Simning

Hemstaden dag 2

Det är som att tiden går extra fort när jag är hemma i hemstaden. Hinner ju knappt vakna innan det är dax att lägga sig igen. Märkligt va? Fast i ärlighetens namn är det så mest varje dag tycker jag. Att tiden går så rasande fort att jag inte riktigt hinner med. Utom när jag är hos tandläkaren. Eller väntar på tuben efter jobbet.

Så vad hittar man på en hel dag när man är ledig och solen går ner innan den ens har gått upp utan att ens bli det minsta sovtrött?
Mitt recept är superenkelt. Man ser till att ha kul förstås! Sen vad som är “kul” är förstås relativt och högst individuellt. Att kuta i grådis tycker en del är pest. Jag tycker det är ljuvligt! Särskilt när det är barmark.

Det är t.o.m kul att gå till kiropraktorn när man har stans absolut bästa. Hans har hjälpt mig fler gånger än jag kan räkna till och i dag var inget undantag. Ingen stor grej som behövde fixas men tillräckligt störig för att jag ville göra något åt det. (Sitta på tåg efter slirlöp är nämligen inte min ryggs favoritgrej…)

Mamma och Ulf är lite klena (läs förkylda) just nu och det är såklart inte kul. Men med en hel påse vegomat från Spis & Deli inkl. mitt sällskap så är jag säker på att de är piggelin i morgon igen! Vi åt med så god aptit att jag minsann glömde fota… Men jag kom i alla fall ihåg det när jag och bästa Karin traskade en fin runda runt Slottsmöllan. Det är en unik miljö och jag älskar verkligen de gamla tegel- och yllefabrikshusen som ligger så vackert utmed Nissan. Hade faktiskt väldigt gärna bott där om det hade funnits boende. (Det är ännu så länge bara företag som håller till där.)

I går körde jag ju ett mini-superheropass med några klubbisar och i dag blev det ett mini-superheropass med bara mig själv. I praktiken innebar det att jag gjorde så många teknikövningar jag bara kunde komma på under 45 minuter och jag får nog lov att säga att jag lyckades ruskigt bra! Om man hade kunnat få medalj för påhittighet och kom-i-håg hade jag fått 8 st. på en gång! Avrundade med en halvtimmes poolrun när jag ändå var där och det var gott om plats. Sånt ska inte slarvas bort för vem vet när det sker nästa gång?

Vet du? Det känns skönt att sitta med fossingarna i högläge nu. Och fundera på hur fort dagen “försvann”.

Kram från Ingmarie

 

Hemstaden dag 1

Snö är som sagt var vackert och fint på alla möjliga sätt och vis men när det kommer till löpning så föredrar jag barmark alla veckans dagar. Även om det är megagrått.

Sprang fina Sperlingsholmsrundan förbi stora fält, hästhagar och det vackra godset. Tror faktiskt aldrig jag kommer att tröttna på att springa just där.

 

Men även på en av mina favvostigar som börjar typ här.

När man är på hembesök under bara några få ynka dagar gäller det minsann att maxa allt. Men utan att stressa. Då blir det aldrig bra. I går kväll passade jag på att hänga hemma hos mamma och Ulf. I dag har jag käkat lunch med Sara och fikat med pappa. Cortado coffee gör btw (bl.a) ruskigt goda sallader.

Har också sett coolaste jul-simmössan! Trots att jag har en halv miljard simmössor redan så skulle jag lätt få plats med även en sån här!

Ägaren var klubbisen Jerker som jag tillsammans med Peter, Rickard och Jonas körde ett “mini-hjältepass” med. Helt kort går det ut på att köra så många 100-metersintervaler som möjligt under de 90 min vi hade till förfogande. Varje halvtimme försvann dock 2 min för kiss- och drick paus. Även om grabbarna hann med en himla massa fler vändor än mig så är jag förbenat glad över alla de jag gjorde. Sista halvtimmen “fuskade” jag med paddlarna men å andra sidan är det också tyngre för armarna så det kanske går jämt ut oavsett på något vis. Det allra bästa, förutom att det var jätteskoj, var att jag märkte att ju längre vi höll på ju starkare och piggare blev jag medan det blev tvärtom för boysen. Antagligen för att de öste på redan från början. Och simmar snabbare förstås. Ibland är det ändå lite bra att vara en långsam starter.

