(Tillfälligt) uppiggad tröttmössa

Man vet att man är ruskigt trött när man nästan inte ens orkar ta sig hem från jobbet. Så kände jag i går. Jag var tokrött! In i märgen dödens trött. Egentligen har jag nog varit (sov)trött i flera dagar. Trots ok sömn. Vet inte direkt varför. Eller jo. Det är ganska säkert pga det vanliga. Jobbet. Och jag vet. Det är både osunt och ohållbart…

Efter 9 timmars sömn kom jag i alla fall upp i tid i morse så jag kunde vara med på TS-simningen. Kändes ofattbart nog riktigt bra och jag är så himla glad att jag får vara en del av detta goa gäng. Fika-båten var också med. Inkl. hembakat! 😍 Och jag stor-diggar min poncho efteråt!

Innan jag cyklade hem passade jag på att meditera en stund på en av klipporna. Så himla härligt! Och välbehövligt. Jag är helt säker på att jag skulle klarat (jobb)stressen ännu sämre utan dessa dagliga små stunder.

Jag var lite piggare än i går efter dagens kvällskneg och jag hoppas jag är pigg nog att ta mig upp i morgon för en ledig dag med fin Swimrun-träning..

Kram från Ingmarie

Multidag

Vissa lediga dagar alltså. De där när man kan strunta i klocktider och bara go with the flow. Jag kan plättlätt vänja mig vid dem. Faktiskt.

Löpturen blev runt vackra Flaten med en liten extra knorr runt ängarna vid Ältasjön. Där slår man hö på “gammalt” vis och jag älskar verkligen både lukten och synen av det.

Helst hade jag helt velat undvika SL denna dag men jag har bestämt mig för att köra lite Powerplate igen under en period. Jag vet ju att det är bra men närmsta ligger inne i stan så då får jag liksom snällt åka dit. Och betala snordyr timpeng. 😱 Men det var och är det värt!

Simningen blev runt Söderbysjön. Det låter kanske mycket att simma runt en hel sjö men den är inte så stor så det är avklarat på typ en halvtimme. Lyxigt värre att ha en sån “bassäng” bara en kilometer från ytterdörren!

Och just det ja. Jag har även yogat, tagit en powernap, målat, limmat swimrundräkten, gjort matlåda och handlat. Så var den lediga dagen slut och det är inte utan att jag funderar på hur den kunde ta slut så snabbt… 😳🙄

Kram från Ingmarie

Alltid redo

Helgjobbet avklarat. skönt!

I går fick jag jag dessutom jobba lite “extra” i skogen på min löptur före sjukan-kneget. Två MTB-cyklister hade frontalkrockat varav den ena hade flugit in i skogen, slagit i nacken och bl.a fått känselbortfall i ena armen. Är man sjuksköterska så är man. 24-7 året runt. Och framförallt hjälper man såklart en (sportande) medmänniska! Så jag gjorde vad jag skulle/borde tills ambulansen tog över. Jag tror och hoppas allt gick bra! Det är bl.a sådana händelser som gör mig extra tacksam att jag kan röra på mig, att jag kan andas och att mitt hjärta slår. Allt det där man så lätt tar för givet men som kan tas ifrån oss på en millisekund…

Dagens vattenlöp/simpass var däremot helt odramatiskt. Skönt det. I fredags blev det klart att jag och Ulrika ska köra Solvalla ÖtillÖ merit race så nu försöker jag ladda med att ha “rätt” badmössa. Tveksam till om den hjälper men vem vet? 🤪 Det kommer bli ett av mina tuffaste race ever

Kram från Ingmarie

Laddar

Den här veckans ledighet (plus några extra dagar om man ska vara noggrann) verkar ha varit exakt vad jag behövde för att komma i hyfsad balans igen. I morgon är det jobb igen så då får jag väl se hur energoboostad jag egentligen är. ..

Men det är i morgon! I dag är i dag och jag har nyttjat den fria dagen med att göra skoj grejer! (Bortsett från att städa, göra matlådor och sånt där som liksom behövs för att vardagen ska funka men som kanske inte är det roligaste jag vet att göra.)

