När dåligt blir bra (Eller: se det positiva i det negativa…)

I dag skulle jag åkt tåg. Till bästkusten och Halmstad. Men det blev alltså inte riktigt så.

Den korta versionen av anledningen är ganska lång.🤪För en vecka sedan fick jag sms om att mitt tåg var inställt men man kunde byta fritt eller få pengarna tillbaka. Eftersom hemsidan inte klarade av detta ringde jag och fick till slut ombokat till ett några timmar senare tåg. Bra så. Men den biljetten visade sig inte finnas för personen jag pratat med hade tydligen missat trycka på någon knapp. 😳 (Jag kom på det bara för att biljetten inte fanns på appen och ringde för att kolla.) I morse kom ett nytt sms om att det var kraftiga förseningar med mitt tåg och man kunde inte säga med hur mycket. Åter samma erbjudande som innan men nu fanns inga avgångar kvar om jag ville komma fram denna sida midnatt. Och det både ville och behövde jag. Så i stället blev jag miljöbov och valde flyget. Billigare, i tid och mycket snabbare. Något någonstans är väldigt fel med det kan jag tycka…

Men det bra med allt detta är att jag kunde nyttja SL istället för taxi till avteseplatsen. (Centralen är stängd för södergående tåg och min tub-linje renoveras som sagt var.) Och jag kunde utan stress köra mina löpintervaller + nyttja utegymet i förmiddags Jag hann även njuta av solen i flera timmar och simma i ljuva Söderbysjön. Det var så varmt att jag struntade i våtdräkten. Hur härligt är inte det?

Och nu är jag här! I min fina hemstad och bor i min fina lilla röda stuga igen. Eller min och min, den är ju min kära kusins egentligen, men den känns som min.

Kram från Ingmarie

Midsommardags-magi

Ledig dag! Med sovmorgon! Och tid för powernap på eftermiddagen. Hur härligt är inte det? Jag älskar att slöa. I alla fall när jag får rasta mig ordentligt emellanåt.😀 Annars blir slöandet faktiskt mest en plåga för mig.

Så det jag bl.a roat mig med är att springa intervaller i min favvoskog. 5 x (3+2+1) min. Hade ett helt annat sting i skallen mot i onsdags. Kroppen är som den är. Dvs typ samma. Blev även styrka på utegymet. Sen var jag jättenöjd!

En dag utan att behöva transportera sig med SL är på något vis en extra lång dag så lite senare hojjade jag genom skogen till Hellasgården för att simma. Det är så fantastiskt bra där för man kan lämna alla sina grejer på bryggan och till 99,9% vara säker på att allt är kvar när man är tillbaka. Inkl värdesaker. Coach Ulf hade t.ex glömt sin iPad där för några veckor sedan och t.o.m den var kvar dagen efter! Ja du fattar va?🙏🏻💕

En annan bra grej är att även om man inte har sällskap med sig så är det alltid någon annan där och simmar så man liksom aldrig helt solo. Och såklart jag har med mig min Saferswimmer. Det kan förvisso inte hända så mycket i en sjö men man vet aldrig och oavsett så gör den att man syns bra även för kanot-och kajakåkarna.

Blev en fin liten runda. Lugnt och avslappnat utan stress. Man skulle nog kunna kalla det för en simmeditation!

Nu är det bara att ladda om för i morgon är det dax för det där försenade Midsommar-partyt och jösses vad jag längtar!

Kram från Ingmarie

Två val

Som jag ser det så har man två val när det kommer till att köra intervaller, eller vilken träning som helst förresten, fastän man är trött. (Observera att det inte gäller om man är sjuk eller skadad.)

1: Man skippar det hela alternativ gör passet väldigt mycket lättare.

2: Man accepterar och kör som planerat.

