Halv sjukstuga med viss panik. Och spänning

Det är lite kris i lyan. Ena halvan, och det är alltså inte jag, har däckat i en rejäl mancold. Kanske t.o.m ännu värre så ja du fattar. Det är illa!

I vanliga fall hade det väl inte spelat så stor roll men eftersom vi ska hit på tisdag morgon så brinner det liksom i knutarna. 24 timmars plus-plus-plus resa är ju liksom kämpigt även om man är frisk. Så må friskhetsgudarna vara snälla och göra Anders frisk fortare än kvickt. Och låta mig förbli frisk…

Jag gör i alla fall mitt bästa för att hålla alla läskiga virusar och bacillusker på avstånd. Pillar i mig lite xtra av både det ena och det andra och tänker att de inte kan få fäste på mig. Jag är nämligen inställd på P4 och de på P1.😜 Ännu verkar det funka…😃

Helgen har nämligen innehållit en massa (svettiga) skojigheter.

Först löpintervaller där jag för ovanlighetens skull verkligen gav allt. Brukar ju annars akta mig för att bli för trött. Vill man orka mer än bara en rolighet så får man helt enkelt hushålla med krafterna. Med vissa undantag då. Neverwaste a pair of good legs du vet.

Trodde jag. Men bara lite senare rockade jag loss på gymet och kände mig lika stark som den där Adolf. Så antingen hade jag inbillat mig tröttheten eller så var återhämtningen på topp just i går. Vem vet? Mycket man inte begriper här i livet och kroppen är verkligen ett av de största mysterierna.

Liksom jag trodde jag skulle ha åtminstone lite träningsvärk i dag. Men icke. Funkade lätt och fint med ett 2-timmars löppass i finskogen. Friskt, soligt och lite, lite snö både på marken och i luften.

Och eftersom detta var sista chansen för en Sprada på dessa breddgrader i år så… Ja du fattar! Det var bara jag och några änder som ville vara i (skumt🙄) för kolla så vackert!

Den “riktiga” simningen fick jag dock förlägga inomhus annars lär det i stället bli frostskade-käppar i resehjulet. Och just i dag hade jag sån himla flax att jag både hade supersällskap av Inger och hennes kusin Richard och egen 50 meters-bana. Dessutom funkade alla övningarna riktigt bra.

Fina, snälla Inger gav mig en egengjord makalöst vacker adventsljusstake i julklapp. Blev så himla glad! Snacka om andra advents-Lyx dag!

Spänningen, eller vad man nu ska kalla det hela, kvarstår. Kommer vi iväg samtidigt? Och kommer jag få igen väskan?

Kram från Ingmarie

Vaddå tråkigt?

Jag undrar hur många gånger jag fått frågorna:

Vad tänker du på när du springer? Är det inte tråkigt?

Egentligen begriper jag inte ens vad det är hen undrar över. Vaddå tråkigt? Varenda löppass är ju olika. Distans, backigt, platt, skog, hus, asfalt, korta intervaller, långa intervaller, långpass, snabbpass, lätt, svettigt, kallt, segt, tungt, vindstilla, blåsigt, med sällskap, utan sällskap, nya platser, gamla platser. Variationen är oändlig.

Samtidigt kan jag förstå frågorna för jag minns ännu att jag funderade på samma sak när det gällde simning. Hur kan det vara “kul” att simma fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka och bara se kakel? Eller rakt ner i en mörk sjö/havsbotten? Lite kunde jag förstå känslan av att simma i klart turkost vatten men det var väl typ det enda. Och med betoning på lite.

Nu vet jag att simning är minst lika varierande och olika som löpning. Minus backarna. Inget pass är likt det andra vare sig man är i en bassäng eller i öppet vatten. Det är distans, skog, hus, korta intervaller, långa intervaller, långpass, snabbpass, lätt, segt, tungt, blåsigt, vindstilla, kallt, varmt, med sällskap, utan sällskap, nya platser, gamla platser som gäller även där. Plus galet mycket teknikövningar. Jag tror faktiskt de är oräkneliga.

I dag blev det t.ex en serie som min swimrunpartner in crime Peter tyckte jag skulle köra:

400+2×200+4×100+8×50 m. Kortare och kortare vila men högre och högre fart.

Med in-och avsim inkl lite teknikövningar så blev det 2000m rakt in på simkontot. Hur bra som helst!

Plus vattenlöpning och lite senare även hot vinyasa. Kände nämligen att jag behövde svettas bort lite klor från porerna efter de där bassäng-timmarna. 😜Och såklart alla de andra yogafördelarna.💕

Så även om löpning och simning förvisso är mycket så är ingen av dem tråkigt. Tycker och tror man det så har man banne mig aldrig haft tråkigt på riktigt!