Kram från Ingnarie

 

Sista skojmåndagen (för i år)

Ja du vet så som de senaste tre supermåndagarna varit. Same same och precis lika roligt! Till och med ännu roligare för den har varit med knorrar. Japp knorrar som i plural.😍

Simträningen med simcoach Anna var skitskoj som alltid! Vi drillades både högt och lågt innan vi avslutade med att (försöka) synksimma. Det är väldigt mycket svårare än det ser ut kan jag berätta, särskilt när den man ska synka med är en racersimmare, men också vansinnigt roligt, lärorikt och “nyttigt”.

Jag kommer sakna dessa sim-måndagar jättemycket men snart kommer nya! Med eller utan (skum)tomtar. i nunan🤪

Sen kom de där knorrarna. Den första var timmen med PT-Rafael som kommer innebära ny härlig träningsvärk för mina stackars lår. (Den från förra veckan hade typ bara precis släppt…😱) Men kul var det och en dag ska jag minsann klara en hel Pistol/enbens-squat utan att Rafael håller mig i handen. (Läs drar mig upp..)

 

Den andra knorren var att jag fick finbesök av bästa Yvonne på årets (för mig) sista Indoor Running-pass. Jättekul tycker jag!

Så tja, nu “måste” jag verkligen hitta på ett nytt måndagsskoj. Och det kommer inte vara ett dugg svårt för jag har redan (minst) en plan.

Vad har du hittat på för skoj i dag då?

Kram från Ingmarie

 

Så här är en perfekt fredag!

I alla fall om du frågar mig.😄

Då är jag ledig och får leksällskap i princip hela dagen. Jag och Ulrika började med en löptur som blev en Sprada. Det skulle varit helt absolut omöjligt att låta bli! Kolla ljuset!

Dessutom är sprada garanterat ett av universums absolut bästa livselixir alla kategorier. Och ja det är kallt, knappt isfritt, men det är ju det som är själva grejen! Snacka om att man både känner att man lever och lever upp!

Ulrika var kanske inte riktigt lika relaxed som mig till temperaturväxlingarna just där och då men den bönan bangar inte för att testa om och om igen så nu är även hon fast i Spradans underbara värld.

Den enda kroppsdelen som väl egentligen blev “fryskall” var händerna. Resten är sällan någon fara och man tinar upp inom max 4 löpsteg. Jag lovar för jag kan ju faktiskt säga att jag vet.🤪

Att sen nästan direkt hoppa i Eriksdalsbadets väldigt många grader varmare vatten kändes ovanligt enkelt. För mig brukar det annars ta några hundra meters insim innan jag liksom vant mig. Nu var det bara att veva igång. Bra gick det också!

Som bäret i tårtan avslutade vi med en timmes ljuvlig Hot yoga release. En yin- och kundaliniyogainspirerad klass där i princip allt handlar om att röra sig så lite och så långsamt som möjligt. Jag är typ världsbäst på att slappna av och bli helt lealös och i dag var det löjligt enkelt!

Antagligen därför det var så enkelt för Kiropraktor-Micke att fixa till det lilla som behövde fixas till.

Så du ser! En typiskt perfekt (Ingmarie)fredag! Eller förresten. Typiskt perfekt dag oavsett vilken veckodag.

Kram från Ingmarie

Besegrade utmaningar

Ju mer jag tänker på det ju häftigare tycker jag det här med hur man kan utvecklas och utmana sig själv är. För bara en månad sedan hade jag inte kunnat tänka tanken på att köra med den där Mr TT igen och absolut inte klara av ett (läx)pass a la Coach Anna.

Ändå gör jag båda nu! Och tycker det är skitskoj!

Och ja, även skitjobbigt! Så där jobbigt så jag tror att jag inte ska greja det. Men det gjorde jag! Denna gången också.😄💪🏻

Märkte förresten i dag på mitt IR-pass att en del av deltagarna också utmanade sig. Och klarade det! Helt klart kan man mer än hjärnan tror.😄 Det är dessutom antagligen livsnödvändigt att utmana sig själv både fysiskt och psykiskt om man inte helt vill stagnera. Eller vad tror du? När utmanar du dig själv?

Kram från Ingmarie

Klick-måndag!

Det kanske kan verka trist att göra i princip exakt samma saker ännu en måndag men jag älskar verkligen upplägget och är jätteglad att det inte är slut riktigt ännu. När denna måndagsrutin är över får jag helt enkelt hitta på en ny som är (minst) lika skoj! Svårare än så är det ju faktiskt inte.

