Simning

(En slags)Triss-vinst

Leave a Comment

Ha mini-trainingcamp på hemmaplan är bra fint det! Jag ju vet precis hur jag ska utnyttja alla guldklimpar till max plus att det (nästan) alltid finns det någon som vill haka på när jag vill ha sällskap. Vilket jag oftast vill!

Trots att jag haft massor av familjemys hos både mamma, Ulf och Mogge-hunden samt hemma hos lillebror Markus med familj har det blivit tre riktigt bra träningspass. Med bästa sällskapet alla kategorier.

Jag och Sara var typ först in när grindarna öppnade på Arenabadet i morse. Men tvåa i plurret. Någon snabb rackare hann före. En man. Måste varit för att han bara skulle ha ett par mini-badbrallor på sig. Och inte hade någon att snacka med. Sara är en hårt satsande skitbra triathlet med coach och spikade program. Jag bara hakade på. Som en liten parasit körde jag samma pass som henne. Och överlevde! Framförallt blev jag inspirerad på många sätt och vis, inte bara träningsmässigt, för Sara har alltid den effekten på mig.

Goggle-ögon får man oavsett hur bra man är. På så vis är även simlivet rättvist.

Lagom till frukosten smält undan var det dax att hämta upp bästa Karin för en löprunda. Samma Karin som jag haft förmånen att få kör en del swimrun-race med och som är en av de där som alltid kan prestera oavsett hur “dåligt/lite” de tränat. Så om det finns något som kan kallas naturbegåvning så har hon det. Dessutom är hon världens trevligaste och ödmjukaste.

Vi tog “Sperlingsholmsrundan”. Det är en av de där rundorna jag ogärna vill missa när jag är hemma. Jag är ganska säker på att Karin, som aldrig sprungit rundan innan,  inte kommer vänta på att kuta där igen tills jag kommer ner nästa gång. (Observera förresten hur synkade vi är!)

90 minuter njutarspring blev det. Men inte nog med det! Lite senare fick jag hennes sällskap i den andra av stadens bassänger. Ännu ett bra pass in på simkontot. Inte utan att jag känner mig överlycklig!

I morgon blir det något helt annat. Fast ändå inte. Bara hoppas att jag inte springer helt tok, missar ett tåg och/eller svälter ihjäl..

Kram från Ingmarie

På annat ställe

Leave a Comment

Det är lätt att ta mycket för givet i dagens super-hightec samhälle men när man tänker efter lite så är det ju galet häftigt hur vi kan förflytta oss nu för tiden. På ett litet tjillenix kan vi fara genom vårt land och därmed tillbringa förmiddagen på ett ställe och några timmar senare göra något helt annat på något annat ställe. Denna gången har jag gjort det tack vare tåget. Visst är det förresten ett resa på räls ett bra sätt att ta sig fram på? Jag älskar det! Så skönt att kunna läsa, fika, sova, gå på toa, käka och bara vara samtidigt som man färdas fram och kan njuta av utsikten.

I går morse var jag på 08a gymet och lekte runt. På kvällen var jag i en av Halmstads simhallar och lekte.

Jag var faktiskt i samma simhall även i dag. Men körde ett helt annat pass, hade annan bana och  annan badmössa. Ombyte förnöjer heter det ju. 😄

Men jag behöver egentligen inte så mycket ombyte för att vara förnöjd. Slingorna på Galgberget har jag kutat så många gånger att jag är tveksam till om det ens går att räkna så långt, ändå tröttnar jag aldrig. Det blev ett bra intervallpass på fem-kilometersspåret (hyfsat kuperat) + hopp&skutt i backe.

Sen var jag trött.

På tal om hightec så hade min “moderna” och “flådiga” klocka (läs en begagnad Suunto) laddat ur sig så jag tog min väldigt gamla Casio till hjälp.

Ingen Gps, puls, app-anslutning eller blittenblatten men jäklar så pålitlig och bra! Nytt är minsann inte alltid bäst.

I kväll käkade jag middag hos en kär (lek)kompis och mitt på dagen käkade jag hos mamma. Snacka om lyxigt och så mysigt! Som extra bonus denna fina dag blev långpromenaden i sagoskogen tillsammans med mamma och Morgan. Den killen vet hur livet ska levas på enklaste och bästa vis. Det räcker att ha pinnar! Ju större ju bättre.