I morse mötte jag upp Ulrika och Linda vid Sicklasjön. Linda är f.ö min kollega och det var hennes första open water swim ever. Häftigt! Och jag är absolut 100% säker på att det inte var den sista! Jag försåg henne nämligen med både en begagnad våtdräkt, en badmössa, lite tips och massor av pepp. Det är så man raggar nya träningskompisar. 🤪 Fika efteråt ingår i princip alltid.

Passade även på att inviga min fina (towel)poncho jag köpte i Ervik Surfshop. Så himla smart grej när man ska byta om före/efter vilken sportaktivitet som helst. Visst är den fin?😍

Toppade detta med ett bra pass på Odenplan-gymet.. Vet inte hur det är med dig men jag “glömmer” lätt bort att prioritera gympassen när kroppen känns ok. Ett/vecka är inga problem men två-tre är lite knepigare. Samtidigt vet jag ju både att det är kul och att jag verkligen behöver det. Faktum är att jag tror de flesta behöver de där två-tre styrkepassen/vecka. Åtminstone periodvis. Vad tror du?

Kram från Ingmarie

Stadtlandet dag 5

En sak som är bra med att Anders inte är lika tokig i att röra på sig som jag är att då kan jag oftare göra äventyr från A till B när vi är på vift och har tillgång till bil. (I 08a land är det SL som skjutsar hem mig.)

Så idag passade jag på att kuta ännu en A till B och till ännu en ny vägs ände. Den i Eltvik på östra sidan av Stadtlandet. Fågelvägen är det inte långt men eftersom jag är ett människoknytt, och får nöja mig med att använda benen, så blir det en smula längre. Dessutom ingår en del backar… Men det är resan som är vägen du vet och jösses så hisnande vackert!

Startade där nere vid “vårt” hus vid andra sjön.

Utan att jag riktigt fattade hur, och utan att kroppen gnällt, fick jag ytterligare några timmar in på löp-kontot. Tacksam är bara förnamnet.

Sista löpstegen för i dag fram till Anders och vägs ände.

Blev också en liten promenad i blandat regnrusk och sol på fina Erviks-stranden där surfarna lekte med vågorna. Det ser så himla enkelt ut när de glider fram på sina brädor men mig lurar de inte. Det krävs många, många, typ jättemånga timmar för att klara det som de gör.

Om man vill lära sig surfa (eller hyra utrustning) är såklart Erviks surfshop ett givet stopp. Vi stannade där mest för att snacka lite med Calle. Han är extremt inspirerande!! Och för att göra ett köp till. Det finns nämligen många bra outdoor-prylar där även för “icke-surfare”.

Och jodå. Lite badsim blev det också. I hagel-regn-blåst. Uppfriskande och karaktärsdanande!

Kram från Ingmarie

Stadtlandet dag 4

När man är i Norge “måste” man såklart gå på tur. Det är ju på något vis det som “är” Norge. Ja du vet; “gå på tur aldrig sur”.  Och ska man nu ändå ut och traska kan man ju lika väl göra det till Stadtlandets högsta punkt Mosekleivhornet, eller hur? Ska man ut på fjället är det dock viktigt kolla väderprognosen. Den sa halvmulet, 10-12 grader, uppehåll och svaga vindar så vi drog iväg. Parkerade bilen där vi blivit rekommenderade av vår vän Calle. (Det är f.ö han som tillsammans med frun Julia äger både huset vi bor i och den fantastiskt fina Surfshopen i Ervik där man kan hitta jättefina grejer även om man inte ens kan tänka sig att fundera på att surfa.)

Det här att gå är ju inte precis min grej men när jag har ett mål är det väldigt mycket enklare. Gå bara för att man ska gå kommer jag nog däremot aldrig att begripa… Mosekleivhornet ligger på 540 m.ö.h så det är ingen jättehöjd att tala om. Dessutom “fuskade” vi när vi började där vi gjorde för då hade bilen klättrat en hel del höjdmeter för oss. Men därmed inte sagt att det var en platt walk in the park. Det var blött, geggigt, kuperat och bitvis svindlande höjder. Anders hade fått för sig att han skulle försöka undvika att bli blöt men det gick ju såklart si så där. Själv gillar jag att plaska rakt i det blöta. Troligtvis också en av anledningarna till varför jag gillar swimrun. Eller om swimrun lärt mig att gilla det. Who knows!

