Simning

Nya upptäckter

Att vara nyfiken på att testa annat och nytt tror jag är bra. Antingen kommer man på att det inte var ens grej eller så kommer man på att det är det!

Yoga och meditera i soluppgång  och sen simma lite på morgonen i ljummet vatten är definitivt min grej! Jag känner verkligen en enorm tacksamhet och lycka varje gång!

Att jag gillar att svettas, när jag har träningskläder på vill säga, är ingen ny upptäckt men jag har insett att jag kan svettas kopiösa mängder och att det därför är nödvändigt att dricka extra elektrolyter. Något jag trodde jag inte skulle behöva eftersom jag klarar värme såpass bra som jag gör men man lär så länge man lever! Om man vill… Körde cykelintervaller i går så halva gymgolvet var dränkt. Krävdes ett helt badlakan för att torka upp efter mig!

Gympasset i dag var också svettigt. Tills någon nitisk satte på AC:n men då var jag tack och lov klar. Avskyr verkligen det när jag ska träna. Nästan alltid annars också förresten.

Jag svettas ute också men då märks det inte alltid lika väl för vinden “trollar” liksom bort svetten. Om det blåser vill säga. På dagens lilla äventyr delvis på Cala Sant Vicenc upp i bergen var det inte mycket vind men desto mer klättra och leta stig. Ska erkänna att jag var lite rädd ett tag när jag inte visste varken hur jag skulle komma upp eller ner. Det visade sig sen att jag hamnat på fel stig så nedfärden blev åtminstone lite enklare. Där uppe fanns både lite grusvägar och hisnande utsikter så det definitivt värt både skrapsår och skrämselhicka!

Anders gick ungefär samma runda som jag försökte springa. Det är väl kanske egentligen det som är tanken med leden men varför gå där man kan springa?

Enda gången jag (hittills) har frusit här är efter vattenlöpning i den “vanliga” bassängen och det är så skönt! Tänk om man kunde bunkra värmen och solen på något vis….

Mest har jag/vi ändå slappat. Läser böcker, lyssnar på poddar, badar, pratar, filosoferar och jag njuter av varje värmedag vi får!

Kram från Ingmarie

Letar vidare

Jakten på grusvägar och stigar fortsätter och jag får väl tyvärr säga att det går si så där. Fick tips om en trail som åtminstone började ruskigt bra!

Sammanlagt handlade det om max 1 km för hur jag än valde sedan så var det sten, ännu mer sten och/eller snåriga buskage så jag gav upp och fortsatte på småvägarna. De är verkligen väldigt fina och gulliga men mina fötter (och ben) är extremt svårflirtade när det gäller just underlag.

Det blev ju onekligen en ganska rolig krumelur i alla fall!! 😀

Men det är som det är och det går verkligen ingen nöd på oss! Börjar man dagen så här så ska man faktiskt skämmas om man gnäller!

Simningen är också guld värd! Jag känner mig som en supersimmare när jag flyter fram. Allt salt gör att man är helt viktlös och man flyter som en kork oavsett om man rör sig eller ej! Sjukt häftigt! Dock inte lika häftigt om man får vatten i munnen…

Gymet är litet och långt ifrån det bästa jag varit på men också långt ifrån det sämsta. Jag har absolut inga problem med att hitta på olika roliga svett-grejer i 40-50 minuter!

Att sen maten ‘r outstanding gör ju allt ännu lite bättre! Vi valde Abacco och det var precis lika fantastiskt som förra gången. Undra om man kan få med den kocken hem…?

Kram från Ingmarie

Om det vore annorlunda

Ibland kan jag fundera på hur mitt liv varit om jag var född någon annanstans. T ex här där det är behagligt varmt, och t o m väldigt varmt, året om. Var hade jag bott och gjort? Vilka människor hade jag umgåtts med och vad hade jag jobbat med? Jag inbillar mig att jag hade haft en liten gård i bergen men nära havet och att jag hade jobbat med människor på något vis men tveksamt om jag hade varit sjuksköterska. Kanske hade jag haft ett pensionat och en konst-ateljé? Eller  ett vego-kafé  där man kunde pausa när man var ute på träningsturer av olika de slag?
Eller hade jag varit en rökande, småfet hemmafru med 13 snoriga ungar och en gård som ständigt behövde renoveras? Vem vetagens morgon-sim liksom? Är livet redan förbestämt? Är det ödet hur det blir eller slumpen? Vad tror du?

