Simning

Dax igen

Vare sig jag gillar det eller så är utesim-säsongen mer eller mindre över för i år. Inte för att temperaturen skulle vara för låg utan mer för att höst-vindarna inte direkt är milda och jag och höga vågor är som bekant inte helt synkade.

Därför blev det inne i dag och det kändes jättekonstigt! Inte dåligt konstigt egentligen men konstigt ovant. Försökte mig på lite intervaller och kunde snabbt konstatera att man blir inte snabb av att harva fram i maklig takt i öppet vatten och man tappar snabbt den känslan av att behöva vända mitt i ett simtag hela tiden.
1800 m blev det i alla fall och en sak som är bra med inne-sim är bastun efteråt!

Valde också att vara med på det roliga styrkepasset fastän jag tycker det är lite för sent. Körde även lite själv inan så det blev ett  90 minuters-kalas!

Om du undrar vad ”Copengahen side-plank är så ser du den här och åtminstone jag tycker den är ruskigt jobbig!

Kram från Ingmarie

Guppigt, gott och galet bra!

SMHI skrev att det var hyfsat svag vind i dag och det var det kanske egentligen men vågorna var ändå en smula jobbiga för mig. De kom liksom lite huller om buller och var löjligt ojämna. Ibland kunde jag andas vanlig tre-takt men oftast fick det bli två-eller fyrtakt för att jag skulle slippa få halva oceanen i magen.

Det blev därför inte så långt men det var härligt och vattnet var fortfarande ljummet!

Tanken var att benen skulle få vila lite i dag men vädret gjorde att vi gick en riktigt lång promenad. Dock pausade vi halvvägs på ett av våra favvohak för att njuta av maten, solen och omgivningarna.

Sist men inte minst så hoppas jag du såg 10 000 metersfinalen på VM i dag. Almgren alltså. Vilken löpare och vilket lopp han och de andra bjöd på!

Kram från Ingmarie

Någon slags fördel

Hela Insta är fullproppat med inlägg från loppet i går plus en massa andra lopp.

Det är åtminstone så det känns…

Nere vid havet finns fortfarande spår från festen i går och jag känner mig helt ärligt utanför gemenskapen. 😫 Jo jag vet, det är skittramsigt, men nästa år ska jag banne mig vara med på partyt och jag har en plan som jag hoppas håller.🙏🏻

För att inte deppa ihop har jag kollat in några roliga race nu i höst och tänker att en fördel med att inte vara slutkörd i dag är att jag kan träna som vanligt. ”Obotlig optimist ” borde kanske vara mitt mellannamn.🤪

Började med gymmet och hade då roligt att jag helt glömde bort tiden.🥳💪🏻

Fortsatte sen med havssim och jösses alltså! Det var inte ens kallt!

Kram från Ingmarie

Bra alternativ till DNS

Det blir som bekant inte alltid som man har tänkt sig eller planerat men det kan bli ganska bra ändå. Kanske t o m bättre till slut fastän man inte vet det just då.
Det är åtminstone så jag försöker tänka nu när det blev ett DNS i Helsingborg…
Såklart det svider i (löpar)hjärtat att inte få vara med på den stora löpar-festen men det kunde ju också varit så himla mycket värre med allting. Nu var det ju faktiskt  ”bara” kramper i ryggen, sömnbrist-trötthet och klena fötter som hindrade mig just i dag.

Med facit i hand så vet jag också att det var helt rätt beslut för även om jag fick en magisk tur på Hallandsleden i dag så är det ljusårs skillnad på att kuta en sån grej i lagom takt, där man bitvis dessutom mer eller mindre måste gå pga jox på marken, mot att kuta flera mil på asfalt och då helst i åtminstone hyfsad fart.

Hur som helst.

I natt sov jag äntligen ok och efter frukost drog vi till Mästocka utanför Halmstad. Jag har länge, länge velat springa därifrån till Simlångsdalen och i dag blev det! Om det är något jag är riktigt bra på så är det att ordna en egen liten fest när man inte kan vara med på den stora.

Anders valde att promenera där och vid mitt stopp plus frakta sig mellan så det var ingen stress. Började vid de fina ljunghedarna och bad en stilla bön att det skulle funka hela vägen.

Stigarna var mjuka och fina och leden extremt välmarkerad hela vägen.

Efter bara några kilometer kom den första biten på asfalt men det gick bra. De andra bitarna var aldrig särskilt långa vilket jag är tacksam för.

Leden räknas som röd, dvs den tuffaste graderingen, men för mig var den mer grön. Jag tror att det var backarna som gjorde att den graderades som svår för där var en del men mest var det fina skogsvägar så för mig var den ganska lättsprungen. Backar är en walk in the park i jämförelse med läskiga rötter, gegga och hårda stenar.
Mellan tummen och pekfingret så kanske 10-15% var ”riktig” trail där jag valde att gå för att inte riskera något. Man behöver ju liksom inte spä på det hela med en bruten fot eller något ännu värre…

Enda gången jag kände mig lite, lite osäker på om jag var rätt trots markeringarna var när ett (nytt?) elstängsel plötsligt dök upp. Det fanns förvisso ingen varningsskylt om vilda djur av något slag men det behöver ju inte betyda att det inte fanns… Som du förstår så överlevde jag dock och såg inte ens en ekorre.

