Välfylld

Ibland funderar jag på, så här i efterhand, om jag ens hade orkat gå upp om jag vetat hur mycket jag skulle göra och hinna med under dagen. Men jo, det hade jag nog för det allra mesta jag gör, även hemma i vardagen, är sånt jag gillar och tycker är kul! Livet är för kort och värdefullt för något annat. (Till det icke-roliga är sånt där som tandläkarbesök, städa och för mycket SL-åkande.)

Men jag tar det från början.

Vi har lite nya rutiner här nu. Upp tidigt och efter morgonyoga och frukost jobbar vi. Japp. Jobbar. Anders med sitt “vanliga” jobb och jag med ett projekt som jag hoppas ska bli det jag vill. Ännu är det i sin linda men jag  återkommer (förhoppningsvis) med mer om det senare. Målar en stund gör jag också. Men det handlar bara om några timmar, särskilt för mig, innan jag måste ut och rasta mig på något vis. Just i dag kutade jag bort till Maties (d.v.s där gymet och bassängen är) för att köra intervaller på en av de gigantiska gräsbanorna som ligger precis jämte. En sak jag har börjar lägga till nu i och med mitt nya program, är löpskolning. Genom åren har jag gjort det tusentals gånger men sen emellanåt blir jag lat och “glömmer bort” att göra det…🙄  Samtidigt vet jag ju att det är superviktigt! Särskilt för en Master som mig. Spänst, koordination och styrka får man slita hårdare och hårdare för att behålla ju högre siffra åldern visar. Å andra sidan ger ålder också erfarenhet och uthållighet så på så vis är det ändå åtminstone lite rättvist.😄

Intervallerna gick superbra men jag ska erkänna att jag inte följde dem till punkt och pricka… Farten och ansträngningen var på tok för hög mot vad det stod på pappret men jag fick feeeling och det där gräsfältet alltså! En dröm att kuta på!

När jag var klar dröp jag av svett. Nästan så där så jag började frysa du vet! 😅

Avslutade hela detta party med 90 minuter gym-sim- och vattenlöpning. Sen var jag faktiskt färdigrastad. 🤪 Och jättehungrig! Bästa Pekkas tips om att käka på Botaniska var ett perfekt botemedel mot svältkänslan. Vi tog en varsin supergod (vego-)currygryta plus extra sallad och bara njöt! Ett så otroligt lugnt, vackert och fridfullt ställe.😍

Bara 500 meter därifrån ligger Runners Edge. Jag hade läst om den innan och när vi först gick in tänkte jag att “oj vad liten den är” men  den visade sig ha precis det man behöver! Benni Stander, the owner, är en sån där genuin löpare (han hade hållit på i mer än 50 år av sina 60 hittills levda) som vet vad han snackar om men som dessutom är enormt ödmjuk. Fick en massa bra tips och gick ut med ett par skor, strumpor och ett vätskemidje-bälte.

Ska tillägga att vägen dit är kantad av jättegulliga affärer, caféer, restauranger och byggnader av alla möjliga och omöjliga slag. Bland annat var vi inom Art on Church street/Vincent Da Silva där vi såg Dylan Lewis´magnifika skulpturer. Wow alltså! 🤩

Sen gjorde vi något vi inte alls hade planerat. Simproffset och vännen Åsa i Falun, som dessutom är sommelier, hade tipsat oss om att åka till Lanzerac Wine Estate så vi for dit. S-å-v-a-c-k-e-r-t! Och lyxigt. För skojs skull kollade vi vad det skulle kosta att bo i det “enklaste” rummet under lågsäsong och vi kan väl säga som så att inte ens då var det inom vår budget…😱😱😱

Men nu kan man tack och lov ändå få njuta av allt det vackra och vi testade t.o.m på en vinprovning. Ingen av oss hade gjort det innan så det var en ny och kul erfarenhet. Vi fick prova 5 olika sorter som vi valt från en lista och för varje vin fick man berättat hur det var gjort, smaker, lukter och en massa annat som jag helt ärligt inte riktig begrep… Man kan svälja det man smakar eller så spottar man ut det och allt “överblivet” häller man sen i en särskild behållare. Väldigt fiffigt!