Jag kan dock mycket väl tänka mig att jag hade kunnat bli både triathlet och/eller simmare för här skulle jag slippa frysa! Och vem blir inte sim-kär med en sån här “bassäng” och vy? Just dagens morgonsim är utan tvekan en av mina bästa och vackraste ever!

Havet var betydligt varmare än bassängen men passet gick så bra att det inte spelade någon roll. Dessutom fick jag lite sällskap!
Antingen är det något magiskt med just denna bassängen eller så har jag ovanligt bra flyt just nu! Både bildligt och bokstavligt för det känns väldigt lätt! I havet kan jag fördstå det för det är så salt att man flyter som en liten kork men i en bassäng…? Bara att tacka och ta emot!

God mat i dag såklart fastän (!) den var hemlagad. Har hittat riktigt bra vego-grejer här i närmsta butiken så det är hur enkelt som helst. Vyn får vi på köpet. Älskar verkligen att kunna sitta ute och äta och njuta av kvällsvärmen och ljuset.

Kram från Ingmarie

Långt, kort och mittemellan

17 km löpning kanske inte egentligen klassas som långpass men på något vis tror jag det blir längre för kroppen när det är snudd på 30 grader. Jag kommer vara överfylld av extra plasma efter att ha varit här! Något som ev. kan vara lika bra som höghöjdsträning. Det vore ju himla käckt och bra! Samtidigt så sänker ju både värme och höghöjd farten så summan av kardemumman kanske ändå blir + – noll. (?) Vad jag dock vet är att min kropp mår bra av både värme och höghöjd upp till max 1800 m ö h. och det räcker för mig.

Jag tog en ny väg upp mot Pollenca. En sån som även cyklisterna väljer just för att de är så fina, lugna och vackra. Mötte noll löpare men däremot typ 387 cyklister. Snacka om att vara den udda! Haha

Smala kringelikrokvägar mellan hagar, ängar, berg, stora Casa, olivlundar, fruktträd, prunkande häckar och trädgårdar, vackra skyltar och enorma evighetslånga stengärdsgårdar.

Tog även en liten avstickare på en kort trail jag råkade hitta men övergav den när myggen blev allt för ivriga på min svettiga hud!

Om du undrar över tröjan i handen så hade jag bara med mig för att kunna köpa vatten i Pollenca. Hade med mig en flaska “kryddad” med elektrolyter men det räckte inte. Väst hade jag inte kunnat ha här. Hade blivit både sönderskavd och ännu mer dehydrerad.

Hemvägen gick mestadels på samma grusväg jag kutade intervaller på i går. Den är fin och bra men ligger utmed en hårt trafikerad väg vilket förtar det hela ganska mycket. Lite trist.

Kroppen kändes helt ok men det brände rejält i fötterna när jag var tillbaka.

Men det är inte långt till havet! Så himla härligt att kunna “simma av” det stela och få åtminstone lite svalka. Kort men skönt! “lustiga” är att det är varmare i havet än i bassängen och den var ovanligt varm! Verkligen helt galet.

Innan middagen var jag på gymet lite “halvlänge”. (45 min.) Var själv nästan hela tiden så gott om plats!

Vi testade en Indisk restaurang vid det fina lilla torget mitt i byn i kväll och den fick mer än godkänt! Antingen har vi haft en ruskig tur med matvalen eller så är jag bara så skicklig på att pricka rätt.  Eller så är det kanske t o m så att majoriteten av de ställen som finns här är bra för annars skulle de inte överlevt. Konkurrensen är ju trots allt stenhård!

Kram från Ingmarie

När man hellre är lite långsammare + ännu ett tips

Det var dax för intervaller i dag och jag hade hittat en grusväg som skulle passa perfekt.

Det gjorde den i och för sig också men jag hade bara inte räknat med att benen skulle vara så där klassiskt betong- och asfalts-tunga efter bara ett pass här men det var de. Så klen är tydligen jag… Och ovan eftersom jag undviker allt sånt annars.

Men det var bara att gilla läget!
Utan tvekan blev det mina långsammaste 12 x 2 minuter ever men jag gjorde dem och jag överlevde. Energin är det åtminstone inget fel på. Inte värmen heller! Jag svettas så det stänker och pulsen slår i taket. Då är det varmt! Men jag klagar inte för hellre det och långsammare tider än kyla, stela muskler, mörker och ev några sekunder snabbare.