De enda människor jag stötte på innan jag närmade slutet var några som jobbade med elledningarna på något vis och om det är något jobb jag aldrig hade klarat även om jag visste hur det skulle göras så är det hans som sitter där uppe på toppen.

Hujedamig!

Det absolut coolaste, finaste och mest förvånansvärda ever var allt detta! Jag vet inte hur det är för dig men jag har då aldrig sett något liknande! Mitt ute i skogen där närmsta väg var en bra bit bort. Makalöst och så himla gulligt!

Några kilometer innan Simlångsdalen ligger Danska fall. Om du inte varit där så är det ett hett tips att åka dit!
Det är obeskrivbart vackert och det finns flera olika slingor att gå/springa på förutom Hallandsleden.

När jag var framme vid bilen var Anders inte där och klockan stod ”bara” på 21 km så jag fortsatte till Brearedssjön. På så vis kom vi snudd på exakt samtidigt till ”målet” och jag fick några kilometer till.

Såklart jag skulle i sjön. Anders också faktiskt. För mig är detta den absolut bästa avslutningen på vilket löpppass som helst och extra fint efter 25 km som kändes helt ok! Jag besparar dig dock en bild på hur det ser ut under min vänsterfot…

Så det blev himla bra ändå trots att det inte blev som jag planerat men nu hoppas jag att jag får en ny chans nästa år att vara med på den stora festen!

Kram från Ingmarie

Morgon-lyx

Det här är utan tvekan min favorit-bassäng. Ett stilla hav med kristallklart vatten utan trängsel eller oljud. Det kan kanske verka löjligt och banalt men jag blir lycklig ända in i både mage och hjärta av detta och att kunna börja (var)dagen så här är höjden av lyx om du frågar mig!.

Kram från Ingmarie

När det är som bäst

Nästan helt stilla, kristallklart vatten och bästa sällskapet, då är simning banne mig en av de bästa grejer man kan göra.

Fredagsmorgon med Carin och ett hav som fullkomligt sjöng till oss.

1200 m simmade vi och jag hade kunnat fortsätta till minst det dubbla om det inte vore för att plikten kallade.
Men alltså, detta var rena lyckodöden!

Kram från Ingmarie

Sim x 2 och ett sommar-parti

Vi hade inga som helst planer för i dag men som så ofta när man inte har det så blev det (ändå) väldigt bra! Spontanitet och go with the flow är underskattat. Jag ska minsann ha som mål att ha så mycket blanka blad som möjligt i kalendern framöver.

Det jag dock ville var att simma men då helst utan vågor så vi drog till Saxtorpssjöarna. Det är alltid ett säkert kort och jösses så härligt det var!

1300 m blev det och jag får ju lov att säga att det var extra skickligt med tanke på att jag verkar ha gjort det på land fastän jag med säkerhet vet att jag blev blöt…

Sen somnade jag en stund i solen. Älskar det!
Tror faktiskt det är bästa återhämtningsgrejen alla kategorier.

Fikat blev hemma innan vi gjorde det som man bara ”måste” göra åtminstone en gång/sommar.
Minigolf såklart!
Vi har en bana som granne men det var första gången vi var där. Ja jag vet. Det är snudd på pinsamt. Dessutom en jättefin bana som drivs ideellt.
En sak är säker och det är att nästa säsong kommer jag/vi hänga här mycket mer! Trots att jag förlorade… Å andra sidan blir det både lugnare och bättre stämning när jag gör det för om det är något Anders är kass på så är det just att förlora.

När Anders sen drog till gymet drog jag till havet. Hade fått tips av Carin på ett lite mer vindstilla ställe vid Oceanhamnen. Det är ännu en pinsam grej för jag har aldrig varit över den där Varvsbron och längst där ute. Har liksom aldrig fattat vad det är riktigt men nu vet jag! Ett supermysigt nytt område som jag vill tillbaka till och även om det inte var ett regelrätt badområde så är det helt klart många som badar där.

Jag skippade våtdräkten och höll mig i kanalen men nästa gång ska jag ta på mig den, vara lite modigare och våga mig lite längre ut.

Detta var sista semesterdagen och nej, jag är inte alls redo för att jobba i morgon.
Ärligt talat hade jag kunnat gå i pension i går.
Men nu är det ju som sagt var som det är och jag har redan börjat räkna ner till nästa ledighet.

Kram från Ingmarie

Näst sista

Bara en dag kvar på denna semestern och det känns väl si så där lattjo men nu är det som det är och jag försöker tänka att det är ju ändå väldans bra att ha ett jobb att gå tillbaka till…

Eftersom vi prokastinerat både städning av lya och bil så var det första prio i dag men sen! Sen var det bara lek.

löpning i skogen. Tyvärr har det känts trögt och jobbigt länge med löpningen med undantag av några få ljusglimtar. Helsingborgs halvmara känns en smula osäkert. Det är helt ok att det går långsamt men jag vill inte behöva springa med en känsla av att ha bly i benen och gummistövlar på fötterna varav den vänstra gör mer ont än vanligt.