Två flaskor köpte vi med oss. Ett rött och ett vitt trots att vi aldrig dricker vitt. Så kan det gå. Vi blev helt enkelt lite överförtjusta i just ett av dem.

De hade inte bara vin. Det fanns mat och kakor också! Så med oss hem åkte en fin vegan chocolate cake. Numera jämnt fördelad i våra magar. 🥳

Tja det var väl typ allt och jag tror det räcker så. Åtminstone för i dag. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Trails!

Jag börjar fatta varför alla som varit här kallar det ett träningsmekka. Redan nu har jag hittat två stora områden med makalösa löpvägar.

Det första testade jag i dag. Coetzenburg MTB trails ligger precis vid gymet och innehåller både trails och b-r-e-d-a superfina grusvägar. Duktigt kuperat och med en konstant tappahakan-utsikt!

Observera “svettranden” på kjolen. I 30 grader blir det en del svett…

 

“Stellenboschberg huisie”

Jag sprang hemifrån men det är där nere själva trailsen börjar.

När jag hållit på någon timme hamnade jag på en smalare och stenigare stig som gick mer direkt uppåt mot berget. Jag funderade på att vända men så kom en kille skuttande nerför tillsammans med sin hund och när jag frågade om man kunde göra en runda ner till de ”riktiga” vägarna igen så sa han ”javisst” och förklarade hur jag skulle ta mig. Så jag fortsatte. Rakt upp.  Och med värre och värre underlag.

Kom efter en stund i kapp ett gäng som jag frågade samma fråga men de hade inte en susning. De skulle kolla in ”The Cross”. Jag vet fortfarande inte riktigt vad ”The Tweede Kruise” ,som det egentligen heter, är för något men det är ett kors på en av topparna.

 

Jag var less på alla stenar så struntade faktiskt i att gå de sista 200-300 metrarna. Jag skulle ju ner också… Någon annan väg än samma tillbaka hittade jag inte varken IRL eller på kartan. Lita aldrig på en två-fotad bergsget!

Jag har som sagt var inga som helst problem med backar men ska jag springa vill jag springa. Inte kasa runt på rullgrus… men jag är nöjd, hur skulle jag ha kunnat vara något annat? Både för att inte ha vurpat och för att jag fick många timmar till fots.

Det andra området, som vi ännu bara kollat in, är Jonkershoek Nature Reserve. Det ska bli superskoj att få kuta där för jag har bara hört gott om stället. Verkar magiskt vackert!

Kanske var det värmen som gjorde att det var extra skönt att hänga i och vid bassängen sen. 40 minuter simning och 50 minuter vattenlöpning.

Kram från Ingmarie

Kayamandi Parkrun, marknad och (Strand)sand

När jag först läste om Kayamandi Parkrun verkade den gå på något tråkigt industriföretag men sen stod det att den skulle vara ”scenic” och ”This is one to be added to a parkrun tourist list” så var det ju liksom lite tvunget att testa den. 🤪 Att den bestod av 5 km konstanta backar stod det inget om. Inte heller att den första kilometern gick rakt upp typ Hammarbybacken, att den var precis vid en kåkstad eller att det var knöliga vägar. Men så var det. Plus att det var både barn och hundar med. Men vet du, det här var bland det roligaste och härligaste jag kutat! Så mycket glädje, spirit och kämparglöd! Barnen från kåkstaden kom springandes dit med några hundar, andra kom dit med bil eller gåendes från närområdet. Det var en salig blandning av precis allt och alla. 

Foto: Anders Gustafson

The locals var ju vana vid backarna och en del av kidsen sprang fort som fasen! Jag tog det lugnt i starten. Precis som jag brukar.