Kram från Ingmarie

Tisdag och slutet som närmar sig början

Just denna första tisdag i december 2017 har betytt:

• Löpning tillsammans med solens uppgång. Kallt, friskt och vackert! Och gott om plats i skogen.

• Många timmars tågresa till en stad och tillbaka igen. Allt i jobbets tjänst. Men snart är just denna jobb-era slut och det känns helt rätt! En ny väldigt spännande väntar men först en lång långresa. Less than a week away. Som jag längtar!

Tisdagssim med Coach Ulf och gänget. Lika skoj varje gång och helt klart en av de (få) saker jag kommer sakna under min “bortavistelse”. Men de finns ju tack och lov kvar.😍 Och simma ska jag oavsett. Massor!

Supermånen är kvar och skiner lika starkt som gatlamporna. Inte ett dugg konstigt att den påverkar mig så förbenat. Kanske den har en stråle med i alla mina beslut. Vad vet jag, vad vet jag?

Kram från Ingmarie

Det här med välgörenhets-event

Det här med välgörenhets-spring är verkligen ett toppensätt att förena nöje med verklig nytta. Jag lägger mycket hellre pengar till sånt här än till en massa (oftast) onödiga julklappar. Faktum är att jag inte köper några julklappar ö.h.t. Och man behöver ju faktiskt inte ens svettas för att ge.😄

I dag ordnade t.ex Katarina Spring till BUS då man sprang mellan Malmö och Lund för att samla in pengar till avd 62 och 63 där cancersjuka barn vårdas. Av förklarliga skäl hade jag lite svårt att vara med men bidra med en slant funkar såklart ändå!

Här i 08a land ordnade Pernilla tillsammans med bl.a sin sambo Första advent tre-timmars där man kunde skänka en slant till Musikhjälpen med temat “Barn är inte till salu”. Även här går det såklart bra att bidra även om man inte är fysiskt närvarande.

Vi som var med roade oss furstligt! Varje varv var ca 1900 m och jag tappade räkningen redan efter någon timme. Hade ju fullt upp med att babbla.😜

Och vätskebordet (läs gottebordet) måste ha varit ett av de mest välfyllda ever!

Men jag klarade mina 3 timmar finfint på 4-5 muggar vatten och två sådana här. Ruskigt bra grejer! Så bra att jag egentligen inte vill “avslöja” dem…🙃

Det kan ju verka “tråkigt” att springa runt, runt, runt i 3 timmar men faktum är att tiden gick rasande fort! Bra sällskap kan göra det mesta roligt du vet och det var gott om det i dag. Fredrik dök upp på slutet och höll mig sällskap. Hur det än är så blir det ju ganska utspritt efter ett tag. Och han är tapper som orkar höra mitt babbel trots att det var mindre än ett dygn sedan vi sågs senast.

Enda som egentligen var “jobbigt” var regnet som kom efter ca 2 timmar. Tror minsann det var extra kallt och blött. Så där så benen inte kändes till slut du vet. Men de fortsatte ändå att trumma på hur fint som helst.(Tack!❤️)

Och efter regn kommer… regnbåge! Kolla så coolt!

Foto: Pernilla Otto

Exakt tre timmar efter start blåste Pernilla i hornet igen för återsamling och det roliga var slut. Turligt nog för mig kunde jag även springa både dit och hem så det blev lite bonus.

Känns alltid härligt efter långpass och extra härligt när man känner att man gjort något ” vettigt” av det. Jag är ganska enkelspårig annars i mitt givande. Förutom olika månadsgivande så ger jag ganska ofta extra till WHO, World animal protection, Djurens rätt, Läkare för framtiden och Läkare utan gränser. Inga stora summor men många bäckar små tänker jag. Hur gör du?

Funkar förresten finfint att även simma med springflätor. Om nu någon undrar. Och som extra tips så är sen söndagseftermiddag perfekt för simhäng på Eriksdalsbadet för det finns nästan alltid gott om plats.

Och om du missat så är supermånen som fetast i dag. Tror minsann jag fortfarande är lite mångalen. 😜

Kram från Ingmarie

Hitta känslan

Man får säga vad man vill om min simning i allmänhet och utveckling i synnerhet men ett är då säkert. Jag kämpar väl!