Jag väljer i princip alltid alternativ två. Inbillar mig dels att om jag slänger in handduken varje gång det känns motigt så blir det inte mycket vettigt gjort.🤪 Men dels även för att det är ett ypperligt tillfälle att öva på acceptans och att streta på fastän det är segt. Oftast är man ju inte heller så trött som man tror. Fast i dag har jag varit seg-trött. Intervallerna gick väl egentligen som vanligt men den där “ta i- attityden” och “tagga till-känslan” fanns inte där. Men jag accepterade och körde som planerat. Och jag var åtminstone inte mer seg-trött efteråt.🤪

Samma sak med simningen. Nu när det är svensk sommar igen är det inte riktigt lika skönt att svira om till simdressen och hoppa i plurret som när det var den där sydeuropeiska värmen. Hade det funkat hade jag behållit Dryroben på hela tiden.

Men trots att det är svalt så valde jag att vara med för jag vet ju att alternativet hade varit så mycket sämre. Dvs att inte vara med. Att simma med Coach Ulf och detta härliga gäng i fina “Hellas-sjön” överväger nämligen förfrusna fingrar och tår alla veckans dagar!

Det är skitskoj och som alltid lärde jag mig ännu lite mer, även om mig själv, och fick ännu mer pepp. Skönt trött blir jag också. För att inte tala om hur glad jag blir! Så vem vill avstå från allt det och välja att inte vara med bara för att solen gömt sig och regnet kommit? Dessutom är det varmare i vattnet än på land!😍

Kram från Ingmarie

48-timmars

De där pigga benen i söndags har tagit semester. Milde himmel så segt det var att försöka få igång dem till att springa i dag. Hela jag var osynkad och mitt i allt kom värsta ösregnet så skorna blev ännu lite tyngre. Ja jösses. Men jag träffade fantastiska Kajsa som gjorde mig sällskap på utegymet och när solen kom tillbaka så kändes det åtminstone inte sämre!

Simningen gick inte heller så bra i dag, tyckte det var tungt att andas, men det funkade ändå typ 1580 ggr bättre. Var på en ny kurs vid Hellas. Den är egentligen inför Vansbro, som jag inte ska köra i år, men som coach Ville säger: Man kan såklart vara med ändå! Det är bara ett namn, Open water är Open water oavsett, och efter Vansbro fortsätter kursen för det finns alltid något nytt race att träna inför. Och vem vet var detta kan sluta med? 😍

Kram från Ingmarie

Försök till snabb-uppladdning

I går körde jag korta intervaller. 30 st 30 sekundare för att vara mer exakt. Inte max men så pass hårt att jag ändå blev väldigt trött.

Jag härjade även en stund på ett av gymen i stan, bytte ett par (löpar)skor, handlade två tunga kassar med mat på Paradiset som jag fick släpa på genom den där halvt evighetslånga SL-renoveringsfärden och jag var på ett spännande möte på ett av 08a lands bästa Kaffe-hak.

Hur och vad det blir av mötet får tiden utvisa.😀

I dag var jag uppe med tuppen, cyklade till Hellasgården och kl 08 var alla vi TS simträning Deluxe- gänget i vattnet. 90 minuter simning som liksom bara “försvann” för det var så galet skoj! Vi gjorde en massa roliga teknikövningar + ett härligt fika-sim.

Cyklade hem igen, åt frukost, städade, tvättade, rensade på balkongen och kånkade på skräp till återvinningsrummet.

Men sen har jag (nästan) bara slappat! Legat i det snustorra gräset vid Söderbysjön, lyssnat på några talks och läst.