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Det var en fantastisk bana! Den var nästan som gjord för mig för jag älskar ju långa sega uppförsbackar, vyer och värme. Det gick ju faktiskt lika mycket nerför och jag gillar att rulla på! “Problemet” är när man kutat nerför länge, och sen ska upp igen, då dör liksom benen…

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Kayamandi Parkrun

 

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Jag hade sällskap av en ung kille länge men sista kilometern blev han för trött. Hjälpte inte hur jag än försökte peppa honom. Helt ärligt vet jag ju inte ens om han fått ordentligt med mat. En del sprang i flip flops alternativt väldigt slitna skor. De flesta verkade dock ha det ok (klädmässigt) men det smärtar att se hur en del får kämpa för sin överlevnad. Efteråt så frågade mitt sällskap om jag skulle komma även nästa vecka och när jag svarade att jag vet inte så sa han ”please do”. Mitt hjärta smälte (såklart) så kanske vi ändrar våra planer ( igen)…. jag är övertygad om att sådana här event gör stor skillnad för människor på många olika sätt och vis. Parkrun är ju dessutom alltid gratis!Det var en spridd skara löpare. En del sprang som sagt var ruskigt fort. Andra tog det betydligt lugnare. Ungefär som på alla lopp. Jag kom 2:a av damerna, 1: a i min åldersklass och ca 15:e totalt. Mycket nöjd med det!

 

Foto: Kayamandi Parkrun

Foto: Kayamandi Parkrun

Anders tog sen bilen medan jag kutade till ”Slowmarket” som ligger i princip precis jämte där vi bor. Massor av coola saker och vi köpte en del fina grejer med oss. Hummus, kombuscha och kakor. (Läs bakelser.🤪.)

Frukosten åt vi hemma innan jag drog till gymet. Galet inspirerande ställe! Här snackar vi träning och tränande på hög nivå! Även om jag var där och kanske drog ner det hela lite. 😱 Men körde på, det gjorde jag!

En nackdel med den här stan är trafiken. Den är sjuk! Köerna kan vara precis hur långa som helst och det tog oss en halvtimme bara att komma ut från stan när vi skulle till playan 2 mil bort. Vi valde att testa Strand (ja den heter så) vars playa är 5 km lång och ligger vid False Bay. Väldigt fint men också väldigt blåsigt. Hade sand ända in i öronen och under naglarna. 🤪

Men skönt var det och med tanke på temperaturen så var det kanske tur det fläktade lite. 😄

Kram från Ingmarie

Installerar oss

Efter en heldag med rekning börjar vi få lite mer koll på ”byn” här. Fast det är nog ganska fel att kalla Stellenbosch för ”by”. Den är lite väl stor och busy för det. Cirka 175 000 bor här om jag fattat rätt (varav ca 31 000 studenter) plus x antal turister. Stellenbosch historia börjar 1679 när Capes guvernör Simon van det Stel grundade den första bosättningen.(  Stellenbosch betyder ungefär ”Van der Stel’s bush”.) Den är därmed Sydafrikas näst äldsta stad. (Äldst är Kapstaden.)

Man märkte snart att det var ett himla bra ställe med bra klimat och bördiga jordar så snart kom fler och bosatte sig och började plantera framförallt vinrankor. Just vin är Stellenbosch främsta kännemärke följt av utbildning och den vackra naturen, konsten, sport och gästvänlighet. Det finns många  vackra och pittoreska byggnader att titta på. Särskilt i den historiska delen. (Förstås.)

 

Direkt ovanför/bakom Maties, dvs där gymet, simbassängerna och de gigantiska gräsplanerna är, finns ett stort område med massor av trails och stora fina grusvägar. Vi var uppe och kollade lite innan vi skulle träna och jösses alltså, här kommer jag ha mycket skoj! Hade verkligen velat kuta redan i dag men jag måste bromsa lite. Det finns tid att utforska varje liten sten. Hoppas bara det slutar blåsa så förbenat och att branden i bergen inte sprider sig hit. (Vi passerade den när vi kom från Swellendam.)

Träningen gjorde jag i bassängen med simning och vattenlöpning.(Anders invigde gymet med sitt första pass efter operationen. Hurra!) Det är alltså i denna bassängen världs-stjärnorna kör i när de är här och tränar. Lite coolt tycker jag. Vi vanliga dödliga får dock hålla tillgodo med speciella tider när stjärnorna (antar jag) vilar.