Så precis som förra måndagen, och förrförra måndagen, har jag och måndagsgänget drillats av Coach Anna. Och precis som de andra gångerna undrar jag hur i all sin dar jag ska greja passet hon presenterar innan vi kör i gång.

Men vet du? Precis som de andra gångerna så grejar vi det allihop! Igen! Såklart. Anna vet ju vad var och en av oss klarar av och sen snappar hon upp det några hack för vi ska ju utmanas! Och utvecklas. Det är ju liksom det som är själva grejen med att gå kurs! För egen del handlade dagens fokus mycket på själva draget, tajma det i perfekt synk med andningen och att våga ligga kvar med den främre armen innan det där draget startar. Plus hålla nere min skalle tillräckligt länge och mycket innan jag andas. Svårare än det låter (för mig) men när det klickade ja då klickade det minsann rejält! Nu gäller det bara att få till det där klicket varje gång jag simmar….

Mina deltagare på Indoor Running-passen går ju ingen kurs men jag tror de flesta ändå både utmanas och utvecklas varje gång. Särskilt de som är stammisar. Och vem vet, det kanske t o m klickar för någon även där? 😄

Kram från Ingmarie

Fridag

Ledig vardag är bra fint alltså! När jag är mitt upp i dem glömmer jag totalt bort den där “baksidan” med kvällsjobb, helgjobb och afton-jobb. Men jag antar att det bara är bra för jag strävar hela tiden efter att leva i nuet. Jag gillar minnen och att planera men hur det än är så är det som varit inget jag kan göra något åt och framtiden vet jag ändå inget om.

Men tillbaka till det här med ledig vardag. Då är det som om man har hela skogen för sig själv! De jag mötte under min löptur är lätträknade och det enda som grämer mig är att jag inte hade telefonen med så jag kunde fota magin! Dimman gjorde att det var som att springa i ett sagoland. Kände mig löjligt lycklig när jag öppnade ytterdörren igen.

Innan den där übersköna Hot yoga release-klassen så svängde jag inom Eriksdalsbadet. Eller svängde och svängde. Jag åkte tub och gick.🤪 Fokus teknik och 100-metersintervaller med paddlar och dolme. Superskoj!Och massor av plats för så är det allt som oftast mitt på en vardag.

Kram från Ingmarie

Simhomework och gymwork

Efter varje måndagsdrill med coach Anna så får vi även en läxa av henne. Homework alltså. Tufft som attan men jag tänker att hon skulle inte ge mig en större utmaning än att jag klarar av den. Så jag gav mig an punkt efter punkt. Serie efter serie. Till min hjälp hade jag den där slavdrivaren Mr TT. Man kan bl.a ställa in en uträknad tid som piper så man vet att man håller sin fart på 25:e eller 50:e meter. Själva huvudserien var 5 x 300m i stegrande fart och jag slet hårt på slutet för att hänga med Mr TT. Men jag gjorde det! Totalt 2300m in på simkontot.

Det kändes ju lite knasigt att jag lyckades med konststycket att ha mestadels inneaktiviteter en dag när solen äntligen visade sig en liten, liten stund men så är det ju ibland. Jag har nog ändå varit mer ute i dagsljuset än de flesta som jobbar kontorstider “tack vare” allt fraktande av mig själv hit och dit. Tuben tar mig förvisso de längsta sträckorna men jag bor ju inte precis jämte den, inte dit jag ska heller, så varje liten resa innebär antingen traskande eller cyklande. Väldigt bra en dag som i dag!

När jag kom till gymet så var det dock redan mörkt. Man får inte många chanser till dagsljus just nu men snart vänder det! Håll i och håll ut bara. På gymet är det i alla fall alltid ljust och Rafaels PT-pass med mig var lika roligt, svettigt och tufft som alltid. Nya övningar och milde himmel vad jag blev trött! Så där spagettiarmarben-trött! Och jag gjorde mitt bästa för att han skulle få slita lite han också när det var “hamstring-press”. Vet i fasiken om jag lyckades så bra. Den mannen är gjord av stål och väldigt mycket starkare än vad man kan tro. V-ä-l-d-i-g-t mycket. Du kan förresten följa honom på Insta under @halsokonsulten och @team_runimals. Den första är hans privata (många söta kissekatter ingår!) och den sista är han och hans syster på väg mot Idre fjällmarathon samtidigt som de stödjer Djurens rätt på olika sätt. Väl värt att kolla in för inspiration och pepp!