Bara hoppas det räcker för att jag ska orka det där 3-timmar + äventyret jag tänkte göra i morgon.🤪

Kram från Ingmarie

Drillad under jord

Södersjukhuset har, som antagligen de flesta sjukhus, många våningsplan. Och “byggkroppar”. Det är inget jättesjukhus men det är ändå ett av både Stockholms och Sveriges största. Men allt syns inte! Vad många kanske inte vet är att det även finns våningar under markytan. Fyra för att vara mer exakt. Några innehåller vanliga kulvertar men där finns även olika verksamheter. Allra längst ner finns det sen rum i händelse av krig eller om det t.ex krävs sanering. Där ligger också “Bergsrummet” och det är där jag har hård-drillats tillsammans med några av mina kollegor hela dagen. Vi har repeterat och gått igenom teoretiskt såväl som praktiskt A-HLR för vuxna, S-HLR för barn samt vad och hur man gör vid drunkningsolyckor, andnings- och luftvägsstopp oavsett ålder. Tunga och svåra grejer såklart men hur tokigt det än låter så tycker jag det där är kul! Superkul t.o.m! Och oerhört lärorikt. Gemene man behöver såklart inte kunna det vi måste kunna men alla bör verkligen, verkligen kunna HLR och vad man gör vid luftvägsstopp. Läs gärna mer här. Och även om du gått en utbildning så kom ihåg att repetera den åtminstone vartannat år. För tro mig. Man glömmer! Plus att riktlinjer kan ändras.

När jag väl cyklade från jobbet var min hjärna absolut överfylld, och kroppen som en blyklump. Våning minus 4 är nämligen en smula (läs mycket) instängt och 100% fönsterfritt. Jag var så där trött så jag inte trodde jag skulle orka trampa hela vägen hem men efter lite sim och vattenlöpning fick jag ny kraft!

Ja i alla fall så pass mycket att jag orkade ta mig hem. Just nu sitter jag som en ostbåge i fåtöljen. Men jag är tacksam som attan över allt i dag och för att jag har min hoj. Inte enbart för att jag då kan slippa en hel del av det där krånglet utan även för att jag med hjälp av den kan hämta riktigt stora paket!

Exakt vad får du reda på i morgon. Eller kanske på torsdag för i morgon händer annat skoj!

Kram från Ingmarie

Intervaller med nödhjälp och simgupp

Skorna fortsätter att leverera. Men det är klart. De har ju vilat sen i torsdags så de borde vara pigga! 10 x2 min. + 10 x 1 min + 10 x 30 sek. betade jag av. Och det kändes riktigt bra! Sommarvärmen gör mig verkligen gott! Att det sen inte går så himla fort skiter jag faktiskt i. Jag kutar helt enkelt så fort jag kan i förhållande till vad benen tillåter. Svårt att göra på något annat vis förresten…🤪Och svettigt var det! Fick stå utanför och svetta av mig en stund för att inte förstöra den nystädade lyan. Vem vill liksom städa två gånger på samma dag?

Men även om allt gick väldans bra så fick jag ett högst ofrivilligt stopp mitt i en av de där en-minutrarna. På en av grusvägarna möter jag en kvinna på cykel med sitt lilla barn i en sån där barn-sittstol fram vid styret. Jag hann inte mer än att tänka tankarna klart att det måste vara kul för ungen att sitta så, men också både vingligare och osäkrare, förrän jag hör ett grusslir, ett brak och barnets gallskrik. Det blev ett jäkligt snabbt stopp på mig om jag säger så. Och en ännu snabbare vändning för hur adrenalin- och endorfinstinn jag än var så kopplas (tack och lov) medmänniska- och sjuksköterskehjärnan på direkt.

Ungen verkade mest skärrad och hade i alla fall inga synliga skador. Mamman var lika skärrad och hade skrapsår eftersom hon reflexmässigt skyddat sitt barn när de föll. Barnet hade hjälm men den hade trillat av. (!?) Mamman hade ingen. Jag har alltid undrat hur man tänker då. Det jag kommit fram till är att man nog inte tänkt mycket alls… Hur som helst. Det tog sin lilla tid att undersöka dem, plocka ihop alla pinaler och vara försäkrad om att de klarade sig tillbaka hem samt att hon skulle fortsätta hålla barnet under observation. Lång intervallpaus alltså men märkligt nog gick det ändå bra att köra vidare. Jag fick väl helt enkelt en extra adrenalinkick på köpet.