Vi har även traskat runt en del i stan och kollat in alla fina hus. Jag tror minsann det finns minst ett Guest-house i varje hörna! Bl.a Caledon Villa där bästa Pekka alltid bor i när han är här. (Han är Sydafrika-specialisten nummer ett som gett oss ovärderliga tips!) Vi försökte faktiskt få plats där men det var redan fullt. Poppis ställe och vi kan förstå varför.

Annat gulligt.

Annat Guest-house.

Väldigt nära allt detta ligger även den Botaniska trädgården. Den är inte så stor men så otroligt fin och rogivande! (Tack Pekka!) För ca 10 kronor får man hänga där från de öppnar tills de stänger och köper man något i restaurangen/Caféet/shoppen får man dessutom tillbaka nästan allt! Vilken grej! Dit ska vi garanterat igen.

Vi har en plan även för i morgon men om den blir så vet man ju aldrig. Det om något har vi ju lärt oss på denna resan…

Kram från Ingmarie

 

 

Swellendam – Stellenbosch

Det är lustigt det där hur det kan bli ändå. Om inte Anders hade blivit sjuk hade vi haft en helt annan resa och antagligen helt missat Plettenberg. (Hemsk tanke!) Och vi hade kanske inte heller stannat i Swellendam och supermysiga A Hilltop. Utan tvekan ett av de mysigaste ställena vi varit på! Jag hade jättefint sällskap på min morgonyoga av den lilla söta röda fyrbenta.

Vi fick veta att stället byggdes från början för att vara ett tillhåll för triatleter och jag förstår varför. Det är perfekt för alla som gillar natur och att röra på sig oavsett hur. Bara någon kilometer bort ligger Marloth Nature Reserve.

Det visade sig vara mer eller mindre “livsfarligt”! Det finns hur myckeyt trails och vägar som helst att kuta/cykla/vandra runt på plus dammar att simma i. Så galet fint!

Eftersom det regnade sa de i repan att jag skulle hålla mig på grusvägarna för det var helt enkelt för halt på trailsen. Jag löd för även om jag tror det skulle funkat så ville jag inte riskera något brutet ben. Och det gjorde absolut ingenting för Mamma Mia så fint!

Men en liten avvikare tog jag ändå och vilken avvikare! Den tog mig via regnskogs-trails till ett jättefint litet vattenfall.

Väldigt blött men inte kallt. 🙂

En sak är säker. Hit ska vi igen!

När vi sen for vidare så tog vi “den övre” vägen  via bergen och det blev många “aaah” och “åååh”. Som så ofta går det inte att fånga på bild men om du någonsin ska åka mellan Swellendam och Stellenbosch så välj väg R60/N1!

Så nu är vi här. I Stellenbosch. Som vi hört så mycket gott om och som anses vara, förutom att vara varje vinälskares mekka, ett träningsparadis. Vi har redan skaffat gym- och simkort på “Maties” (det är där Sarah Sjöström & Co brukar hänga när de är här), irrat omkring i ett parkeringshus och nästan gått vilse i ett shoppingcenter (jodå, det går!), ätit vego på Foodmarket (för vi hittade inte det egentliga vego-haket vi letade efter), bunkrat mat på Checkers (skitstort!) och installerat oss i vår mysiga lägenhet. Det blir nog bra det här!

Kram från Ingmarie

Plettenberg – Swellendam

Det blev ett sista träningspass i ”Pletten” innan vi for vidare. Bra blev det också! Sprang runt en park som mätte ganska exakt 500 meter. 12 gånger med 1 min vila mellan varje och för att skoja till det hela en smula bytte jag varv efter var 3:e. Så lättroad är jag. 🥳 Ena varvet var ner-upp-ner. Andra därmed upp-ner-upp. Sprang jämt som attan även om det blev jobbigare och jobbigare förstås. Det är ju liksom det som är meningen med intervaller. Att ta sig utanför the comfortzone.

Innan jag kutade hem var jag inom gymet också. Jag var garanterat den som svettades mest…

Nu har vi lämnat allt det fina i Pletten och mellanlandat i Swellendam. En liten pärla med vackra berg runt omkring och vi bor superfint på A Hilltop Country Retreat.