Kram från Ingmarie

En härlig måndag

2 Comments

Tro det eller ej men jag är inte alltid sugen på att träna. Ibland inte ens att gå ut. 😳 I morse gjorde regnandet att det var ännu svårare att se ut genom våra fönster (de behöver verkligen putsas) pga regnandet och jag var minst sagt osugen på att ta mig ut. Men såklart jag gjorde det. Och såklart det inte var i närheten av så “hemskt” som jag trodde det skulle vara. Eller rättare sagt inbillade mig att det skulle vara. Efter alla dessa år borde jag ju ha lärt mig att det alltid är värst att stå inne och titta ut. Men tydligen inte. Tur att jag i alla fall lärt mig att inget blir bättre av att sitta inne och häcka.

Det blev en riktigt härlig löptur!

Bra att jag inte är rädd för att bli blöt. Eller skitig. För då hade det blivit lite krångligt.🤪

De där nästan två timmarna i skogen gjorde mig inte bara blöt, glad och varm. Ute-simsuget blev jättestarkt! Egentligen hade jag bestämt redan innan att det var i dag det skulle börja så det fanns där någonstans  i bakhuvudet. Så här är det nämligen. Om man inte börjar med kallsim/sprada nu så blir det bara svårare och svårare ju kallare det blir. Sprada/bada/simma några meter är inga problem men jag vill klara mer än “bara” det. Och då behöver jag börja vänja kroppen. Nu. Så jag bytte bara om till torra kläder och tog hojjen ner till Söderbyskjön. Det är ingen trängsel där nu om jag säger så.🤩

Och ja, det är svalt och ja det går att lära sig möta kylan. Det viktigaste “knepet” är att andas lugnt. Och att öva! Precis som med allt man vill lära sig.

Jag gjorde även en liten film på det hela. Kanske kan den inspirera? Eller avskräcka.🤪

Drygt 7 minuter simning blev det så inget märkvärdigt alls. Men en början. Jag ville se hur jag reagerade plus att jag ju skulle cykla hem också och då är det inte så bra att tokskaka. Men nu är den igång! The coldswim som så småningom, när det är sub 5 grader i plurret, kommer bli iceswim.😄🙏🏻❤️

Har du provat? Vill du prova?

Kram från Ingmarie

Brutalstart

Leave a Comment

Så här ser det ut på Nälstabadet en (väldigt) tidig lördagsmorgon i oktober.


En orörd 50-metersbassäng och helt tomt överallt. Förutom jag då och hela goa TS-gänget.

Nälstabadet ligger på andra sidan stan men tack och lov kan och får jag åka bil med några andra dit. Annars hade det blivit ännu tidigare uppgång. (Vet faktiskt inte ens om det går åka kommunalt vid den tiden.) Att jag ö h t går upp innan det ens börjat ljusna hör ju inte till vanligheterna (innan det blivit vintertid och är mörkt typ hela tiden vill säga) och att jag gör det för att simma i 90 minuter är snudd på ofattbart. Men hur mycket jag än hellre hade velat sova lite till så vet jag till 100% att det är så värt att kravla sig upp för! Och är man inte helt vaken innan så blir man det garanterat där! Särskilt i dag. Jösses alltså. 😳😱 Det här blev utan tvekan ett av mina tuffaste simpass ever. Vi övade på allt från fjärilsim och olika slags kickar till att köra långa intervaller och paddelövningar. Jag var trött i varendaste muskel när vi väl var klara. Särskilt i skrattmusklerna för det där med fjärilsim alltså. Vilken grej! Vem kom ens på något så tokigt?


Det bra med tidig start är dock att då hinner jag hem och kan ta en liten powernap innan jobbet börjar. Inget ont bla bla bla du vet.

Kram från Ingmarie

 

 

Öppningspremiären närmar sig

Leave a Comment

The grand opening av Södersjukhusets nya postoperativa avdelning närmar sig med stormsteg.  Jättespännande och så efterlängtat men jäklar vad det är mycket jobb. Varenda liten grej måste testas och kontrolleras. Allt ska ny-organiseras och om-organiseras. Alla förråd och lådor ska fyllas på. Nya PM ska skrivas, kollegor ska informeras och utbildas, koder testas och 316 grejer till som måste fixas och lösas innan första testkörningen nästa vecka. Men det kommer bli superfint! Vår lilla specialgrupp (vi är tre pers) har gnetat på bra denna dag och fått en massa gjort.