Avslutade denna dag direkt efter det där mördarpasset med det vanliga svett-drillandet på hamsterbandet. Märkligt nog på pigga ben. De var kanske i chock-tillstånd…

Kram från Ingmarie

 

Första Advent – på mitt vis

Jag säger och undrar precis som Malin var i all sin dar november tog vägen? Den liksom bara kom och försvann lika snabbt som mina sockar hinner bli skitiga när jag kutar i gegga. Första advent i dag och jag vet egentligen inte om jag var förberedd men firat har jag oavsett. Eller vad det nu är man gör på just första advent.

Så här gjorde i alla fall jag.

Tillsammans med Yvonne sprang jag en fin liten runda som avslutades med ett lika ljuvligt dopp. Med andra ord decembers första sprada!
(Och ja, jag har skorna kvar på dels för att det var stenar och annat bröte på botten och dels för att de behövde bli renare sen gårdagen.)

Det finns nog de som kan tycka det är märkligt att jag spradar över huvudtaget men kanske ännu märkligare när jag direkt efter hoppade i Eriksdalsbadets uppvärmda 50-meters bassäng. Jag och Yvonne fick sällskap av hennes Finn och även om de är typ 18 000 gånger snabbare än mig så funkar det finfint att simma tillsammans. Det är en av de grejer som är så bra med simning. Jag och Yvonne har lite plans for the future så jag måste verkligen lägga på några växlar för att hon inte ska behöva slita ut sig för min skull.

Såna här aktiviteter blir man såklart hungrig av och bara några stenkast från badet ligger ju The Plant. Ett av mina absoluta favvohak. Vego såklart. All plantbased. Burgarna satt som en smäck i våra magar kan jag lova! Anders också.

Det blev en slags dubbelfirande denna dag förresten för födelsedagspresenten jag gav till Anders i augusti nyttjades i dag. Vi har ju sett de flesta av Cirkus Cirkörs föreställningar, Wear it like a crown t.o.m två gånger, och tokälskat varenda en av dem. Epifonima är inget undantag. My gosh! Se den!
(Tycker btw att jag är oehört smart som såg till att jag själv kunde vara med på ett hörn av presenten…)

Jag kommer aldrig vara i närheten av de artisternas konster och jag fascinerades ännu en gång över hur enkelt de kunde få allt att verka. Mest satt vi och småsvettades, trodde vi såg i syne, förundrades och förvånades. Ååååade och ooooade. Det finns liksom inga vettiga ord till att beskriva någon av deras föreställningar. Man bara måste uppleva dem. Jag vet ju såklart också att allt det de gör inte är så enkelt som det verkar och ser ut. Ungefär som denna gummibands-övning som jag bl.a slet med i kväll. Den är inte alls är så enkel som den ser ut. Ungefär alltså. Typ… Nästan..

Och jodå, jag har såklart tänt ljusen också.

Hur har din första advent varit?

Kram från Ingmarie

Ännu ett år

Ännu ett år har gått sen älskade lilla Elvira lämnade oss och jordelivet. Två år då det inte gått en dag utan att jag tänkt på och saknat henne. På sätt och vis är hon ändå kvar för hon har sin plats inte bara i mitt hjärta utan även här.

Vi sörjer alla på olika vis och sorgen går aldrig över. Den bara ändrar form. Vissa dagar tänker jag på henne med ett stort leende på läpparna, t.o.m ett skratt, men ännu oftare tänker jag på henne med tungt hjärta och tårar i ögonen. Jag har därför varit extra snäll mot mig själv i dag och gjort sånt som jag normalt sett tycker är kul och som ger mig energi och glädje. Min måndagskärlek gav mig läxa till nästa gång och om alla läxor vore så här roliga kan jag slå vad om stora summor att ingen varken skulle fuska eller skolka!

Sen vet jag ju sen gammalt att löpning alltid hjälper mot hjärtesorg så det är ju en himla tur att jag kan och får. Förmiddagspasset blev ute i (frys)kylan) och kvällspasset inne i (svett)värmen. Det första helt solo. Det andra med alla som lyckades komma med på mitt IR-pass. Ordentliga kontraster men båda gjorde mig gladare!

Queen Elisabeth II lär ha sagt dessa kloka, sanna och tänkvärda ord som jag alltid bär med mig och som gör att sorgen ändå blir lite mindre tung.

Grief is the price we pay for love.

Kram från Ingmarie