Svårbegripligt

Det finns väldigt många saker jag inte varken förstår eller begriper och två är kroppen och Garmin-klockan..

Om jag börjar men klockan så säger den till 90% att jag ska vila varje gång jag startar den. Även i dag. Men den gjorde inte det i måndags, dagen efter jag kutat lopp och tränat annat ganska hårt. Då tyckte den jag skulle springa “bas” i en fart jag inte gjort på många år här i bergen.

Om jag inte helt missminner mig har den föreslagit fart/intervaller max tre gånger sen jag började använda den för över ett år sedan. Borde den inte ha lärt sig hur jag funkar vid det här laget?

Sen är det då kroppen. Jag vet att man ska lyssna på den för den vet bäst men ibland undrar jag allt.. Eller är det liksom skallen som frånkopplar sig från kroppen och gör egna slutsatser och beslut?

Jag var ganska seg i morse och benen var extra stela och ffa trötta. Så där så jag nästan funderade på om jag kanske skulle löpvila. Men hur det var så tänkte jag att jag lufsar väl runt och går om jag behöver.
De första hundra meterna var inte roliga men sen bara vände det och jag fick ett jättehärligt pass! Märkte nästan (nästan) inte ens av de värsta backarna!

Jag hade inga stora förhoppningar på simpasset heller för det var segt som sirap i går. I dag var jag oslagbar! Tiden och intervallerna bara försvann! Jag funderar på om det var bassängen för den i går var förvisso fantastisk men det kändes som det var lite extra mycket chemicals för det var just andningen som var besvärlig. I dag var jag i Del Nortes igen och det kändes det som jag inte ens behövde andas.

Ja det är sånt jag bl a funderat på i dag!

Kram från Ingmarie

 

27 grader (i skuggan) första maj…

… tycker jag är precis lagom och perfekt!

I alla fall om man får vara ute. Annars kan det ju liksom kvitta…

Ingen risk för varken frostskador eller stor tvätthög när det är så här och kroppen blir både varm och glad av solen.

Åkte ner till floden och sprang först 12 x 2 minuters-intervaller. (1 min gå/joggvila)

Det var svettigt..
Men det gick oväntat bra och på köpet fick jag njuta av både all grönska, se många fler löpare och hästar! Det enda jag saknar är en sprada och även om flera sagt att det går att bada i Rio Grande, dock inte var, så är jag tveksam. Har aldrig sett någon göra det och pga att sanden gör att vattnet blir brunt har jag ingen som helst aning om vad som döljer sig där under ytan…

Eftersom jag parkerat vid Riverdside-gymet var det bara att fortsätta direkt in till gymet. Hur smidigt som helst!

De har precis öppnat sin ute-bassäng så självklart har jag testat den också! Jättehärligt och den svalkade åtminstone en liten stund.

Kram från Ingmarie

Cinco de Mayo Run

Jag gjorde en sån där spontanare i går och anmälde mig till ett lopp i dag. Det var innan jag visste det skulle bli en sen och vinsörplande kväll i går. 😅 ( I ärlighetens namn var det inte särskilt mycket sörplande.)

Cinco de Mayo run går vid National Hispanic cultural center i Downtown och man kan välja mellan 5 och 10 km. Jag var lite sugen på 10 men ibland är jag lite förståndig och valde 5 med tanke på förra helgens lopp.

Gick upp kl 6, yogade, åt frukost, körde iväg och var framme i god tid för att både hinna värma upp och fundera på klädval 208 gånger. Så där tidigt är det nämligen fortfarande kallt i skuggan men i solen blir det genast varmt. Det blev hyfsat lagom till slut men jag kände mig inte riktigt på hugget. Var liksom lite loj i skallen även om benen kändes helt ok och skogen jag värmde upp i var hur vacker som helst.

Planen var att ta det extremt lugnt i början för att inte göra samma misstag som på de andra 5-km loppen jag kutat här. De första kilometrarna känns nämligen oftast lätta men har man gått ut det minsta lilla för hårt kommer höghöjden straffa en med en orubblig betongvägg och både ben och lungor tvärdör. Dvs så som jag lyckats göra…

Jag höll planen och det kändes som jag joggade och ”alla” sprang förbi. Så var det såklart inte. Efter första kilometern hade jag sprungit förbi en hel bunt tjejer. Efter 2 ännu fler och vid 3 hade jag bara en framför mig! Men hon var långt bort.