Det finns t.o.m en liten pool här som jag körde lite vattenlöpning i.

Och ett hälsocafe som vi köpte supergod (vego)mat på. (Redan uppäten…Hann inte ens fota…)

Och en liten kompis!

Vägen hit har vi åkt innan och den är bitvis magiskt vacker och bitvis lika magiskt tråkig. Som överallt dyker kåkstäder upp och fattigdomen visar sig i sin fulla kraft. Bördiga jordar, täta skogar och flådiga lyxhus blandat med utarmade åkrar, steniga fält och ruckel. Sydafrika är verkligen ett kontrasternas land…

Vi fick i alla fall en fantastisk vy på vårt lilla fika-stopp vid Wilderness. F.ö ett ställe jag varmt rekommenderar ett besök till!

Kram från Ingmarie

Utmaningar

Jag har skrivit många gånger förut om hur viktigt jag tror det är att ha mål och utmaningar i livet. Utan dem vi blir vi bekväma, lata, oinspirerade och rädda. Och framförallt slutar vi utvecklas. Jag vill t o m påstå att jag tror svårigheter och en del elände är både nödvändigt och viktigt.

Vilka mål man har är såklart högst individuellt och de behöver inte vara varken stora eller grandiosa. Däremot tror jag de måste vara ens egna. Inte någon annans. 

Jag har en himla massa olika med olika prioritet. Det går ju liksom inte att göra allt samtidigt och på en gång.🤪

En grej jag fortsätter med är simningen. Jag har några grejer framöver jag vill klara så då gäller det att jag gnetar på. De två första är redan i maj. (Mer om det senare.) i morse fick jag ihop 3500 m utan att bli särskilt trött.

Sånt blir jag glad och lite småstolt över faktiskt ! Simning är ju som sagt var inte lika ”naturligt och lätt” för mig som t.ex löpning. Även om den såklart kan vara förbenat jobbig den med.😱

En annan grej jag jobbar med att bli bättre på är att få bort min rädsla för havets vågor. Sen den där förrädiska tog mig i Australien för två år sedan, då min axel slogs ur led,, har jag en ännu större respekt för kraften de där vågorna och havet har. Och rädsla. Respekten vill jag inte ta bort men rädslan för den hindrar mig. Och det går framåt!
Jag vågar mer och mer vara i dem. 🤩

 

På tal om havet så kom denna ” blurp”, inklusive vandrande sniglar, upp på stranden i dag. Har aldrig sett något liknande! Fascinerande!

I dag var det vår sista hela dag i ”Pletten” och det kommer bli en utmaning bara att lämna detta fina ställe. Jag längtar redan tillbaka…

Men jag är såklart obeskrivligt tacksam både över att ha fått uppleva det och att Anders är piggare. Och ännu är äventyret inte slut! 🥳

Kram från Ingmarie

Tsitsikamma

Det blev en tur till österut till Garden route National Park (Tsitsikamma) igen men denna gång till en annan del av den. (Den är stor!) Jag hade tänkt kuta så mycket som möjligt men om det är något jag lärt mig så är det att man aldrig riktigt kan veta hur en trail är oavsett hur mycket man läser på om den. Man måste helt enkelt testa själv för att verkligen veta.

Vi började med den till Storms river suspension bridge. Den var ”lätt” på så vis att det var absolut noll rötter, stenar och annat bröte. Hela vägen var nämligen byggd av brädor och (nästan) en halv miljon trappsteg.  Den var också ganska vältrafikerad av andra med samma mål.

Själva broarna och vyerna är hur som helst utan tvekan värt ett besök!




Tog mig sen tillbaka samma väg och fortsatte till ”the Waterfall-trail” som jag läst skulle vara ”mycket svår”.
Det stämde…

Den började förvisso bra. T o m jättebra! Fina stigar med hisnande utsikt över havet.


Bara några små tekniska delar som inte störde det minsta.