Det är dock två veckor kvar så jag behöver tack och lov inte bestämma mig ännu.

Gymandet går dock bra! Alltid skoj och även om jag är trött så finns det liksom alltid power i kroppen.

Vi passade också på att besöka fina Linneaträdgården. Trots att det känns som evigheter sen sist så känner de alltid igen mig och vet vad jag vill ha. Festligt och gulligt!

Jag var sjukt badsugen (som alltid) men för att slippa vågorna så åkte vi till Höganäs. Kvickbadet  är en pärla och det är i princip alltid lä i den viken. Kristallklart vatten och absolut perfekt temperatur. Önskar att jag hade varit smart nog att ta med badmössa och goggels men tantsim och lek dög fint det också.

För den som undrar så är Anders fot mycket bättre. Måste vara tack vare den finemanga lindningen av foten han fått…

Kram från Ingmarie

Variationen

En sak jag gillar med löpningen är all variation. Man kan springa kort, långt, platt, kuperat, långsamt, snabbt, på asfalt eller olika slags trails, ensam eller med andra och man kan göra det nästan var och när som helst.

Vilken annan idrott bjuder på så mycket variation?

För mig blev det en dryg timme i skogen med både platt, kuperat, stigar, asfalt, med- och motvind och i olika fart beroende på just vind och backar.

Jag hojjade ner till havet för att njuta av havet och solen en stund. (SMHI hade som vanligt fel så solen försvann oh ersattes av moln och ännu mer vind. Bada gick finfint men simningen sparade jag till senare.

Precis som det finns solskens-cyklister så finns det solskens-simmare. Eller åtminstone vågfri-simmare.
Jag kan tycka en viss grad av vågor är ok men mest gillar jag när det är så här.
Lugnt, fint vatten utan båtar eller annat som kan störa.

Sjön heter Glänningesjön och ligger vid Laholm. Vi pausade där på väg till Halmstad och passade på at äta medhavd matsäck. Så mysigt!

Kram från Ingmarie

 

Besviken

Jag hade verkligen sett fram emot simeventet i Båstad och Torekov i dag som bl.a Torekov openwater och openwaterswimclub ordnade.
Det var fokus open water men vi startade dagen på Malenbadet. Jag hade ingen aning om att det fanns men det är en jättefin anläggning med en 50-metersbassäng.

Snälla Fredrik hade hämtat upp mig och det var flera av alla som var med jag kände sen innan. Bl.a Carin som jag ju simmade med senast i fredags.

Vi var tre olika grupper med olika ambitioner och vana. Felix blev vår coach och han gav en massa bra tips och övningar. Så roligt!

Enda minuset var att det blev en del väntan och jag började frysa så jag både skakade och hackade tänder så jag var tvungen gå upp i förtid. Tack och lov fanns en varm och skön bastu men jag behövde ändå två tjocka tröjor efteråt för att tina upp. Jösses så klen jag är. Vinterbad funkar helt klart inte om man vill bli bättre på att hålla värmen. Däremot att är det bra för att klara ”chocken” av att gå i kallt vatten.
Lunchen bestod av pizza och det var väl ingen direkt gourmet-upplevelse om jag säger så… Men solen var härlig och sällskapet det bästa!

Nästa del var havs-simningen och den jag längtat mest efter. Vi tog oss ända ut till yttersta spetsen av Hovs hallar. Jag kände redan när vi kom dit och jag såg havet att det skulle bli en utmaning för mig för dels blåste det och vågorna var riktigt rejäla och dels var det en massa sten och klippor som vågorna slog mot.

Men man ska ju utmana sig heter det och det var ju för att ville simma i havet med andra jag ville vara med på detta. Dock hade jag inte trott de skulle välja ett så utmanande ställe. (Det var inte bara jag som tänkte så…)

Jag kom i och ut en bit men om det är något jag inte grejar så är det vågorna. Kraften i dem blir liksom övermäktigt för mig och jag har ingen som helst lust att ens försöka bli vän med dem. Paniken blev helt enkelt för mycket så jag valde att avbryta innan vi ens hade börjat.
Jättetråkigt och jätteledsamt både för att jag inte grejade det och för att jag liksom blev snuvad på det roliga.
På bilderna ser det ut som det är ett jättelugnt vatten men jag lovar att det var det inte.

Anders hade kommit dit för att möta upp och han fattade direkt att, och varför, jag hade gått upp.

Så istället för en härlig upplevelse-dag blev det en besvikelse. Så där så jag nästan kände att dagen var bortkastad.

När vi kom hem cyklade jag ner till havet men det var lika galet där. Jag vågade mig i alla fall till slut i en kort stund för jag tänker att det är lite som när man trillat av en häst. Man behöver komma upp igen för att rädslan inte ska bita sig fast.
Nu var det så stökigt att det också kom in massor av tång som slingrade sig runt mina armar så de blev snudd på obrukbara. Läskigt!
Men jag kom upp som du kanske förstår. Nästa sim har jag bestämt ska bli en lugn och fin historia för det här var inte ens roligt.

Kram från Ingmarie