När jag väl stämplat ut var det så nära att jag bara åkte hem för att lägga mig på soffan, käka nötter och sova.

Men jag vet ju att det där sällan är en bra lösning för att bli piggare och må bättre. Efter Svt:s braiga  program om hjärnan så vet jag dessutom ännu mer att det inte är soffvalet som behövs. Tvärtom. 

Så jag stod fast vid min gårdagsplan. Kånkade iväg med trunken till Eriksdalsbadet , bytte om och hoppade i  med en förhoppning om att inte varken somna eller behöva simma motströms. Inget av det där hände. Hela passet gick superbra! T.o.m riktigt bra! Att ha en tröttmössa under badmössan kanske är grejen?

Och jag piggnade såklart till men somna kommer jag ändå göra utan några som helst problem.

Kram från Ingmarie

Bra start!

Leave a Comment

En dag i taget och att plocka fram varenda liten godbit som serveras får bli denna tokveckas motto. Och den har åtminstone börjat bättre än bra! Morgonens simträning (kryddad med lite vattenlöpning) var lika skoj, bra, utmanande  och jobbig som alltid.

Liksom att Coachen  var precis lika pigg, glad och trevlig som alltid. Och han smittar!

På jobbet var det ovanligt lugnt. Fick både lunchrast, fikapauser (observera plural) och gå hem en kvart tidigare! Plötsligt händer det liksom. Även på sjukan.  Fortsätter det så här kommer det bli en kalasvecka!

Kram från Ingmarie

Rundögon

Det bra med att ha varit på samma arbetsplats ett tag är att  jobbarkompisarna liksom vant sig vid både vad man gör på sin fritid och hur man kan se ut efter de där fritidsaktiviteterna.  Jag  kan t.ex stämpla in även med goggle-eyes utan att någon ens märker det. Eller rättare sagt, de har slutat förvånas. Kanske värre för patienterna . Å andra sidan ör det troligtvis det sista man bryr sig om som nyopererad. Och de försvinner ju. Glosögonen. 😳

 

Och efter jobbet är jag mest glad om jag orkar hålla de där ögonen öppna och orkar ta mig hem. 😱🤪

Hittills har jag i alla fall alltid lyckats! Även i dag.

Kram från Ingmarie

Mer om tid

På tal om tid.

Det fanns faktiskt en tid då jag tyckte yoga var hopplöst jobbigt, frustrerande och jätte-tråkigt. Ett “nödvändigt” ont som jag gjorde det bara för att jag skulle. Alla sa ju att det var så himla bra… Att man skulle bli lugn, mjuk och harmonisk av det. Jag blev mest bara förbannad.

Nu för tiden är det precis tvärtom och jag har förstått vad det var som hände. Yoga sätter i gång många processer i kroppen men fortsätter man så stabiliserar det mesta sig till slut. Yin & yang helt enkelt.  Jag älskar min egen lilla dagliga morgonyoga, att ha egna klasser och att gå på andras. Jag är liksom inte fast i någon särskild ”sort” utan väljer det jag känner min kropp behöver för stunden.

I går var det Hot yoga. Svettigt, uppmjukande och jätteskönt när någon annan säger vad jag ska göra så det bara är för mig att följa med.

I dag höll jag i min vanliga yin yoga klass. Något helt annat mot ex. gårdagen både för att det är jag som instruerar och för att yin är oerhört osvettigt. Kontraster på alla sätt och vis och det är så härligt tycker jag! Det finns verkligen en yoga för alla!

Samma sak med simningen. Som jag slitit med den. Som jag tragglat, kämpat, svurit (tyst) och varit på väg att ge upp. Det är fortfarande slitigt men på ett helt annat sätt. Nu är det för att jag faktiskt kör på och slipar på tekniken. Det är så kul att jag gladeligen går upp i snorottan för att köra intervaller med  coach Ulf och fixa fina goggle-eyes tillsammans med de andra i gänget.