Kommer faktiskt inte ihåg hur många gånger jag var i havet för att svalka mig i sen men jag vet att det var lika skönt varje gång även om vattnet är snudd på fisljummet.

Egentligen hade det gått bra att simma i havet men jag var sugen på bassäng och vilken bassäng! Här blev det tvärtom bland de snabbaste 200-ingarna jag gjort ever så nu kan man väl säga att det är balans. Haha!

Som pricken över allt har vi hittat (ännu) ett ställe med helt galet god mat. Ärligt talat var detta bland det godaste vi någonsin ätit så kommer du hit så missa inte Abacco! Om det inte vore för att det är en smula dyrare (läs mycket dyrare) än att äta hemma hade vi ätit där och på Bellaverde varje dag.

Kram från Ingmarie

Hos solen

Kl 03.40 ringde klockan i morse och ungefär 8, 5 timme senare steg vi äntligen in genom hotellporten.. Då hade vi fraktat oss till Kastrup, gått igenom hela säkerhets-ritualen, druckit kaffe (jag) flugit till Palma på Mallis, letat efter en transferbuss som inte alls fanns där det stod den skulle göra, väntat i två timmar på att samma transfer skulle lämna flygplatsen (inte heller det stod något om när jag beställde den) och åkt genom  nästan hela ön upp till Port de Pollenca.

Trots denna långa “arbetsdag” var vårt rum inte klart men det gick ju inte precis någon nöd på oss.

Hotelölet känns lagom stort med några pooler, gym, restaurang och lite annat lull lull som tillhör och även en 25-meter simbassäng. Vi har en lägenhet som är helt ok med halv utsikt både mot havet och bergen.

Jag hade en plan på att simma i bassängen men så kom vi till havet…Inte ens Anders kunde låta bli att simma lite där!

Som alltid hade jag rekat matställen innan. För mig är det halva grejen med att resa att också äta på nya ställen och testa nya smaker. Vi valde detta och jag tror inte vi kunde ha valt bättre!

Redan innan de öppnade så var kön lång och det visade sig vara rena turen att vi fick ett bord eftersom de flesta var bokade. Vi förstår varför. Stället är supermysigt, servicen makalös och maten så fantastiskt god att det helt enkelt inte går att  beskriva.

Nästa gång bokar vi innan för detta vill man inte missa!

Kram från Ingmarie

30-dagarsrutmaning

Min önskan om en lugn natt asket sig om jag säger så men det gjorde å andra sidan att de nästan 11 timmarna jag var där gick väldigt snabbt. Förutom den där sista kvarten innan dagpersonalen kommer och tar över. Den är alltid längre än alla andra kvartar! Mycket märkligt fenomen…

Kom i alla fall hem, åt min frukost och somnade. Eller nej jag är nog mer medvetslös än sovandes. Som alltid vaknar jag redan efter någon timme pga att jag är tok-kissnödig. Efter 4,5 var det dax att gå upp vare sig jag ville eller ej. Du som jobbat natt vet känslan…

Ett simpass senare, inklusive den där utmaningen jag började på i går men som egentligen startar  först i dag och bastu, kände jag mig hyfsat normal igen.

Denna långa dag avslutades med en bilfärd till Halmstad som var magiskt vacker och som jag slapp att köra.

Kram från Ingmarie

 

Bästa boten

Det bästa med att jobba natt är när dagen kommer, man har rapporterat, får åka hem, äta gröt och sen lägga sig. Särskilt efter en så natt som den som var när det varit full rulle hela tiden och enda gången jag varit utanför salen var när jag skulle in i läkemedelsrummet eller hämta några andra grejer. En gång var jag och drack vatten också. Haha. Det där att många verkar tro att det är lugnt på nätterna och man t o m kan sova borde hänga på oss. 21.30 – 07.30 med fullt fokus men när man väl lämnat över till dag-sköterskan är jag lika smart som en gummisnodd.

Fem timmars sömn unnade jag mig. (Vill inte sova för länge eftersom jag bara hade en natt.) Bästa boten mot jetlag-känslan för mig är att simma. Några kilometer senare är jag som ny igen.

Kristianstad har verkligen lyckats med sitt Badrike. Tack vare alla olika omklädningsrum och “bassängrum” så är det lugnt, tyst och gott om plats. Jag var helt själv ett tag i bassängen och den enda i både omklädningsrummet och bastun. Megalyx!

