Tandlös tidig morgon

För första gången under hela mitt (snart) 54-åriga liv har jag lyckats bränna av ett sim-intervallpass innan klockan slagit 08. Bra gick det också!


Men nej, det kommer inte bli till någon vana. Enda anledningen var att min temporära tand (den ”riktiga” får jag på fredag) hade trillat ut och jag ville liksom gärna ha den på plats innan jag skulle jobba. 🤪

Så nu hoppas jag den håller sig där den ska vara i drygt 1,5 dygn till.🙏🏻

Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

Abstinensbefriad!

Två hela veckor utan ett ordentligt (crawl)simtag. Det är minst 10 dagar för mycket. Men nu är blåsorna och sår-skorporna efter kryo-behandlingen borta och vad är då bättre än att starta måndagen och den nya veckan med att stilla abstinensen och simma tillsammans med TS-gänget? Typ inget!

Det var så härligt att jag fortsatte en stund extra efter passet. Fördel med att jobba kväll.😄

Men himmel vad jag blev trött snabbt. Simkondis är lika mycket färskvara som löpkondis. Kanske t.o.m mer. Men nu kan det bara bli bättre och jag har i alla fall fått stilla abstinensen en smula. 😍

Kram från Ingmarie

Svett, kyla och ett annorlunda plåster

Kroppen är  väl ändå en ganska märklig manick? Nu tog vi det som sagt var väldigt lugnt i lördags men nog trodde jag att sex timmar i skogen skulle sätta mer spår än så här i benen. (Typ ingenting.) Däremot känns måndagens PT-drillande desto mer men bara i överkroppen. Jösses alltså. Men det är bra för det betyder att 1: jag gjorde rätt, 2: det finns utvecklingspotential och 3:  jag maskade inte trots att PT-Rafael påstod det var “tändsticksvikter”.

Man botar som bekant träningsvärk bäst genom att röra på sig och även om överkroppen inte rör sig jättemycket i löpning så rör den sig. Och framförallt behöver den använda sina muskler för att hålla ihop sig med underdelen.

Huvudpasset blev en enkel fartlek, 40 x 30-30 hard-easy, plus 240 utfallsteg (jo jag räknade) i backe, grodhopp och enbens-hopp.

Kändes riktigt bra! Och kul!

Belöningen var en skön men kort simtur i Söderbysjön. Änderna var inte så sällskapliga i dag utan höll sig långt bort på andra sidan. Hoppas de inte tröttnat och övergett mig…

Så vansinnigt vackert. Måtte isen hålla sig borta länge, länge så jag kan fortsätta med det här.

Sjövattnet var förvisso kallt men det riktigt kalla hände här.

Jag har en mycket mild variant av något som kallas Aktinisk keratos. En slags skada på huden som man oftast enkelt kan ta bort med kryobehandling som innebär att man med hjälp av dikväveoxid fryser bort förändringen. I sanningens namn kändes det inte så kallt trots att det är nära -90 grader.Biverkningarna är få men det kan bli ett litet sår så simningen lär tyvärr få vila ett tag. Tur i oturen så får jag ju kuta och extra bra att det just i dag kom ett paket på posten med två par Altra-skor.. Ganska bra “plåster på såren” ändå.

Kram från Ingmarie

Hjärnvila. Men inte kroppsvila

Min lilla skalle går ofta på högvarv och jag har som bekant inga som helst problem med varken att hitta på saker eller att roa mig själv. Men det betyder inte att jag inte gillar att låta den vila. Tvärtom! Meditera är ett väldigt bra sätt.  Ha en PT som säger vad jag ska göra ett annat. Mediterar gör jag ju varje dag men i dag har jag även lyxat med inte mindre än två PT-pass.

Det första med Ulf och Team Snabbare. Vi var förvisso några fler än bara jag men dessa pass är alltid i liten grupp vilket innebär massor av feedback och både “allmänna” såväl som personliga övningar.  Lika bra i dag som alla andra gånger. Och kul såklart!

Andra passet var med PT-Rafael.. Det var ju ett tag sen sist och milde himmel vad jag saknat det! Jag säger det igen. Alla borde köra med PT då och då. Inte bara för att bli lite extra pushad och för att bli kollad så man gör rätt, utan även för att  få nya idéer och för att få ny inspiration. Vem vill och behöver liksom inte det mellan varven?

Den här hade jag t.ex aldrig kommit på själv. Och den är betydligt svårare än vad den ser ut att vara.

Nu återstår att se hur jag blir påmind om denna dag i morgon.

Kram från Ingmarie

Laddar!