Betydligt lugnare var och blev det vid Flaten. Men det blev en annorlunda stund där. Solen sken men det kom regndroppar större än tefat flera gånger. Eller i alla fall större än vanliga regndroppar. Man kunde liksom se dropparna falla! Skitcoolt! Det var härligt varmt men också rejält blåsigt så det blev en väldans guppig simsession. Men vet du, jag tycker numera det är kul! På riktigt! I alla fall i en sjö. Det kan ju inte hända så väldigt mycket där menar jag. Värre med havet. Men jag har alltid respekt för vattnet vare sig det är stilla eller busigt. Och jag simmar aldrig solo utan min Saferswimmer.

 

Kram från Ingmarie

Morgonstund

Jag tror någon eller något försöker få mig till morgonmänniska. Eller i alla fall till en morgonsimmare. För vad kan det annars betyda när jag kravlar mig upp i snorottan, cyklar till Hellasgården och möts av detta fantastiskt vackra?

Redan klockan 07 (jo du läste rätt) var jag och resten av TS-gänget redan i vattnet för att drillas av Coach Ulf. Så himla skoj! Jag frös inte ens trots att vattentemperaturen sjunkit till ynka 16 grader.

Coachen simmade förresten också. Både med oss för att tipsa och korrigera, och sen för egen skull. Det är en fröjd att se! Så vackert att jag glömde fota! Ja så nördig har jag tydligen blivit.🤪

8.30 var vi klara och jag ensam kvar på bryggan. Nästan på hela stället faktiskt. Det var magiskt! Passade på att göra min dagliga meditationsstund innan jag cyklade hem igen.

Det satt bra fint med frukost och lite siesta innan jobbet efter den starten. Det tar nämligen på krafterna att vara snorotte-morgonsimmare men det här kommer jag garanterat göra om!

Kram från Ingmarie

Glassig

95% av det jag köper på nätet är träningsrelaterat. 92% är löprelaterat. För bara några år sedan hade detta inte hänt men numera blir jag (nästan) lika glad när en ny baddräkt kommer som när nya pjux kommer. (Det är förresten typ bara det jag köper på nätet när jag tänker efter…)

Denna festliga och glassiga Funkita-baddräkten från Trispot kom i dag och jag älskar den redan! Man kan ju liksom inte bli annat än glad av den! Eller hur?

Invigningen får dock bli en annan dag. Det dög fint med en av mina “gamla” i dag. De har börjat fatta det här med sim-grejen så nu hoppas jag glassdräkten redan är inkörd så jag slipper lära även den. 😀

Kram från Ingmarie

Hemmaläger dag 3

Jag har förstått att det finns de som helst undviker både sol och värme. Ja t o m de som undviker att bli fysiskt trötta och svettiga.

Well, jag tillhör inte dem!

När solen gassade som bäst i dag sprang jag (omvägen) bort till Hammarbybacken. Den är absolut skuggbefriad och ger garanterat både svett och trötthetskänsla. Som jag älskar den! 6 x 2 kilometers-rundan jag brukar köra innebär 12 ggr upp och 12 ggr ner. Något platt parti existerar inte så det blir totalt ganska många höjdmeter. I praktiken borde det betyda ca 1000 eftersom toppen är typ 93 m ö h. Måste vara ett av de bästa sätten att få starka ben tänker jag. Inkl sol och svett!

140 min senare var jag hemma igen. Lite dammigare, mycket tröttare och väldigt mycket svettigare.

Bästa sättet att svalka sig på måste ju vara att simma. Eller för all del Sprada och bada. Det ena behöver ju inte utesluta det andra menar jag. 😄 Jag gör ofta båda! Simmade förresten utan våtdräkt i dag och frös inte ens! När hände det senast i denna del av världen?

Min lilla mini hemma-trainingcamp är över för denna gången, i morgon är det jobb igen så då får jag tagga ner lite, men om jag får säga det själv har jag lyckats riktigt bra som camp-ledare!

Kram från Ingmarie