Det var verkligen, verkligen en hisnande tur och så värt att bli blöt, lerig och “fårbajsig” av.

Mot toppen!

Efter ca 2/3 av turen passerar man Hoddevik där vi var i går ovanifrån. Det kallas förresten ofta för “Skandinaviens Hawaii” och är framröstad som en av världens 10 bästa surfställen. Inte så lite kaxigt!

På vägen passeras även x antal får. (Därav fårbajset…) Nyfikna men skygga och vansinnigt söta. Så här skulle alla djur få ha det!

Om Anders hade fått välja hade vi aldrig kommit upp men jag är envisare än honom och kanske lärt mig av erfarenhet både att man klarar mer än man tror och att man i princip aldrig ångrar det man gjort. Sen visste jag också att han skulle bli galet nöjd när han klarade det. Vilket han förstås gjorde och blev.

På väg tillbaka. Långt där borta upp till höger ligger toppen.

Och långt där nere någonstans startade vi.

Drygt tre timmar höll vi på. Det firade jag med en liten kort simtur i det magiska Seljestrandsvattnet. Den stranden har visst blivit framröstad till det inte så smickrande priset “en av världens 10 dyraste stränder”.  (Baserat på vad det runt omkring med ex lunch kostar.) Jag betalade dock inte ett öre. Märkligt nog var jag även helt ensam där…

 

När vi väl var hemma igen kom badsuget ännu en gång trots att jag var frusen in i märgen. Och sånt ska inte nonchaleras! Däremot hoppade jag över att ta på mig den kalla baddräkten. Någon måtta på det hela får det ju lov att vara menar jag…

 

På tal om fåren. De är ruskigt duktiga på att vara obekymrade och chilla till 100%. Vi människoknytt borde nog lära oss mer av dem.

Kram från Ingmarie

Stadtlandet dag 1

Det är här vi håller till just nu. I The Barn, i Ervik  på Stadtlandet i Norge.

 

Äventyret hit började i torsdags natt med någon slags magsjuka 😱 och fortsatte sen med en galet lång dagsresa. För även om det fågelvägen inte är så långt hit så tar det tidsmässigt en himla massa timmar. Vägen från Ålesund var dock värt rumpskavet. Vägarna är kringilikrok precis hela tiden. 16 mil på nästan 5 timmar säger det mesta. Då ingick dock två färjeresor, flera långa tunnlar, cykelgäng,  fårskådning, utsiktspauser, matpauser och kisspauser.🤪

 

Utsikten från vårt lilla hus är absolut obeskrivbar. Sjön med bergen i bakgrunden är så vackert att det nästan gör ont. Bättre än så här blir liksom inte en morgon-yoga.

Eller en fönstervy.

En av anledningarna till att vi är här är för att i dag är dagen då världens bästa sambo (d.v.s Anders) fyller 50. I snart 18 av dessa har jag fått leva med honom. Bara det är ju värt att fira!

Jag tror han är nöjd med vad dagen gett även om jag roade mig några timmar med att kuta hit och dit och till slut hela vägen upp till Vestkapp.

Gravplatsen i Ervik är bl.a ett minne från andra världskriget.

Sötare publik får man ju leta efter!

Denna lilla stackare träffade jag också på … 🙁

0B92BB56-665A-410E-9A65-93EAC3742D21

Det var där nere jag började. Efter att ha kutat även dit.

Där uppe får man en utsikt som heter duga och en lunch så god och mättande att man nästan dör ljuvlighets-döden.

Åker man sen vägen ner men svänger vänster i stället för höger hittar man bl.a detta.

Och jo självklart är sjön invigd. Lika fantastisk att simma i som den ser ut att vara. Det är förresten första gången jag simmar i Norge! Men definitivt inte den sista. Inte för 50-åringen heller tror jag.

 

 

Kram från Ingmarie

Pryltest och en debut

Att swimrun och simning i mångt och mycket är en prylsport vet de flesta som testat. Precis som det är en djungel när man ska hitta löparskor är det när man ska hitta en sim-eller swimrundräkt. För ja, det är två helt olika slags dräkter även om man använder båda i vatten. Ungefär som att jämföra trailskor med tävlingsskor på asfalt.