Jag läser om människor som “råkat trycka på anmälningsknappen” och tänker att svårt kan det väl ändå inte vara att låta bli?
Sen gör jag (nästan) precis samma sak själv. Inte trycker på anmälningsknappen (då hade jag nog hunnit sansa mig för det innebär ju oftast att man även måste fylla i en massa detaljer innan) utan bara de två bokstäverna J + A utan att riktigt tänka efter exakt vad det är jag säger ja till.

Så istället för att köra den ursprungliga “förstahelledigahelgenpåfemveckor-planen” ska jag i morgon vara med på Stockholm Rogaining. En sex timmars (!!!) poängorientering tillsammans med två gentlemän. Man kör i lag (vi är med i 50+ klassen) och ska samla så många poäng som möjligt under sex timmar. De kontroller som är längst bort/ sitter knepigast ger (förstås) flest poäng.

Det är några grejer med det här som gör det hela en smula extra spännande.

1: Jag har aldrig, aldrig, aldrig kutat i sex timmar totalt förut. Hur ont får man i benen? Hur trött blir man? Hur ofta bör jag pilla i mig energi? Men jag försöker tänka att det kan inte vara mycket värre än att stå/gå på hårda betonggolv, utan energi, under samma antal timmar så som jag ofta gör på jobbet…

2: Jag är hyfsat ok på att tyda karta men snudd på urkass på det här med kompass. För att inte tala om hur det blir när det blir mörkt och jag kommer ha fullt upp med att hålla ordning på pannlampan, var jag sätter fötterna och att inte tappa bort mina kamrater.

3: Laddningen har väl kanske inte varit den mest optimala. Onsdagen var ju inte precis så lugn. I går joggade jag förvisso bara en kort sväng men jobbet bjöd på både stegrekord och övertidsjobb. I dag har jag i alla fall ägnat mig åt stillasittande (men spännande) projektarbete sittandes vid datorn och enda egentliga rörelseaktiviteten har varit vattenlöpning och sim. Med andra ord så har benen fått vila! Bara hoppas det räcker…

Packningen ser också lite annorlunda ut mot mina vanliga.

Hur det än blir, och hur det än går, så kommer jag i alla fall garanterat att vara en erfarenhet rikare i morgon kväll!

Kram från Ingmarie

 

Coach eller inte (?)

Min plan, och önskan, var att köra med TS-gänget i morse men jag insåg redan i går kväll att det skulle vara väldigt osmart. Efter jobb-kvällen skulle det helt enkelt bli alldeles för få sovtimmar för att det skulle vara sunt för mig. Så här i efterhand känner jag mig väldigt klok och förnuftig men i morse när jag mötte de lyckliga som kört och var på väg därifrån kändes det si så där.
Vem gillar liksom att komma när kalaset är slut? Men själva kakan var ju faktiskt kvar! Bassängen är det ingen som (hittills) tagit med sig hem och jag hade egen bana nästan hela tiden. Bara att bre ut sig och leka precis hur mycket jag ville utan att varken vara i vägen eller ha någon i vägen. Det blev faktiskt ett skitbra pass! Kryddade allt med lite extra vattenlöpning.

Sen var planen att jag skulle köra ett PT-pass med Rafael  igen men han behövde boka om så än en gång fick jag roa mig själv. Och än en gång gjorde jag det ruskigt bra! Så bra att jag började fundera på om det här med coach och PT kanske bara är överdrivet?

Men nej, det vet jag ju att det inte är. Utan alla de som hjälpt mig genom åren med löpning, styrka, yoga, simning, hjärnspöke, kropps-skavanker, näringslära och jag vet inte allt så hade jag ju aldrig klarat av en dag som denna. Då hade jag kanske suttit kvar i soffan hemma, ätit kakor och känt mig ledsen. Eller gått på något pass som säkert varit bra men som kanske inte varit så utvecklande för mig rent personligen. Jag kanske rent av hade levt på en söderhavsö, legat i en hängmatta under en palm och läst dikter.. Vem vet, vem vet.

Har du någon coach och/eller PT?

Kram från Ingmarie

Samma sak men ändå helt olika

Precis som löpning kan varieras i det oändliga och i princip så mycket att det blir olika sporter fastän det är samma så kan simning det också. Som löpare kan du ju t..ex. välja sprint, ultra, bana, trail, backar, platt, asfalt, snabbt, långsamt, med inslag av olika slags hinderpark/eller vatten, med skor, utan skor osv osv. I simning kan du välja minst lika mycket. Förutom alla olika simsätt och sträckor kan du simma i bassäng både inne och ute, med och utan våtdräkt, open water i sjö/hav/flod, i värme, i kyla, snabbt, långsamt osv. osv. även där.