Samtidigt märkte jag att jag kom närmare och närmare. När det var drygt 800 m kvar var jag ikapp och då såg jag att killen hon sprang tillsammans med liksom föste/puttade henne framåt. 😜

Det gjorde mig irriterad, och faktiskt lite arg för sånt tycker jag är fusk,  så där och då bestämde jag mig för att satsa allt jag hade in i mål.

Det höll!

Jag vann!

Inte bara min åldersklass utan över alla tjejer/damer!

Jag är fortfarande lite chockad.

Fuskaren var skitsur och jag kunde inte låta bli att säga att det måste vara jätteskönt att ha en ”pusher”. 🤪 Hennes svar var att det var hennes coach som hjälpte henne. Jösses liksom…

Förutom äran och medaljer vann jag bl.a ett presentkort på $100 så gissa om jag är nöjd!?

Drog sen direkt till gymet gör lite styrka, extra yoga och simning. Ett underbart sätt att fira på om du frågar mig.

Liksom mat förstås!

Blev hembjuden till min vän Berta och fyrbenat Coco på en makalöst god middag.👌😍

Kram från Ingmarie

 

 

Spirande

Att få se allt bli grönt och alla färger från blommorna måste vara bland det vackraste man kan få uppleva. Lika härligt varje gång!
Ju längre ner mot floden man är ju mer grönt och blomrikt är det men även här “uppe” vid Foothills på ca 2000 m ö h spirar det. Min löptur blev längre än planerat. Trail + grönska + blommor + sol + Sandiaberget = lycka!

Som alltid var bassängen perfekt på alla sätt och vis även fast där inte är några blommor och grönt precis där men det finns jämte!

Gillar du våren?

Kram från Ingmarie

Väckt lite liv i benen

På de 10 dagarna vi hade vår roadtrip har hela Albuquerque exploderat i grönska.  Jag vet inte om jag någonsin sett det så grönt nere vid floden som nu. Helt fantastiskt vackert!

Kände att jag behövde blåsa ur benen lite i dag men inte att jag ville tok-köra varken för hårt eller långt så det blev 30 x 30-30 sek.
Precis lagom! Jag blev trött men inte slutkörd och benen vaknade nästan meddetsamma. Däremot blev jag törstig för det har varit riktigt härligt varmt i dag.

Det var också Anders sista riktiga dag här och jag är så glad att han fick en fin tur in the Bosque.

Planen var att jag skulle yoga lite senare men pga en kvällsaktivitet så valöde jag att simma i stället och med facit i hand var det ett grymt bra val. Det gick väldigt bra, vattnet var ljuvligt och luften var varm.

Den där kvällsaktiviteten blev både rolig och lyckad. Men dcet är så det ofta blir när man leker med färger och låter prestations-spöket bestämma.

Kram från Ingmarie

En slags chill-dag

Allt är relativt men enl mig har vi verkligen chillat i dag.
Simmade på förmiddagen och det var absolut underbart härligt! Bra känsla och perfekt temperatur både i bassängen och i luften!

På seneftermiddagen var det äntligen dax för Athletic yoga med min favvo-instruktör Yael. Som jag längtat! Det var svettigt, tufft, utmanande och jättehärligt! Trodde jag skulle vara megastel efter lördagen men det var typ precis som vanligt. Helkonstigt!
Min teori är dock att det är höghöjden. Min kropp trivs helt galet bra på mellan 1500-2000 m ö h. Inget ont någonstans. Inte ens fötterna gnäller! Fråga mig inte varför eller hur det kan vara så, jag bara vet att det blir så. Det finns säkert någon slags vetenskaplig/matematisk/astronomisk förklaring.

Före, dessemellan och efter har vi bl.a  slöat i solen, läst, lagat mat (och ätit), hjälpt till med urpackning av en camping-vagn, tvättat, städat och handlat.

Kram från Ingmarie

Kära återseende

Den här bassängen alltså. Man kan inte annat än älska den. Särskilt i solsken och med perfekt vattentemperatur.