Blev en hel bunt progressiva 50-metersintervaller i dag. Utan redskap, med paddlar och till slut även med paddlar + dolme mellan fötterna. Paddlarna gör att jag blir något snabbare men de är också jobbigare. Den sistnämnda varianten, den med dolme mellan fötterna, är ett bra sätt att hitta coren och ligga stabilt utan att svajja runt. En del avskyr den men jag älskar den. Ligger som en projektil i vattnet och känner mig skitsnabb. I verkligheten är det konstigt nog ingen större skillnad rent tidsmässigt… Men kul är det! Och känslan är viktig. Det är den man har med sig både därifrån och till nästa pass tänker jag.

Känslan att få tillbringa en timme i hot salen är lika skön fast på ett annat vis förstås. Men jag får erkänna att jag har en smula svårare att behålla den där goa värmekänslan längre än till utanför gymdörren hur mycket jag än tar på mig just nu. Skumt…🙄

Nu har jag i alla fall kopplat på ledighelg-känsla. Det är plättlätt!

Kram från Ingmarie

Bli glad igen-tips

När man lipat mycket är det extra härligt när glädjen och skrattet kommer igen. Eller hur? Och hur ledsamt, mörkt och eländigt det än är så finns det i princip alltid något roligt, ljust och glädjefullt.

Kanske verkar det konstigt men “problemet” för mig kan vara att jag fastnar i de där dysterkvisttankarna och har inte ens lust att göra det jag vet jag blir glad av. Visst är det märkligt? Att man liksom nästan väljer att vara deppig.😳

Mitt “knep” för att hamna på rätt spår, förutom sömn, bra mat och andra “självsnäll-saker” förstås, är att mer eller mindre tvinga mig till någon aktivitet jag vet normalt sett gör mig glad i magen och hjärtat. Så jag åkte till tisdags-simträningen i går trots att jag mest ville ligga i soffan med en filt över mig. Som om det skulle hjälpt. Fatta mig rätt. Man ska sörja och vara ledsen men helst inte fastna i det.

Och såklart blev det bra! Finns nog inget hjärta som förblir ledsamt med Coach Ulf och Team Snabbare-gänget.

Bra gick det också! Testade t.o.m fjärilsim för första gången. Utan att ens vara i närheten av att drunkna. Men det behövs helt klart både fler och nya muskler för just den grenen…

Svettastas i hot-sal är ett annat bra knep. Jag piffade till det med extra bastubad. Sen kan vi snacka eftersvett. Länge.

Garanterat effektiv humörsupphöjare är förstås att vara ute. T.o.m är bättre än soffan. Men jag valde att kuta. För att jag kan. Och vill. Och hur grått det än må vara så finns det riktigt coola färger i naturen även nu!

<

Hur gör du när ledsamheten och deppigheten håller på att ta över?

Kram från Ingmarie

Tillbaka!

Vissa utmanande äventyr som man ger sig in på blir inte mer än en engångsföreteelse. Kanske för att det bara händer en gång, kanske för att det är praktiskt omöjligt att göra om, kanske för att det skulle bli för dyrt med en repris eller kanske för att det helt enkelt inte var så skoj som man trott. (Men då har man åtminstone stillat sin nyfikenhet och slipper dö undrande.😜)

Mitt målaräventyr må ha kostat några slantar men det är tack och lov inga fantasisummor i det stora hela för från det att jag lämnade Rådmansö, Skaparladan och “min” ljuvliga lilla stuga förra gången har jag längtat tillbaka. Så där mycket att det värker i både magen och hjärtat. Och så kan man ju inte ha det! Därför är jag här igen! För en ny (egolyx)långhelg då jag enbart ska ägna mig åt att måla, äta, träna, sova och göra absolut ingenting.

Det räckte med att komma hit till stugan så kände jag hur allt liksom bara rann av mig. Det må vara kaos i världen på alla möjliga sätt och vis men här är det så tyst, lugnt och kolsvart att det känns som om tiden stannat. Tempot går ner vare sig man vill eller ej och jag vet med säkerhet att jag redan andas ännu lugnare och hjärtat slår både mjukare och långsammare. Visst är det fantastiskt?

Där framme är den lilla grusvägen. 😉

Jag tror det är livsviktigt att pausa med jämna mellanrum. Inte bara en kort stund då och då utan helst i flera dagar på raken. Särskilt nu när allt annat i vår natur går på sparlåga som jag bl.a skrivit om här.