Bäst gillar jag nog sjösim på sommaren. Helst ska jag inte behöva mer än en baddräkt eller tunn våtdräkt. Men jag gillar även bassängsim! Enkelt och smidigt och ibland får man på köpet även trevligt sällskap fastän man kommer dit solo. Simmare är nämligen oftast både trevliga och sociala som attan!I dag hade jag egentligen velat simma med TS-gänget men det var fullbokat.😱 Så jag sov en timme extra i stället och träffade ändå både två av coacherna plus några andra trevliga att babbla lite med i pauserna. Bra gick det också! Inomhus, varmt och ett relativt långt pass med både teknik och intervaller.

Andra passet var också simning men helt annorlunda. Kallt, kort och alldeles makalöst härligt! Nu är det ice-swim på riktigt!

 

Fortfarande varmare i vattnet. 😉

Det krävdes många koppar varmt te och ett ordentligt gym-pass för att jag skulle bli varm igen. Men jädrans vad gött jag mår efter en sån här (hel-ledig) dag!

Kram från Ingmarie

Smart drag

Egentligen hade jag tänkt kuta intervaller i dag men jag tänkte om. Inte för att jag varken har ont eller kände mig omotiverad utan för att jag tänkte att jag skulle vara lite smart. Och visa att jag trots allt har lärt mig lite av mina misstag. 🤪

Anledningarna var i stället flera andra men nog så viktiga för att jag skulle ändra mina planer.  Dels har jag kutat ganska många dagar på rad nu. Dels har det varit tuffa dagar på jobbet och särskilt i går kväll när jag både fick klen rast och jobba över. Somnade därför sent och missade de viktigaste sovtimmarna mitt på natten när kroppen reparerar sig som bäst. Dels så hade jag också chans att få extra fint sällskap i bassängen.🥳

Så jag valde först Stadion-gymet. Det är helt ok men det tillhör nog inte ens ett av mina topp-10 favvisar.

Det ligger dock väldigt nära  GIH-badet som öppnat igen efter en lång renoverings-stängning. Hoppas det håller sig så här fint och fräscht länge! Och att jag och bästa Lisa kan få till många, många fler  poolrun-pass där framöver!

Nu för tiden kan jag ju i princip inte vara i en bassäng utan att även simma. I synnerhet inte i en ny fin med gott om plats. Det vore ju en dödssynd! Den funkade för övrigt fantastiskt bra att både simma och bli trött i.🤩

 

Löpintervallerna finns kvar och ännu är inte veckan slut även om jag ska knega min tredje (!!!) helg i rad. Alldeles för många, jag vet, men belöningen kommer!

Kram från Ingmarie

Fart

Onsdagarnas morgonsim heter rätt och slätt ”fart” och innebär just precis det.Massor av olika intervaller och tuffa drills.
Precis som alltid när klockan ringer i snorottan undrar jag hur i all sin dar jag tänkte när jag bokade in mig. Intervaller jättetidigt

Men precis som alltid tar det inte många minuter i plurret förrän jag minns. Det är galet jobbigt men allra mest galet skoj! Efteråt är jag alltid så där löjligt nöjd och glad som man nog bara kan bli när man kört, och klarat av, ett intervallpass.

Tränings-intervaller vill säga. Jobbet är ju också en slags intervaller men även om det kan vara “roligt” och nog så svettigt så blir jag inte alls lika glad och lycklig av dem. Åtminstone inte på samma vis. Däremot kan jag bli väldigt nöjd. Och fartfyllt är det!

Kram från Ingmarie

Hur orkar man?

Jag förstår på riktigt inte hur de som inte tränar orkar med vardagslivet i allmänhet och den typ av jobb jag har i synnerhet. Vilket jobb som helst som kräver minsta tanke- och rörelseaktivitet förresten.

Det är ju inte enbart för att det krävs åtminstone ett litet mått av både kondition och styrka för att orka jobba. Här vet jag att en del faktiskt resonerar som så att de går och lyfter så mycket på jobbet att de inte behöver träna. Jag tänker tvärtom. Att just därför är det extra viktigt att träna sin kropp så att den orkar allt det där.

För att orka tänker jag även på skallen. Vi vet numera att hjärnan mår bra av rörelse och att träning bl.a ger bättre sömn, bättre tankeförmåga och massor av må-bra hormoner. Dessutom upplever jag att man liksom “rensar bort” en himla massa skräp-tjatter som ligger där och maler när jag får träna. Glad blir jag också!  Just i dag är jag extra tacksam över att jag var glad-boostad när jag kom till jobbet för det hjälpte mig garanterat att orka som jag gjorde.

Hur tänker du om detta?

Kram från Ingmarie