 🤪
Solen kom förvisso men många timmar senare än vad appen visade. Som sagt var. Svårt jobb…🤪😅
För övrigt undrar jag var den där ”extremvärmen” som det har varnats för i flera år har blivit av. Den är då inte här….

Men det är som det är. Springa kan man ju oavsett. Inte ens tokvinden märks i skogen! Förresten, visst har det varit ovanligt blåsigt hittills i år?

Simma var en smula värre. Det var nästan vågor i bassängen! Vis av erfarenhet av att Brottets vatten är av det kyliga slaget så tog jag på mig swimrun-dräkten. Den hjälpte säkert lite men efter 1200 m frös jag så jag skakade så jag gav helt enkelt upp. 😱
Is-och kallbad hjälper tydligen inte för att bli mer kyltålig…

När jag blir så där kall är jag liksom helt rökt. Kan nästan inte ens gå rakt och min teori är att det är för att hjärnan inte får tillräckligt med cirkulation.

Tog mig i alla fall hem, duschade i kokhett vatten, åt och sen somnade jag i soffan under en tjock filt.😳

Men det gjorde susen! Upptinad hann jag med både att fika med min fina vän på stan, gymma, ha mitt yoga-pass och sen tåget hem.
Då sken solen! ☀️

Var bara lite försenad hem men det var i rättvisans namn inte Öresundståget fel utan pga fulla idioter. Att de vill bli fulla är en sak men att inte visa respekt och bete sig både elakt och vidrigt mot personal och medpassagerare är aldrig ok. Så himla onödigt och tråkigt. Det var nog en himla tur att jag kom direkt från yogan för jag var lugn som en koalabjörn. haha!

Men hem kom jag och som alltid älskar jag denna vyn när vi rullar in mot stationen! Nu vankas en lång jobbhelg.

Kram från Ingmarie