Därför är det ju extra bra när man kan få testa dräkter “på riktigt”. Dvs få simma i dem direkt. Det är ju liksom en sak att dra på en dräkt i butik och veva runt med armarna lite. En helt annan när man är i vattnet och ska simma. Ungefär som när du provar löpardojor i butik kontra kutar med dem ute. Men en sak stämmer på båda. Är det inte bekvämt i butiken är det till 98% inte det i praktiken heller.

I kväll hade HEAD, tillsammans med Wolff Wear, ett test-och träningstillfälle vid Sicklasjön och eftersom jag varit nyfiken på deras nya grejer åkte jag dit. Fick även med mig Anders! Han hade nämligen (äntligen) bestämt sig för att testa både våtdräkt och swimrun och här fanns allt på en gång.

Efter gårdagens härliga äventyr hade jag däremot bestämt mig för att inte kuta i dag. Det är möjligt att man ska våga spänna bågen men just nu är inte rätt tillfälle för det. I might be crazy but I’m not stupid.

Så jag nöjde mig med att testa några dräkter och simma i det ljuva vattnet medan resten av gänget roade sig med sitt. Och visst ser Anders ut att tycka det är skoj?

Undrar du vad jag tycker om dräkterna jag provade? Njaaa. De två jag provade var faktiskt väldigt osköna och inga jag skulle betala pengar för. Inte ens lite. Då är det illa.

Helt ärligt tog jag mig nog egentligen mest dit för att träffa goa Inger och käka vegokorv som Joakim bjöd på. Det är förresten så det alltid är på Wolff Wears swimrun-träningar. Party från början till slut!

Lite har jag dock sprungit. Men i  bassängen. Perfekt återhämtning om du frågar mig!

Kram från Ingmarie

 

 

 

Hoppfull

Kanske, kanske var det dessa två dagars ledighet som gjorde att det kanske, kanske har det vänt nu. Jag känner mig nämligen piggare, gladare, mjukare och tycker att både ryggen och benet känns mycket bättre!

Eller så är jag bara hög av dagens alla höjdpunkter. Bra pass i solen på utegymet t.ex.

För att inte tala om vattenlöpningen i Flatensjön. Och att jag kunde ha min dagliga lilla meditationsstund just där.

När jag sen låg där under solen och slöade lyssnade jag på Sissela Kyles “Sommar”. Helt klart värt att lyssna på! Roligt, intressant, tänkvärt och sorgligt. Mest dock roligt. Jag skrattade högt flera gånger. Så där så Anders började skratta åt mig för att jag skrattade så mycket. 🤪

Men bäst av allt denna dag var ändå lördagssimmet med TS-gänget. Inkl. fikabåten.

Fikade gjorde vi men väldigt kort. Som en liten paus mellan teknikdelen och långsimmet. Fyra kilometer (= ett varv runt sjön) före frukost är mer än jag någonsin trott jag skulle klara. Men det gör jag!

Det är förstås igen som helst unik prestation, och jag var inte heller ensam om det denna ljuva morgon, men jag är skitstolt och jag hade helt klart rufsigaste hår!

Kram från Ingmarie

Fri fredag

Det känns onekligen väldigt märkligt att ha två hela dagar efter varandra ledigt. Och skönt!

Har bl.a kutat i skogen. Långsamt och trögt men inte “ont”. Anledningen till trögheten är (som alltid) mitt lättrörliga bäcken. Det i sin tur påverkas negativt av all slags stress. (Såklart…) Vissa får ont i skallen, ont i magen eller hjärtsnörp som första stressvarning. Jag får ont i ryggen. Så olika kan det vara. Kiropraktor-Erik ( jag kallar honom numera mirakel-Erik) hittade roten till min instabilitet så nu har jag ännu fler övningar att göra. Varje gång jag är där får jag ju även besöka mina tavlor som jag har hängt där. 🤩

Sömnbrist och trötthet tar dock ut sin rätt. Redan kl 13 däckade jag på soffan. Fanns i princip inget som kunde hålla mig vaken. 😱 Men sen piggade jag på mig. Och fick en härlig både prat-och simtur tillsammans med Inger.

Kram från Ingmarie