Kanske var det vinden, kanske planeterna, kanske tanden som gick bananas ännu mer (men det visste jag inte då att den skulle göra) eller kanske var det ingenting men de där 4 x 10 minuterna var i alla fall väldans jobbiga. Tungt att andas och tunga ben men jag mådde inte ”dåligt” så jag fortsatte. Farten var egentligen ganska jämn på alla men jag fick slita mer för att hålla den ju längre in i passet jag kom. Mer än vanligt alltså för det blir ju i princip alltid jobbigare efter hand.
När jag kom hem fick jag akut snormegaJÄTTE-ont i tanden. Som en kniv rakt upp i skallen. Det gjorde så ont att jag skrek och stackars Anders trodde jag minst hade brutit ett ben. Så lugnade det sig men efter bara någon minut hände samma igen och sen igen. Då fick jag nästan panik. Min tandis hade skickat mail om vilket nummer man kunde ringa på helgerna så det gjorde jag. Trodde jag skulle kunna få hjälp hyfsat fort. Men vet du, den telefonlinjen är bara öppen kl 9-12! Sen får man tydligen inte ha ont. Ringde 1177, 40 minuters telefonkö, och fick där veta att det finns ingen hjälp ö h t att få på helger/kvällar. Man kan åka till akuten men det enda de gör, och det vet jag sen innan eftersom jag jobbat där, är att ge painkillers och det hade jag redan tagit. Antibiotika äter jag ju redan.
Det är ju helt sinnessjukt! Hur kan det vara så dåligt med tandvården i Sverige 2025?
Jag chansade och ringde han ”den brutale” tandläkaren som trots allt hjälpte mig i onsdags och han svarade!
Han tillhör ganska säkert en av de som typ alltid jobbar. Bra för mig just i dag men kanske inte för honom i längden…
Förklarade min situation och han var inte ett skvatt orolig utan menade att detta var både ”normalt” och ganska vanligt efter ett sånt här ingrepp. Hjälp tänkte jag!
Rådet; fortsätt med antibiotika och ta alvedon. Om det inte gått över till måndag ska jag höra av mig.
Jag hoppas han har rätt. Alvedonen hjälpte i alla fall och jag somnade en stund. Visst har jag sagt att jag älskar power-naps? De är guld värda! Kände mig (nästan) som ny och tog hojjen till havet för att simma lite. Det var frånlands-vind så havet var ovanligt lugnt men det var k-o-n-s-t-i-g-t.
Med ojämna mellanrum, som från ingenstans för det var absolut inga båtar i närheten, så kom stora enormt sugande vågor. Sen blev det lugnt igen en stund innan en ny omgång kom. Så där höll det på. Jag var egentligen inte rädd men jag tyckte det var lite otäckt just pga att de sög så otroligt mycket och jag inte visste varken var de kom ifrån eller var de skulle.
Verkligen märkligt och jag slutade tidigare än jag både tänkt och ville men lite är bättre än inget!
Jag vet inte hur du tänker men detta vädret är inte ”normalt” någonstans men eftersom man mer och mer manipulerar vädret så kanske det inte är så konstigt…? Riktigt läskigt! I bl a Florida har man tydligen förbjudit det. När ska resten av världen följa efter?
Kram från Ingmarie