Samma sak med gräsmattan. Så härligt att kunna yoga lite där efteråt.

Kram från Ingmarie

Moab dag 1

Första löpturen och första simpasset har gjorts på detta ställe som är precis så som jag trodde men ändå inte.
Jag hade bl.a trott att det fanns mer trails i närheten av själva byn men precis som i t ex Sedona så behöver man oftast köra en (bra) bit för att komma till dem.
Jag trodde inte heller att själva Moab skulle vara så vansinnigt gulligt! Vi var inne en sväng på Turistinfon och det var utan tvekan en av de bästa vi någonsin besökt. Hon som svarade på alla våra frågor var både trevlig och superkunnig. Äntligen någon som inte tittade på mig som om jag vore ett UFO när jag frågade om löpstigar och badplatser. haha

Det finns verkligen oändligt mycket att välja mellan och det finns inte en chans i världen att hinna med allt även om vi hade haft ett år på oss.
Till slut valde vi att börja med Pritchett Canyon Trail. Vi kan väl säga som så här att det gick inte snabbt. Det var djup sand och miljarder stenar blandat med platta stenklippor och perfekt packad sand. upp och ner och hit och dit. Bergen, solen, tystnaden, växterna, fåglarna och färgerna övervägde dock allt. Det var precis så vackert som jag inbillat mig.

När det blev en slags Dead End med ännu mer sten vände jag och när jag var tillbaka till Anders och bilen så stod han och pratade med några MTB:are. De tipsade om några trails bara en kort bit upp på grusvägen så jag fortsatte medan Anders tog bilen till nästa parkering.

Där fanns ett nytt trailsystem och jag häll banne mig på att dö lyckodöden igen för det där var min typ av trails!

Numera, efter att ha pratat med en riktig trail-runner, vet jag att de flesta trailsen här tydligen är ganska utmanande och jag vet också att “trail” inte automatiskt betyder löp- eller MTB trails utan det kan lika väl vara för 4-hjulsdrivna monster och motorcyklar.
Hur man kan vilja köra runt med något sånt är dock en gåta för mig men det är sjukt poppis här.

Klockan hann bli långt efter lunch innan vi var tillbaka “hemma” igen. Extremt skitiga för det dammar rejält här. Men jag älskar det!

Hotell-poolen är också invigd. Den är väldigt kort så det blev en himla massa längder för att få ihop några hundra meter. Blev nästan snurrig i skallen.

Nu ska vi “bara” välja hur morgondagen ska bli. Snacka om lyxproblem.

Kram från Ingmarie

 

Planering pågår

Google-maps i all ära men visst är det något särskilt med “riktiga” kartor ändå?

Vi planerar för fullt för äventyret som ska börja på tisdag. Ett äventyr som jag velat göra i många, många år så gissa om jag längtar?

Dagen har annars varit ganska chill. Anders gick en runda i bergen och jag sprang.

Man skulle kunna tro att vi aldrig gör något samtidigt eller tillsammans för medan Anders gymade lite senare så simmade jag.

Vi gör såklart en väldig massa saker tillsammans men också egna grejer helt enkelt för vi har en del olika intressen, olika behov, olika fysik och behov av egentid. Funkar för oss!

Kram från Ingmarie

He´s here!

I dag kom han hit! Efter lika lång resa som jag hade. Förutom det vanliga kaoset i Chicago så hade allt flutit på bra. Nu är  hann “bara” jetlagad. Jag lämnade tillbaka min lilla “billiga” bil och har bytt upp mig/oss och det roliga är att det blev samma typ som vi har hemma men med lite extra lull-lulll. Den stod dessutom på samma parkeringsnummer som vi numera har hemma.
Hur stor sannolikhet är det liksom?

Anders hade lite väl mycket kläder på sig. haha

Vi har mest chillat men eftersom jag vill Anders ska hålla sig vaken så drog jag med honom till gymet. Han styrketränade medan jag simmade. Fanns liksom inte en chans att jag ville vara inne i det här vädret!

Har hunnit med en springtur också. Fanns absolut ingenting att klaga på där!

Här är förresten huset jag/vi bor i sett från bergen. Jag älskar det och är så himla tacksam att jag får vara här.

Kram från Ingmarie