Ja så där kan det också bli med tiden. Men ändras och förändras och det enda vi egentligen kan vara riktigt säkra på är att ingenting är varken konstant eller statiskt. Visst är det en ganska svindlande tanke?

Kram från Ingmarie

Typiskt jättebra måndag

Jag älskar verkligen  mina (till 90%) lediga måndagar. Särskilt när de är som i dag. 😍

I 08a land har det varit i princip helt vindstilla hela dagen och jag märker direkt hur mycket bättre jag mår. Det kan låta och verka löjligt men det är någonting i blåsten som rör till det i mig. På ett negativt sätt. Det kanske är för att jag redan är så rörig så den kanske gör att jag blir över-rörig. 🤪 Vem vet liksom?

”Min” skog  är som en sagobok nu.

Och Söderbysjön! O lalalaaaa! 

Så hur skulle jag kunna motstå?

Den “riktiga” simningen “fuskade” jag dock med inomhus. Coach Ulf hade snickrat ihop ett bra och utmanande pass som jag gnetade av. Fick dock skippa fenorna för när det var dax för dem hade det hunnit bli knökfullt i bassängen och jag ville fortsätta behålla gruppsämjan.. Man får nämligen inte vara oflexibel när man simmar under rusningstid på E-badet om man inte vill få ovänner för livet. Ja annars också förresten. Gruppdynamik och gruppsämja är viktiga grejer och samsas på simbana är nog det mest perfekta stället för att lära sig sånt på. 😄

Men jag undrar ändå om det allra bästa i dag ändå inte var besöket hos Guru-Danne. Den mannen alltså. Jag vet på riktigt ingen som är så kunnig, sympatisk, professionell, inkännande och galet inspirerande på en och samma gång som han är. Det är omöjligt att sammanfatta allt han hjälpt mig med genom åren men en sak är säker, det är väldigt mycket och jag är honom evigt tacksam. ❤️🙏🏻

Samma i dag. Pusselbit efter pusselbit föll på plats och jäklar vad det kommer att bli bra! 💪🏻 Det som står på tavlan är det nog bara han och jag som förstår men det räcker ju.

Kram från Ingmarie

Kurerad!( Hoppas jag…)

Så sent som i går var jag fortfarande ett vrak. I alla fall ett halvt. Efter en kort jogg och ett kort besök på Söder för att fixa en ”måste-grej” däckade jag i soffan igen Länge. .Men jag piggade på mig och orkade sen både måla och fixa med det där projektet jag hoppas på. Framförallt var aptiten tillbaka! 🙏🏻

I dag har det känts och varit precis som det brukar. T.o.m bättre för jösses vilken energi och styrka den här ”magsjuke-vilan” åstadkommit. Det kanske är så man ska ladda innan lopp?🤪 Fast det känns onekligen som en väldigt plågsam metod…😱

Klockan 07 i morse cyklade jag hemifrån för att åka med Coach Ulf till Nälstabadet på andra sidan stan. Som f.ö hade denna charmiga lilla skylt i entrén till utebadet.

Klockan 08 var vi samlade och under 90 min. blev vi drillade och manglade med bensparksträning, distansträning och intervaller. Galet jobbiGT men också så skoj! Och härligt! Känslan av att ha överlevt den där magåkomman och äntligen kunna köra kroppen så där skönt trött igen är oslagbar! Du som vet vet.

En liten tupplur blev det i och för sig även i dag. Men jag hade ju både kört hårt och varit uppe tidigt… PLUS städat. Då är man värd en powernap tänker jag. 🤩

Lite senare drog jag till gymet. Tanken var att ta det lite easy men det sket sig ganska rejält. Jag kände mig smått odödlig! Det  fanns liksom inget stopp i kroppen. Kanske kommer det straffa sig i morgon men allvarligt, vem bryr sig?  🤩 Och jag yogade lika flitigt som jag styrketränade så det blev nog ändå hyfsad balans mellan yin & yang.

Och alltid, alltid ett tack efteråt. Både till mig själv och livet. ❤️🙏🏻

Faktum är att jag inte ens känner mig särskilt avis på alla som sprang Lidingöloppet i dag även om det såklart hade varit skoj att vara med.  Det räckte liksom att bli blöt av att traska och cykla utomhus.

Hoppas du också haft en fin lördag!

Kram från Ingmarie