Nu varken kan eller vill alla människor åka ut i skogen för att måla och mysträna såklart, och tur är väl det, men vi har alla behovet av återhämtning och jag tror var och en egentligen vet exakt hur man gör det bäst. Om man bara vågar lyssna på den rösten. Eller vad tror du? Men många tillåter sig nog inte ens att stanna upp. Eller tänker att det ska ske “sen”. Men dels kan “sen” vara försent och dels är “sen” faktiskt nu…

Å andra sidan tror jag inte att jag hade gillat denna stillhet så mycket om jag inte samtidigt haft den andra sidan. Den med storstadspuls, liv och rörelse, neonljus, trängsel och hårda träningspass. Kontraster är viktiga grejer! Rastade i alla fall av mig ordentligt i bassängen innan jag begav mig hit. Mycket mjölksyra som producerades i de där armarna kan jag berätta. Ja i hela kroppen förresten…

Att jag sen lyckades ta mig hit via buss 1, tub 1, tub 2, buss 2, buss 3, ben och till slut hyrbil med alla prylar är ett äventyr i sig och nästan värt en slags tapperhetsmedalj. Eller om vi säger så här. Det är tur att jag går på gym. Och mediterar.

Kram från Ingmarie

Winterland

Om jag får välja så väljer jag sol, värme, flip-flops och blå himmel veckans alla dagar men det betyder inte att jag ogillar snö och vinter. Bara det är i rätt dos och med rätt konsistens…

Tycker det är jättemysigt med dagar som i dag när precis allt är inbäddat i ett vitt fluff. Men jag gör mitt bästa för att agera färgklick.😜

T.o.m sticket i ögonen kan jag stå ut med.

Det jag däremot inte är så förtjust i är isgatorna som redan blivit. Eller slabbet som snart blir.

Men det är kul så länge det varar och man får ta en dag i taget.

Tisdagar är party oavsett för då är det ju simdrill med bästa coach Ulf! Det kan kännas vansinnigt motigt innan att ge sig ut i mörkret och kylan sent på kvällen men när jag väl är där så är det Rock n’roll och jag vill (nästan) aldrig det ska ta slut!

Jag var så varm, go och glad efter alla intervaller, härliga skratt och go bastu att det inte ens gjorde något att jag fick stå och vänta på den försenade bussen i minusgrader och med kraftig hemlängtan. Då är man lycklig!

Kram från Ingmarie

Racerhelg

Känns som om helgen tog slut lika fort som den kom.😳

Men trots mörker, festande grannar som gjort att nattsömnen blivit störd, kallt regn, admin-jobb och försenad tub som gjorde att jag missade min ena träningsdejt så har det varit härliga dagar. Såklart! Helt enkelt för att jag valt att tänka så.😍 Inbillar mig att det mesta ju liksom blir roligare och bättre då. 😃

Jag har bl.a:

Kutat backar så benen nästan vek sig. Men jag höll mig i alla fall varm trots det där isande regnet och jag fick dessutom oväntat härligt sällskap en stund av bästa Kajsa. Ingen chans att maska när hon är med. Makalöst stark Quinna!

Annat härligt löpsällskap fick jag på dagens halvlångpass när Fredrik och Malin hakade på en bit. Älskar hänga med dem! Lättsamt och mysigt absolut hela tiden.

Verkar varit mycket party inte bara i vårt hus utan även i skogen. Ovanligt många sådana här “festhak” i skogen!

Jag har kört på gymet också. Kom dit en smula seg men som alltid när jag kliver in genom SoFo:s dörrar så swishar det till och jag blir överfylld med energi.

Samma med simningen. Fördelen med kallt och mörkt ute är att det blir riktigt mysigt att vara “tvungen” träna inomhus. Hade fått förslag på pass från coach Ulf och det gick strålande bra! Med mina mått mätt vill säga.

Matlagning har det förstås också blivit. Är riktigt nöjd med den här vegosoppa-konstruktionen!

Kram från Ingmarie

Lekdag

Det här med lekkamrater är bra fint ändå! Man inte bara hittar på skojiga saker tillsammans som t.ex att simma en massa kilometer i olika fart så armarna definitivt dör trötthetsdöden.

Man kan även käka lunch på ett av 08a lands bästa vego-mathak! Och bli så där härligt mätt samtidigt som man babblar om i princip allt som finns mellan planeter och gräsrötter.

Sara behövde dock åka vidare till andra äventyr men jag är ju tack och lov duktig på att roa mig själv också.😀

Jag är även ganska duktig på att roa andra tror jag. Världens bästa kiropraktor var i alla fall väldans glad efter dagens coachpass. Han är på väg mot ett nytt livsäventyr och jag är helt säker på att det kommer gå strålande bra. Även om han nog emellanåt kommer svära åt mina pass och snudd på hata mig så vet jag att i slutändan, när han korsat mållinjen, så kommer han att älska mig.😄

Kram från Ingmarie