Kram från Ingmarie

Alla goda ting är fyra!

Det blev inte helt som jag hoppats och tänkt i dag men det blev väldans bra ändå!
Planen från början var att jag skulle till tandkirurgen på morgonen för att sen träffa bästa Kajsa och köra två olika pass på Sats.

Nu blidde det alltså inte så. Tanden som ska bli en del av mig passade inte (!!!) så för att försöka få den klar innan jag drar söderut igen så fick jag agera bud och åka med paketet ända till Stadshagen och lämna den för justering. Om min insats räcker lär tiden få utvisa. Annars har jag åkt hit “i onödan”…

Nu hjälper det ju inte att hänga läpp för det där. I värsta fall får jag åka upp en gång till och det överlever jag garanterat. Värre med bankkontot…
Vårt första planerade pass hann jag därför inte med men dock det andra. Ett HIIT Run & lift.
Sen vet jag inte vad som hände för det blev två till i den där salen! Ett HIIT Run & box och ett HIIT Circuit. Varje klass är 45 minuter och, som namnet avslöjar, högintensiva. Det går att maska men varför då ta sig dit ö h t? Är jag där så är det fullt ös som gäller!

Jag fattar om det låter fjantigt men jag älskar Sats och denna typ av klasser! Det är så galet skoj, jobbigt och svettigt att man jag tror man måste uppleva det för att fatta.

Jag var i alla fall helnöjd efteråt och ville faktiskt inte träna mer.

Men alla goda ting är fyra och den fjärde hände här.

15-16 grader i vattnet och alldeles, alldeles underbart!

Kram från Ingmarie

Vånga Mountain xtreme

För en vecka sedan hade jag helt lagt ner hoppet om att springa Vånga xtreme-loppet. Dels för att jag har jättelåga järnnivåer ( samma som förra året vid denna tiden😳) och för att jag nattjobbat och oftast blir tokseg dagen efter.

Men ibland händer tydligen små mirakel i kroppen på väldigt snabbt!😀

Starka järntabletter, över 9 timmars sömn, sol och 25 grader var tydligen det enda som behövdes för att kroppen skulle bli glad igen. På rekordtid!🤩

Loppet har tre sträckor att välja mellan. 8, 16 eller 40 km. Jag valde lite lagom mittemellan.🤪

Varje varv är 300 höjdmeter ( dvs 600 på 16 km), har en miljon rötter och stenar och börjar med en skidbacke rakt upp.😬 Jag kände mig som en liten fjant bland alla (till synes) trail-proffs men det var bara att strunta i.

Foto: Anna Nystedt

På hemsidan står det; En upplevelse som lämnar ingen oberörd och som du kommer att minnas länge! 

Stämmer till 100%!

Utsikten från toppen är magnifik, stigarna så slingrande att jag blev yr i skallen, stenbrottet var vackrare än på bild och nedförsbackarna hjälpte inte (mig) ett skvatt för de var fulla av bröte.🤪

 

Simcoach Håkan hade verkligen en fin funktionärsplats! Tack för pepp och hejarop!

 

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Banan är, enligt mig, väldigt teknisk och mitt första mål var att inte trilla. Det andra var att fullfölja. Jag klarade båda!🙏🏻🤩

Foto: Fredrik Nystedt

6a totalt och först av alla damer 50+. T o m 45+.😃  Fast den förstaplatsen beror nog främst på att det inte var så många i mogen ålder med. 😬Synd och märkligt!😳

Skitiga ben ingick men vad gjorde väl det?

Extra skoj att få träffa Anna och Fredrik! Anna susade runt ett varv hur lätt som helst trots att hon hade en ynka veckogammal mara i benen! Men hon är också ung .Dvs under 50! 😄

Jag är i alla fall jättenöjd och tacksam! Loppet är otroligt trevligt och välorganiserat vilket egentligen inte är så förvånande för det är Ok Pan som även arrangerar Åhus trailrun.. Ett av mina absoluta favvolopp!😍 Missa inte det! Absolut värt en omväg och det finns fina erbjudande om övernattning på hemsidan!🤩

På hemvägen stannade vi vid Klackabackens badplats för lite sim, bad och slappande. Jättehärligt!😍

Att kunna sitta ute och äta middag var också jättehärligt!🙏🏻

Tack alla som hejade och fixade detta fina lopp! Benen lör komma i håg det i flera dagar.😄

Kram från Ingmarie