Men sen kom stenarna. Och klipporna. Varje meter tog en halv evighet och jag ledsnade helt enkelt och vände. Utan att ha fått se det där vattenfallet. 

Sprang i stället en annan trail som började rakt upp, blev platt och fin och sen rakt ner. Och lite klättring. 🤪 Rolig och fin!


Jag må vara en potta på teknisk trail men jag är banne mig en fena på backar och trappor uppför!

Det blev inte många kilometer de där timmarna men desto fler upplevelser!


Och även om jag missade vattenfallet på ”the waterfall-trail” så fanns det andra!  En annan typ av sprada kan man väl säga. 😍


Summa summarum är att åker du förbi så ska du absolut åka inom detta ställe!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Parkrun, marknad, gym och Robberg

Lika slö som gårdagen var, lika aktiv har denna dagen varit.

Upp klockan 06 och kl 8 var jag redo (nåja..) för Harkerville Parkrun. Jag har ju bara kutat några få Parkrun förut, i Australien, så det var kul att få göra det även här! Det är ju onekligen en himla smart och bra grej! Gratis, lättsamt, age-groups och ffa bra träning. Det går ju inte att komma ifrån att man faktiskt tar i lite mer när det är fler som springer.

Smart grej!

Banan var superfin! Breda grusvägar förutom en avstickare i skogen där det först gick brant utför,  med lite läskiga rötter retsamt placerade mitt på stigen, och sen lika brant uppför. Så brant att där fanns ett rep att dra sig upp med! 😱 Där tappade jag en del på min annars helt (för mig) ok fart. ( Ca 4.30-4.40/ km om någon nu råkar vara intresserad…) Kom 1:a  i min AG, 4a bland damerna och 18:e totalt. Helt ok med tanke på att benen var ganska sega. Men inget banrekord som i Bunbury. 😄

Anders agerade fotograf och hejarklack. Nog så viktigt!

På samma ställe är det även marknad varje lördag. Det är en grej jag verkligen gillar här! Spelar ingen roll hur liten en håla är. Minst en marknad med lokala produkter av olika slag finns alltid! Vi köpte en massa fina grejer! Bröd, kombuscha och bakelser. 🥳

Efter frukost och min dagliga målarstund drog jag till gymet. Gott om plats överallt!

Passade också på att handla, hem och sen fika. Det där surdegsbrödet var himmelskt gott!

Bara 7-8 kilometer bort ligger Roberg Nature Reserve. som också är ett National monument. Det var förresten dit jag sprang vår första dag här.

För ynka knappt 40kr får man uppleva en natur som fullkomligt tar andan ur en. Så vansinnigt vackert. ❤️

The Gap!

Fina “Pletten”.❤️

Det finns fina vandringsleder och vi gick en del av dem. Hade gärna velat gå runt hela men  vi tar det lilla lugna med Anders så det får bli en annan gång. Det räckte fint med allt detta!

Och kolla in honom! Bara två veckor efter en en allvarlig operation!! 💪🏻

Man hinner mycket när man går upp tidigt!😄 Nu ska vi käka och spela spel! 🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

Softardag

Ingen av oss har gjort många knop i dag och det har varit skönt!

Jag simmade förvisso ett riktigt bra pass i morse but that’s about it.

Sen har vi hängt på playan. Läst, kollat på vågorna, promenerat, badat och lyssnat på podd. Jag  plöjer igenom min favvopodd Rich Roll’s program och är fortsatt helt hooked. Rekommenderas varmt om du vill lära dig mer om hälsa, livsstil och om  livet i både stort och smått.

En gillar solen lite mer än den andra...🤪

Nästan varje kväll har vi spelat spel. Just nu är det ett som heter 0-100 där man ska gissa vilken siffra ( mellan 0-100) som är svaret. Skitskoj!

I går var det load shedding mellan kl 20-22.30 så då passade vi på att hänga på vårt kvartershak igen. De har nämligen, förutom sin goda mat och höga mysfaktor, även en generator som ger ström.

Mobil-lamporna är himla bra de också! Särskilt när man ska gå hem i totalt kolsvart mörker. 😄


Kram från Ingmarie